Jul 072012
 

 

 

 

 

 

 

 

Den 3 jan 2010 skrev jag in mig på mitt xtravaganzacenter på BirgerJarlsgatan i Stockholm. Då såg jag ut så här!

Jag vägde in mig på matchvikten 101 kg. AHHHHAAA! Jag får sådan ångest att jag kunde låta mig komma dit, men låt mig berätta goda vänner att det var inte så svårt alls. Två graviditeter, kärlek till fet mat, godis och cola hjälpte till, och tada så väger man över 100kg.

Oj, oj, galet att se sig själv se ut så!

De första 2-3 dagarna på helfarten tycker jag var jobbiga för hjärnan ville gärna övertala mig att äta godis istället.

Sedan började det lösa till sig, och jag blev piggare och piggare. Sedan efter 2 veckor så fick jag en mental dipp. Jag tyckte att jag var så duktig och offrade så mycket, men jag kände ingen som helst skillnad på kläderna. Jag hade bestämt mig för att inte väga mig första månaden utan fokusera på cm istället.

Jag kommer nog aldrig glömma den där söndagen efter min andra vecka då jag mätte mig och såg att jag förlorat 13cm runt midjan! Helt galet, och motivationen gick i taket!

Sedan fortsatte det. Jag mådde verkligen som en prinsessa, pigg och energisk, vilket är svårt att tro när man går på 500 kalorier per dag!

Jag valde att knappt göra någon rörelseglädje alls under denna tid. Möjligen promenader men inte så mycket mer. Jag började nämligen mitt nya jobb samma dag som jag började helfarten så jag kände att två nya saker i mitt liv fick räcka.

Ett par gånger under resans gång var det jobbigt. De skedde främst när det var sociala sammandrabbningar som jag inte kunnat förbereda mig på. T ex en Champagne och snitt afton som var hemsk att inte få njuta av.

Något som jag oroade mig för innan jag började var hur min mage och tarmar skulle reagera. Jag har ju haft IBS sedan jag födde barnen och jag hade lite ångest för att det skulle bli värre, men på något sätt var det som tarmarna var mycket nöjda med mitt val och blev lugna och fick vila upp sig.  Det i sig var en stor vinst och det är bättre fortfarande, men jag måste verkligen sköta mig och inte äta något fett!

Så totalt gick jag på helfarten i 15 veckor. Favorit shaken var chokladen, men med hett, hett vatten och vispad med en stavmixer så att den blev alldeles slät och smarrig.

Av de 11 smaker som fanns då så kunde jag inte dricka grönsakssoppan och persikan. Alla andra gick bra, och framförallt svampsoppan och sparrisen gillade jag alla 15 veckor.

Många väljer att dela upp innehållet och dricka flera gånger om dagen för att de är så hungriga, men jag behövde inte det. Tre gånger om dagen gick bra. Det var sällan jag var hungrig så att jag inte stod ut. Ett par kvällar kan jag minnas, men då la jag mig med Mentala träningen för att inte tänka på saker jag ville stoppa in i munnen.

I och för sig minns jag en gång under vecka två då jag desperat ringde min coach Lina och frågade om jag inte bara kunde få ta en extra påse för att jag var så hungrig, men Lina var stenhård och sa att det fick jag inte, och då gjorde jag det.

Totalt gick jag under min helfart ned 25 härliga kg. Jag hade satt upp mitt mål som löd ”På min 35 års dag den 10 april 2010 väger jag 30 kg mindre och är Fabulos!” Nu var det inte så att jag ju hade gått ned 30, utan ”bara” 25 kg.  Men när påsken kom, 1 vecka innan så började jag min upptrappning.

Även den var jag orolig för då mage är som den är och jag trodde mina tarmar skulle få frispel, men jag hade fel igen. Upptrappningen gick utmärkt, men jag var ytterst noga med att följa varje gram man fick äta så att jag inte gjorde något som skulle orsaka tarmvred! Däremot så måste jag säga att ingenting jag någonsin ätit smakade så gott som min första måltid. Oj,oj. Det var en explosion för smaklökarna!

