Jan 082012
 

Nu har jag äntligen bytt namn och banner på min blogg. Bannern kanske inte är lika bra som den förra, men jag ville ha något nytt. Jag behövde det. Så det kanske dyker upp en ny när man mist anar det.

Fast även om jag bytt namn och banner så är det ganska jobbigt! Att släppa något man haft så länge. För bloggen har ju varit en stor del av mitt liv de senaste 2 åren. Jag är ganska säker på att utan er och alla fina kommentarer och känslan av att man kanske peppar någon där ute har gjort bloggen till en enormt viktig pusselbit till min egen framgång. Jag har inte behövt göra den här resan själv. Det är en otrolig känsla.

Jag hade faktiskt inte tänkt blogga så här länge, men det är otroligt skönt att få skriva av sig och det känns så bra och jag har lärt känna otroligt spännande och starka människor under dessa två år, så det är svårt att sluta.

Så jag kommer fortstätta blogga så länge jag känner att det ger mig något, och att jag får ge något tillbaka . Däremot kände jag ju att det var dags att uppdatera mitt bloggnamn. Jag menar det känns inte helt rätt att ha 35 år som mål, när man redan börjar närma sig 37!

Så tack till alla er som kommit med bra förslag på namnbyte. Nu blev det ”Fabulous for Life” och det känns mycket bra. För vet ni jag önskar att jag hade lite coola mål som jag kunde slänga  upp på bordet, som att köra en svensk klassiker eller köra ett maraton! Att bjuda på ett spännande nytt mål, men det finns tyvärr  inte.

För visst ser jag det framför mig, att jag är Fabulous som 83 åring, och har en pimpad rollator och posar vant framför kameran. Kan vara hur rivigt som helst!

Men i ärlighetens namn så handlar mitt mål om att vara Fabulous for Life om att njuta av livet, få vara frisk och orka vara en aktiv mamma. En kvinna som vågar sig på utmaningar och tar för sig i livet. Att få vara så fabulous att jag vågar satsa på mina drömmar.

Det är ett pågående mål som jag vill jobba med varje dag!

För två år sedan så var jag en trött, överviktigt småbarnsmamma som alltid sa ja, som inte tog för mig och som alltid gömde mig bakom en fasad att göra alla glada.

Jag är fortfarande samma tjej, hoppas jag. Att jag fortfarande är snäll och omtänksam, för jag gillar människor och tror fortfarande, ibland som nackdel, det bästa om alla människor. Men jag vågar mer och jag mår fysiskt så mycket bättre. Dessutom vet jag att om jag kan gå ned 31 kg, för att jag bestämt det.  Då kan faktiskt jag göra allt jag vill!

Så om du läser detta och tänker att det verkar svårt det där, så kan jag säga att det trodde jag med, men nu står jag här 2 år senare och har inte bara gått ned 31 kg, jag har behållit dem bort. Jag kan lova att kan jag så kan ni. Det är bara att bestämma sig!

Jag avslutar dagens inlägg med ett par bilder som visar hur jag såg ut för 2 år sedan och bilder från nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tagen min första dag på helfarten för 2 år sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilden är från en jobbresa kanske 6 månader innan jag började med Xtravaganza. Jag kommer ihåg när jag såg bilden att jag inte tyckte jag var tjock, utan att det var en fin bild. Det är ju en fin bild för det är en del av mig, men jag känner också något annat när jag tittar på den idag…

 

 

 

 

 

 

 

Nu menar inte jag ”titta här vad snygg jag är nu”, men jag blir så glad när jag ser bilden för jag ser så glad ut. Jag vågar ha färg , och utsläppt hår. Jag vågar synas och är inte rädd för det. Det är en stor vinst att inte behöva gömma sig längre.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här bilden är också från min första helfartsvecka, och jag ser ju inte så jätte glad ut att posera framför kameran. Även om jag hoppades att jag skulle få ta fler bilder som visade på min förändring så visste man ju inte om man skulle lyckas eller inte.

