sep 182011
 

Det är bäst att jag erkänner här, redan innan imorgon när jag måste berätta på jobbet vilken tant jag är…

Vi tar det från början. Mest av alla Rörelseglädjen som finns gillar jag att dansa. Gärna till dansmusik, techno eller house. Ju mer bas desto bättre…

Jag lyssnar därför ofta på radio 107,5 för de spelar musik som passar mig, och i fredags hade de klubbkväll. Man kunde skicka in en önskan att få komma med på gästlistan, om man hade en fin motivering.

Jodå, det hade jag. Jag använde tjockis kortet… Jag sa att jag gått ned 30 kg och förtjänade att få dansa lite. Fult? Ja, kanske för att det var ett tag sedan, men jag har ju inte bara gått ned det. Jag har ju faktiskt behållit det i 1 1/2 år…

Ett par dagar senare ringer telefonen till mig och en kille börjar prata på. Jag känner ju igen rösten, men inte vem det är, men jag är ju inte som andra så jag snackar på för ajg tänker att snart kommer jag på vem det är, men till slut säger han att det är Johan Svengberg från radio 107,5 och jag har fått plats på gästlistan till klubbkvällen på Solidaritet (klubb på Östermalm med 20 års gräns).

Kul för jag vill DANSA, men lite jobbigt då jag ALDRIG går påå klubb längre, men står man på gästlistan så gör man. Jag får i alla fall med mig en kompis.

Hela fredagen kände jag mig ganska oladdad. Alla på jobbet pushade mig att det skulle bli jätte kul att gå. Min rumskompis som är mycket ung och ute i svängen sa att jag inte fick gå dit före kl 12.00 för det var ingen som skulle vara där då! Han peppade mig rejält när min inspiration sjöng. Han varande mig redan då för att mitt beteende hade lite tantvarning.

Är Men ärlig, är  han galen! Gå ut kl 24 då sover jag! Men det sa jag inte.

Så jag och kompisen bestämde oss för att inleda kvällen med lite bio och middag så att tiden gick lite. Vi såg Bridesmaids och den var galet roligt! Jag skrattade så jag grät så den är definitivt sevärd! Så jag var på jätte bra humör efter filmen.

Så när den var slut käkade vi och då var kl 21.00. Jag var så galet trött och så som den tant jag är stolt att vara så tog vi 22.00 tåget hem! Alltså man står med på gästlistan på en klubb, väljer att åka hem, utan att ha druckigt något för man vill kunna köra hem och ligger i sängen kl 23.00 när insläppet börjar.

Problemet är att jag är sååååååå nöjd när jag ligger där i min sköna säng med fjärrkontrollen i handen. Jag bara kände att må alla kalla mig tant, men denna fredag var inte den dagen jag skulle dansa på och ajg är stolt att vara tant och min säng är underbar. Sedan somnade jag med fjärrkontrollen i handen.

Jag har ju i alla fall inte stödstrumpor på mig.

Men det som är skillnaden mot när jag var 20, för det första så orkade jag faktiskt vara ute till kl 5 sova 1-2 timmar på någons soffa och sedan gå till jobbet, och vara snygg och fräsch. Om jag ens skulle prova det så är jag inte säker på att jag skulle överleva, faktiskt. Ingen skulle nog i alla fall uttrycka det som att jag var snygg och fräsch.

Dessutom visste jag att min dotter hade klättring som jag skulle säkra på kl 10.30, att vi hade vänner som skulle komma på middag på kvällen och att detta tvättberg skulle vikas och läggas in:

PARTY!

Nu ska jag inte vara sådan, för visst kan jag kasta ut tanten inom mig och bara vara vild and crazy, men när det ligger massor av måsten och väntar så valde jag att vara en tant- and pround of it!

Så nu har jag erkänt. Hoppas att det inte står en rollator på min plats i morgon när jag kommer till jobbet…

Hoppas ni har haft en tanthelg eller en helt sjövild helg, vilket av alternativen  som  passade er bäst.

God kväll på er!
Jenny

 Inlägg av kl 21:10
sep 152011
 

I går så ringde skolan vid lunch och sa att sonen bara låg ned och inte alls orkade med skoldagen. Så jag kastade mig iväg för att hämta honom.

Stressad och trött köpte jag mig mig lunch att äta på tåget. Det var ju bra, men jag hade inte räknat med att bli påkommen.

