Jun 112012
 

Jag fick det som en kommentar för ett par dagar sedan. Om huruvida man kan övertala en överviktig, eller hjälpa en överviktig med att ta sitt beslut att göra något åt sin övervikt. Att få dem att bestämma sig.

Vad tror ni? Om man då gör det vilket sätt är bäst, och vem når fram?

För när man gått ned så mycket som jag ändå gjort, 31 kg så vill man ju nästa ”frälsa” andra som är överviktiga. För att man vet att det finns en väg ut och att det är verkligen så, kan jag kan alla.

Men det är klart att jag aldrig skulle gå fram till en överviktig person på stan och börja predika om vilka möjligheter det finns! Usch, det är osmakligt och elakt.

Så att en främling går fram till någon som är överviktig och berättar om möjligheterna anser jag är fel och elakt, men kanske ni inte håller med?

Men en familjemedlem? Kan man som tex syster eller pappa prata med den som är överviktig och inspirera dem till att ta sitt beslut? Ja, det tror jag, men det är ruskigt svårt. För jag tänker att om min mamma hade pratat med mig och gett mig tips hade jag nog blivit ledsen. För man vill ju att familjen ska vara en frizon. Där regeln jag älskar dig precis som du är gäller och att man aldrig ska behöva tveka på. Även om att man kanske förstår att familjen menar väl med att säga det.

Ett annat alternativ är att ens partner hjälper en att bestämma sig. Men det är riktigt farligt, för enligt mig ligger det ju i samma kategori som om familjen säger det, men en partner behöver inte älska en ovillkorligen. Kärleken kan ta slut och om en partner inte är nöjd eller nämner något som detta är man ute på hal is. Det kan ju skapa oro hos den som är överviktig, att man inte blir motiverad utan snarare rädd att bli lämnad. Så hade nog jag tänkt i alla fall.

En vän då? Ja, det tror jag för min egen del. En vän som förstår mig, som kanske själv varit eller är överviktig. En sådan vän kan nog lägga fram det som jag förstår, att man ser vinsten och fördelarna. Kanske man kan göra det tillsammans, motivera och bestämma sig tillsammans.

Så det är inte lätt oavsett vem det är, men det är klart att finns bättre och sämre sätt att prata med folk på och människor vars åsikt betyder mer än andras.

Men man ska vara försiktig för jag vet själv vid ett tillfälle när jag satt med mina arbetskamrater och jag drack en cola och en av arbetskamraterna säger. – Du vet att man blir tjock av cola.

För det första så är behöver man inte vara en NASA forskare för att förstå att man blir tjock av cola, så det är väl självklart man vet. Jag är ganska säker på att alla som är överviktiga vet vad man dessutom borde göra för att inte vara det. Men så lätt är det ju inte, för då skulle det ju inte finnas några överviktiga.

Så att ge kommentarer som denna till någon, även om tanken var god, är inte att inspirera någon att bestämma sig för art bli av med sin övervikt. Snarare att man blir ledsen och kanske känner sig lite misslyckad för att man inte lyckas.

För att avrunda mitt inlägg så tror jag att i slutändan så kan bara du själv ta beslutet om du vill göra något åt din övervikt och det du måste är att vilja göra något. På riktigt vilja sluta vara överviktig. För det är ju bara du som kan bestämma om du vill detta. Det spelar igen roll vad andra säger, eller om de känns som du är pressad, om du inte vill så kommer du inte lyckas.

Jag kan till och med tycka att viljan att förändras är viktigare än att bestämma sig. För att säga på måndag ska jag börja banta är nog ord som många sagt för att sedan ta tillbaka dem redan på onsdagen. Aldrig hänt mig, men jag har hört rykten 🙂

Så tror jag många bestämmer sig men jag tror att anledningen till att man inte lyckas är att man egentligen inte vill tillräcklig mycket.

Jag kanske har fel?

