mar 302012
 

Jaha, nu var det något fel på vågen igen. 74kg stod den på i morse! Dumma den. Egentligen vill jag inte berätta det, men så är det ju. Jag kan nu inte bara berätta allt som går bra.

För jag är ju som alla andra och har upp och ned gångar. Just nu tyvärr en uppgång 🙁

Det är i alla fall en siffra som inte hör hemma på min våg.

Inte nog med vågens elaka besked i morse. Det visar sig att min klockradion fått spunk och inte ringde i morse. Allt var rätt inställt.

Det är alltid lite ångest av att vakna och se att man sovit längre än 40 minuter än man brukar. Jg gillar verkligen in att vara försenad och det kan ju förstöra en hel dag.

Så, nä det var inte så roligt, men vet ni då tänkte jag så här. Ok, det här är inte värt att ens bli upprörd över. För vet ni det handlar bara om några minuter av mitt liv och några kilo.

Verkligen ingen stor grej. Kilona kommer försvinna och klockradion kommer att ringa nästa gång.

Men jag kommer ju behöva äta lite mindre, och komma igång med löpningen. Det går ju att lösa eller hur?

När det kommer till klockan så kommer jag testa den igen, och är den trasig kan jag konstatera att jag haft den i 10 år och det kanske är dags att byta till en ny.

Enkel problemlösnig. Så inget att deppa läpp för.

Däremot blev det ingen lyxig scones frukost idag. Den är bannad tills jag förtjänar den. Det är ju inte ett måste, utan var ju en belöning för gott uppförande. Så den måste man förtjäna.

Nu är det i alla fall fredag, och ikväll är det bröllopsplanerings kväll. Jag ska nämligen vara tärna på ett bröllops i augusti. Spännande ska det bli! Jag får berätta mer sedan…

Så trevlig fredag på er, och deppa inte över det som händer, utan lös problemet i stället 🙂

Helgkram
Jenny

 Inlägg av kl 16:23
mar 292012
 

Jag har nog bara glömt att berätta det, en sådan viktig detalj. Jag gav mig själv nämligen godisförbud. Det är egentligen ganska länge sedan, i alla fall över en månad sedan, men jag har liksom glömt bort det. Inte så att jag ätit godis, men att berätta.

Jag upptäckte att jag gärna tog lite godis, och det är ju ok om man valt det, men jag märkte att det blev lite mer och mer, och lite oftare.

Som den elaka ägaren av min kropp bestämde jag mig för att förbjuda godis eftersom jag inte kan sköta mig.

Förbudet gäller fram till påskafton då jag ska få äta godis som sig bör på påsken.

20120329-074355.jpg

Jag kommer självklart inte äta godis som man gjorde när jag var barn, för att även om jag ger mig lov att äta godis så är det ju fortfarande en del socker och kalorier i godiset.

Men det känns som ett bra beslut och det är faktiskt inte alls jobbigt. Däremot så tog jag en liten bit choklad för någon vecka sedan, och kom på att jag fick panik som om man gjort något som man inte får, men sedan kom jag på att jag inte tagit med choklad i förbudet, och sedan kom jag på att jag kan ju faktiskt bestämma själv. Hade jag velat bryta mitt godis förbud så är jag faktiskt vuxen nog att ta ett nytt beslut. Skönt att känna att man får bestämma själv 🙂

Det har i alla fall gått bra, så egentligen har det inte varit några problem. Kanske att jag fortsätter efter påsken. Vi får se. Då kan jag välja att ta ett nytt beslut. Eller så behövs det inte ens.

Jag har också gjort årets första joggingrunda. Hurra för mig! Kanske det inte gick så snabbt, eller att man ens kan kalla det jogga hela varvet, men det gick bra och jag tog mig runt mina 2,2 km 2 minuter snabbare än när jag raskt promenerar. Jag använder Runnkeeper, en ganska bra app som håller reda på mig, hastighet, tid och kalorier. Jag får återkomma med lite mer om detta projekt. Det känns i alla fall bra och jag är ganska taggad, vilket är lite ovanligt för mig när det kommer till att jogga. Dessutom är mitt knä ju lite knasigt efter 3 knäoperationer så jag behöver ta det försiktigt.

Nu ska jag relaxa lite i soffan och kanske titta på något på TV. Det enda kravet i kväll är att det ska vara kravlöst.

God kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 19:19
mar 292012
 

Jag har nog bara glömt att berätta det, en sådan viktig detalj. Jag gav mig själv nämligen godisförbud. Det är egentligen ganska länge sedan, i alla fall över en månad sedan, men jag har liksom glömt bort det. Inte så att jag ätit godis, men att berätta.

Jag upptäckte att jag gärna tog lite godis, och det är ju ok om man valt det, men jag märkte att det blev lite mer och mer, och lite oftare.

Som den elaka ägaren av min kropp bestämde jag mig för att förbjuda godis eftersom jag inte kan sköta mig.

Förbudet gäller fram till påskafton då jag ska få äta godis som sig bör på påsken.

20120329-074355.jpg

Jag kommer självklart inte äta godis som man gjorde när jag var barn, för att även om jag ger mig lov att äta godis så är det ju fortfarande en del socker och kalorier i godiset.

Men det känns som ett bra beslut och det är faktiskt inte alls jobbigt. Däremot så tog jag en liten bit choklad för någon vecka sedan, och kom på att jag fick panik som om man gjort något som man inte får, men sedan kom jag på att jag inte tagit med choklad i förbudet, och sedan kom jag på att jag kan ju faktiskt bestämma själv. Hade jag velat bryta mitt godis förbud så är jag faktiskt vuxen nog att ta ett nytt beslut. Skönt att känna att man får bestämma själv 🙂

Det har i alla fall gått bra, så egentligen har det inte varit några problem. Kanske att jag fortsätter efter påsken. Vi får se. Då kan jag välja att ta ett nytt beslut. Eller så behövs det inte ens.

Jag har också gjort årets första joggingrunda. Hurra för mig! Kanske det inte gick så snabbt, eller att man ens kan kalla det jogga hela varvet, men det gick bra och jag tog mig runt mina 2,2 km 2 minuter snabbare än när jag raskt promenerar. Jag använder Runnkeeper, en ganska bra app som håller reda på mig, hastighet, tid och kalorier. Jag får återkomma med lite mer om detta projekt. Det känns i alla fall bra och jag är ganska taggad, vilket är lite ovanligt för mig när det kommer till att jogga. Dessutom är mitt knä ju lite knasigt efter 3 knäoperationer så jag behöver ta det försiktigt.

Nu ska jag relaxa lite i soffan och kanske titta på något på TV. Det enda kravet i kväll är att det ska vara kravlöst.

God kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 19:18
mar 272012
 

Det var då roligt att jag fått en del kommentarer om att jag var så modig som vågade klättra på Klätterväggen på kalaset i lördags och det är ju verkligen sant.

Jag vet att jag skrev lite om det i förbifarten, men det var stort för mig att göra det.

Faktiskt på flera sätt och som hänger lite ihop med att anta nya utmaningar som jag skrev om för ett par dagar sedan.

Jag är ju inte alls förtjust i höjder egentligen, eller vänta det är inte höjden jag är rädd för, utan det är fallet. Jag är otrolig rädd för att falla.

Dessutom så hade gamla runda Jenny ALDRIG gjort det, på grund av andra anledningar.

Jag hade för det första inte fått på mig selen ens för att jag varit för stor och det hade ju varit otroligt jobbigt att veta att man kanske inte alls får plats så jag vet inte ens om jag hade försökt att komma i en.

Den andra är skulle jag ha orkat klättra? Orkat dra min vikt upp längst en vägg på 9 m? Det är långt och det blir tungt oavsett övervikt eller inte.

Men det störta hindret hade varit min egen ångest att väggen inte skulle hålla, eller jag hade fått för mig att repet inte skulle klara min tyngd och gå av.

Många sammanlagda saker som skulle gjort att jag var kvar på marken. Jag hade aldrig som överviktig övervägt att klättra upp.

Men inte i lördags för när det blev tal om att vi föräldrar skulle hinna prova så sa jag ja direkt! Jag var först att haka på.

Varför?

Jo, dels för att jag verkligen inte hade någon av de hinder kvar som jag nämnde ovan, förutom min rädsla att falla. Den var kvar.

Men då kunde jag i alla fall känna ok, du är fallrädd Jenny. Nu tar du tag i detta och utmanar din rädsla och vågar klättra upp.

Om jag hade haft de andra hindren så hade jag troligtvis inte ens kommit till frågan om jag vågar utmana min rädsla?

Så vinsten är ju att jag skalat bort onödiga saker som stoppat mig tidigare, och det leder mig till den riktiga utmaningen som jag vågade anta.

Så även om jag valde att nämna min insats i förbifarten så var det stort för mig. Jag vågade klättra upp och känna att jag var skiträdd där uppe, men det gick bra.