För när jag sitter och gluffsar i mig en baguette med brie och salami kommer min xtravaganzacoach Lina in på tåget. Det är första gågen jag träffar henne på tåget så man blir lite förvånad. Sedan tittar jag på mitt lunchval och blir lite full i skratt. Det känns som man blivit tagen på bar gärning och gör något man inte ska… Var det det bästa valet jag kunde göra?

Men mackan var jätte god och jag hade ju redan innan gjort mitt val, men det var så roligt just när hon klev in. Trevligt var det att få sin coach alldeles själv på resan och hinna prata lite om allt möjligt.

Som sagt, sonen var ju sjuk igen, eller fortfarande och när vi ringde sjukvårdsupplysningen och berättade om hur han mådde gav de oss en akuttid på närsjukhuset.

Fint, jag åkte dit och möttes av en gubbläkare som inte gillade barn, och som undrade varför jag var där med ett friskt barn. Han ställde massor av dumma frågor och till slut var allt bara jobbigt och han sa att min son var frisk. Men jag sa att han är inte sig själv, han är slö och trött, har ont i huvudet och det är ju inte så ofta skolan hör av sig med att ens barn inte orkar vara med på skolan om de är friska.

I alla fall så är jag en liten mes som åkte hem. Sedan fick jag skäll både av maken och mamma för att jag är för snäll och ska ställa krav, men jag är så dålig på det. Hur säger man åt en läkare att han har fel? Vet jag bättre? Ja, jag vet ju att sonen inte är som vanligt, men vad ska man ställa för krav? Är han kanske inte sjuk, utan att han bara behöver tid att återhämta sig från det tråkiga viruset vi hade? Vad vet man. Det är så svårt.

Jag bestämde mig i alla fall att jag ska öva på att bli tuffare och nästa gång får maken gå. Då kommer vi vinna framgång!

Nu får han vila lite till och snart är det helg med inte för många aktiviteter. Skönt! En dag i taget.

Idag åt jag även en god frukost för att helt byta ämne. Jag går ju förbi ICA TO GO nästan varje dag och idag blev det turkisk yougurt, nötter och honung, ett ägg och en stor latte. Smarrigt!

20110915-171415.jpg

Latten fick jag som tack för att jag svarade på lite frågor i butiken. Det kändes bra. En av frågorna var om jag kunde rekommendera Ica to go. Det kan jag verkligen, lite dyrt med bra utbud och väldigt snabbt! Dessutom har de ägg! Det är så gott, och skönt att slippa koka det själv!

Så nu är jag på väg hem och gosa med min familj. Tåget tycks vara i tid, fast vi är ju inte framme ännu.

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 16:22
sep 132011
 

Efter min tragiska snabblunch så vill jag bara skriva lite kort om vilken kullnarisk middag jag gjorde.

Det blev chivapchici med bulgur, stekt lök, tomat och majsallad med turkisk yougurt med vitlök, honung och flingsalt.

Så där jag, det kändes som det blev lite bättre än lunchen.

Mitt bästa tips när man äter en sådan god middag är att man lägger upp det på tallriken så mycket man ska äta och inte tar  mer än en gång. Bestäm det redan från början.

Ta mer grönsaker än bulgur.

Ät långsamt och njut och känn efter så är du troligtvis både mätt och nöjd!

Ha en bra kväll!

Mvh

Jenny

 

 Inlägg av kl 20:51
sep 132011
 

Idag jobbar jag hemma då lillkille är sjuk, igen eller ska jag säga fortfarande…

Jag är så trött på detta, och då har hösten knappt börjat! Tyvärr är det bara att köpa läget och inte bli stressad eller arg för det vinner man inget på. Är barnen sjuka så är de!

Lunch är ju jätte tråkigt att laga speciellt när man är själv med en liten kille som inte gillar allt man lagar. Sonen ville dessutom ha yoghurt och macka till lunch, men det lockade inte. Vi hade köttfärssås från igår, men vem orkar koka spagetti?

Så lat är jag och när man väl är hungrig då vill man ju äta på en gång, inte vänta.

Då hittade jag en burk med böner och volá så hade man en rätt!

Gott och nyttigt och riktigt mättande. Kolla hur läcker det ser ut! Jag vill ha bonus poäng för att jag i alla fall orkade lägga det i en tallrik…

Nu märker jag hur imponerade ni är. Kanske att jag ska få ett eget matprogram som heter matmasken-hur du klarar dig i köket med minsta jobb? Ett matlagningsprogram som är helt oambitiöst och där maten är super enkel. Kanske kunde vara något, vad tror ni?