I alla fall, lagom till min 35 års dag så kunde jag äta och njut av en härlig italiensk buffé med en ostbuffé. Smarrigt, men ärligt så fick jag inte i mig så mycket…

Jag valde att inte fortsätta med halvfart utan gick direkt på att jobba med God energi och Rörelseglädje istället. Så jag fortsatte att gå ned och plötsligt hade jag tappat 6 kg till. Jag klarade till och med av min USA semester i augusti med att gå ned 1 kg! Det måste man ju nästan få pris för!

Sedan i oktober står jag stilla på vikten, förutom denna vecka då jag gått upp lite efter alla helgens festligheter. Tack och lova att de är över!

Som sagt under året har jag bjudit på lite roliga bilder och stunder och jag tänka igen dela med mig av dessa.

En av mina största bedrifter var att komma i storlek 46! Jag hade 50 när jag började och jag trodde aldrig att jag skulle kunna få på mig ett par byxor i storlek 46! Dagen jag gjorde det var helt underbar för då var det som jag klev över en mental gräns. Om jag klarar detta då kan jag klara var som helst.

Här har ni två fina bilder, före storlek 46

och en dag då jag äntligen kunde knäppa byxorna!

Ett annat kärt minne var när jag under våren upptäckte att jag kunde gå in i vanliga klädbutiker och köpa vad jag ville! Jag hittade jag jacka på Zara som jag faktiskt kunde ha! En total lycka att slippa gå in på tältavdelningen.

Det roliga är att jackan är nu väldigt för stor och det är hur mycket tyg som heslt över när jag knyter den i midjan…

Jag kommer inte ihåg när denna bild togs, men som sagt det ser ju inte ut som byxorna i storlek 50 passar längre…

När jag äntligen nådde mitt mål och var Fabulous på min 35 års dag så firade jag med partaj. Jag fick den snyggaste mössan någonsin!

Den här tårtan är väldigt speciell för mig.

Precis innan jag gick på helfaren slutade jag som sagt mitt gamla jobb och bjöd som sig bör på tårta, men en hel tårta blev över då jag verkar ha svårt att förstå att alla inte åt lika mycket tårta som jag… Jag frös därför in den med iden att den ska jag bjuda på när jag fyller 35 år och har gått ned i vikt. Den blev så symbolisk! Dessutom var den ganska god…

I samband med min födelsedag så åkte jag även till en studio där jag blev stylad och fotograferad. Så roligt var det!

Detta är faktiskt något som alla borde unna sig, inte bara för att man gått ned i vikt. Det är så roligt och ger så mycket energi att ta fina bilder och bli lite bortskämd innan.

Om man tar en liten titt på siffrorna ser man ju att att det hänt lite där med…

Men siffrorna talar ju för sig själv också…

Vad sägs om 31 cm runt midjan? Det kunde man kanske inte tro ens är möjligt.

Jag har också lärt mig mycket om mig själv och vilken typ av människa jag är. Under helfarten upptäckte jag att jag är en känslo och stress ätare. Varje gång jag blev stressad under helfarten så kände jag ett behov av att stoppa något i munnen, vad som helst! Men även när jag var glad ville jag fira mat gott! Detta har jag jobbat med väldigt mycket. Äta gör man för att man vill, inte för att man försöker stilla något annat! Det är svårt att lära sig tänka om, men det är det som gör skillnaden.

En av de vanligaste frågorna jag får är om min hud hänger. Jag kan lyckligtvis säga att det gör den inte, faktiskt mycket mindre än jag trodde. Visst jag är inte fast i hullet som en 19 åring, men det ser helt ok ut, Dessutom har det dragit sig tillbaka mer och mer. Man får låta huden ta sin tid och för min del har det tagit 9 månader att tighta till mig.

En annan rolig nervös händelse är dels att jag hamnade som annonsflicka och hittade mig själv i Svenska Dagbladet en morgon. Mycket märkligt. Dessutom blev jag xtravaganzas framsideflicka på viktmagasinet. Också mycket märkligt att se sig själv på framsidan av en tidning. Inget jag är van vid så att säga.

Året har ju även bjudit på nya utmaningar i form av att få tala inför publik och berätta om min resa. Väldigt roligt att få möjlighet att inspirera andra!

Så innan jag avlutar mitt superlånga EGO inlägg, som kanske ingen i hela världen orkat sig igenom, om hur mitt år varit så vill jag ge er ett par tips att ta med om ni just nu bestämt er för att nu ska jag minsann gå ned i vikt!

