Sep 292014
 

Ja, i mitt liv är det tvära kast som gäller. I ena stunden tar jag emot pris i glitterklänning och i nästa stund hänger jag över handfatet och hatar löss. Inte heller alls lika roligt eller glamoröst skulle jag säga…

När jag var kanske 10 år fick jag löss. Första gången, usch vad jag skämdes! Dessutom tog behandlingen 100 timmar, eller nej, men en natt och plastmössa fick man. Lapp till läraren om de hemska invånarna och stor ångest och skam att man hade dem. Ja, faktiskt riktigt skämdes jag.

Skammen tror jag är kvar, man pratar fortfarande inte om att man har/ har haft dem. Det är ju inte så konstigt. Det är ju asäckligt!

Problemet idag är dock att det känns som att många fler är utsatta och kämpar mot dessa vidriga innevånare, än för 30 år sedan, eller vad säger ni?

Personligen har vi gått igenom detta så många gånger att jag känner mig uppgiven och inte ser hur det ska bli ett slut?

Varför går de jävlarna bara runt?

Nu tänker ni kanske 1000 tips, men believe me. Vi har gjort nog allt, förutom att raka bort allt hår, och tro mig, tanken har slagit mig…

Vi har förstås provat alla behandlingar, men är vi riktigt säkra på att de verkligen är bra? Räcker verkligen 10-15 min, eller var övernattnings mössan kanske mer effektiv? Klart att det är bekvämare att tvinga barnen ha gujs i håret i 15 min, än 15 timmar, men om behandlingen är dålig så tjänar ju bara Läkemedelsverket på att vi ofta gör om det, eller hur?

Kammandet är också viktigt, både runt behandlingen, men också för regelbundna kontroller. Vi gör det minst varje söndag för att ha koll. Kul söndags nöje? Nä, inte direkt. Jag kan nog komma på tusentals saker som är roligare.

Jag har dock för ett par år sedan gjort ett misstag, och det var att inte kollade av min son. Han hade ju knappt något hår, och kliade sig aldrig. Men, överraskning! Tydligen spelar det ingen roll, kort, tjockt pojkhår är smaskens!

Så alla med en sådan pojke hemma, ska också kamma igenom svallet.

Så vad gör vi för att bli av med dem? Jag är så uppgiven och pank! För vi alla vet ju att behandlingarna är superdyra. Så jag förstår att alla föräldrar inte har råd, eller vill lägga den tiden.

Dessutom finns det roligare saker än att borta 15 kg hår med luskam 2 timmar i veckan, men jag vill bara förstå varför det inte försvinner och vad kan vi göra?????

Jag byter sängkläder som en tok, borstar i frysen och dammsugningen av möbler. Vad mer kan jag göra?

Uppgiven, javisst! Jag gav min dotter två förslag senast, raka av håret och ge upp och kalla dem husdjur. Kanske de kunde bilda en kör och kompa min dotter som sjunger så fint?

Nä, trött på de små jävlarna är jag!

Jag vet att många föräldrar lägger ned sin själ i detta, men jag tror att det räcker med att några inte gör det. Kanske för att de precis som min son inte hade symptom. Dessutom rör sig barn nära varandra. Huvud mot huvud. Lånar varandras mössor, halsdukar och borstar. Det går ju så snabbt och man kan ju inte låta dem vara nära. Däremot så är det bra att prata med dem att T ex inte låna varandras saker.

Har man långt hår bör man sätta upp det. Ja, det är ibland lättare sagt än gjort. Är man 11 år med vackert, tjockt hår vill man låta det svalla. Jag förstår det, men mamma blir galen och det måste vara sämre?

Sedan tror jag vi vuxna inte är oskyldiga när det kommer till spridning. När jag sitter hos frisören så undrar jag alltid om borsten är ren. Sedan sitter man på tåg och flyg och lutar huvudet mot allt möjligt. De kan vara överallt! Bläääää!

Så att de sprids är nog inget konstigt och jag är nästan för uppgiven för att hitta en lösning, men min enda önskning och tips är att ni kammar igenom alla i er familj, även de kort håriga och de som inte har symptom. Så kanske vi kan vinna mot de små jävlarna?

Förlåt att jag skrivit ett super långt inlägg om dessa äckliga ”djur”, men jag är så trött och förbannad att jag var tvungen att skriva av mig, och jag bara hoppas ni inte genomgår samma procedurer…

Ha en fin och lusfri dag 🙂
Jenny

20140929-074557.jpg

 Inlägg av kl 08:01
Sep 252014
 

20140925-072335.jpg

Alltså SATS slogan ”träning du har glädje av” är ju en fin och stadig slogan, men helt ärligt så passar den inte otränade människor, och jag är tydligen en av dem.

