Mar 282014
 

Igår skulle vi plugga Norrbotten inför dagens kommande prov. 13 platser skulle prickas ut på en karta.

Dagen till ära hade jag två fina barn att förhöra.

Jag kom på att jag ju kunde motivera dem lite, med glass. Därför avla jag löftet att de skulle få en sked glass per rätt svar. Självklart tyckte barnen att det var en juste deal och tjatade till och med ett par gånger på mig för att förhöra dem. Det har nog aldrig hänt förut 🙂

Tjejerna var förstås mycket duktiga och fick alla rätt, och fick alltså glass. Nu blev det lite så där med 13 skedar glass, för det är väldigt mycket. Det blev snarare matskeds size…

Senare på kvällen satt jag och prata med en mamma om detta, är muta eller hota det bästa sättet när man vill få sina barn och plugga?

Muta med saker man äter går ju lite emot min ståndpunkt att saker man på något sätt äter inte ska användas som belöning. Jag vill ju inte att mina barn ska associera studier med att man måste belöna sig med något man ska äta. För mig ger det fel signaler.

Hota är ju inte heller alltid rätt, för då tar man bort känslan att man gör det av fri vilja. Att man vill vara duktig och kunna. Att någon tjatar på en gör ju inte arbetet roligare…

Vad tycker ni? Hur gör ni med era barn, muta eller hota?

För min del när jag gick i skolan behövdes verkligen det ena eller det andra. Jag älskade att ha bra på proven. Att inte behöva se den röda pennan. Det räckte som belöning för mig. Att få bevis på att jag varit duktig var en motivation att plugga. Kanske i och för sig när jag var 11 år, men när jag gick i Högstadiet.

Jag får nog prata med mina föräldrar för att se vad de gjorde för att jag skulle bli så. Jag minns det som att de lät mig vara i fred. Alltså inte ointresserade, absolut inte, men inga hot och inga mutor.

Så frågan är utvecklade jag viljan att få bra på proven genom att de inte tjatade, att jag själv utvecklades till det för att jag hade friheten? Eller var det så att jag utvecklade den själv så att de aldrig behövde lägga sig i.

Men det är klart, står man bredvid och ser att mitt barn inte tar till vara på sin frihet, utan struntar i att plugga då måste man ju självklart ingripa och hjälpa till. Inte så kul, vare sig man hotar eller mutar, men det är ju mitt jobb som förälder.

Nä, lätt är det inte…

Jag önskar er en bra dag och kämpa på , vare sig ni mutar eller hotar!

Antagligen är lite av allt helt kanske det bästa. Hota ibland, muta ibland och ibland låta dem göra sina egna beslut även om det innebär att de misslyckas. Oavsett kommer barnen se att ni bryr er om dem och vill deras bästa 🙂

Hej hej

Jenny

20140328-074728.jpg

 Inlägg av kl 08:58
Mar 262014
 

Tänk att jag har en dotter som precis fyllt 11 år!

Det är lite märkligt att tiden går så fort och att jag knappt kan minnas hur det var utan henne i mitt liv. Min finaste lilla älskling.

Det var egentligen ganska odramatiskt när hon kom till världen. Jag hade precis varit ute och gått. Jag kom hem och åt ballerinakex, tänkte att det var bättre med lunch istället för kakor. Kanske inte så konstigt att jag gick upp 40kg under graviditeten…

När jag sitter framför TV i alla fall och äter i godan ro så går vattnet. Bara så där, och första tror jag att jag kissat på mig. Mycket märklig känsla.

Sedan åker vi till sjukhuset och det var ju inget särskilt med det. Inga värkar, men eftersom vattnet var färgat fick vi vara kvar.

Efter ett par timmar utan action så börjar det kännas lite, och jag frågar om värkarna kanske kan smyga sig på lite. Barnmorska skrattar och säger att ska kommer att känna när det är på gång, utan tvekan.

Efter ett tag säger jag till maken att nu gör det ju faktiskt lite ont. Maken tycker att jag ska bita ihop vi ska vara där i 24 timmar. Mycket pepp 🙂

Till slut kommer barnmorskan och utbrister förvånat att jag skulle ju föda barn.

Ja, det var ju därför vi var där 🙂

Sedan efter någon timme till kom hon äntligen. Min lilla tjej. Jag kommer tills jag dör minnas sista värken och när hon plötsligt ligger på min mage.

Det är den bästa känslan och stunden jag har fått uppleva. Gånger 2 förstås!

Så nu har det gått 11 år sedan dessa starka minnen tog plats i mig!

