mar 132011
 

Som ni vet så är min tanke att jag ska vara med i Vårruset. Jag är egentligen inte jätteglad i gemensamma tävling, speciellt inte i löpning, men en lite utmaning kände jag att jag behövde nu.

Så idag när dottern var på dans tänkte jag vara lite crazy och inleda operation ”Vårrus”. Eftersom jag är otränad och opererat mitt knä 3 ggr så behöver jag vara försiktig. Så jag har tänkte mig att gradvis öka och inte belasta mig för hårt från start.

Så man får gå ut lite försiktigt. Som sagt är man otränad så vill man inte gå ut för hårt så jag började med 3 km som jag sprang på 27 minuter. Verkligen ingen toppnotering, men med tanke på att jag inte sprungit på säkert 8 år så var det väl ok? Jag vet inte ens vad man förväntas springa. Nu är ju Vårruset på 5 km så jag måste ju bli uthålligare och snabbare. Men man måste ju börja någonstans. Dessutom är maken på att vi ska ut och springa när det blir lite mer vår och barmark. Det ser jag fram emot. Dessutom kan det ju dessutom bara bli bättre, eller hur?

Förresten så glömde jag berätta om invägningen i fredags, inte för att jag skämdes, utan att jag ärligt glömde bort det. Håller samma vikt, fortfarande 71,4 kg. Har legat inom samma spann i 27 veckor nu. Det är otrolig bedrift för mig och ett bevis på att det går att inte bara gå ned utan också behålla vikten. Hurra hurra!

Såg att mina de andra bloggarna här skrivit om Mello igår och som stor fan av musiktävlingar så måste jag bara måste säga att jag gillade vinnarlåten. Det svänger ju… Kanske är det för att min dotter spelat och dansat till den hemma 1 miljard gånger, men jag har tagit mig till den. Däremot så är jag inte säker på att jag ens kommer att titta på den stora tävlingen. Brukar mest bli irriterad av allt skräp som andra länder skickar och som får bättre placeringar.

Dessutom så tror jag att min hjärna gillar ”Oh my God”, för den går jag och nynnar på hela tiden så vi får se när jag får ut den ur mitt huvud. Det var i alla fall en mysig stund i soffan, hela familjen och min mamma och pappa också. Maken ställde upp och det uppskattas för jag vet att han lider. Men är man så snäll och ställer upp så kan faktiskt frun bjuda på att titta på någon bilprogram någon gång. Lika ska vara lika!

För övrigt har helgen varit bra och jag vill avsluta min med att visa upp dagens minne för min del. Vi var hemma hos några vänner och drack kaffe, och åt nybakad underbar sockerkaka. Inte för att det har med saken att göra, men det är verkligen gott! Man måste hålla sig för att inte äta för många bitar bara.

De har ett par kattungar som växt till sig, men blir man inte lite kär när man ser detta?

Så söt att man vill gosa som en tok!

Nu ska ni få ha en bra kväll, själv ska jag mental förbereda mig för avsnitt 4: av ”Walking Dead” som börjar 22.30. Usch, jag kan inte låta bli, men det är så obehagligt!

Ha en bra vecka så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 20:27
mar 112011
 
jennyfatbooth

Jag gillar verkligen andra kulturer och är nyfiken på hur vardagslivet fungerar i andra delar av välden. Man kan väl säga att jag gillar att resa, fast jag är extra lycklig om jag får vara med om en vardag i ett land. Helst vill jag inte sitta på ett hotell och dricka svenska kaffe utan upptäcka hur livet fungerar för de människor man besöker.

För om man vill förstå sig på människor så måste man se hur andra har det. Jag tycker att vårt land är fanatiskt och ibland tror jag att man glömmer hur bra vi har det. När man klagar på att tågen är 10 minuter sena, hur pengarna för vaben inte kommit in eller att vi inte har råd med en ny platt TV. Galet igenligen för vi har så mycket, medan andra inte har någonting.

Dessutom så behöver man ju inte titta så långt bort för att inse hur fina skyddsnät vi har, även om det självklart inte är perfekt och att människor hamnar i mellan.

För ett par kvällar sedan satt jag och pratade med en Amerikanska kvinna som var två barnsmor som var på besök i Sverige via sitt jobb. Hon hade två barn hemma i USA, en bebis på 7 månader och en flicka på 3 år. Hon var tillbaka på jobbet två månader efter hon fött sina barn och har en barnflicka som tar hand om dem på dagen medan hon jobbar.

Hennes val hade varit att säga upp sig, eller göra så här. För de har inte föräldrarledighet som vi har.

Det är verkligen en lyx att ha möjlighet att ha kakan och äta den också. Med min dotter var jag hemma 18 månader och med sonen 1 år. När man berättar det för Amerikansk kvinnor att jag inte bara var hemma, jag hade laglig rätt att komma tillbaka till mitt jobb, och dessutom fick jag betalt när jag var hemma så svimmar de nästan.

Så även de länder som många ser som en förebild så är allt inte guld och gröna skogar. Med det sagt så menar jag inte att allt är felfritt här. Men det fick mig att känna mig så tacksam att jag hade möjlighet att få vara hemma med mina barn så pass länge och sedan välja att gå tillbaka till mitt jobb som jag älskar. Så verkligen ha kakan och äta den…

Jag skulle nog kunna skriva en hel uppsats om detta, men inte ikväll och inte här. Jag bara känner att jag är verkligen lyckligt lottad och att jag inte ska glömma bort det!