Nästa gång kommer det gå ännu lättare, kanske jag till och med kan bli en van klättrare. Jag hörde mig själv till och med nämna att jag ville ta grönt kort! Crazy! Det hade den goda runda Jenny aldrig vågat!

Kämpa på och hoppas ni utmanar er själva riktigt mycket!

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 18:28
mar 262012
 

Jag vet att det kanske såg ut så med tanke på mitt inlägg i lördags från Altanen, att det var en lugn helg.

Men nej då, det ni såg var den paus jag hade i ett hav av kaos som en del kallar barnkalas.

Min fina underbara dotter fyllde 9 år och helgen var vikt att fira denna underbara tjej. Hon hade bestämt sig för klätterkalas, och jag visste väl inte riktigt hur det skulle se ut.  Jag bokade in hennes klättertränare som var så lugn och sa att allt skulle bli bra, men hur det skulle bli visste jag inte.

Det blev i alla fall riktigt, riktigt bra. 9 förväntansfulla barn, men rädsla i blicken när dottern klättrade upp som en liten apa på den 9 meter öga väggen för att visa.

Men se, efter ett tag byttes allas blickar mot iver och stolthet när de besegrade väggarna och skrattade. Flera av flickorna sa att det var det BÄSTA kalaset de varit på. Ja, jag vet att barn säger så varje gång, men min dotter grät inte i alla fall. Det var tydligen ett bra tecken för alla tjejer konstaterade att de senaste kalasen de varit på grät alltid födelsedagsbarnet.

Det som var extra roligt var att de föräldrar som jag hade tvingat att stanna kvar var väldigt sugna själva, och mot slutet av kalaset när flickorna öppnade paket och åt chips så fick vi också klättra.

Jag med! Jag var så modig.Här kommer lite bevis! Filmbevis. Jag är till vänster i bild. Härligast är att vi blir påhejde av 9 söta flickor!

httpv://youtu.be/Xuw9wF5LAeM

Så bilderna ni såg från altanen var när jag utmattad efter kalaset tog en paus, innan jag förberedde söndagens kalas…

Vi gick ju upp ganska tidigt för att hinna sjunga för det sovande barnet. Hon fick många fina presenter och var överlycklig. Klart man ska ha en riktigt fin födelsedagsfrukost, men ägg och bacon och amerikanska pannkakor. Ja, jag vet att jag skämmer bort henne…

Sedan började gudmödrar och underbara barn och morföräldrar och vänner drälla in. Alla lite lagom blandat och i skön avslappnad stil. Grilla lite burgare, fika och titta på teater som barnen satte ihop.

Jag, vet att fikabordet inte blev så nyttigt. Det roliga är att jag hade både äpplen och melon som jag hade tänkt ta fram, men jag hann inte. Fånigt eller hur?

Så när alla åkt hem på kvällen så tog jag en rensande promenad och hamnade i soffan.

Sammanfattningsvis så var det en underbar helg, men jag önskade att jag var liten igen så min mamma kan ordna ett sådant fint kalas till mig igen. Mamma, du vet att jag fyller om två veckor så det är lite press på dig nu  🙂

Kram kram

 Inlägg av kl 19:32
mar 242012
 

Ja, inte går det någon nöd på mig. Här sitter jag på altanen och bloggar. Utemöblerna är på plats, Nora Jones spelas i högtalarna och till det ett glas vitt vin och lite goda nötter…

20120324-150114.jpg

Japp, det är så här livet ska njutas tror jag. Allt annat känns just nu ganska långt borta, alla måsten som jag vet väntar. Men just nu är det mental näring i nuet av stunden…

20120324-150325.jpg

Nu ska jag luta mig tillbaka och bara njuta. Jag får återkomma med mer av vad min helg bestått av för det är en speciell helg denna helg…

Njut av våren, det är nästan en order…
Jenny

 Inlägg av kl 15:05
mar 222012
 

Jag har nog alltid gillat utmaningar och jag är verkligen nyfiken på att prova nya saker, men ibland måste man pressa sig själv eller anstränga sig för att komma ut ur sin komfortzon.

För ibland kan saker man ska prova inte bara vara roligt. Det kan vara saker man behöver eller måste göra, och som känns lite ovanan och som stressar upp en.

Jag kan berätta om massor av tillfällen då jag utmanar mig själv, då jag egentligen vill säga nej, men att jag genom att säga ja och klara utmaningar låter mitt självförtroende att växa.