Det blev en stark, fin, snäll, rolig, smart, duktig och omtänksam dotter, syster och kompis. En vacker tjej med en stark vilja och en musikalisk talang. En underbar och älskad tjej.

Där många tankar också snurrar runt i en 11 årings huvud och de där problemen som vi gått igenom med blöjor och nappar och dagis är inget mot det som jag behöver stötta och prata om nu. Inte för att jag inte vill. Jag älskar det, men det är annorlunda.

Saker som man själv måste jobba med och tänka på hur och vad man säger. Lära henne hur man är en god vän, hur man gör när någon inte är snäll emot en, pojkar, vikt, att inte prata illa om folk och allt hormon relaterat som vi tillsammans måste utforska.

Saker som också förändras är ju dosen gos, främst bland andra människor och att jag nu börjar bli lite pinsam. Tydligen får man t ex inte säga ordet trosor högt i en klädaffär, det är pinsamt. Jag måste också lära mig att låta bli att säga trosor hög flera gånger på rad i affären för att retas. Det är jätte kul att retas…

Ja, mycket förändras när man får ”stora” barn, men där inne kommer hon alltid vara min lilla tjej. Min bästa tjej.

Ha en bra kväll och njut av era bebisar!

Själv ska jag gå på instrumentet provning med 3 barn. Det kommer låta mycket….

Hej hej
Jenny

20140326-171120.jpg

 Inlägg av kl 18:18
Mar 242014
 

Alltså med mutor kommer man långt. I lördags behövde vi åka både till Bauhaus och till en sportaffär för att köpa vårskor till barnen. Inget av det är så kul om man är en 8 årig pojke, men ett måste. Eftersom vi möttes av lite motstånd och gnissel erbjöds en muta. Nämligen att åka förbi Prison Island efter måsten. Det är som Fångarna på fortet och ligger i Västerås.

En ganska laddad familj, speciellt ett stycke son som självvibrerade. Han höll först på att bryta ihop när vi fick höra att det nog var fullt, men den snälla tjejen i kassan lyckades lösa det.

20140324-074853.jpg

20140324-075016.jpg

20140324-075038.jpg

Det man gör är att i lag gå in i celler och lösa uppgifter. Det kan handla om styrka, smidighet, klurigheter och i vissa fall samarbete.

Mycket roligt, och nytt för oss att samarbeta på detta sätt. Dock både nyttigt och roligt och trött blev man.

Bästa och jobbigaste cellen var ett rum med tre hinder. Man skulle ta sig över ett ”vattnet” och klicka på en knapp på andra sidan. Alla tre knappar samtidigt.

Först ut var en stock som rullade. Maken och sonen bemästrade den. Maken höll och sonen kröp. Den andra var en balk högt upp i taken som man skulle över och ta sig ned på en gunga. Perfekt för min smidiga dotter.

Kvar blev repet. Ett rep tvärs över rummet som då var kvar till mig. Eftersom jag är så smidigt, så hängde jag mig upp och ned i armar och ben och drog mig sakta över. Både jobbigt och läskigt för en tant. För 15 år sedan hade jag aldrig tvekat eller tyckt att det var jobbigt, men nu när det bor en liten tant härinne så blev det läskigare och jobbigt.

Men jag kan lova att när ljuset lös och vi hade klarat cellen så var det familjejubel på hög nivå. En riktig vinnarkänsla.

Ibland är det ju bra att utmana sig och kliva ut ur sin komfort zon. Hade jag inte gjort det hade familjen inte lyckats och fått känna glädjen att tillsammans klara något som vid första anblicken ser omöjligt ut.

I alla fall, utan att bli för djup, det var väldigt roligt och detta kommer vi definitivt göra om igen, och då kommer vi vara ännu vassare och bättre, och då lämnar jag tanten hemma.

Resten av helgen blev inte så dålig den heller. Lördagskväll var vi bortbjudna på super god middag och söndagen också, då blev det biff Bourgogne gryta hos mina föräldrar. Mycket gott det med! Verkligen lyxigt att få två matlagnings fria kvällar.

Så det har varit en bra helg på många sätt. Nu seglar vi in i en ny vecka. En vecka då min lilla bebis blir 11 år! Tänk vad snabbt det gått och vilken fin tjej jag fått.

Ha en bra vecka!
Jenny

 Inlägg av kl 09:14
Mar 212014
 

En vän till mig la för ett tag sedan upp ett inlägg om att hennes barn, som inte är förtjust i mat inte tyckte glassen på simskoleavslutningen var så kul som belöning.

