feb 282010
 

Hejsan,

Idag har jag köpt nya fotokläder för de första jag hade var för stora. Är jag ledsen för det? Förstås inte alls! Det är såååå skoj och när man har tuffa dagar med godispåsar, fika och MacDonalds besök behöver man en kick för att fokusera på nästa vecka!

Lägger även in min viktminskining från i onsdags för jag hade glömt läga in själva kurvan!

Känner mig fokuserad mer på att komma ned till under 25 i BMI än att gå ned massor av kilo. Det är nog faktiskt ett sekundärt mål jag har.

Inte så lilla om man får ge sig själv lite beröm! Över höftenen och magen har jag tappat 4 cm denna vecka!

Så då ger vi oss in på vecka 9 med helfart! Häng med!

Trevlig kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 20:35
feb 282010
 

En av uppgifterna för ett par veckor sedan i xtravaganza handboken var att fylla i ”Nycklar till framgångsrika resultat”. Anledningen till att man skulle fylla i dem var att man ska sätta ord på vilka svårigheter man kan stöta på för att nå sitt mål.

En av frågorna var ”Vad behöver du göra för att uppnå ditt resultat?” På den svarade jag att jag behöver hitta tid för att kunna nå mitt mål.

Jag tror inte att jag är ensam, men som heltidsarbetande, 2 barnsmamma med ett nybyggt hus så blir det nästan aldrig någon tid över för något annat än måsten.

Jag har gjort en skiss över min vardag för att se hur man ska kunna frigöra tid för att rent tekniskt kunna få loss med tid.

VAKNA Den tiden kan man inte ändra på som det är idag för då blir hela dagen sen.

DAGIS Att lämna barnen på dagis och skolan 6.30 känns inte bra. Det är alldeles för tidigt.

TÅG Ja, om SJ kör i tid så är det ändå ganska mycket tid om dagen som går till transport. Så länge jag har det jobb jag har så kan jag inte komma snabbare till jobbet och korta ned denna tid.

JOBBA Nu jobbar jag 100%, vilket för tillfället inte går att ändra på. Eller ja, allt går att ändra på, men det känns inte möjligt just nu, men kanske längre fram.

BARNTID och middagen är den tiden på dagen man längtar mest efter, eftersom man får gosa med barnen och äta middag hela familjen och kanske hinna prata lite med maken.

HEMJOBB Alla måsten i form av städa, tvätta, göra räkningar, planera barnens utflykter och bara få dem i säng känns också svårt att göra något åt. Även om min ambitionsnivå är lite lägre nu. Vem dör av lite damm i hörnen?

EGEN TID Så den egna tiden man får mellan 21.00-23.00 ska innefatta umgås med maken, hinna träna, förbereda nästa dag och kanske slappna av lite. Oftast så tar ju alla måsten över lite av denna tid också…

Sedan är dagen slut för att snart börja om på nytt igen.

Usch, jag blir alldeles deppig när jag läser det! Ska det vara så här? Det känns så inrutat och utan livskvalitet.

Så hur ska man göra?

Jag tror att hitta stunder i de inrutade dagarna är vikigt. Det som ger Mental Näring. Att höra en sång på radion, att få ligga i sängen och läsa för barnen, att se att mornarna blir ljusare för varje dag. Att verkligen njuta av glimtarna mellan det gråa.

Rörelseglädje är svårt att få till i form av att man går och tränar på t ex ett gym regelbundet. Det gäller att få in att man går i trappor, tar små promenader och kör någon form av pilates och gympa hemma. Det är bättre än ingenting, men på sikt är det en dröm att kunna få gå och träna.

En annan tanke som slog mig när jag såg hur inrutat mitt liv är i rutiner. Mat blir ju en ganska logisk del att ta till med för att skapa trevliga stunder i ett schema som mitt.

Det har nog varit så att det blir en filmkväll med popcorn och kanske en ostbricka på fredagar med vin. Förstås för att det är gott, men att det får en annan funktion också. Att det är trevligt och ett sätt att unna sig något i vardagen och för att jag tror mig få Mental Näring av mat.

Så hur ska man då göra när man börjar äta igen för att inte falla tillbaka i det beteendet?

Det har jag inte heller svar på, men jag hoppas att allt arbete med den Mentala Träningen och att hitta andra stunder under dagen som ger Mental Näring ska göra att jag inte känner att jag behöver belöna mig med mat för att göra mig glad.