Senast i fredags när jag skulle köra min makes bil, som jag aldrig kört och som har automatväxel. Dessutom stod den parkerad bland hetsiga taxichaufförer och det var trångt och många människor överrallt. Egentligen vill man bara gå därifrån, men det går ju inte så det vara bara att bita i det sura äpplet. Och det gick ju jätte bra. Så när jag väl kom hem kände jag. Japp, det gick ju riktigt bra. Man får klappa sig lite på axeln och säga att jag faktiskt är duktig och modig som inte bara bröt ihop och gav upp.

För visst dyker det upp saker i livet som vi inte gjort förut eller som vi undviker av rädsla?

Jag tror att jag genom att utmana mig själv växer som människa.

Som jag skrev innan så har jag nog alltid varit nyfiken på saker. Jag säger inte ofta nej, utan det är bara att gå på’t. Att våga utmana sin komfortzon!

Det som är lite lustigt och som förändrats genom åren är att det jag tycker är en utmaning för 10 år sedan tycker jag är livsfarligt korkat idag! Så min värld har förändras.

När jag var 20 år så hade jag aldrig tvekat på knasiga upptåg som bungy jumping eller fallskärmshoppning, eller lifta när man var strandsatt ute i Skärgården. No big deal. Idag skulle jag aldrig anta en utmaning som skulle kunna innebära döden. Eller vänta det kan ju allt, men jag menar saker som är lite ”farliga” och kanske onödiga att utsätta sig för.

Så det är roligt att det jag anser en utmaning nu är av helt annan karaktär än det var då.

Nu kan en utmaning vara t ex bilkörning i innerstan, att resa själv och inte gå vilse och försvinna eller en del saker som rör barnen. T ex att låta dem göra saker utan att vara en hönsmamma.

Jag tror faktiskt att barnen är en orsak till att jag har ändrat mig. Det var i och med jag fick den som de här ”farliga” utmaningarna försvann. Det var som man fick en riskbedömningsmätare med posten.

Hoppar jag fallskärm finns det en risk att jag faktiskt dör, och det betyder att mina fina barn blir utan mamma. Är det någon som känner igen sig i det?

Kanske det helt enkelt handlar att växa upp, att man själv förändras och att det som man då tycker är en utmaning är nya saker. För lite är det ju så att när man gjort en utmaning så måste man gå vidare och prova nya situationer. Hela vitsen med en utmaning är att inte gjort den innan, för när man gjort något ett par gånger så är det ju en vana.

För när det kommer till min livsstilsförändring med Xtravaganza så har det varit många saker jag behövt göra inom programmet och utmana mig själv med för att komma framåt, och när man gör det så är det så otroligt skönt. En känsla av att man vunnit.

Ett exempel som är ganska roligt som jag utmanat mig i som egentligen varit en oväntad vinst har varit att prata framför människor. Jag har väl aldrig varit en blyg lilja, men första gången jag pratade på en inspirationskväll då var jag jätte nervös, och det kanske var 15 personer. Ajg hade övat jätte mycket. När jag väl klarat det kändes det så bra. Sedan blev det lättare och lättare. När jag sedan var på konventet och pratade inför nästan 300 pers så var det vara roligt.

Tänkt vilken utmaning och nu känns det, inte riktigt som en vana, men väldigt roligt och mer taggad än nervös att tala inför människor.

Så jag kommer fortsätta att utmana mig själv, förhoppningsvis i nya områden. Just jobbar jag hårt på att utmana mig på att inte vara en hönsmamma och låta barnen växa.

Det är svårt. För jag vill ju skydda dem förstås, men om jag inte låter det bli egna individer så tror jag att det inte kommer vara bra för dem i längden.

Så nu handlar det inte om en praktiskt utmaning som när jag var yngre och tyckte det var crazy att hoppa fallskärm, utan helt enkelt en mental utmaning. Låta barnen cykla till en kompis, leka ute där jag inte ser dem och sådant som ibland känns lika illa som att hoppa utan fallskärm…

Så är livet, nya utmaningar hela tiden, man kan välja att hoppa på eller stanna kvar i sin komfortzon, vad väljer du?

Jenny

 Inlägg av kl 20:49
mar 212012
 

Ni som har hängt med här på bloggen ett tag vet ju att jag varit ca 30 kg tyngre än vad jag är idag.