Nu talar jag ju ur personlig synvinkel. Så var det för mig. Jag ville så gärna bli normalviktig, men jag var inte så bestämd eller egentligen inte så motiverad när jag klev in på Xtravaganza första gången. Men jag ville.

Sedan löste sig det andra på vägen. Det låter kanske konstigt, men jag fick ju alla redskap jag behövde på vägen för att sätta upp mitt mål och hur jag skulle nå dit. så för mig var vilja att förändra första steget. Varför jag ville det är ju en annan fråga som jag berättat om tidigare.

Så för att sammanfatta om man kan hjälpa en överviktig att bestämma sig så tror av att svaret är ja, om förutsättningarna är rätt, men utan åtminstone en vilja hos den överviktiga så kommer det in gå.

Nu är jag jätte nyfiken på vad ni tycker?

Med vänlig hälsning,
Jenny

20120611-193004.jpg

 Inlägg av kl 18:30
Jan 242010
 

Söndagar är den svåraste dagen på hela veckan. Det är en sådan mysdag med familjen och vi brukar äta en god middag, ha levande ljus, prata massor och avsluta med en efterrätt. Då känns det lite trist att sitta med en tallrik soppa. Det sitter så mycket i huvudet!

Idag stod jag i köket och lagade en smarrig köttfärssås med honung och vitlök och bredvid spisen stod gårdagens godisskål. Då hände det. En röd seg fisk attackerade min mun! Jag tuggade ett par gånger för att sedan ta ut den.

Inte mitt stoltaste ögonblock när den åkte in, men den kom ju faktiskt ut igen. Kanske inte i samma skick, men jag avbröt mig själv istället för att äta upp den och sedan gå loss på godiskålen som jag nog gjort i vanliga fall.

Det är så lätt att falla in i sådana vanor. Vi hade spenderat hela förmiddagen till att handla möbler till en okontrollerbar hall. Det blev en drive in lunch och jag hade med mig en färdig choklad shake. Då tyckte jag att det luktade väldigt gott! Sedan när man står och lagar mat till andra så är det tungt. Dessutom vill jag gärna belöna mig när jag gjort något som varit mentalt påfrestande. Ibland har det nog sorligt nog varit så att jag gör sådana saker bara för att jag vet att jag ska få frossa i något onyttigt.

Sedan fick jag belöningen för allt mitt hårda arbete! Mina mått har ändrats även denna vecka och jag blir så glad. Då är det värt det även om det ibland är tufft.

På onsdag ska jag även väga mig för första gången. Jag är så nyfiken. Det är många som inte kan förstå att jag inte vägt mig innan. Anledningen till det är att jag inte vill vara slav under en siffra. Jag känner ju att det händer saker så ett nummer är inte det viktigaste. Min man frågade vad jag trodde jag skulle landa på. Jag vill inte sätta för höga förväntningar, men 6-7 kg vore rimligt. Vi får se på onsdag…

Så var det dags för en ny vecka med nya utmaningar. Vi kör på med trapporna och sit upsen, men lägger till lite ryggövningar. Sedan ska jag denna vecka öva på min hållning. Jag sitter som en ihopsjunken liten gumma när jag jobbar. Jag ska försöka tänka på det och sträcka på mig och känna mig stolt och rakryggad! Är ni med?

 Inlägg av kl 21:17
Jan 232010
 

Äntligen lördag! Men denna lördag blev det lite jobb. Jag skulle nämligen jobba på mässa. Det är ganska roligt, men man blir trött i munnen och huvudet.

Jag var lite orolig innan för något man alltid gör på mässor för att orka är att äta godis, nötter, choklad och dricka massor av cola.

Det gick alldeles utmärkt utan! Det blev espresso och massor av bubbelvatten. Lunchen gick ju även ganska snabbt då jag hade med mig en färdigt choklad shake. Snabbt gick det så jag hann gå runt på mässan och titta lite istället för att stå i en 100m lång kö och vänta på en flottig burgare som gör att man känner sig svullen och dåsig resten av eftermiddagen.

