Feb 172012
 

Jag vet att jag skriver ganska mycket om mina katter och det jag ville inte framstå som en galen katttant, men de är så roliga. Dessutom är jag inte singel så jag har bara 2 katter och inte 40 stycken som en riktig katttant.

Mina katter är verkligen toppen, förutom när du har sönder saker, eller äter tårta som står på bordet, eller när de krafsar på dörren kl 3.00 på morgonen för att komma ut…

Men för det mesta ger de väldigt mycket, för de är roliga och gosiga. Ibland är de bara katterna som möter mig i dörren när jag kommer hem på kvällarna, när resten av familjen är för upptagen för att ge mamma en kram.

Det som är det bästa med dem är ju att de är ganska knäppa och har en del knasiga grejer för sig och bjuder på en hel del skratt med sina upptåg.

Igår kväll skulle jag gå och lägga mig och skulle bara in på toaletten för att borsta tänderna. Klockan var ganska mycket och jag var ganska trött.

Då möts jag av det här:

20120217-073133.jpg

Det roliga var att båda tittade upp när jag kom in och såg lite surt på mig för det såg ut som de tyckte att jag störde.

20120217-073244.jpg

Katterna följde mina rörelser med varje steg…

Så egentligen har den här historien ingen poäng, förutom att jag är så glad att jag har dessa knäppkatter i mitt hem. De bjuder alltid på något oväntat och kul, precis vad man kan behöva en torsdagskväll när man ska borsta tänderna…

Däremot så var det ganska svårt att borta tänderna och tvätta händerna när handfaten var fulla, men det gick även om katterna inte var överlyckliga…

Ha en skön fredag!
Jenny

 Inlägg av kl 07:40
Feb 142012
 

Jag vet, egentligen motsätter jag mig hela grejen. Att fira kärlek och omtänksamhet på en dag som handeln valt ut för att vi ska köpa mer. Det känns innerst inne lite fel.

För om man ska vara ärlig så är det de 364 resterande dagarna på året som du på riktigt kan visa att du älskar något eller bryr dig om någon…

Det behöver man inte heller göra med presenter enligt min mening. En handling är för mig större än en present. Att någon tänkt på mig och lagt ned tid med mig i tanken är ganska sexigt.

Men eftersom jag också gillar små nallar och choklad så kommer jag självklart fira dagen också och ge efter för mina åsikter och gärna äta det som handeln vill att vi ska köpa i år.

Nu låter jag ju väldigt otacksam så jag antar att jag inte kommer att få något alls idag 🙂

Dessutom har ju min make liksom stuligt dagen genom att fylla år så det är kanske därför jag låter lite ur. Typiskt. Fördelen är ju att det finns massor av choklad och nallar att fylla hans paket med, och man kan ju alltid ge sig själv en present? För man behöver ju uppskatta sig själv också, eller hur?

Jag vill trots min sura min passa på att önska alla en fin dag, med mycket kärlek, men lova mig att inte glömma bort att visa kärlek och omtänksamhet de resterande 364 dagarna också!

Allahjärtansdagkram
Jenny

 Inlägg av kl 07:34
Feb 132012
 

Så har ännu en helg passerat. En skönt helg, men också lite trött.

Allt var fredagens fel. Vi skulle ha Italiensk afton med glasprovning i fredagskväll med 2 goda vänner. Jag hade ätit en lätt lunch på dagen, soppa och macka. Det var första felet. Det andra felet var att sonen stökat runt torsdag natt så jag sov nog bara 4 timmar, vilket är alldeles för lite.

Därefter var det lite stökigt då dotterns skulle på övernattningskalas och vi skulle börja med provningen innan vi åt. Så provningen kom igång ca 19.30. Dessutom var vi ganska hungriga. Så provningen som brukar ta över en timme tog kanske 30-40 min.

I det stora hela innebar det att jag fick i mig för mycket alkohol på för kort till på en ganska hungrig mage. Resultatet blev en ganska trött och glad i hatten Jenny.

Så kan det gå, men i efterhand kan man förstår varför. Roligt hade jag i alla fall 🙂

Så vi var ganska nöjda hemma hos oss att lördagen inte bjöd på mycket mer än soffan och Mello på kvällen. Dottern skulle på kalas på eftermiddagen och det är roligt när man bor på landet.