Men det är ju verkligen sant. När jag tittar på alla tävlingar och avslutningar som man har med barnen så är det tusan alltid en glass eller något gott med i spelet för att ”belöna” dem för deras insats.

Så vi lär våra barn att glass och snask är ett sätt att fira att man varit duktig?

När jag tittar på det nu blir jag lite förbannad. Vi lär alltså våra barn ett beteende som de sedan tar med sig hela livet, och sedan behöver jobba hårt för att komma ifrån som vuxna. Det verkar till och med korkat.

Jag pratade med en annan kompis om hur härligt det är att få ta ett glas vin en fredagkväll efter en arbetsvecka, och jag kan bara hålla med. Ett glad vin en fredag sitter som en smäck.

Så belöningsbeteendet är alltså kvar, men den kan ändra form…

Jag belönar mig med ett glas vin för jag har haft en jobbig vecka och jag förtjänar det. En vuxenbelöning. Det känns ju inte direkt bra.

Jag är ju medveten om att det är så enkelt att ge belöningar i form av t ex glass. Ett paket till hela laget. Klart!

Och jag förstår ju att behovet finns där. Att få markera ett avslut och visa att barnen varit duktiga, så det måste man självklart få göra.

Så frågan är vad kan man göra istället? Vad kan vi som vuxna ge för belöning till våra barn som man inte stoppar i munnen?

Kanske beröm?

Kanske ett kort med de egenskaper som du visat på fotbollsplanen eller simskola under terminen. Belöningen är en bekräftelse på att du är en i laget och att det du gjort syns.

Det är förstås mer jobb än att köpa ett paket glass…

Självklart skulle man kunna välja nyttigare alternativ, men för mig handlar det inte om vad du stoppar i munnen, utan att du belönar med något du äter, oavsett hur lyxigt eller hur nyttigt det är.

Jag kan ju dessutom hålla med att det är mysigt och trevligt, t ex på sommaravslutningen när man sitter och fikar utomhus, barnen är glada och det är sommarlov. Underbart! Det vill jag ju inte ta bort heller.

Nä, lätt är det ju inte. Men jag kommer nog kolla på detta mer, och se vad annat man kan göra för att belöna sina duktiga barn, så att de som vuxna kan belöna sig på andra sätt än att stoppa något i munnen…

Vad säger ni? Har ni några tips på bra belöningar, eller håller ni kanske inte alls med?

Hej hej
Jenny

20140321-080116.jpg

 Inlägg av kl 09:02
Mar 192014
 

Utan bara dåliga väder 🙂

Nä, nog finns det dåliga väder. Det fick vi ju uppleva idag. Snöblandat regn med kyla. Härligt och uppfriskande.

Jag hade tänkt ta en lunch promenad idag och tror ni att jag var sugen? Nej, det var jag inte, men skulle jag promenera? Japp, efter mitt gnäll om dåliga matvanor och smygande kilon så är det bara att fokusera och göra det. Ingen kommer ju göra det åt mig…

Det var helt enkelt bara att klä på sig och gå ut. Vinterjacka med luva och mössa. Hej och hå!

Underbart, verkligen…

20140319-170849.jpg

När jag arbetade som Au pair i USA så kallades jag ”The Swedish Viking” för att jag alltid var ute ned mina barn, regn och snö, påbylsade och oftast glada. Slogan blir dock inte lika snygg på engelska. ” There are no bad weathers only bad clothes”, men poängen är den samma. Utelek är bra både för barn och vuxna enligt mig.

De lokala dagmammorna i mitt grannskap skrattade åt mig och menade att mitt smeknamn var passande. De gick inte ut om det duggade lite eller blåste lite. Jag vill också poängtera att deras barn oftare var sjuka än mina…

Tydligen finns i alla fall vikingen kvar där inne och tog sig en snöig promenad på Söder idag.

Vet ni, det finns inga dåliga väder, bara dåliga ursäkter. Ut med er 🙂
Jenny

 Inlägg av kl 18:17
Mar 182014
 

Ett av mina största matproblem just nu är att jag inte äter bra. Då menar jag inte att jag sitter och glufsar i mig kakor eller godis. Jag äter dåligt helt enkelt för jag orkar/ hinner inte laga mat. Det är värst om jag jobbar hemma. Då blir det nästan alltid mackor, eller vänta, det blir mackor punkt. Det är så lätt och gott men helt onyttigt. Dessutom blir man inte mätt så länge eftersom man äter luft och socker. Men jag vill inte lägga ned mer än 5-10 min på att tillaga något och den tiden är svår att slå.