Det bästa var att en av mina arbetskamrater som jag inte sett på länge, och som inte vet att jag är med i xtravaganza utbrast ”Vad har du gjort?! Oj, vad fin du är vad du gått ned! Vad det syns i ansiktet.” Det är alltid kul med beröm och man blir ju glad för då vet jag att det syns!

Hon hade själv gått upp 8 kilo och var jätte glad. Vi pratade om det där med vikt och det är inte alltid lätt att vara för smal heller. Hon hade en önskan om att gå upp och har fått höra av folk att de är oroliga att hon är anorektisk. Det är ju egentligen konstigt och lite orättvist. Om någon är för smal då verkar det ok att säga det till den personen. Men om någon är tjock då kan man inte säga det till någon. Då pratar man kanske hellre bakom ryggen.

Så inte är lätt när det kommer till vikt, oavsett om man är spinkig eller en knubbis. För det handlar ju inte heller bara om vad man själv tycker, utan alla andras kommentarer och åsikter väger in i hur man tycker om sig själv.

Nu är det i alla fall filmtajm i soffan för jag förtjänar lite vila efter 7 timmars stående och pratande!

Undra om det blir några situps…

Måste börja klura på nästa veckas utmaning också!

Ha en bra kväll!

Jenny

 Inlägg av kl 21:43
Jan 222010
 

Så har det äntligen hänt! Alltså inte att jag är förlovad för det är nästan 10 år sedan. Vi förlovade oss på min födelsedag. Min man tyckte att det var bra med en dag som man inte kunde glömma bort…

Det som har hänt är nämligen att jag får på mig min förlovningsring. Den har nog inte varit på sedan förra sommaren då jag kände att det inte var skönt längre. Det var jätte jobbigt att göra det. Det kändes som jag bröt ett löfte genom att ta av den. Därför känns det extra bra nu när den nu är tillbaka på!

Men jag är inte gift ännu… Min fina vigselring har jag inte haft på mig mer än 8 veckor och nu är den trasig. Jag blev med barn på bröllopsresan. Efter ca 8 veckor efter bröllopet gick ringen sönder då en av stenarna ramlade ur sin fattning. Det tog nästan 6 veckor att få tillbaka ringen och då var jag i runt 14 veckan och hade redan gått upp ganska mycket. Så ingen fin ring på fingret. Totalt gick jag upp 40 kg med min dotter. Det är en hel människa! Ja, det var det ju i och för sig, men jag fick

ju inte ut en 40 kg tung bebis, vilket förstås var tur. Man kan ju också i viss mån skylla på att man samlar vätska, men inte så mycket.

De första 3 månaderna av graviditeten var jag så illamående att det enda som hjälpte var ljust bröd med smör och ost. Till det serverades det ett par burkar cola per dag. Som grädde på moset tränade jag inte alls. Så från att ha tränat 4-5 dagar i veckan till att ligga i soffan och äta smörgåsar gör skillnaden. Det var så allt började…

Tillbaka till ringen. Vid ett tillfälle försökte jag lämna in ringen och göra den större, men det gick inte och det var då den gick sönder för andra gången.

Så nu sitter jag här ca 30 kg från den dagen då jag sa JA till min make, utan ring.

Så alla ni som känner honom kanske kan ge lite hintar om att en ny ring på hans förhoppningsvis ”nya” fru skulle vara en bra idé. Kanske en som tål mer stryk, kanske från en sådan automat på konsum. En sån kan jag nog inte ha sönder.

Kanske jag blir så här fin igen…

Nu ska jag i alla fall njuta av att jag är förlovad och att varje litet framsteg jag ser varje dag tar mig ett steg närmare att bli Fabulous vid 35!