1. Lyssna på den Mentala träningen, minst 3 ggr/ vecka. Hitta en rutin. Jag vet att många struntar i denna då de inte tycker att de är viktigt. Det är rätt den är inte viktig, den är grundläggande. Att lära sig tänka annorlunda är det som skapar framgång. Man behöver kanske inte vara en NASA forskare för att veta hur man ska göra för att gå ned i vikt, men varför gör man det inte då? Kanske för att hjärnan på olika sätt motarbetar dig, så det är där du ska börja.

2. Gruppträffarna. Det handlar också om att ta tid att gå. Dels för att det är spännande ämnen, men också för att man får prata med andra som är i samma fas som dig själv. För jag kan lova att vänner och familj kanske inte tycker att det är lila roligt att lyssna på dig om din viktminskning. Dessutom så är det väldigt inspirerande att se de andra lyckas, men också höra om deras motgångar för att tillsammans hitta styrkan.

3. Din personliga coach. Min coach Lina har varit ett stöd för mig och egentligen de andra tjejer på centret, Liselott, Pernilla och Rebecka! Om ni får en coach som ni inte känner en personkemi med så be att få byta. Det är vikigt att man känner 100% förtroende.

4. Att träna ska inte vara en plåga. Det ska vara en glad utmaning, eller Rörelseglädje som ju ledstjärnan heter. Jag har kört allt från Pilates till promenader till att hoppa studsmatta. Jag har svårt att få tid till att gå på läckra pass på gymmet så jag tar jag får. Dessutom ska jag under våren 2011 springa Vårruset och inte gå som förra året. Härligt med en sportig utmaning!

5. Sätt ett tydligt mål! Även om det handlar om att bara komma i en klänning i storlek 40. Att bara vilja gå ned i vikt ger dig liksom inget att kämpa för. ”På min 10 åriga bröllopsdag får jag på mig min bröllopskänning” är mycket bättre än att säga att jag ska gå ned 15-20 kg.  Om ni har svårt att hitta ett bra mål, prata med era coacher.

6. Du har ett val. Det är så lätt att skylla ifrån sig att man inte hinner, eller jag ska gå ned i vikt sedan när saker lugnar ned sig. Men att inte göra ett aktivt val är också ett val, ett val att fortsätta vara överviktig. Valen gäller ju allt. Om du t ex sitter och fikar och vill ta en bulle så har du ett val. Antigen  tar du en bulle och är nöjd med ditt val, men vet att det kanske innebär att du behöver röra mer på dig imorgon, eller så låter du bli. Oavsett hur du gör så gör du ett val. Däremot så ska du inte få dåligt samvete om du väljer att äta bullen. Främst för det är ju ingen som tvingar dig, du har ju valet själv att ta den eller låta bli. Det här är svårt, men efter 1 år så börjar det gå bättre. Jag är mer medveten och medverkande i mina val. Saker händer inte bara. Det som är vinsten med det är att det även ger reslutat på andra sätt i livet också och nya möjligheter öppnar sig.

7. Hitta glädjen i din vardag. Det känns som många bara planerar i sin allmenacka och inte njuter av de små stunderna. Man planerar framåt. I jul då ska vi mysa, eller på fredag. Försökt istället uppmärksamma de små sakerna. Som när man ligger i sängen med barnen på kvällen och fnissar, eller din man gör något för att visa hur mycket att tycker om dig. Stanna upp och njut av det lilla för det är det som är livet.

Oj, nu blev det väldigt mycket att tänka på. Hoppas att du inte blev rädd, för du får ju tänka på att jag jobbat med mig själv och mina laster i ett helt år.

Jag är säker på att jag inte skulle vara samma människa idag om jag inte varit med i xtravaganza. Klart att viktminskningen är underbar, men jag har lärt mig så mycket om mig själv och utmanat mig själv att jag känner mig så mycket starkare och redo att tåla både stress och problem på ett nytt sätt, samtidigt som jag kan njuta mer av enkla saker och verkligen stanna upp och känna glädje.

Så tack vara min insides och utsides resa så kommer jag inte bara i ett par tighta jeans, utan jag  hittade också tillbaka till mig själv!

Nu avslutar jag min Xtravaganza resa och fortsätter med livet!

 

Kram från Jenny

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)