Så det är en riktigt dum ovana de där jäkla mackorna och jag behöver hitta en lösning och ta mig i kragen. Kanske jag ska ha en vit månad? Inget bröd på 1 månad…

20140318-072924.jpg

Nä, jag vet inte om förbud är det bästa. Jag kanske ska försöka hitta alternativ som är snabbt, gott och nyttigt. Om ni har några bra tips som matchar mina önskningar dela gärna med er och hjälp mig ur mitt mackträsk!

Så har det ju dessutom varit helg precis. Veckorna går med rasande fart. Snart är jag väl pensionär… I alla fall på lördagen bjöds det på 40 års partaj. Mycket trevligt och jätte gott. Barnen somnade dock i soffan och då är det dags att åka hem. Stora barn är nämligen mycket svåra att få med sig hem när de sover djupt. Lite trist att avvika tidigt, men tyvärr blev det så.

Söndagen bjöd på sol och utflyktsdags. Det är dock lite roligt för kidsen vill inte alls följa med när man nämner att vi ska på utflykt. Mycket gnäll blir det, men sedan när man väl kommer iväg har de hur roligt som helst!

20140318-074413.jpg

Söndagens utflykt tog oss till Lillkyrka Fornstig och var riktigt kul. Dels så var Fornstigen kul och gick kors och tvärs över hela skogen. Bara det var ett äventyr. Dessutom fick man lära sig om hur området sett ut förr i tiden där t ex en kvarnen låg, begravnings platser såg ut eller att vi satt och fikade på botten av en gammal sjö.

Jag kan verkligen rekommendera en utflykt dit. Dessutom hade de grillplats med ved så nästa gång kanske det blir lite mer avancerat och grilla.

En ganska skön helg som ni hör, och nu är det redan tisdag igen. Full fart framåt och ha en bra vecka!

Jenny

 Inlägg av kl 08:54
Mar 122014
 

Idag har jag hängt i Göteborg igen.

Härligt i sig, men på väg hem hann jag inte köpa med mig någon mat. Det är ju så att SJ inte tycker det är värt att ha servering på tågen och då blir man ju väldigt hungrig om man åker 4 timmar under middagsdags.

Jag gnällde lite hos maken och undrade om han kunde lösa mitt problem, eftersom vi trots allt bott i Skövde som ligger i tågets färdväg.

Så min bästa make ringer vår gamla granne David, alltså han är inte gamal alls, men inte längre min granne, som möter mig vid tåget med en Subway meny innan vi åker vidare.Hur bästa är inte det? Personlig leverans.

20140312-174949.jpg

Bra och goda val hade han gjort också, men jag tror att de andra hungriga resenärerna var lite avis…

Så dagens ros går till maken för planering och till David för utförande. Många tack från en mätt Jenny, ni är utan protest BÄST!

Hann även se min första egna lägenhet i Skövde susa förbi.

Titta där är det!

20140312-175315.jpg

Skövde kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, både för att det är en underbar stad, min son är född där och det finns goda människor som levererar mat till hungriga resenärer 🙂

Ha en fin kväll, min blev väldigt bra!

Jenny

 Inlägg av kl 18:57
Mar 112014
 

Jag springer ibland, och då menar jag inte bara till tåget. Utan löptränar som det lite snitsigt heter. Jag är inte bra, men det går i alla fall, och främst tycker jag det är skönt och mentalt avstressande att springa.

Jag kan också konstatera att jag oftast inte blir bättre, men å andra sidan försämrar jag mig inte heller 🙂

Under vintern är det för mig lite svårt att springa ute. Efter 3 knä operationer rör jag mig ibland som en tant som är rädd att bryta något så att utmana mig blir inte min grej.

Så i vinter har det löpts på gymmet. Det är ju skönt och lätt. Man kan titta på TV samtidigt och ställa ifrån sig vattenflaskan och dricka när man vill. Jag är ju inte heller direkt orolig att göra mig illa. Temperaturen är alltid det samma och blir man för varm så sätter man på fläkten.

Det som är tråkigt är att när man är inomhus kan folk titta på en och skratta i smyg över ens löpstil. Man har inte direkt en underbar utsikt och frågan är om terrängen är så utmanande?

Utomhus å andra sidan så har vi ju olika väder, som också kan påverka viljan att ens gå ut. För kallt och för varmt. Det finns dessutom terräng som man kan snubbla på.

