I november läste jag en artikel i Metro om ett helt galet roligt fenomen, som lät som det var mitt kall. Sammankomsten kallas Lunch Beat och går ut på att man vid ca 1 ggr per månad träffas i en lokal, någonstans, mitt på dagen under lunchtimmen och dansar disco. Alltså det är club en timme mitt på dagen sedan går man tillbaka till jobbet. Mitt mål har varit att gå, men det har kommit saker i vägen hela tiden, samt att jag inte ville gå själv och ville övertala någon att följa med. Så igår var det dags för höstens första Lunch Beat. Plats: Kulturhusetstak kl 12.00-13.00. Jag behövde…

Man kan ju säga att jag är på bättringsvägen och det är underbart. Två feberfri dagar, inga blåa fingrar, eller frossa och inte så mycket svettningar, så det är verkligen på väg åt rätt håll. Däremot så går allt långsamt och jag är trött, kanske också som ett resultat av penicillinet, men ändå väldigt trött. Men jag hatar verkligen den här känslan jag har i kroppen nu, att jag inte äger min kropp, att man inte har kontroll över den och att den inte orkar. Kroppen är trött nu och jag kan inte göra något åt det, mer än att vila, och det är jag extremt dålig på. Dessutom blir…

Så, då fick man äntligen ett svar på varför man mått så uselt. Lunginflammation sa doktorn, inte så skoj, men nu blir det antibiotika för hela slanten för att vända detta. På ett sätt är det ju skönt att veta, för annars går man och föreställer sig alla möjliga märkliga sjukdomar. Med tanke på min huvudvärk, kanske hjärnhinneinflammation? Mina blå fingrar, kanske något med hjärtat? Svettningarna, kanske klimakteriet? Fånigt att man alltid tänker så mycket konstigt, men har man nästan 41 graders feber så tänker man kanske extra märkliga saker, med de kommer jag inte berätta om här… En lite rolig historia, om än lite ledsam, är att jag svettas…

Så gick man in på dag 5 med feber, frossa, huvudvärk, ont i kroppen och nacken, illamående blå naglar, svettningar som man är i klimateriet och en energinivå som sträcker sig till att hämta ett glas vatten, kanske… Fast idag mådde jag ändå lite bättre, tills jag började frysa för miljonte gången och upptäckte en temp på över 39 igen. I går kväll slog jag ett personligt rekord med en temp på 40,8. Då var jag inte så kaxig. Dessutom var jag hemma själv med barnen, och dottern får ett utbrott. Härligt! Det löste jag fint genom att inte göra något alls, bara ligga i soffan med en handduk, och…

I fredags kväll åkte familjen och ett par vänner som var på besök med dina barn på bus i Fyrishov. Jag brukar alltid ha kul där, men jag var ganska trött och frös hela tiden och kände att jag inte var så rolig och glad. Sonen var lite likadan så vi satt mest i bubbelpoolen och försökte bli varma och satt och pratade. Så det var ändå ganska mysigt. På kvällen när vi kom hem så var han ganska varm och mycket riktigt hade han feber, så jag fick dåligt samvete att vi varit och badat. Dumt, men ibland är det svårt att avgöra. På morgonen på lördagen hade vi…

Så var det fredag igen. Dagen inleddes med invägning som brukligt kl 6.15. Oväntat bra gick det, och en veckovikt på 70,7kg. Så det kändes fint. Mätte mig också, men vet inte om det var bra för det var så länge sedan så siffrorna står bara på en lapp. Jag får återkomma. Idag skulle min fina dotter få följa med mamma till jobbet, något som hon tjatat om sedan sommarlovet började och eftersom detta vara sista veckan var det väl bara att hålla vad man lovat. Vi köpte med oss frukost på vägen, och det var lite roligt att vi fick lika muggar. Det såg ut som hon satt och…

Jag tror att jag inte är ensam om detta, men i mitt liv är det så att människor kommer och går. Vissa umgås man med en kort tid och de gör stora avtryck, andra människor umgås man under en lång tid och de kanske inte ens lämnar ett avtryck. Det är märkligt, men så är väl livet, människor betyder olika, kanske det också beroende på hur man själv var under perioden när de var viktiga och vad man gått igenom tillsammans. Idag åt jag lunch med en Högskolekompis, eller inte bara kompis. Vi umgicks extremt mycket under studietiden, både på skolan och privat. Vi hängde i vårt och torrt, nästan…

Jag är ju inte bara en viktminskare, utan en mamma också 🙂 Mina barn är det viktigaste som finns och de var en stor motivation att förändra mitt liv. Dels för att jag ville vara piggare och orka mer, samt att jag förhoppningsvis fick bjuda mina barn på en mamma som ska leva länge. Det är många gånger man blir trött som småbarnsmamma, men det finns så mycket kärlek till dem att jag aldrig skulle vilja byta bort det. Varje dag lär jag mig något nytt av dem och det är så kul att se dem utvecklas. Ibland undrar jag hur mycket jag påverkar dem med mina åsikter, eller hur…