Jag kan väl säga att en orsak förutom mina graviditeten, som jag gärna skyller på, var att jag helt enkelt åt fel sorts mat. Pizza, mycket pasta, massor av pommes frittes och mängder av cola. Det är sådant som bygger en övervikt kan man säga 🙂

Nu kämpar jag på att lära mig om mat, och laga bättre mat. ”All mat behöver inte innehålla grädde” filosofin är något jag jobbar på att bli av med.

Det går ju åt rätt håll kan man säga, jag läser mer på produkter i butiken och köper bättre alternativ.

En utmaning för mig är att våga välja nya produkter i butik. För det är ju inte så att man ser något man inte vet vad det är och säger. -Aha, dig ska jag ta hem och göra något läckert av!

Nä, sådan är i alla fall inte jag. Jag köper samma typ av råvaror och även om jag kanske idag väljer en t ex 87% köttkorv istället för scans hot dogs så är jag en så tråkig människa att jag väljer att köpa det dom jag känner igen.

Däremot så har ju vår matkasse som vi får varannan vecka vidgat mina vyer på ett helt nytt sätt. De där produkterna som jag sneglat på på ICA och undrat vad de är. De är plötsligt med i min matkasse! Dessutom med en instruktion för dummies vad man ska göra med dem.

Så igår skulle jag göra en kycklinggryta med citron, persilja och selleri! Smarrigt lät det, men som värsta fånen var jag inte ens säker på hur en selleri ser ut! Jag borde skämmas!

Det var nämligen ett par andra okända kompisar i kylen så jag blev lite förvirrad. Selleri för mig har ju varit de där pinnarna man får med till heta chicken wings och som ska doppas i blue cheese dressing.

Så såg inget i kylen ut, dessutom såg jag inga kycklingvingar heller 🙂 hade de haft sällskap av varandra kanske jag kännt igen sellerin.

20120321-073813.jpg

Den här valde jag, och efter att ha smakat den så mindes jag att jag träffat på den tidigare. Jag skulle dock ALDRIG kommit på att köpa hem den och lägga i en gryta!

Så det var lite trevligt att man kan vara snart 37 år och faktiskt lära sig ”nya” grönsaker.

För övrigt blev grytan väldigt god. Jag lyckades även lura barnen för kycklingen skulle stekas först innan man la den i grytan. Jag kom då på den geniala idéen att jag ropade på barnen innan jag la ned det i grytan och sa att de fick välja om de ville äta kycklingen i eller utanför grytan.

De brukar ju inte äta kyckling filé i vanliga fall, men när det blev ett val valde de utanför grytan och åt faktiskt kycklingfilé tillsammans med både bulgur och en barnsås jag gjort. Ok, det kanske inte sjöng med glädje, men de åt i alla fall! Hurra, 1-0 till mig!

Idag hade jag dessutom en bättre morgon än igår, och solen skiner. Så nu kör vi igång onsdagen!

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 07:48
mar 202012
 

Jag känner inte att klackarna är i taket idag. Jag känner mig trött, sliten och lite butter.

Maken och sonen är hemma sjuka och morgonen började så bra med att min son retade sin syster så mycket med att, nannan nananan jag ska vara hemma idag!

Dessutom gjorde han det medan hon sov, så vaknade inte direkt med ett leende på läpparna. Så hon skulle minsann inte heller gå till skolan,

Mitt i allt försökte jag få i ordning allt som ska med till skolan, t ex ett barn. 🙂

Till slut låste hon in sig på toaletten och den härliga morgonfarsen hade nått sin höjdpunkt. Mamma blev inte så glad och släkte ljuset och blev riktigt arg för att hon låst in sig!

Så jag fick klä på henne som en liten bebis. Dessutom hade jag förvisat retiga lillebror in i sovrummet för att inte spä på olyckan och bidra till ett handgemäng mellan syskonen.

Väl i bilen ville dottern inte sitta bredvid sin dumma mamma, som rabblade massor med nonsens för en snart 9 åring. Att det är minsann skolplikt här och man måste gå i skolan enligt lagen.

Inte blev det bättre av att det var snö och -1 grad ute heller. Vart tog den dumma våren vägen? Den skulle nu vara här nu.

Så lite dum morgon blev det, men jag och dottern blev vänner på skolan och kramades mycket. Det är alltid skönt när man får till det så så att man inte tar med ovänner känslan till jobbet för det gör mig så ledsen,

Men om jag hade fått välja så skulle jag velat gå och lägga mig i sängen igen, gärna med en påse godis och titta på film hela dagen. Det hade varit underbart trevligt och precis vad jag behöver. Inte ens laga mat, utan bara äta mackor.

