Fabulous 4 Life!

I går hittade jag lite gamla USB stickor som jag faktiskt inte riktigt visste vad de innehöll. Efter att ha tittat så hittade jag lite bilder från en resa till Universal i oktober 2008. Det är så svårt att titta på dem , men väldigt bra för motivationen.

Xtravaganzaprogrammet jobbar mycket med att man ska ha positiva mål. Alltså bilder på hur man vill se ut, eller längtar tillbaka till. Man ska alltså inte ha en hemsk bild på sig själv på t ex kylen i en alldeles för liten bikini. Det är vikigt att jobba positivt med vad man vill uppnå och inte tvärtom.

Däremot så är det för min del viktigt att titta på bilderna och känna att där vill jag aldrig hamna igen! Mer som inspiration vad jag inte vill fala tillbaka till. Nu har jag nått mitt viktmål och då blir det ju viktigt att hitta nya mål eller utmaningar.

Det var nog den bästa jobbveckan jag haft i hela mitt liv, men kolla här på bilderna!

Klicka på bilden för att få den större.

Hittade även en bild som jag fortfarande kan tycka är ganska fin från en bal 2008, men om jag inte hade varit så överviktig tror jag inte att jag valt en svart balklänning. Nästa gång, om det blir någon mer bal så kommer jag ha en färggrann och väl synlig klänning!

Det roliga är att när jag var mitt uppe i det så tänkte jag inte så mycket på att jag var överviktig. Det är så svårt att förklara, för jag gick verkligen inte omkring och var ledsen för att jag var tjock. Det var så det var, men nu när jag tittar blir jag nästan lite ledsen, och undrar hur mådde jag egentligen?

I går tittade vi även på bilder från en sommarfest på jobbet som nog var från 2007 och jag minns att jag tyckte att jag var fin. Igår när vi tittade på bilderna var det en av jobbarkompisarna som frågade om jag var mammaledig när bilden togs. Jag stod dessutom mitt i bild med en turkos tröja, så det var svårt att missa mig, men ändå kände hon inte igen mig.

Egentligen har jag ingen vettig slutsats alls. Det enda jag vet är att jag är så glad att jag valde att satsa på Jenny 2010, att hitta mig själv och ge mig ett hälsosammre och lättare liv. Personen på dessa bilder finns kvar innuti, men det som är utanpå får gärna hålla sig borta!

Ha det bra och passa på att njut lite av det lugn som lite snö också kan ge om man är inomhus…

Hej hej

Jenny

Innan jag berättar om hur det känns att prata inför 300 personer tänkte jag beklaga mig lite, efter att ha suttit fast på motorvägen i 1 timme och 30 minuter för några lastbilar behagade glida av vägen. Det är verkligen inte roligt att sitta i kö så länge, när man hellre är hemma och gosar med sin familj! Dessutom är det jobbigt när man mitt i detta kommer på att, jajamen, nog är jag lite kissnödig! Så när man försöker låta bli att tänka på det blir det förstås värre.

Men trots denna påfrestning så klarade jag mig, och det skulle vilja tacka några för. Den första jag vill tacka är min bil, som höll och var skön att sitta i även när det är stilla, min telefon som har internet och hade täckning bakom en buske på motorvägen, till min mintchoklad bar, till mig som hade lagt en extra mintchokladbar i min väska, och sist men inte minst tack till radio 107,5 som spelade en så underbar retromix att jag var 20 år i själen igen och poppade på säkert för hög volym.

Så med rätt inställning kan till och med en tråkig kö bli ok! Däremot så måste jag nog utveckla en engångskissmojäng för bilköer, eller är det någon som vet om det finns? OBS! Den måste förstås fungera för tjejer!

Nu över till en min lördags aktivitet. Jag har inte skrivit om den ännu, för jag ville få de fina bilderna. I lördags var jag nämligen i egenskap av kund och tillika bloggerska inbjuden till xtravaganzas konvent för att berätta om min resa med xtravaganza.

Så det gjorde jag. Det var en full sal med hälsocoher och en fantastisk stämning. Så var det lilla jag… Usch, jag var lite nervös innan. Kolla! Här laddar jag med en banan…

Ser något koncentrerad ut…

Sedan var det dags. Det är ju inte så att det hör till vanligheterna att prata inför så mycket folk, och speciellt coacher som kan tänka att oj, gjorde hon programmet så? Ni vet lite känslan av när man blir stoppad i tullen. Man vet att man har gjort allt rätt, men blir endå nervös för att man gjort något fel…

Min trygghet var min söta make som var med och supporta och världens gulligaste xtravaganzatjejer från min enhet, Lina, Liselott, Pernilla och Rebecca! Som både peppade mig innan och berömde mig efter. Det var så skönt att ni alla var där!

Titta, jag till och med joggar lite snyggt in på scen!

Det var en utmaning och roligt att få berätta vilken resa jag gjort och vilken ny riktning mitt liv tagit. Det roligaste var när konferenciern Inger avslutar med att säga att hon träffat en kund som sa ”Jenny räddade mitt liv på en söndag” Hon hade varit mitt i helfarten och var redo att ge upp då det hade varit jobbigt, men så hittade hon bloggen och fastnade och satt och bara lästa och läste och bestämde sig för att fortsätta med helfarten och har idag lyckats att nå sitt mål.

Jag blev otroligt rörd, det blir jag nu när jag skriver det också. När man sitter och skriver så tänker man inte på att det man säger och tänker inspirerar, man skriver ju bara som det är och som jag känner.

Så jag vill också passa på att tacka alla er som i och med era kommentarer och glada tillrop också inspirerar mig och ger mig motivation så att jag i min tur kan ge tillbaka!

Ha en superbra kväll på er!
Jenny