Hos oss är det omöjligt att veta var folk bor, för det går inte att slå in något på gps, men man kan ju alltid få fina förklaringar om att om du åker över guppet på raksträckan och sedan svänger höger efter den tredje stenen så ser du två röda brevlådor. Då ska du svänga. Sedan tar du andra vänster, inte vid den röda ladan utan busken som är ganska kort ansad…

Så alltid lätt dom en plätt 🙂 Jag lyckas ju alltid åka fel! Det spelar ingen roll. Jag behöver en adress med ett riktigt namn och en siffra. Det behöver inte ens garantera att jag hittar, men oddsen är bättre. Turligt nog har man en annan fördel på landet om man åker fel. Det är att man alltid känner någon. Så man har alltid någon att fråga…

Så mer action än att leta efter ett hus ute på landet blev det inte. jo, jag tog faktiskt en prommenad på lördagen för jag behövde lite frisk luft. Det var otroligt skönt även om det var ganska trist väder.

Det var i alla fall en perfekt dag. Helt kravlös. Inte ens mat lagade jag utan det blev italienska rester, och det är det ju inget fel på…

På söndagen var jag mig själv igen och barnen skulle på Knatteskutt. Där får barnen prova olika typer av sporter under en termin. I går var det lära känna varandra och lekar, men det blir tennis, brottning, gymnastik och bollsporter. Sonen for omkring som en tossig tok över hela hallen. Han sprang eller studsade i en timme. Så han var hur nöjd som helst, och äntligen lite trött 🙂

Det var ju en helt underbar dag igår och precis som varje år var vi bjudna till vår granne på kalas. Det är helt otroligt för detta är det 3 året vi är där och det har alltid varit strålande sol! Skälvklart satt vi ute och grillade korv och åt en fantastisk smörgåstårta!

20120213-170730.jpg

Lite kaffe på det och med den strålande solen och insikten att vi inte bara bor underbart utan att vi har toppen grannar gav mig massor av Mental näring.

Promenera dit och hem var också mysigt, men också vackert. Det är något speciellt med snö och sol!

20120213-170932.jpg

En magisk dag, och en mycket piggare Jenny än på lördagen!

Så nu är det måndag igen, och jag känner att jag faktiskt kan suga ur lite av gårdagens sol in i denna vecka.

Vad gjorde ni i det underbara vädret? Har ni tankat batterierna?

Jenny

 Inlägg av kl 17:22
Feb 102012
 

Jag mår bra faktiskt. Det finns en bra balans i mitt liv, ett ganska jämt flow.

Barnen är helt underbara nu. Allt tjafs vi har haft med vår dotter är som botblåst. Det är lungt och harmoniskt. Barnen går upp på morgonen, klär på sig själva och tar påsig ytterkläder och går till bilen. Allt på 30 minuter! Hurra för mina barn! Läxor görs utan att man behöver påminna eller tjata. För båda barnen.

Det är otroligt skönt och vi har många roliga skratt tillsammans. Många härliga nu ögonblick. Ett bra flow i familjen.

När det kommer till Rörelseglädje så känns det bra. Jag kör Zumba framför TV så många kvällar det går, och jag försöker gå på riktigt Zumba 1 ggr/ vecka. Försöker även ta ett par promenader i veckan. Jag försöker helt enkelt röra på mig så ofta tillfälle ges, eller kan tas…

Maten flyter också på bra. Sedan vi skaffade matpåsen hem så äter jag bra balanserad kost med mycket grönsaker, fisk och jag väljer att ta små portioner. Inte så mycket kolhydrater, men lagom för att kalla det en balanserad kost, Jag äter inte godis, glass, kakor och annat på veckodagarna, men unnar mig lite mer på helgerna. Fast ändå inte all in. Så jag är nöjd med mitt intag.

Kanske att jag inte kör Mentala träningen så mycket, men jag tänker mycket i de barnorna coh försöker använda mig av det jag lärt mig i dagliga situationer, som t ex vid stress.

Så i det stora hela har jag det riktigt bra, ett bra flow mellan olika delar och ledstjärnor i mitt liv.

Det som då är lite trist i det här är att vikten inte riktigt sköter sig. Invägning på 73,2 kg i morse. Då tycker jag att det är orättvist för att jag sköter mig.