Min dottern har nämligen börjar träna flera dagar i veckan och jag tänkte passa på att göra det med, samtidigt. Så i tisdagskväll valde jag passet med det mjuka namnet ”Shape”. Liksom forma tänkte jag. Tända ljus, mjuk musik och i långsam takt forma den perfekta kroppen. Mysigt…

Tydligen uppfattade jag det helt fel.

En timme av vikter, svängningar, böjningar i alla möjliga och omöjliga vinklar var jag helt slut! Jag orkade faktiskt inte ens ge full fart på alla övningar, men jag gjorde mitt yttersta och kämpade efter min konditions nivå.

Men att göra ditt yttersta straffade sig igår och ännu mer idag. Alltså jag kan liksom inte röra mig! Det är alla muskeldelar av kroppen! Allt från mage till punkter under skinkorna. Så smärtsamt ja, men är det glädje?

Ja, på ett sätt är det det. Jag älskar när kroppen vaknar till och det spänner. Det känns som något händer, något som är bra och tar mig åt rätt håll.

Det är tydligt att jag är väldigt otränad, kanske mer än jag varit på många år.

Det skulle vara så lätt att säga att jag inte haft tid och skylla på det ena och det andra, men det är inte det jag lärt mig.

Jag har hela tiden gjort mina val, och eftersom jag inte valt att träna är det mitt fel, ingen annans.

Nu hoppas jag att detta är en vändpunkt och att träning ska bli en aktiv del av min vardag igen, för jag har saknat det och det gör mig på riktigt lycklig. Så trots min smärta just nu så är det en glädje att jag utmanat min kropp och ett litet steg i rätt riktning 🙂

Hur går det för er? Hur håller ni tränings motivationen upp?

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 07:39
Sep 242014
 

Idag var det resdax igen! Denna gång till fina Göteborg 🙂

Ja, vad är skillnaden och för och nackdelar mellan tåg och flyg?

Jag föredrar nog i alla lägen tåg, även om det alltid finns en överhängande risk att bli försenad.

Du har gått om plats, sällan några luftgropar, ingen panik vid start och ”landning”. Du kan jobba hela vägen med wi fi som fungerar. Du kan ringa och Skypa.

Åker du X2000 har du en bistro med ett ganska bra utbud och även toaletter du kan vända dig i 🙂

Du behöver inte checka in utan bara kliva på. Du behöver inte heller ta av dig skorna när du ska kliva på och ingen klämmer på dig eller stjäl din vattenflaska…

Dessutom är tåget snällare mot miljön och priset är snällare mot plånboken.

Flyg är ju förstås snabbare så du tjänar tid, men till Göteborg med inrikes flyg mot tåg så tycker jag att det inte känns som tidsmässig skillnad på samma sätt, men jag skulle ju inte heller vilja ta tåg till Finland eller London…

För denna gång vinner tåg i alla kategorier och nu ska jag koppla upp mig och kanske Skypa för att jag kan…

Ha en fin dag!

20140924-092754.jpg

 Inlägg av kl 09:32
Sep 222014
 

När jag åkte till London förra veckan packade jag bara med den glittriga klänningen och de rosa skorna så att jag inte skulle välja den lätta vägen ut…

Så glitter fick det bli och det är jag jätte glad för. Dessutom var det bara jag som hade den klänningen 🙂

Tyvärr blev det inte så många bilder på klänningen förutom denna, och den är från när vi fick gå upp på scen och mottaga priset. Kanske lite suddig och så, men ändå.

20140922-071850.jpg

Jag var dessutom mycket nojjig när jag skulle kliva upp på scen i de höga rosa klackarna, att jag skulle göra en minnesvärd faceplant rakt in på scen. Tack och liv höll jag mig på benen.

Men i ärligheten namn, vem skapade de första högklackade skorna, och varför? Det är ju helt vansinnigt opraktiskt och inte skönt! Jag kan hålla med om snyggt, men faktiskt annars ingen hit…

Så jag får säga att jag är nöjd och glad att jag valde rosa och glitter. Det passade perfekt denna kväll 🙂

Nu passar jag på att önska en fin måndag i rusket!

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 07:18
Sep 182014
 

Ja, knappt 24 spännande timmar i London och en minnesvärd kväll!