Men nu för tiden så är jag som sagt lika rädd för kameran 🙂 Kanske att min make till och med tröttnat på att ta alla bilder, men han vet att jag blir så glad för att han hjälper mig, även om jag inte alltid gör som han säger…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill bara avsluta min 2 års nostalgitripp med att säga, det är så här enkelt. Kan jag kan du, och massor av tack till alla er som hänger här, och som gör min vardag lättare!
Kram och God natt!
Jenny

 Inlägg av kl 22:53
Aug 182011
 

Ibland ramlar jag över bilder på gamla Jenny, och jag blir alltid så förvånad då jag inte känner igen mig i bilderna. En Jenny som ändå varit min vardag under i alla fall 7 års tid, en Jenny som jag måste tycka om för hon är/ var en del av mig under en så lång tid, och jag vill aldrig se att någon del av mitt liv är bortkastad.

Det går ju inte att gräma sig och säga att oj, varför lät jag mig se ut så i 7 hela år? Varför gjorde jag inget tidigare?

Det är nog en tanke som många smalisar tänker, att varför går hon inte bara ner i vikt. Varför fortsätter hon att se ut så?

Men det är så mycket mer komplext än det. Klart jag ville gå ned i vikt, av många skäl, förutom de mest uppenbara, att inte vara sjukligt överviktig och se bra ut i vanliga kläder.

Så varför i hela fridens namn gjorde jag det inte tidigare? Det kan jag faktiskt inte svara på, för jag gjorde ett par försök innan, men inget som var bestående och som i slutändan fick mig att känna mig ännu mer värdelös för att jag inte klarade det.

Ibland när man är så nere i ett misslyckande så hjälper inget, för jag är ganska säker på att alla i tanken vet hur man går ned i vikt. Om det var lika lätt i verkligheten skulle det inte finnas några överviktiga alls…

Men jag tror att jag en dag kände att det är nu eller aldrig, och då hade jag börjat läsa lite om xtravaganza på nätet och kände på en gång att programmet hade något som säkert var en av anledningarna till mina tidigare misslyckanden. Den Mentala träningen.

Alla har en anledning till att vilja förändra sitt liv, och jag vill jobba med mina tankar för jag visste att det var där mina problem satt. Om jag ville gå ned i vikt så var det där jag var tvungen att jobba.

Så när jag ser mina bilder bredvid varandra så kan jag se att jag nått mitt mål och kommit dit jag ville, och jag blir så stolt. Något som jag för 2 år sedan trodde var helt omöjligt. Så jag vill gärna säga till dig som läser, att oavsett var du varit, eller om du känner att du har ”misslyckts” så vill jag bara använda klyschan, kan jag så kan du. Det är bara så att du måste bestämma dig för att det är nu det är nog för dig, eller hur?

De här bilderna visar att det går att lämna den trötta tvåbarnsmamman bakom sig och säga hej till en glad och pigg tvåbarnsmamma, med ganska snygga ben om jag lite ego får berömma mig själv…

april2009 VS augusti2011

Hmm ,lite gråhårigare har jag blivit, men det bjuder jag på!

Jag mätte mig även idag på första gången på väldigt längre och lite till har jag krympt…

Som snabb sammanfattning:

Höft/ mage     -34 cm

Midja                -32,5 cm

Lår                     -13,0 cm

Arm                    – 9,0 cm

Det är galet mycket. Kolla på en linjal för det är svårt att förstå!

I dag ser jag mina nya bilder och siffrorna tänker att den där Mentala träningen hjälpte mig att nå mitt mål och jag hoppas att du tar på dig lurarna och sätter på ditt favorit spår och tänker på vad du ska göra när du når ditt mål. Kan du berätta det för mig sen?

Kämpa på!
Jenny

 Inlägg av kl 22:07
Apr 052010
 

God kväll igen!