Trevlig kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 23:27
Jan 222010
 

Idag var det dags för att göra ett avbrott i den ganska rutinmässiga vardagen. Alla dagar flyter in i varandra och blir en grå sörja där man hämtar och lämnar barn, jobbar, handlar mat, tvättar och somnar framför tv:n. Det blir lätt att saker blir väldigt gråa och att allt känns lite trist. Speciellt när det alltid i mörkt känns det som.

Så idag kände jag att jag ville ta vara på en av de 4 ledstjärnorna ”Mental Näring”. Jag har pratat om det förut, men det handlar om att skapa glada stunder som fyller på energi.

Förut har mat varit ett sätt för mig att fylla på min energi och belöna mig. Jag blir lycklig av mat. Har jag haft en jobbig dag känner jag att en liten god ostbricka med goda kex och kanske ett glas vin till är självklart att belöna mig med. Oftast känner jag mig lite glad och lugn efteråt, innan det dåliga samvetet kommer och man undrar varför man var tvungen att äta hela osten.

Så nu gäller det att hitta glada stunder som bryter av och tanke energi.

Så idag åkte jag hem till min kompis Jessiska som jobbar med kor. De hade dessutom fått två kullar med kattungar precis. Så när man tittar in i ansiktet på detta kan man känna annat än lycka?

Sedan blev det en tur till ladugården och ”gosade” med korna. Nu är det ju så att jag är en betongunge som lär mig hur det fungerar på landet. Det är ju inte så att jag inte sett kor förut, men de är galet stora! Dessutom bajsar de hela tiden. Trots det så är det något speciellt att vara med djur. Det får mig att må bra. Dessutom var det skönt att stjäla lite tid och föra något som man inte brukar.

Nu blir det lite situps innan dusch, jag luktar nämligen lite ko tycker jag. Sedan blir det muskulär avslappning innan jag somnar, eller som det blir nästan varje kväll, samtidigt som jag somnar.

Det blir ett nytt mål att hålla mig vaken under min Mentala Träning!

Hej då!
Jenny

 Inlägg av kl 15:44
Jan 202010
 

Idag hade
jag planerat att gå och träna med en kompis, men hon fick något roligare för
sig så då blev jag tvungen att gå själv. Då kändes det som jag istället ville
åka hem och lägga mig på soffan och träna en annan dag. Hmmm, det har ju aldrig
hänt förr…

Sedan
blev jag lite peppad av en annan kamrat som påminde mig om att man brukar må
väldigt bra efter träning så jag tänkte jag ger det en chans.

En av de
4 ledstjärnorna i xtravaganza är att det ska vara Rörelseglädje. Man ska tyckta
att det är kul att röra på sig och att
man inte ska känna ett stort NEJ. Så jag tänkte att jag ska vara lite crazy och
kanske prova på saker jag är nyfiken på för att hitta glädjen igen. Bland annat
hade jag hört talas om att ett träningställe som ligger ganska nära hemma.
Så jag åkte helt sonika dit och sa hej får man prova?

Det fick
jag förstås.

Träningspasset
tar 30 minuters och man kombinerar styrke- och konditionsträning
i form av cirkelträning på hydrauliska maskiner. Man kör varje maskin i 30 sekunder för att sedan
gå vidare. Man kan hoppa in var man vill i kedjan, eller som sagt där det är
ledigt. Det är en röst som talar om när man får byta maskin så man behöver inte
tänka själv. Vilket är tacksamt!

Under
tiden tar man även sin puls för att se så att man verkligen förbränner. Jag är
tydligen inte så vältränad, vilket inte är någon chock, men jag kände mig som
en stel liten tant. De tanter som var där var ju i bättre form än jag, snyft!

Efter man
kört 2,5 varv så var jag rödrosig och trött. Därefter körde man stretching i en
jätte avancerad stechingmaskin där man såg till att alla delar var stretchade.

Vola! 30
minuter senare var man färdigtränad. Det var roligt, jobbigt, snabbt och att det
kändes som träningsformen passar mig. Så nog fick tanten lite rörelseglädje
idag.