Jag har ju inte gått upp så mycket, men det är lite smygande, men jag kommer inte ned i min vikt som jag tycker känns bra. Inga kläder känns heller trånga och jag känner mig fysikt i ganska bra form.

Nu vill jag faktiskt inte heller skylla på massor av anledningar. T ex att jag samlar vätska, inte gått på toa, ja ni vet. Det ena med det tredje som ursäkt. Det tänker jag inte köra. Det kan man göra någon gång, men inte alltid:-)

Det som är skönt är att jag fortfarande inte känner panik, utan tänker mer, om jag har en flow varför går jag inte ned?

När man då börjar tänka så ser man ju att det finns massor att jobba med,

Rörelseglädjen kan det bli mer av. Även om jag kör hemma så har jag Zumba, en crosstrainer, balansbollar och Yoga matta och hantlar. Så det går att öka på träningstid, och förbränna mer.

Sedan är det maten. Klart att det finns en fel onödiga element och där vill jag främst lägga skuld på Nöttefabriken och deras special nötter med macadamien nötter med havssalt. Om jag tar något extra så är det lite nötter. Det är ju lätt att, eller nej, det är inte lätt att bestämma sig för att dra in på dem, men det blir ett val att göra så. Så Inga salta nötter.

Även vin. Nu är det inte så att jag dricker så mycket, men där finns det extremt mycket kalorier så där kan jag nog tjäna på att kolla lite.

Även att dra ned mer på Kolhydraterna skulle kunna fungera. Det är en del kolhydrater i vår kasse, men jag kan ju byta ut en del av det mot böner och kokta grönsaker. Behöver bara klura lite på recepten.

Så nog finns det att jobba med, så det kör vi på. Dessutom så är det ju så att jag under en längre tid har funderat på att köra en helfart ett par veckor för att rensa lite. För att få en liten kickstart inför beach 2012.

Jag har inte bestämt mig ännu, men egentligen vill jag ju inte, för det handlar om att ha en balans och det har jag ju.

Maken var också snäll när vi pratade om vikten att han tyckte att jag såg väldigt fit ut, att det var fastare och mer vältränat. Så kanske den gamla klassikern att muskler väger mer än fett faktiskt gäller? Jag ska plocka fram mitt måttband också och spanna läget. Det var ett tag sedan.

Men istället för att tänka på det här så vill jag inleda min helg med italiensk mat, gott vin och goda vänner.

Japp, det blir en perfekt inledning på helgen, kanske inte gynnsamt för det mitt inlägg handlat om, men det kommer bli mycket mental näring!

Hoppas ni också får en bra helg.
Jenny

 Inlägg av kl 16:24
Feb 092012
 

Jag vet inte hur er hud mår denna tid på året, men min är ju inte direkt som en bebis hud.

Snarare att man skulle kunna använda t ex mina armbågar för att sandpappra diverse ytor med. Alltså jag känner mig inte så mjuk och len, utan torr och gammal…

Usch, det är verkligen trist att känna sig så torr och sliten och jag vill skylla på vädret och kylan för det är verkligen inte gynnsamt för huden.

Så nu var jag och handlade på ett av alla de nya apoteken, Boots, och man blir alltid lite inspirerad av alla nya varumärken som finns där. När jag var i London så handlade jag där och därför så kände jag igen en del.

Mitt i allt detta hittade jag en cream som såg så spännande ut. En kropps sufflé! Vem behöver inte en liten kropps sufflé så här i en grå och trist februaridag?

20120209-171445.jpg

Så lite crazy som jag var, och eftersom den luktade såååå gott så köpte jag mig själv, tänka er, en sufflé.

Den gjorde faktiskt skäl för sitt namn, för konsistensen var bubblig och kändes fluffig och lätt.

20120209-171936.jpg

Så igår kväll tog jag lite Jenny tid. Först lite Zumba sedan låste jag in mig i badrummet. Galet, jag vet på en onsdag! Men jag gick all in. Scrubba, fixa och tricksa, packa in och släta ut för att avsluta allt med min nya sufflé! Ni vet det krävs mer nu än man man var 20. Då var det in i duschen, sedan var man klar.