Dessutom så vill jag inleda helgen med att bjuda på en FÖRE bild…

Hehhhe, nej då, så såg jag inte ut. En kompis hade en knasig app på sin telefon som jag förstås inte kunde motstå. Fanns en som man kunde flintig i eller som en Zombie. Jag får återkomma med dem senare. Jag tycker att jag ser lite gullig ut…

Ha en kul helg och se nu till att rätt låt vinner i morgon, annars så blir jag ledsen!
Jenny

 Inlägg av kl 21:16
mar 092011
 

Här sitter jag nu på väg hem på mitt tåg efter en trevlig jobbmiddag. Vi gick på en restaurang som heter Hälsingborg ( kanske det inte stavades på, men det kändes som det stavades fel liksom).

Temat för restaurangen är att man kan välja lite olika förslag t ex skog, hav eller gård.

Eftersom jag alltid vill krångla lite så blandade jag mellan menyerna. Till
förrätt valde jag betor med macadamian nötter och getost. Till huvudrätt blev det lamm och till dessert valde jag något som hette ”massor av choklad.”

När jag bjuder, eller blir bjuden på en tre rätters hemma brukar jag nästan må illa efter för att jag är så proppmätt. 3 rätters brukar ju innebära mycket mat.

Men se när man går på fin restaurang händer inte detta för portionerna är balanserade. Dessutom var de olika komponenterna tillsammans helt underbara och smakerna gifte sig i munnen. Allt var väldigt gott. Klart att jag ätit mer om det legat på tallriken, men nu när jag känner efter så är det perfekt.

Jag känner mig liksom lagom, inte för mätt, men inte hungrig. Kanske man kan kalla det nöjd?

Man kan säga att det egentligen var perfekt fört även om jag åt en tre rätters så var det nog inte så mycket kalorier i varje eftersom alla portioner var så små. Därför kan jag nog konstatera att man inte blir tjocka av finmat.

Dessutom kan jag konstatera att man inte blir full av alkoholfritt. Eftersom jag skulle köra hem så valde jag alkoholfritt. Vitt till förrätten och rött till huvudrätten. Ärligt, det var verkligen under inga omständigheter gott. Riktigt tråkigt var det! Jag skulle till och med kunna använda ett så magstarkt ord som ÄCKLIGT!  Det är nog alkoholen som gör att det smakar bra…

Så nu är det bums i säng för att möta en nya spännande dag!

God natt!
Jenny

 Inlägg av kl 23:22
mar 072011
 

När jag var i Växjö så kom det upp ett par intressanta frågor upp. En av dem var hur omgivningen ställt sig till min resa och om det varit jobbigt vad andra tycker om min viktminskning och hur man kan hålla sig stark och står emot alla kommentarer.

En kommentar som jag fått ett par gånger är ”men ska du verkligen gå ned mer, nä nu får det räcka. Annars blir du alldeles för liten” och att de blir förvånade och aldrig trodde att jag skulle håla min vikt. Det är svårt att veta huruvida kommentarer som detta kommer från avundsjuka eller välmening, men det kan vara jobbigt. Jag tror att det egentligen kan vara både ock, en del är oroliga och andra är avundsjuka.

Jag känner att en del människor inte är helt glada för min viktminskning och då kanske man säger saker som detta, men en del blir oroliga att man ska bli ”för smal”. Jag brukar svara på det att jag är 174 cm lång och väger 71 kg och har hållit min vikt i 25 veckor. Bara av att lyssna på sifforna så behöver du inte vara orolig. Jag är alldeles normalviktigt!

Men ni vet ju att människor gillar att lägga sig i och tycka till.

En vän till mig som gått ned mycket i vikt hade ett kompisgäng som hon hängde med, där alla hade övervikt. De var inte riktigt glada över hennes viktminskning och när de var hembjudna till henne och bara fick en slät kopp kaffe så var måttet rågat och hon blev inte längre inbjuden till de andra. Det gör så ont i hjärtat att höra, att avundsjukan kan vara så svart att man inte kan glädja sig för en vän, eller så skulle jag säga att det är då man ser vilka som är ens vänner.

Så jag är säker på att bakom en lyckad viktminskning så kommer de finnas de som inte gjort det lätt för dig och vill sätta griller i huvudet på dig om att du inte ska lyckas av en eller andra anledningar, men de människor som är viktiga i ditt liv och som betyder något för dig kommer att stå vid din sida. De kommer inte bara att stå där utan de kommer putta på dig när du behöver och ge dig beröm när du förtjänar det, och kanske ibland när du inte gör det heller för att de tror på dig och de är de som gör dig stark.

Så se till att de människor som du har runt dig ger dig rätt energi och inte gör din resa svart. Det är tufft nog att göra resan, så det är klart att man vill ha ett bra lag bakom sig.

Min familj har varit ett stort stöd för mig, främst maken som fått se sin gamla fru försvinna, i och för sig har han ju fått en ny gladare och lyckligare fru, men även barnen, mamma, pappa och svärmor. Alla riktiga vänner som stöttat och oroat sig och hejat för alla rätta anledningar.

Det är anledningen till att man kan stå stark. Det är verkligen en myt att ensam är stark och att man gör resan själv. Näää, det gör man inte. Även om min viktminskning var min resa, så är alla runt omkring så viktiga i processen och utan deras stöd hade det aldrig gått.

Så när de svarta avundsjuka människorna står och muttrar i hörnen så sprider de viktiga människorna ljuset som håller dig på rätt väg.

Så tänk på de ni har runt omkring er. Har du ett team som kommer hjälpa dig att lyckas?

Kram och god natt!
Jenny

 Inlägg av kl 21:22