Ha det bra, nu är lunchrasten över och jag ska fortsätta jobba.

Jenny

 Inlägg av kl 11:56
sep 122011
 

Ja, som ni vet var det kalas och kräftskiva förra helgen. Varför från gå ett vinnande koncept? Nej, det är dumt så det blev minsan både kalas och kräftskriva denna lördag också.

Denna gång hade vi bjudit in sonens dagiskompisar på skattjakt och piratkalas.

Först hade vi piratpimpat hemmet lite med döskallar, flaggor och guldmynt.

Till och med Svampbob och Patrivar redo för piratkalas.

Självklart var Sjörövar Jenny färdig för en piratjakt! Ahhggrrr, vilken läckerbit.

Sjörövarkalas är ju väldigt kul för det finns så mycket dekorationer. Vem kan låta bli att sjörövarpimpa kokosbollarna?

För egen del blev det lite marängsviss och en kokosboll, mycket gott och passande för en pirat som skulle ut på sakttjakt.

Vi samlade alla små pirater i soffan och då kom kapten långhår och gav den första kartan.

Sedan gav vi oss ut för att leta fler ledtrådar som låg gömda över hela tomten, för att slutligen hitta SKATTEN!

En kappsäck full med guldpengar av choklad, ett byte som självklart skulle delas upp rättvist mellan alla pirater. Det tog lite tid, men alla hade nog riktigt kul.

Nästan på en gång när alla piratbarn hade åkt satte vi oss i bilen och åkte till kräftskivan. Alla var nog lite trötta, men det var en jätte trevlig kräftskiva.

Det var fantastiskt väder och mysigt och gott.

Jag kände bara 2 personer när jag kom dit och flera när jag åkte hem, så det var kul. Många hade varit där hela dagen och mustat äpplen. Lite lyxigt och snällt nog fick vi en flaska äppelmust med oss hem, trots att vi inte gjort jobbet. Det var vertkligen gott! Lite bubblande surt, men sött. Svårt att förklara, men riktigt äppelmust var smarrigt!

Så lördagen blev en riktigt bra dag. Söndagen var inte heller så pjåkig. Maken hade lovat bort sig på att hjälpa en kompis att bygga, men jag och barnen ville ha en myssöndag.

Så det blev McDonalds och bio. Vi gick och såg smurfarna i 3D. Jätte roligt och bra film och en skön söndageftermiddag med mina söta snälla barn.

Så en riktigt bra helg, och eftersom jag är mycket piggare och friskare nu så orkar man mer och då blir ju hela livet lite roligare. Ska nog satsa på lite promenader kommande veckan och börja komma igång lite försiktigt.

Har ni haft en bra helg?

Jenny

 

 Inlägg av kl 06:57
sep 082011
 

När jag valde att gå ned i vikt med xtravaganza så gjorde jag det främst för att programmet erbjöd mer än bara viktminskning. En möjlighet att förändra sitt liv på riktigt.

För jag ansåg att jag kommer inte kunna gå ned och behålla min viktminskning om jag inte förändrar sättet jag tänker på.

Alla som läser bloggen vet också att jag ofta pratar om den Mentala träningen,och den har varit väldigt viktig för mig.

Däremot så är den mentala näringen också viktig för den handlar egentligen för mig om livsglädje.

Mitt liv är ganska inrutat. Mer eller mindre ser mina dagar likadana ut. Gå upp, få i ordning barnen, åka tåg, jobba, åka hem, umgås med familjen, få lite egen tid och sedan sova och därimellan kommer maten…

Så läckert är mitt liv. Klart att mitt liv inte alltid är så för ibland kommer födelsedagar, resor och andra roliga aktiviteter, men det är ju inte vardagen.

Men det är ju att hitta stunder och glädje i det vardagliga livet som är viktigt. Det är det som är att njuta av livet. Att läsa för barnen, eller prata med maken om något kul eller bara skratta åt något knasigt som hänt. Små stunder och guldkorn som kallas livet och som man måste fånga och stanna upp och registrera. Annars så fastnar man i ekorrhjulet och livet bara passerar.

Som ni alla vet åker jag mycket tåg, sitter på ett just nu faktiskt.