Efter att ha checkat in på hotellet som låg 150 m från Oxford street började fixet, ni vet vi tjejer behöver lite tid att putsa oss innan galan.

Efter puts och fix träffades hela teamet och det är ju alltid kul eftersom vi inte träffas varje dag då vi sitter på olika kontor…

Sedan tog vi oss till hotellet där prisutdelningen skulle hållas. Det kändes långt i mina klackar, men i lågskor var det ganska nära…

Det var inte heller bara vi där utan 1400 pers från alla möjliga företag i branschen och ett par ansikten jag kände igen.

Borden var dukade med presenter och bland annat Mimmi Pigg öron som passade mig perfekt…

Jag har varit på ett par stora middagar där det serverats mat, men det brukar ju inte alltid smaka toppen, men här visste man hur man gör. 3 vällagade och goda rätter. Lax till förätt, smördegsinbakad kött till huvudrätt och pannacotta till efterrätt. Riktigt lyckat med tanken på att vi var 1400 pers. Dessutom fick nästan alla bord mat samtidigt. Inte illa planerat.

Efter middagen var det dags för den efterlängtade prisutdelningen. 25 priser skulle delas ut och vi var nominerade i en kategori tillsammans med några andra super stora namn, men vi vann! Hurra vad roligt och ett bevis på allt hårt arbete vi lagt ned senaste året 🙂

Hela teamet fick gå upp på scenen för att ta emot priset, lite orolig i mina höga klackar var jag allt. Mest orolig att jag skulle göra en faceplant i trappan upp på scen, men det gjorde jag turligt nog inte…

Efter utdelningen så var det live band och dans och massor av andra aktiviteter. Om man var sugen på popcorn, eller ville klä ut sig till Elsa eller Anna i Frozen och sjunga sånger från filmen på Kareoke då hade man kommit rätt. Själv träffade jag snögubben Olaf och snackade lite…

Kvällen avslutades med en påse presenter. Det var den största Goody Bagen som jag fått, och jag var till och med tvungen att köpa en större väska för att få hem den…

Efter en kort promenad, i sneakers, i London natten somnade jag mycket gott på hotellet som jag lite imponerat hittade tillbaka till, trots att jag gick lite fel…

En riktigt minnesvärd kväll helt enkelt som jag kommer minnas lång tid framåt!

20140918-074212.jpg

20140918-074332.jpg

20140918-074349.jpg

20140918-074411.jpg

20140918-074434.jpg

20140918-074458.jpg

20140918-074525.jpg

 Inlägg av kl 07:51
Sep 162014
 

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på mitt flyg till London.

Endast den rosa glitter klänningen och de rosa skorna är packade, så att jag inte ska fega ur, för nu har jag inget val. Klart man ska ha glitter när man kan?

Jag hoppas på en sjukt kul kväll, inte bara kul utan också vinst i kategorin vi är nominerade i 🙂

Ha en fin dag och kväll så berättar jag mer när jag kan…

20140916-102834.jpg

 Inlägg av kl 10:29
Sep 142014
 

En helg kan verkligen innehålla allt från sorg till glädje, och denna var verkligen ett bevis på det.

Fredagen inleddes med begravning av min fina farmor. Begravning är alltid tungt och ledsamt, och för mig känns det så tomt och konstigt när någon som alltid funnits där plötsligt bara är borta. Alla goda minnen och händelser man minns och som vi som är kvar pratade om. För mitt i sorgen är det det som vi som är kvar har, varandra och alla minnen. Min dotter var så duktig och sjöng ”Utan dina Andetag” det gjorde på inget sätt begravningen enklare…

Lördagen var ganska lugn på dagen då vi var ganska trötta efter begravningen och behövde tid och ro.

Lördagkvällen bjöd däremot på goda vänner, goda skratt, inte så snygg sång och kräftor. Så en annan av livets ytterligheter, mycket glädje att få vara med goda vänner och dela en kväll.

Så pigg var jag väl inte i morse, men rösta bör man, annars får man skylla sig själv om det inte blir som man tänkt sig. Så det var bara att åka dit.

Roligast i vallokalen idag var att när jag precis skulle bockas av i röstlängden så säger damen med lista min pappas namn. Jag blev mycket förvånad eftersom han verkligen inte var där. Det visade sig att det var hans förtidsröstade kuvert som de tog emellan.

