Igår skulle vi plugga Norrbotten inför dagens kommande prov. 13 platser skulle prickas ut på en karta.
Dagen till ära hade jag två fina barn att förhöra.
Jag kom på att jag ju kunde motivera dem lite, med glass. Därför avla jag löftet att de skulle få en sked glass per rätt svar. Självklart tyckte barnen att det var en juste deal och tjatade till och med ett par gånger på mig för att förhöra dem. Det har nog aldrig hänt förut 🙂
Tjejerna var förstås mycket duktiga och fick alla rätt, och fick alltså glass. Nu blev det lite så där med 13 skedar glass, för det är väldigt mycket. Det blev snarare matskeds size…
Senare på kvällen satt jag och prata med en mamma om detta, är muta eller hota det bästa sättet när man vill få sina barn och plugga?
Muta med saker man äter går ju lite emot min ståndpunkt att saker man på något sätt äter inte ska användas som belöning. Jag vill ju inte att mina barn ska associera studier med att man måste belöna sig med något man ska äta. För mig ger det fel signaler.
Hota är ju inte heller alltid rätt, för då tar man bort känslan att man gör det av fri vilja. Att man vill vara duktig och kunna. Att någon tjatar på en gör ju inte arbetet roligare…
Vad tycker ni? Hur gör ni med era barn, muta eller hota?
För min del när jag gick i skolan behövdes verkligen det ena eller det andra. Jag älskade att ha bra på proven. Att inte behöva se den röda pennan. Det räckte som belöning för mig. Att få bevis på att jag varit duktig var en motivation att plugga. Kanske i och för sig när jag var 11 år, men när jag gick i Högstadiet.
Jag får nog prata med mina föräldrar för att se vad de gjorde för att jag skulle bli så. Jag minns det som att de lät mig vara i fred. Alltså inte ointresserade, absolut inte, men inga hot och inga mutor.
Så frågan är utvecklade jag viljan att få bra på proven genom att de inte tjatade, att jag själv utvecklades till det för att jag hade friheten? Eller var det så att jag utvecklade den själv så att de aldrig behövde lägga sig i.
Men det är klart, står man bredvid och ser att mitt barn inte tar till vara på sin frihet, utan struntar i att plugga då måste man ju självklart ingripa och hjälpa till. Inte så kul, vare sig man hotar eller mutar, men det är ju mitt jobb som förälder.
Nä, lätt är det inte…
Jag önskar er en bra dag och kämpa på , vare sig ni mutar eller hotar!
Antagligen är lite av allt helt kanske det bästa. Hota ibland, muta ibland och ibland låta dem göra sina egna beslut även om det innebär att de misslyckas. Oavsett kommer barnen se att ni bryr er om dem och vill deras bästa 🙂
Hej hej
Jenny