Jag spenderar därför mycket tid på tåget och på morgonen är vi ett litet gäng på ca 5-7 personer som alltid åker samtidigt, om alla orkar upp det vill säga…

Men det är en trevlig stund att börja dagen med. Trevliga människor som egentligen vet ganska mycket om ens liv och som man kanske inte i vanliga fall skulle bli vän med. Inte för att de inte är trevliga utan för att man har olika bakgrund och ålder och yrken. För mig är det ett guldkorn i vardagen och mental näring och en bra sätt att starta upp dagen.

Speciellt denna period på året då tågen börjar komma sent och man spenderar ännu mer tid tillsammans, men det är liksom skönt att inte vara själv och vänta. Dessutom kan vi få gnälla tillsammans på SJ och på tågen. Något som våra familjemedlemmar borde vara glada att slippa höra..

Jag skojade till och med förra vintern att jag spenderade mer tid med tågpolarna än familjen när det var så mycket förseningar.

Uttrycket ”fånga dagen” kan ju låta lite klyschigt, men i ärlighetens namn är det man ska göra.

Fånga stunder som gör oss glada och som ger energi så att vi lätt kan glida över de där jobbiga stunderna då lite extra energi kanske får oss på rätt bana igen.

Att lära sig samla på dessa stunder är faktiskt inte lätt. Man får öva. I början så skrev jag upp 3 stunder på en dag som var bra och som gjorde mig glad. Efter hand börjar man registrera stunderna och fånga dem utan att skriva upp dem och det är en härlig känsla. Det är då man njuter av stunder i vanliga livet på riktigt. Det blir naturligt.

Så jag lämnar er nu, eftersom jag snart ska gå av mitt tåg med frågan, vilka stunder har du fångat idag?

Jenny

20110908-171442.jpg

 Inlägg av kl 16:26
sep 062011
 

Jag börjar ju bli frisk, men blir ruskigt anfådd bara av att gå upp för en liten, liten trappa, men det är väl så det är med lunginflammation. Det tar tid. Inget konstigt med det.

Det som är mer oroväckande är att jag tycker lite synd om mig själv. Jag känner mörka tankar som gör mig lite deppig och ledsen att jag inte kan göra någon Rörelseglädje. Tankar som jag inte vill ha. För de i sin tur leder till att jag tröstäter lite. De senaste dagarna har det blivit lite tårta o annat som inte är bra för mig, som lite chips till och med med förevändningen att det är just lite synd om mig. Ni vet att man tycker att det spelar ingen roll så man kan lika bra äta lite. Den känslan av tycka synd om sig, oginast gillar jag inte alls!

För mig är det en av de viktigaste delarna med min resa, att inte äta av andra orsaker än att jag vill och gör ett val. Så det gör mig lite orolig.

Dessutom har jag precis slutat min antibiotika kur, vilket också gör mina tarmar känsliga för socker. Förra hösten var jag på en föreläsningen om candida som är svampar som sätter sig på tarmarna och livnär sig på socker. Ju mer man äter ju större blir de, tills man inte kan säga nej till socker. Ta det jag skrev nu med en nypa salt. Det är min uppfattning vad de sa på föreläsningen, men det som var viktigt med det var att när man avslutat sin pencilinkur så är tarmarna mer känsliga och möjligheten att utveckla candida är större. Precis där jag är nu.

Så hur ska jag nu komma ur detta och inte komma in i dåliga vanor igen och som dessutom min kropp just nu är svagare att hantera?

Steg ett är invägning på fredag. Vikten kommer förhoppningsvis få mig att skärpa till mig. Det andra är att det kanske är läge att köra lite mental träning, men främst måste jag säga till mig själv på skarpen att passa mig för att glida in i dåliga vanor. Peppa mig lite med snygga bilder så att jag vet jag jag jobbar för. Snap out ofit, bara! Det är inte alls synd om mig. För jag är på väg att bli frisk och det är ju jätte bra. Ju snabbare jag blir frisk desto snabbare kommer jag få röra på mig igen.

Undra om min egen pepp fungerar?

Fler tips på vad jag ska göra för att sluta tycka synd om?

Ha en bra dag på er så återkommer jag med hur jag tar mig ur min lilla svacka.