Men,ohh vad härligt jag kände mig efteråt. Len som en liten bebis. Möjligen var jag ganska irriterande för jag tror jag frågade min make 1000 gånger ”Visst är jag len?” varvat med ”Men visst luktar det gott?”

Maken var snäll och svarade ja väldigt många gånger, så kanske jag var lite irriterande, men jag var i alla fall len 🙂

Tänk att man kan skriva ett så långt inlägg om ingenting tänker ni nu, men vet ni, det är ju de där ingenting som skapar energi som jag alltid pratar om. De små stunderna.

Min lilla sufflé kväll gjorde mig glad och avslappnad, och det är verkligen inte fel en torr onsdag i februari…

Så jag hoppas ni tar lite egen tid och gör något riktigt lyxigt för er själva ikväll. Lova?
Jenny

 Inlägg av kl 17:33
Feb 082012
 

Jag har ju berättat tidigare att min starka sida är inte att säga nej.

Det är otroligt svårt, speciellt om det är något jag tycker är roligt och infe riktigt vill säga nej till.

Oron ligger ju i att också säga nej till någon som tagit sig tid och mod till att be om något.

Min make tycker med all rätt att jag är för snäll och hemma hos oss är det under inga omständigheter någon annan än han som tar hand om försäljare. Det är bäst så. Ett tydligt och vänligt nej är enkelt för honom, men för mig blir det ett långdraget kanske som mynnar ut i ett nej, ibland…

Men självklart är jag medveten att nej är ett viktigt ord så jag övar på att säga det.

Igår fick jag två tillfällen, på två olika situationer då jag sa nej och jag är mycket stolt.

Under dagen sa hade en vän till mig bett om att jag skulle referens åt henne till ett ungdoms projekt för unga kvinnor där man har en chans att få vara mentor för dessa flickor.

Åhhh, vad roligt det lät och när hon mitt i mitt samtal med rekryteraren fick frågade om jag också skulle vara intresserad av att vara mentor så ville jag rent instinktivt säga JA! För det lät så kul, men den sidan av mig som övar nej var ganska snabb med att påminna mig om att trots att detta är jätte kul så behöver man lägga tid på ett projekt som detta. Säger man ja så är det all in som gäller. Man kan inte tröttna, för man är mentor är man det i vått och torrt.

Så även om det gjorde ont sa jag ”nej, tack inte nu.Men om några år när mina barn är större då kanske det finns tid.”

Åh, vad skönt det var att säga nej, och ändå känna att en möjlighet finns i framtiden. Det var inte heller så svårt för att jag visste att jag inte har tiden eller orken att säga ja.

Det andra tillfället var på kvällen när telefonen lite olägligt ringer mitt i nattingen. Jag håller på att borsta sonens tänder och dottern svarar.

Jag ser att numret är lokalt så man tänker ju att det är någon man känner. Det är en kvinna som jag inte känner igen rösten på, men hon är väl över 50 och väldigt trevlig.

Det visar sig vara en försäljare! Tusan, det är ju inte jag som ska ta de samtalen! Var är maken när man behöver honom?

Hon berättar så trevligt och glatt om att har massor av tvättmedel som jag kan få köpa och levererat fram till dörren. Låter bra, men jag är inte intresserad.

Visserligen tycker maken att det tog lång tid för mig att komma till skott och att jag lyssnade lite väl länge på hennes säljargument, men extra poäng till mig faktiskt sa att jag hade tvättmedel så det räckte hemma. Jag tacka till och med nej till att hon kunde höra av sig om 4 månader igen och se om jag behövde tvättmedel då. I vanliga fall hade jag nog sagt ja, ring du för att inte verka så elak, men inte igår. Då sa jag att nej tack, det behövs inte.

Ååå, vad svårt det var för hon var ju den värsta sortens säljare. Kvinna och i 50 års åldern. Jag ville så gärna säga ja, inte för att jag ville ha tvättmedlet utan för att jag nog tyckte att det vore trevligt om hon fick sälja tvättmedel.

Knäppt eller hur?

Så två nej på samma dag! Vilket framsteg!

Nu vill jag också påpeka för alla som känner mig att man absolut kan fråga och be mig om saker, för nu låter det som jag är ett offer som aldrig kan säga nej.

Klart det inte är så, så fråga på, men kanske jag kommer säga nej när jag inte till 100% vill, hinner eller kan.