Däremot så finns det mycket vackert att titta på i naturen, ingen ser dig och du kan komma in i en tyst flow av att det inte är något som stör dig. Backar upp och ned gör det jobbigare och antagligen förbränner jag mer…

Så visst det finns för och nackdelar med båda. Lägen då det ena passar bättre än det andra. Det viktigaste måste ändå vara att man faktiskt gör det 🙂

Men om man bara tittar på bilden, vilket val gör du?

20140311-165852.jpg

Ha en fin kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 18:04
Mar 072014
 

Ja, vad säger man. Man bör inte ändra sina rutiner för mycket på samma gång för då slår det slint.

Byta jacka, väska och hämta upp kompis på morgonen blev för mycket för mig.

Jag lyckades i alla fall hämta kompis, check på den. När vi kom till pendeln så visade det sig att jag förlagt mitt åkkort, som alltid ligger på samma plats i väskan. Alltså i en ryggsäck lägger den sig på ett annat ställe tydligen. Kanske det skulle vara lämpligt att veta var?

Efter panik och konstaterande att jag tappat kortet hittade jag det. Väl på tåget 2 min innan avgång hittar jag inte min telefon. PANIK! Hoppar av tåget, och får snällt gå till bilen för att leta. Där i bilen på mitt säte låg min bebis och väntade! Tydligen ska man inte byta till vårjacka för då blir man av med fickorna. Därför hamnar tydligen telefonen på sätet.

Så tåget åkte iväg tillsammans med min upphämtade frukostdate och 30 min till nästa tåg. Då upptäckte jag ett snabbtåg. Tada! Hoppande på tåget, som var i tid, och kom fram till stan några minuter efter min frukostdate.

Så det gick ju bra, trots att hjärnan inte var med på morgonen.

Så jag förtjänade verkligen en glassig frukost tillsammans med min frukostdate.

20140307-164740.jpg

Jag, vet, efter gårdagens inlägg om att hitta fokus och nya mål var kanske denna frukost inte det bästa valet. Men efter en lätt lunch och mycket promenerande så känns det ok. Vitsen är ju också att man ska göra val och stå för dem utan ångest.

Ha en fin helg, och var försiktig med förändringar 😉

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 17:53
Mar 062014
 

Ja, egentligen, i teorin så är det super enkelt. Du behöver göra dig av med fler kalorier än du stoppar i dig.

Klart, tydligt och busenkelt.

Problemet är väl hur det fungerar i praktiken. Det är inte lika självklart och busenkelt, för mig i alla fall…

Jag har nog gått upp kanske 4kg, och jag är väl medveten om vad jag ska göra och hur. Jag skulle kunna komma med bortförklaringar i stil med att jag är ute och reser mycket, hinner inte till gymmet. Träningskläderna är inte tvättade och det är oartigt att tacka nej till fika när någon bjuder.

Fast, egentligen är det inte svårt alls. Det är bara dåliga ursäkter och det är trots allt jag som väljer!

För även om jag inte hinner gå till gymet och äta en medtagen välbalanserad matlåda, så kan jag välja att vardagsröra på mig, och hitta bra alternativ på maten även om man har ont om tid. Man kan ju också välja bort att äta semlor till exempel 🙂

Så det är bara att fokusera, och sätta upp ett nytt mål. Just nu har jag inget, och det är bra att ha något att sträva efter, så jag måste klura lite dock.

Så här är det för mig, att gå ned i vikt var mycket enkelt, men för att hålla den får jag jobba. Jobba med alla delar av hur mitt liv ser ut för att kunna göra en permanent förändring. Där är utmaningen, att aldrig känna sig färdig utan att hela tiden testa sig fram.

Jag vet att det låter lite trist att säga att man aldrig är ”färdig”, men jag menar bara att en livsstilsförändring tar tid och att man behöver lägga ned energi. Dessutom blir man ju i omgångar påhälsad av gamla Jenny och hennes vanor, som man behöver motarbeta.

Nä, det är klart att det inte är en baggis att hålla vikten, men om man är medveten om jobbet och inte sticker huvudet i sanden så är det helt klart möjligt.

Viktigt för mig också är att inte få panik för att man tappat bort sig, och få dåligt samvete. Det är bara upp på hästen igen 🙂

En extra stor kram till er som kämpar på där ute, vare sig du kämpar med Xtravaganza, LCHF, GI, 5:2 eller bara kör själv, heja dig! Du äger för du har tagit ett beslut om att det är dags att göra en förändring. Det är verkligen en bra början.

Hej hej
Jenny

20140306-073850.jpg

 Inlägg av kl 08:43