Nä, inte är det lätt att få ihop vardagen och det är klart att en stressig vardag påverkar min förmåga att nå mitt mål så att äta shakes och soppor i 14 veckor är en baggis jämfört med att klara alla framtida hinder.

Sedan kommer de stora frågorna också på intåg. Vad kan man göra för att frigöra mer tid på riktigt och inte bara försöka överleva? Jag får fundera på om jag har en lösning och återkomma när jag har ett svar på livspusslet…

Jag kan som sagt tänka mig att jag inte är själv att vilja hitta ett svar…

Vi hörs lite senare med måtten för denna vecka!
Jenny

 Inlägg av kl 17:42
feb 272010
 

Man kan ju tänka sig att när man inte äter vanlig mat ska man längta efter är diverse goda rätter som kött, såser och exotiska matmästerverk. Vad längtar jag efter då? Jo, en vanlig grillkorv med rostad lök. Jag har tydligen väldigt avancerade smaklökar…

Problemet med denna korv är att om man är en barnfamilj så är den överallt och stirrar en upprepade gånger i ansiktet.

Idag var vi och grillade med en annan familj i pulkabacken. Det såg väldigt, väldigt gott ut och jag hade definitivt ätit en idag om jag kunde. Eller låt mig säga så här. Jag valde att inte äta någon korv idag. Dels för att jag inte nått mitt mål och jag tror att inte skulle vara bra för min mage att äta något sådant nu.

När jag börjar äta igen, så ska jag verkligen följa upptrappningsprogrammet ordentligt så att man inte chockar magen. Så hur mycket jag än vill så kommer jag ju inte göra det.

Tillbaka till grillen. Det blev ju inte bättre av att tina kanelbullar på elden så att de blir lite lagom mjuka och varma. Det luktade inte alls gott det heller…

I vilket fall som helst valde jag att bara dricka kaffe för att sedan ägna mig åt lite Rörelseglädje i pulkabacken. Gjorde bilden lite rolig så att det skulle kännas lite roligare att bara dricka kaffe.

Jag hade även lovat min dotter att vi skulle åka skridskor, men isen såg lite tveksam ut. Dessutom fanns det ingen rink att hålla sig i. Efter 3 knäoperation ska jag erkänna att jag inte kastar mig ut i roliga och tveksamma aktiviteter på samma sätt som jag gjorde när jag var 20 år…

Så skridskorna får bli en annan dag då omständigheterna är gynnsammare.

När vi sedan kom hem blev det lite pannkakor resten av familjen.

Min make hittade för ett par veckor sedan ett bra recept som påminner mer om Amerikanska pannkakor:

0,5 l mjöl

0,5 tsk salt

3 ägg

50g margarin

1 dl bubbelvatten

7,5 dl mjölk

Blandas, steks och serveras med lönnsirap.

Själv drack jag en kycklingsoppa till.

För mig blev det lite blogg, 80 tals hits på stereon och ett brasa och bubbelvatten. Det är aldrig fel med lite Mental Näring!

Föresten i morse gjorde jag en knäpp grej. Jag har lite svårt att hålla reda på min deciliter mått och ibland hittar jag bara halvdecilitermåtten. I morse var jag lite trött och trodde att jag tog halvmåttet, men jag tog ett helmått. Så istället för 2,5 dl vatten i min choklad så blev det nästan 5 dl. Det blev ju inte alls bra. Min goda chokladshake smakade massor av vatten och det tog evigheter att dricka upp allt. Så det jag nu lärt mig är att hålla bättre koll på mina mått…

Nu ska jag busa lite med barnen, om man får vara med. Det verkar vara väldigt mycket Star Wars intriger just nu så vi får se om jag får en roll…

PS. Tjejkvällen igår var som vanligt jätte bra. Så för er som känner att dagarna bara går in i varandra och att man inte hinner något. Ta en tjejkväll för det är Mental Näring på hög nivå. Man får så mycket energi och det är så skönt att bara få prata massor av strunt. Det gick även bra att prata massor även´om man bara dricker te en hel kväll. Dessutom slipper jag nu medlemskapet i ”Fettisklubben”…

Trevlig kväll på er!
Jenny

 Inlägg av kl 15:43
feb 262010
 

I dag blir det ett lunchinlägg för i kväll ska jag var
mycket upptagen av en tjejkväll. Så jag hoppas på massor av Mental Näring och
massor av prat. Det brukar alltid vara så att dessa kvällar går så snabbt.