Nu är jag på väg hem på mitt lilla tåg och ser fram emot spagetti och köttfärssås, tid med barnen, gos med maken och en lite Zumba framför TV.

Låter som en bra onsdagkväll!

Hoppas ni får en bra kväll också!

Jenny

 Inlägg av kl 17:21
Feb 062012
 

Så var måndagen nästan redan slut och jag hade tänkt berätta vad jag gjorde i helgen…

Lite klyschigt , men dagarna bara flyger iväg. Nu är det ju nästan dags att planera nästa helg…

I fredags kväll hade jag och två andra mammor dragit igång en liten ”date” i bygden. Vi hade under längre tid pratat om att ha en mysig kväll med de andra mammorna som bor i området.

Dels för att vi kände att man aldrig hinner prata med varandra på skolan. Det är alltid snabba hej hej, och kanske försöka hinna få barnen att boka en lekträff, men kanske också för att många är inflyttade och vi bor på landet så är det super trevligt att faktiskt hinna umgås med andra trevliga mammor och lära känna sina ”grannar”.

När vi skickade ut inbjudan och satte upp den på skolan så trodde vi aldrig att det skulle bli en sådan respons! Vi hade som mål att om 7  personer kom så var vi jätte nöjda, men hela 31 mammor anmälde sig till kvällen, och det var många andra som var väldigt sugna men som inte kunde vara med denna gång.

Vi hade bokat upp en bygdegård som också tack och lov gjorde maten. Tacobuffé! Hur gott och bra som helst. För på en tacobuffé kan de flesta hitta något som de gillar.

Jag var faktiskt säker på att några skulle boka av under fredagen, för så brukar det alltid vara, men så var det inte! Alla förutom en kom, och hon hade verkligen skäl till att inte komma.

Så vi började med en välkomstskål och pratade lite om vad vi täkte göra på våra träffar, för vi hoppas ju att det inte bara var denna gång.

Efter det blev det tacobuffe. Så gott och trevlig att faktiskt hinna prata utan att bli avbruten flera gånger av söta och fina barn.

Många av mammorna ser man ju nästan varje dag och man vet vad deras barn heter, men det var också roligt att få lära sig namnen och inte bara att de är ”mamma” till någon. Det är helt enkelt trevlig att få vara Jenny en kväll och inte någons mamma.

Efter middagen och innan kaffet och kakan kände vi att det också vore roligt med en aktivitet som var lagom vild. Så det blev chokladprovning som Linda hade ordnat så fint.

Det var bra information om hur man ska göra när man bedömer en choklad. Dessutom var  chokladen god och vi fick oss en rikigt käftsmäll när vi provade en 85% choklad.


Kvällen fortsatte sedan i puben, med mer fniss och prat, och ganska sent blev det, men vi var glada ändå. I alla fall på kvällen… Jag vet inte om jag var lika fnissig på morgonen.

Så jag tyckte det var väldigt lyckat och för min del och gav mig mycket energi och Mental näring. Det var dessutom roligt i morse när man lämnade på skolan och man kände att man sa hej på ett annat sätt, förstår ni vad jag menar. Ett riktigt hej!För att vi känner varandra på ett annat sätt. Det tyckte jag kändes väldigt bra.

Men jag var kanske lite trött i mössan på lördag, men tack och lov kunde jag vila upp mig hela dagen då vi först på kvällen vi skulle på middag i Haninge, hos min guddotter och hennes bror som fyllde 7 år. Jag ska inte ens berätta vad jag åt för ni kommer bli väldigt avundsjuka, men det var som vanligt när man är där otroligt gott.

Söndagen hände det inte mycket heller. Vi lyckades ta oss till en biograf för att se Mästerkatten för barnen har tjatat i månader, trots att filmen inte hade premiär förens i fredags. Jag tyckte den var roligt, men jag vill nog se den på engelska för jag tror den är ännu roligare då. Det var absolut sevärd.

Sedan var det plötsligt måndag igen 🙂

Så det jag vill rekommendera er denna vecka är  att om ni kan spendera lite tid med att lära känna andra människor som ni kanske inte alls brukar umgås med. Det ger massor av energi och chansen att lära känna nya människor.

Ha en bra vecka 6!