Tyvärr så kan man inte det, men det hade varit såååå trevligt!

Jag försökte mig på lite musikterapi i bilen, men det hjälpte inte idag. Jag tror att jag är helt enkelt lite butter och kanske en aningen hormonell då det är den tiden på månaden.

Så vi får se om jag kan få det att gå över, då jag verkligen inte gillar att vara butter, men ibland är det bara att köpa läget.

Hoppas ni får en bra tisdag trots mitt dåliga humör.
Jenny

 Inlägg av kl 07:44
mar 182012
 

Det har verkligen varit en jätte bra helg, full med mental näring och utmaningar i matväg.

Den här helgen kom ju som sagt vår fina gudson på besök. Det roliga är när vi berättar det så förväntar sig alla en liten liten pojke, men nej han är 22 år. Så jag måste vänja mig vid att han faktiskt är en stor kille och inte den lilla killen jag lärde känna.

Vi har i alla fall haft en strålande helg. Maken hämtade honom i fredags. Vi hade ju bokat biljetter till cirkus för en kväll med Robert Gustavsson och hans 25 års jubileum. Ni vet det som jag inte hade någon aning om.

20120318-202552.jpg

Det var en galet trevlig kväll, Robert var glänsande på många sätt, maten var bra, sällskapet underbart! En rikigt toppenkväll! Jag kommer nog kunna leva på några av sketcherna länge. Jag kan verkligen rekommendera den.

20120318-202652.jpg

Ser ni inte hur glad jag är! Dessutom var jag glad att jag valde att ta bilen och inte dricka. För det första så slapp jag ”onödiga” kalorier och för det andra så är det skönt att komma hem. Blev dock lite stressad då det var så mycket knasig trafik utanför cirkus, men det gick bra.

Dessutom valde jag bort efterätten.

På lördagen hade vi en ganska slapp morgon för att sedan åka till Uppsala och titta runt lite. Min dotter fyller år nästa vecka så det blev lite present tittande.

Sedan blev det lite barnbyte vid ett kalas, eller kanske bäst för mig och min kompis Linda för helt plötsligt hade vi inga barn, och två timmar som vi kunde fika på stan med.

20120318-203131.jpg

Vi var på ett supermysigt café och pratade inte om något vettigt alls. Precis vad jag behövde. Kanske jag inte behövde äta blåbärspaj, men jag delade i alla fall och sparade lite på vanlijsåsen.

Kvällen blev också lite oplanerat bra. Plötsligt hade vi 4 barn, två som inte var våra och som lite spontant skulle sova över. Några grannar ringde och frågade om de fick komma över, och vi skulle ju grilla ribbs med gudsonen. Så det blev många och massor av mat och trevligt.

Jag vet att många gärna vill planera och förbereda, men min man och jag är verkligen inte så. Det tycker jag är viktigt att man har samma inställning. Jag gillar att jag inte längre bokar upp saker i allmenackan flera månader framöver. Det blir som det blir, och alla får vara med.

Tänk om inte min make varit likadan. Då hade det nog kunna vara väldigt jobbigt. Däremot tror jag inte att jag alltid varit så här. Jag bokade saker i flera månader i förväg som en tossig tok. Vi försöker verkligen låta bli för det är så roligt att få vara lite spontan.

Sedan var det redan söndag och barnen skulle spela innebandy.

Maken och jag passade på att ta en liten vårpromenad. Skönt att hinna prata lite med varandra också.

Sedan hade mina föräldrar bjudit oss på söndagsmiddag. Smarrigt blev det för min del! Mamma och pappa bjöd på stek och klöse. Men mina tyska gener så har jag vuxit upp med denna tyska delikatess. Man kan lika det lite vid kroppkaka konsistens, men mycket godare.

20120318-204453.jpg

Det var så gott, nostalgitripp och alltid skönt att vara hemma hos mamma och pappa och få vara barnen igen 🙂

Sedan blev det till Arlanda för att släppa av gudsonen för att sedan komma hem och bara slappa. Nu är det soffligg som gäller.

Jag vet att köket, och huset ser för jävligt ut, jag skulle behöva tvätta och dammsuga. Källsortera och möjligen handla. Ja, allt sådant tråkigt som inte blivit gjort för att den mentala näringen tagit över denna helg.

Men vet ni vad, jag struntar i det. Nu blir det bara att ligga i soffan tills jag somnar, precis som det ska vara på en söndagkväll!

Hoppas ni haft en bra helg?

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 20:55