Självklart kommer här även den sista veckans mått och bild! Jag kommer ju att forsätta att mäta mig, men jag räknar ju inte rikigt med att samma antal cm kommer att försvinna, för då skulle jag bli orolig och inget skulle finnas kvar av mig…

Måtten är imponerande om jag får säga det själv…

Dessutom så var jag ju tvungen att lägga in de senaste bilderna från idag tillsammans med den bilden som jag tog min första dag den 4:de januari.

Lite har det ju hänt sedan den dess!

Ha det jätte bra så hörs vi imorgon!
Jenny

 Inlägg av kl 21:46
Mar 282010
 

Så nu har jag fotat sista gången för helfart.

Men jag skulle bara vilja sammanställa mina cm i siffor.

Sedan 4 janauri när jag mätte in mig har jag tappat så här många cm…

Mage/ höft 24 cm

Midja 25,5 cm

Lår 10 cm

Överarm 6,5 cm

Så det är jag verklige, verkligen nöjd med. Speciellt midjan! Det är helt galet att jag tappat 25,5 cm runt midjan på bara 12 veckor!

Här kommer bilderna. Det är lite skillnad sedan start…

Ha en bra kväll så hörs vi imorgon!
Jenny

 Inlägg av kl 21:30
Mar 212010
 

Förra veckan var jag lite ledsen i ögat för cm stod liksom still. Det är jobbigt då för att man känner att det är svårt att motivera sig. För man tycker att man är superduktig och man motstår så många saker och verkligen gör sitt bästa. Då känns det inte som det räcker.

Men visst är man fånig och bortskämd för som förra veckan ta tappade jag en halv cm här och där. Egentligen är det jätte bra! För när jag var yngre och man mätte sig så var 1 cm en stor deal.

Så xtravaganza har skämt bort mig!

Denna vecka ser det i alla fall jätte bra ut! Jag är så glad att det fortsätter att minska!

På onsdag ska jag väga mig hos xtravaganza sista gången på helfart! Det ska bli så spännande att se vad det landar på. Jag har insett att jag inte kommer att nå mitt mål på 70 kg just nu, men jag känner att oavsett vad siffran landar på så talar alla cm sitt tydliga språk!

Dessutom ska Zarah Öberg ha en föreläsning hos xtravaganza om candida, sockerberoende och läckande tarm. Hon föreläser om enkla knep för bättre hälsa, lättare vikt och en piggare kropp. Så det ska bli spännande!

Ha en bra kväll så hörs vi imorgon!

Jenny

 Inlägg av kl 21:23
Mar 142010
 

Så var det dags för veckans mätning och fotografering. Denna vecka var det inte så många cm alls. Då blir man lite purken. Mest för att man tycker man förtjänar massor av cm Speciellt nu när man fått stå ut så mycket i helgen. Man kan ju säga att man blir lite bortskämt med att tappa många cm! Så om jag denna vecka ”bara” tappat 1,5 cm så är det verkligen inte dåligt egentligen.

Det är bara att köpa läget. Det planar ut ibland för att sedan ta nya tag. Hejohå!

Jag fick precis en förfrågan om jag varit lika duktig under alla mina veckor, eller om det varit extra kämpigt några veckor. Jag skulle vilja säga att jag har varit duktig alla veckor och det har inte varit för svårt. Jag tror att tricket är att stänga av och inte tänka så mycket på vad man missar, utan tänka att jag har valt att göra det här för att jag vill förändra och nå ett uppsatt mål.

Dessutom ger de snabba reslutatet en direkt motivation. Du som frågade hade gjort helfart i två veckor och det kan vara tufft. Dels för att man känner att man kämpat på så bra, men att man ännu inte sett enorma reslutat. Så håll ut! Så fort du börjar känna att kläderna sitter lösare så kommer det blir lättare. Jag kan faktiskt lova det.

Däremot nu, när jag vet att det är kort tid kvar så är det mycket svårare att motivera sig. Dels för att börja äta vanlig mat är så nära och att jag tycker att jag är fin.