Jenny

 

 Inlägg av kl 19:52
Feb 052012
 

Jag tror personligen att ett gott skratt förlänger livet. Ni vet att jag i mina senaste inlägg skrivit om att livet kan gå upp och ned, men att det är viktigt för min del att se det ljus i livet.

För att göra det så är skratt och humor väldigt viktigt. Jag älskar att skratta och få vara lite flamsig. För jag behöver det.

Som bonus har jag extremt dålig humor. En Will Farell humor om ni förstår vad jag menar. Riktigt låg humor.

För ett par veckor sedan såg jag en video på YouTube och jag skrattade så jag grät. Den är ett bevisa på extremt låg humor, men så fruktansvärt rolig. Igen, detta är vad jag tycker.

Jag skulle säga att denna video i sig själv hjälper mig att se livet från den ljusa sidan. Ibland dyker bilder från videon, eller bara en del av texten upp i huvudet och jag blir glad.

Så detta är min gladvideo. För om jag är lite nere och behöver ett skratt så kan jag bara tänka på denna rikigt ”dåliga” video.

Nu kommer ni kanske tro att det är den roligaste videon i världen, och de flesta av er kommer troligtvis inte alls känna så. Men I LOVE IT!

Så enjoy!

Vad säger ni ? Hade man kunnat tro att superseriösa Michael Bolton kunde vara så kul?

Ha en bra söndag, och hoppas ni också har en video som gör er glad!
Jenny

 

 Inlägg av kl 11:31
Feb 032012
 

Mitt beslut att gå ned i vikt kom gradvis. Det var inte så att jag vaknade en morgon och sa idag börjar jag!

Det var en process att ta beslutet och att bestämma sig för att satsa en gång för alla, men igår kom jag på ett avgörande ögonblick då jag tror tankeprocessen satte igång.

Jag gillar inte att sova själv hemma. När min make är ute och reser så sover jag väldigt dåligt. För det första har jag svårt att somna. När jag väl gör det så är sömnen orolig och jag måste sova med lampan i hallen tänd. Jag vaknar ofta flera gånger om natten. Huset har väldigt många ljud…

Men i förrgår när min make var iväg så hade jag varken svårt att somna eller att sova. Så det var väldigt skönt.

Så jag funderade lite på varför det gick så bra denna gång, och varför jag brukar sova så dåligt. Är det för att jag är mörkrädd. Ja, lite är det nog så. Jag känner mig lite otrygg när maken är borta.

Men sedan kom jag på, att det faktiskt har med dödsångest att göra. Som i sin tur är en av anledningarna till att jag ville gå ned i vikt och som var den pushen som gjorde att jag satte igång.

För ganska många år sedan var min make iväg på jobb över natten och jag var hemma själv med barnen. Min son var kanske 8 månader och dotter 3,5 år. Jag hade nog en top vikt på 110 kg.

Den natten vakande jag av tryck över bröstet. Ett ihållande tryck som gjorde väldigt ont och som inte gick över. Självklart blev jag jätte rädd. Jag ringde sjukhuset och de sa att jag var tvungen att åka till akuten. Det i sig gjorde det dramatiskt då jag var själv hemma. Dels så kan man ju inte bara åka in till akuten eftersom man har två små barn hemma. Dessutom tänkte jag att tänk om jag får en hjärtinfarkt nu och dör och barnen är själva hemma med mig! Hur skulle det gå?

Stor panik, plus tryck över bröstet.

Jag ringde maken som kastade sig hem. En granne kom över minns jag det som så att jag kunde åka till sjukhuset.

Nu var detta en dramatisk stund för mig, men tack och lov så var det ingen hjärtinfarkt! De kunde inte hitta vad det var, men det var inte hjärtat. Självklart blev jag undersökt många gånger och under lång tid då jag fortsatte få samma besvär. Man konstaterade till slut att det troligvis rörde sig om att mina bröstmuskler på vänster sida drar ihop sig och skapar detta tryck. Så det är bara att leva med.

Jag kan fortfarande få så ibland, men ytterst sällan om jag jämför med hur det var under den tiden. Dels beror det kanske på att jag rör mer på mig idag så att musklerna inte är lika tighta, men också att jag inte stessar upp mig på samma sätt.