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 06:56
sep 042011
 

Jag försöker ju ta det lite lugnt, eftersom jag inte känner mig i topp. Så varför inte ha kalas? Det var i alla fall det vi hade igår för vår lilla 6 åring. Det blev en ganska avslappnad och skön tillställning. Det är kanske så är man bjuder vänner och familj. Alla hjälper till och dessutom hade jag inte 1000 olika aktiviteter utan jag tänkte att barnen löser nog det där. Skönt att lyssna på kroppen och sänka ribban, och det kändes som alla hade trevligt och att jag hade det skönt.

Jag hade inte heller bakat något för att spara min hälsa, allt var köpebröd. Tårtan var dessutom läcker och gick i piratstil.

20110904-120027.jpg

Han blev förstås jätte glad! Dessutom var den galet god. Jag vägde mig i fredags och kände i och för sig att det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag blir frisk och stark igen, men jag låg på 71,6 kg som vanligt så jag åt tårtan med god aptit i helgen. Vem vill inte äta lite av Johnny Depp?

Dessutom har ju ett blodkärl gått sönder i mitt öga och det ser verkligen inte toppen ut, kanske det skapade en bättre pirat känsla?

20110904-120337.jpg

Om jag ska vara ärlig ser jag lite sliten ut…

Den enda aktiviteten som också är obligatorisk är fiskdamm. När min dotter fyllde 1 år sydde jag denna. Jag vet, den är överambitös, men just du tyckte jag att det var jätte viktigt att ha ett fint fiskdammsskynke. Och idag så är jag glad att jag gjorde den då för den är fortfarande jätte fin.

20110904-120621.jpg

Efter kalaset var jag ganska trött, men vi hade bokat in oss på en kräftskiva. Ett bra beslut var i alla fall att inte ha med barnen, för det var skönt att inte jaga runt och ha koll på dem. Så det blev En riktigt bra kväll.

20110904-121831.jpg

Gott var det också. Dessvärre var alla kräftor slut i affären, så det fick bli en burk med stjärtar. Kanske inte lika gott som att skala dem själv, men det blev ju lite enklare att få ihop en god macka…

20110904-122035.jpg

Det blev ändå en ganska tidig kväll, för jag känner mig liksom inte i form. Dessutom ser jag galen ut med mitt blodiga öga…

20110904-122143.jpg

Söndagen kommer gå i lungnets tecken och passa på att umgås med svärmor som åker hem imorgon. Vila, vila och hoppas att ögat snyggar till sig då jag har många möten i veckan jag vill undvika att se ut som en pirat på…

Har ni haft en bra helg?

Hej hej!
Jenny

 Inlägg av kl 11:24
sep 012011
 

Idag för 6 år sedan födde jag min under bara son. Jag hade en matchvikt på 110kg, men det spelade verkligen ingen roll, för två av de finaste stunderna i mitt liv var när jag födde mina barn.

Nu tänker jag berätta om min förlossning, och det handlar ju inte så mycket om vikt. Även om det var orsaken till min viktökning, men om du tycker sådant är äckligt så kanske du inte ska läsa mer…

Min barnmorska hade sagt till mig att jag skulle åka in på en gång värkarna kom, för hon sa att min förlossning skulle gå snabbt. Hur hon kunde veta vet jag inte, men hon var väldigt tydlig att jag inte skulle tveka.

Jag hade varit inne på sjukhuset på dagen för jag hade haft lite grejer om ni förstår vad jag menar. Läkaren och studenten som undersökte mig skrattade och sa ”här var det så stängt som det kan bli. Det kommer dröja länge innan någon bebis vill ut här”.

Jahaja tänkte jag och åkte hem.

På kvällen, som var en onsdag, var det obligatoriskt Lost avsnitt i soffan. Då värkte det lite, men sånt kan man ju ha.

Efter Lost så tog jag två Alvedon och gick och la mig och sov för det säger alltid barnmorskor. Ta 2 Alvedon och gå och lägg dig.

Kl 11.00 vaknade jag av att det gjorde ganska ont och maken tog tid mellan värkarna och konstaterade att det var 5 minuter mellan värkarna och att de var regelbundna. Jag tänkte att det är nog ingen fara, det kan gå över, men han sa att nu åker vi in det bestämmer jag.

Så det var bara att åka in. Den resan till sjukhuset kommer jag aldrig glömma. Jag hade 2 minuter mellan värkarna i bilen och det enda jag försökte låta bli var att förstöra inredningen i bilen. Det var inte skönt kan jag lova. Just då kändes 2 Alvedon lite fjuttigt.