Vad är oddsen att det skulle vara min pappas just när jag står där? Nu kunde jag i alla fall berätta för honom att hans valsedlar bockats av 🙂

Sedan tog jag mig trots min trötthet till gymet för lite trevande gymnastik. Träningsvärk i morgon? Javisst…

Nu blir det söndagsmiddag hos vänner och sedan somna till en film…

Så det känns som denna helg har jag fått med hela spektrat av sorg, glädje, nytta och vila. Så som livet kan vara.

Ha en fin söndag i det vackra vädret!

20140914-165159.jpg

 Inlägg av kl 16:57
Sep 102014
 

Idag är det din födelsedag, fast du är inte längre här hos oss, inte mer än i tanken och hjärtat.

Ibland glömmer jag det, för ibland vill jag ringa dig och berätta något, men du lämnade inte något nummer så det går inte…

Jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg exakt vilket datum du gick bort, för den dagen glömmer jag gärna, för det är en riktigt onödig dag, men din födelsedag kommer jag komma ihåg så länge jag lever. Jag kommer minnas allt som du gjorde för och med mig, och all den kärlek som du gav mig. Alla ord, roliga upplevelser och mat som alltid får mig att tänka på dig. Prinskorv med spenat och biskvier, men inte samtidigt…

Alla roliga upptåg och våra samtal, och minnen av dina fantastisks knasigheter och det som du gjort som för alltid kommer imponera på mig.

Älskade mormis det var så mycket kvar jag ville göra och berätta för dig, men kanske du har internet där du är och kan läsa hur mycket jag saknar och älskar dig, och om du kan skriv tillbaka?

20140910-213525.jpg

Världens bästa och vackraste mormis, saknad och älskad…

 Inlägg av kl 21:45
Sep 082014
 

Om jag inte tvingar mina barn att stänga av datorn och gå ut, kommer det mest troligt inte göra det.

I går kände jag nämligen att här sitter dom framför datorn medan sommarens kanske sista dag pågår utanför fönstret, så en promenad fick det i alla fall bli.

Jag vill ju inte påstå att det studsade ut i hallen under glada skratt och sång, det var många hinder att ta sig över, strumpor T ex. Ni förstår att det är mycket svårt att hitta rätt strumpor om man är 9 år. Nästan så man dör…

Det var även någonstans i strump diskussionerna som sonen gav mig mitt nya kreativa smeknamn, momzilla.

Ja, att tvinga ett barn på sig strumpor och gå ut på promenad i solen, det kvalificerar mig verkligen för det nya namnet…

I alla fall väl ute så var det inga barn som gnällde. De valde dessutom cykel och kick bike, så inget gnäll alls. Fanatiskt bara glada miner och inget syskonbråk alls.

Däremot blev det lite diskussioner med sonen som har sin egen farliga metod att stanna sin kick bike i farten, och det är att hoppa av i farten. Jag har förklarat att det är jätte farligt och att man behöver använda bromsen innan man hoppar av.

Oh, jag hör ju själv att jag är supertjatig, men det behövs ju eller hur?

Mitt jobb som mamma är ju att hjälpa dem, och få dem att lära sig nya saker, och vara säkra, men samtidigt se till att inte curla dem utan låta dem misslyckas och ta konsekvenser.

Lätt är det inte, men man får helt enkelt göra sitt bästa!

Ha en fin dag!
Momzilla

20140908-073817.jpg

Gladast av alla var nog lammen som vi matade med äpplen. Det tackade (haha, djur skämt) det inte nej till 🙂

20140908-074050.jpg

 Inlägg av kl 07:44
Sep 072014
 

Roligt kommer det bli att få gå på ett black tie event nästa onsdag. Verkligen super kul!

Tyvärr har jag panik och vet inte alls vad jag ska ha på mig! Nu har jag tittat igenom garderoben och tagit fram två kandidater.

20140907-123511.jpg

Båda har sina finesser. Den rost rosiga är annorlunda och jag älskar att den glittrar. Den ropar kanske lite mycket, hej här kommer jag! Dessutom älskar jag skorna till, men de är också extremt inte Jenny! Vet inte om färgen egentligen passar mig, och den är ju lite kort fram…

20140907-123732.jpg

Den svarta är ju just svart, man ser lite slankare ut och den sitter skönt. Skorna är också supersköna! Men denna outfit är väldigt safe, och det är ju bra i och för sig, men är den också lite tråkig?

20140907-123904.jpg

Oh,det är så svårt! Jag är så van att gå i hoody, jeans och sneakers att jag inte ens vet hur jag tänker och vad jag vill ha på mig längre…

Hjälp mig! Vad tycker du? Svart eller glitter?

Tack tack
Jenny

 Inlägg av kl 12:42