Även om det var skönt att det inte var någon hjärtinfarkt så tror jag att just den natten tändes en rädsla för döden i mig, och att med min vikt och dåliga kondition kunde det lika gärna varit en hjärtinfarkt.

Även om det tog ganska lång tid att faktiskt ta beslutet att börja min viktminskningsresa så tror jag också med dödsångesten föddes en vilja att leva, och göra det som står i min makt att påverka att jag lever så länge jag kan för mina barns skull.

Natruligtvis så kan jag dö precis när som helst ändå, men för min del kände jag att gå ned i vikt och komma i form skulle öka mina odds att faktiskt leva ett längre liv. Den chansen tog jag.

Händelsen tror jag också påverkat mig generellt för att vara hemma själv med barnen över natten. Dödsångesten har rotat sig in i mitt undermedvetna och påverkar mig fortfarande.

Därför var det extra skönt att inse att jag somnat och sov gott häromnatten.

För min resa handlar idag inte så mycket mer om vikten, utan att jobba med andra delar som behöver uppmärksamhet. Att komma vidare med min personliga utveckling som det så fint heter.

Så för mig kändes det skönt att det skett en förändring, även om jag förstås mycket hellre har min make hemma så kan jag i alla fall ha en god natts sömn!

Nu är jag väg hem på ett mycket trångt tåg, men jag har en spännande kväll framför sig. Ikväll ska jag på middag med 31 underbara tjejer från min bygd. Tacobuffe och chokladprovning. Jag hoppas det blir mycket fniss och rolig kväll!

Ha en fin kväll ni med!
Jenny

 Inlägg av kl 16:22
Feb 012012
 

Vare sig man vill eller inte så går livet upp och ned. Kanske det inte är så för er, men så är det för mig.

Ibland har jag top of the line dagar, vissa dagar är bra dagar, andra dagar är inte så bra, eller så är de helt enkelt urkassa.

Ibland kan ett ord, eller en sekunds händelse förändra hur jag känner mig. Både till det bra, men självklart till det dåliga också. Ett tack kan få mig att leva upp, en klapp på axeln kan få mig att börja gråta, ett fult snäsig ord kan få mig arg resten av dagen.

Vissa dagar känner jag mig stark och frisk och kan rädda hela världen. Jag är full av kreativa idéer och inget kan stoppa mig. Andra dagar är jag trött, lite gnällig och så ynklig att jag borde få ligga kvar i sängen.

Så är livet för mig och troligtvis för många andra, och det kan jag tyvärr inte hjälpa er med. Dessutom för att vara ärlig så skulle det vara märkligt om allt bara var toppen och underbart hela tiden. Inga nyanser…

För det är ju upp och nedgångarna och dessa nyanser som gör livet levande enligt mig. Du måste känna det som är ned för att veta när det är på topp. 🙂

Jag får ofta höra att jag alltid är glad och jag faktiskt försöker se allt från den ljusa sidan. Så är det nog för att jag ofta väljer att se det halv fulla glaset och inte det halvtomma.

Så även om jag inte alltid kan påverka eller välja hur min dag ska vara så kan jag faktiskt välja vilken inställning jag ska ha och att jag tankar positiv energi ur små saker från min vardag.

Ett exempel var i morse när jag körde till jobbet. Som vanligt, de senaste månaderna är det mörkt när jag åker till jobbet, men idag fanns en liten tendens, ja, jag såg faktiskt att det var en ljusare himmel än det varit på länge. När jag kom till stationen så var det ännu ljusare!

Jag kände att Plötsligt händer det, något får mig att inse att det faktiskt kommer att bli vår. Kanske inte i morgon, men ganska snart. Det är synligt att det vänder och det känns för mig otroligt skönt.

Jag valde att se detta, och denna lilla tankning av energi fick hela min morgon att kännas lättare.

Så små förändringar är så lätt att missa, att bara låta det glida förbi för att man inte är uppmärksam eller bara inte lyfter upp blicken. Små nyanser i livet som kan ge energi.

För min del är det viktigt att tanka energi från vardagens små saker och se livet från den ljusa sidan, för det gör även det lättare att ta motgångarna.

20120201-073300.jpg

20120201-073421.jpg

Så vad väljer du att se för nyanser idag? Kommer glaset vara halvfullt eller halvtomt?
Jenny

 Inlägg av kl 07:35