Har även
gått en del i trappor och lyssna på detta, när jag kom hem från träningen så
gjorde jag även 50 situps. Trots att jag redan varit och tränat! Kanske en
liten guldstjärna i kanten…

Vi ses
imorgon!
Jenny

 Inlägg av kl 22:39
Jan 192010
 

Idag är första dagen som jag blivit lite snurrig och tung i kroppen. Jag kan nog inte skylla på någon annan än mig själv. Vatten är ju alltid bra, men när man gör xtravaganzas program är det extra viktigt med vatten och man bör få i sig minst 3 liter per dag. Jag läste lite i min handbok om vikten av vatten och det stod bland annat att man också förbränner mindre fett om man dricker för lite. Så fram med det stora vattenglaset!

Jag dricker i vanliga fall väldigt lite och vissa dagar har jag levt på cola. Inte så bra, men när man är mitt uppe i det så tänker man inte på det.

I vanliga fall är jag ofta snurrig, men har inte varit det sedan jag började, fram tills idag. Jag har till och med varit hos läkaren för det. Dessutom så är det inte många veckor som jag inte haft huvudvärk. Ni vet en sådan som göra att det ligger en dimma över hjärnan och bara man rör sig lite så känns det som något håller på att gå sönder. Så här har jag sprungit till läkaren helt i onödan? Kan det kanske vara så enkelt att jag generellt druckit för lite vatten? Nu känns det som en möjlig förklaring. Kanske man ska skriva in det i handboken för läkare, att påminna om vikten av vatten för det är ju i alla fall ganska enkelt att göra något åt! Visst nu tänker ni säkert att det är ju korkat och det borde man ha koll på, men tydligen är det inte så för vissa som snart fyller 35 år…

Sedan jag började med programmet har jag i alla fall varit duktig och druckit massor. Däremot gick jag på en mässa igår och drack inget på flera timmar, samt att jag idag kanske bara druckit ett par glas vatten och desto mer kaffe. Så det känns ju som en riktig vätskebrist.

Så nu får jag dricka vatten som en tossig tok ikväll för att återställa balansen!

Jag har dessutom gått så fint i trappor. Till och med uppför vid ett par tillfällen. En riktig bonus. Imorgon ska jag till xtravaganza centret och träna med min kompis som också hoppat på. Lite kvällspeppning känns skoj!

Nu blir det att ta sig ned på golvet för dagens 50 situps!

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 18:59
Jan 182010
 

Jag vet att jag i lördags vid ett svagt tillfälle lovade att inte visa några
otrevliga bilder. Men nu har det hänt, det som jag inte trodde skulle hända
hände redan vecka två! Jag kommer i storlek 46! Yiiipppii!

De byxor som jag fick av min snälla kompis var ju så trånga att jag inte kunde
stänga igen dem, som ni kan se. Jag vill varna känsliga läsare…


FÖRE BILD

EFTER BILD

Jag vet att det kanske inte var så kul att se och kanske kommer jag ånga att jag la
ut bilderna, men det är verkligen otroligt! Ser ni glipan?!, eller går det att
missa den.

Så roligt så är det i alla fall! Inte hade jag tänkt mig att det skulle gå så
snabbt. Trots att min coach Lina sa att det gör det så trodde jag inte att det
kanske skulle fungera för mig.

Jag har ju tidigare provat alla möjliga märkliga versioner av bantning. Den
märkligaste var i alla fall den när man under 2 veckor skulle äta ungefär 18 kg
med bananer. Man blev ganska trött på bananer kan jag lova.

Nu tänker jag inte skriva så mycket mer idag för bilderna talar sitt eget språk.

Dag 1 på veckans utmaning har gått bra. Jag har gått nedför alla trappor jag
träffat. Däremot hittade jag ingen trappa på Kistamässan så det blev
rulltrappan. För att sona för det brottet sprang jag till bussen. NU ska jag
däremot göra 50 situps!

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 21:36