Så nu är det bara att bita ihop och kämpa på!

Här kommer lite bilder. Tog även med ansiktsbilder. Den vänstra togs dagen innan inskrivning, så den 3 janauari, och den andra idag. Lite har det ju hänt…

Ha en bra kväll så hörs vi imorgon!
Jenny

 Inlägg av kl 21:40
Mar 072010
 

Nu har ännu en vecka passerat! Tänka sig att jag går in i min 10:de vecka på helfart. Jag är faktiskt lite imponerad av mig själv. Jag hade nog inte räknat med att det skulle gå så bra och att jag skulle må så här toppen.

Däremot är helgerna mer plågsamma än veckodagarna. Mest för att det är så mycket som kretsar kring mat. Idag lagade jag en, tror jag, god pasta med bacon och fetaost. Det knapersteka baconet ropade på mig, men det hade den inget för, men det är tufft att låta bli.

Till middag blev det en ny utmaning när de goda köttbullemackor tillagades med rödbetssallad. Såg också trevligt ut.

Själv tog jag en kopp varm choklad och tänkte att det inte är många veckor kvar nu.

Sedan var det dags för lite mått och bild igen. Jag ser själv skillnaden och då känner man sig så taggad. Dessutom hade jag tappat 4 cm på magen bara från föra veckan!

Strålande! Nu kastar vi oss in i vecka 10!

Nu blir det tidigt sänggång med Mental Träning så att vi kan ta oss an lite tågåkning imorgon bitti!

God natt!
Jenny

 Inlägg av kl 21:09
Feb 282010
 

Hejsan,

Idag har jag köpt nya fotokläder för de första jag hade var för stora. Är jag ledsen för det? Förstås inte alls! Det är såååå skoj och när man har tuffa dagar med godispåsar, fika och MacDonalds besök behöver man en kick för att fokusera på nästa vecka!

Lägger även in min viktminskining från i onsdags för jag hade glömt läga in själva kurvan!

Känner mig fokuserad mer på att komma ned till under 25 i BMI än att gå ned massor av kilo. Det är nog faktiskt ett sekundärt mål jag har.

Inte så lilla om man får ge sig själv lite beröm! Över höftenen och magen har jag tappat 4 cm denna vecka!

Så då ger vi oss in på vecka 9 med helfart! Häng med!

Trevlig kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 20:35
Feb 212010
 

God kväll!
Nu är jag halvvägs med helfart kan man säga. Jag har kört 8 veckor och har 7 kvar.

Jag vill börja min upptrappning fram mot påsk och tänkte att det var kul att se vad som hänt när man har lite bilder att jämföra med så här i halvtid.

Det är verkligen kul, för jag ser ju också att det händer något! Tog med en gamal bild som togs på nyårsafton. Usch, jag ser verkligen ut som en trött liten tant. Den andra bilden är från igår. Det är ju bara 7 veckor! Jag hade väl aldrig kunnat drömma att det skulle gå så bra.

Det har stått lite still med cm denna veckan, men i det stora hela kan vi bara säga 7 cm på magen har försvunnit, 16,5 cm i midjan, 6 cm på låren och 4 cm på armen! Det är superbra tycker jag själv.

På onsdag ska jag väga mig för andra gången. Hoppas att jag gått ned 2 kg per vecka. Då borde jag ligga runt 14 kg minus, men jag har lovat mig själv att inte bli besviken för de andra siffrorna talar ju också ett språk!

Ha en bra kväll så ses vi imorgon med veckans utmaning!
Jenny

 Inlägg av kl 20:53
Feb 142010
 

Hejsan,

Då var det dags för veckans inmätning. Det har väl gått bra tycker jag. Det är ett par centimeter här och där. Gladast är nog låren att de blir av med lite extra fett.

Imorgon går jag alltså in i vecka 7 med helfart!

Vi ses imorgon när jag ska berätta om veckan utmaning. Måste prova ikväll om det är möjligt ens…

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 20:14