Väl inte konstaterade de att jag skulle föda barn. Perfekt, för det var ju därför vi åkte in 🙂

Lite oturligt nog blev det något fel på lustgasen och jag andades mest in syre. Så man kan säga att det blev en naturell födsel. Jag har nog inte heller låtit så mycket i hela mitt liv. Det var inte skönt och jag vet att jag ville gå hem mitt i. Jag tror till och med att barnmorskan försökte få mig lite tystare för att jag lät så mycket, men det kan jag minnas fel.

40 minuter hann vi vara där innan sonen flög ut och hamnade på min mage. Den där känslan av att få upp sin bebis på magen. Det finns inget som slår det. Ingen kärlek som är större än när de kommer ut och presenterar sig och all smärta bara är borta i ett nafs och man har sin underbara belöning nästan tittandes på sig.

Så det gick verkligen snabbt och lätt. Någon timme efter förlossningen hoppade jag in i duschen och när jag kom upp på BB fick jag en utskällning att det var fräckt att se så fräsch ut efter en förlossning.

Jag ser faktiskt ganska pigg ut, och det var jag. Jag hade inte ont någonstans och jag hade fått väldens sötaste son. Varför skulle man klaga?

Jag vet, ni kanske inte tycker han är fin, och så är det att föräldrarna alltid tycker att deras barn är de finaste, men ärlig, men min son är underbar oavsett hur fina barn ni har 🙂

Så nu sitter man här efter 6 år och undrar vart åren tog vägen. Nu går den här lilla killen i skolan och har massor av spännande egenskaper och knasiga grejer för sig. Så hur mycket jag än älskade honom den här dagen för 6 år sedan så blir den kärleken starkare för varje dag, och jag längtar att få se honom växa upp och lära känna honom och älska honom vem han än må bli och vilka val han än gör.

Kärleken till ett barn är så stark och för min del förstod jag inte hur stark den kunde vara innan barnen kom. Det är fantastiskt och underbart!

Så idag ska jag inte ta upp alla de jobbiga stunderna, när man blir gråhårig och arg och orolig och inte vet ut eller in och är säker på att man gör fel.

Idag är det bara kärlek till ett barn som gjort mig så lycklig och som jag älskar så mycket. Grattis på födelsedagen världens bästa pojke!

Pussa era bebisar för snart är de stora…

Jenny

 Inlägg av kl 20:50
aug 312011
 

I november läste jag en artikel i Metro om ett helt galet roligt fenomen, som lät som det var mitt kall. Sammankomsten kallas Lunch Beat och går ut på att man vid ca 1 ggr per månad träffas i en lokal, någonstans, mitt på dagen under lunchtimmen och dansar disco. Alltså det är club en timme mitt på dagen sedan går man tillbaka till jobbet.

Mitt mål har varit att gå, men det har kommit saker i vägen hela tiden, samt att jag inte ville gå själv och ville övertala någon att följa med. Så igår var det dags för höstens första Lunch Beat. Plats: Kulturhusetstak kl 12.00-13.00.

Jag behövde inte ens övertala min vän Anette. Hon tyckte det lät lika galet roligt som jag, så vi sa vi kör. Det kostade 100 kr i inträde, men då ingick det lunchmacka också, vilket var bra att ladda med. Det var lite skumt innan musiken började för alla kom dit och åt sina mackor och pratade som att det var ett helt vanligt lunchställe. Sedan drog musiken igång…

Jag var lite nervös att det bara skulle vara fjortisar där, men jag kan säga att medelåldern är nog över 30 år i alla fall. Det är en härlig blandning med människor, allt från slipsnissar till pumor och allt däremellan. Alla var glada och var där för att verkligen dansa och ha kul i solen sken denna gång, utan alkohol och småtimmar att gömma sig bakom. Ni kan själva se ett kort klipp från den glada och underbara tillställningen.

Lunch beat

Mitt största problem var ju den lilla lunginflammationen, så jag hade bestämt mig för att jag självklar inte skulle dansa, men jag skulle njuta ändå. Det gjorde jag verkligen, man blir så glad i hela kroppen, men visst ville man skaka loss, men hälsan framför allt.

Men även om bara mina fingrar dansade så gav det så mycket energi och jag kan inte vänta till den 27 september då det är dags för nästa gång! Då tusan ska mina lungor må toppen och jag ska stuff mig svettig!

Åh, vad jag längtar!

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 22:00