Vi är 4 tjejer som har kännt varandra sedan vi var små och
har vuxit upp tillsammans. Vi har delat de goda, de ledsna och självklart de glada
dagarna. Det är en oerhörd trygghet att känna att man alltid kan vara sig själv
och säga vad man känner och tycker och veta att det är ok och att ibland inte
behöva säga något för de vet hur man känner.

Jag kom på det igår. När vi var runt 14 år sa började alla
runt omkring oss att banta för att bli smala. Då skapade vi en klubb som hette
Fettisklubben där vi till och med gjorde ett medlemskort där vi lovade att inte
banta och skrev upp hur mycket vi vägde för att vara säkra på att vi inte gått
ned i vikt!

Vi hade till och med kvällar då vi hade ”matfester”. Då åt
vi massor av god mat och hade det mysigt.

Töntigt? Javisst! Dessutom låter det som vi var jätte tjocka och bara satt och
svulla hela dagarna, men så var det inte. Vi var sportiga och tränade mycket
och vi såg alla normala ut. Så på ett sätt är jag stolt över klubben. Att vi
inte hoppade på hysterin kring att det är vikigt att vara smal! Vi åt och mådde
bra och tränade mycket istället. Ganska sunt känns det som.

Nu hoppas jag i alla fall att jag äntligen kan få riva mitt
medlemskap för jag hade nog inte räknar med att det skulle vara ett så långt
medlemskap. Jag får fråga ikväll…

Sedan upptäckte jag en annan kul oväntad sak. Det är att min
hals blivit smalare! Det är kanske inte det första man tänker på, men det är
klart att det blir så.

Så i förrgår hittade jag ett halssmycke som jag fick i
morgongåva av min man när vi gifte oss. Det är ett litet guldhjärta på. Sedan
när jag födde vår son så fick jag ett A som representerar båda våra barn. Denna
har jag inte kunnat ha på mig sedan jag födde min dotter. Men nu ser ni så går
den på!

Så nu kan jag bära med mig min familj överallt!

Nu ska jag dricka lite svampsoppa och dricka en ramlösa,
sedan blir det full fart fram tills det är dags för tjejkväll!

Hoppas ni alla har en underbar fredagskväll full av Mental
Näring!

Jenny

 Inlägg av kl 12:41
feb 252010
 

Igår fick jag en fråga som är viktig för att jag tror att många känner igen sig i, vilket jag gjorde. Man låter mat ha en annan funktion än att vara mat.

”Tänkte bara fråga dig hur du resonerar med dig själv när du känner dig nedstämd eller orolig? Själv tröstäter jag när jag tänker negativt, särskilt på kvällarna. Har du något tips att ge? Hälsningar Petra”

Jag vill börja med att säga att om det verkar som att jag tycker att det är lätt att gå på helfart så är det ju självklart inte det. Jag har också mina inre strider och kämpar med min lust att äta.

Jag har ju tidigare haft flera olika fallgropar då jag väljer att äta. Den första är av vana. Man stoppar in saker i munnen utan att tänka efter före. Jag äter när jag är stressad, vare sig det handlar om jobbet eller t ex barnen.

För mig har mat också varit en vikig del när man umgås. Det blir mycket parmiddagar och det är mysigt med fredagspizza med kompisar eller familjen, kanske varje fredag…

Sedan äter jag när jag är glad och när jag är ledsen. Sedan äter jag för mycket, som att det inte finns något stopp. Inte för att det är gott utan för att det fyller en funktion som gör mig lugnare.

Så att köra helfart är en verklig utmaning för mig så jag vill inte att någon ska tro att det är det lättaste jag gjort.

Jag undrar varför det går så bra för mig och jag har ett par teorier. Dels tror, och hoppas, jag att den Mentala Träningen påverkar hur jag tänker. De första veckorna när jag lagade mat eller blev uppstressad så ville jag instinktivt stoppa något i munnen för att lugna mig. Nu känner jag inte att jag vill, eller jag tänker faktiskt inte på det ens. Så det tror jag är nyckel till detta. Att ändra hur man tänker. Om jag inte jobbar på det är jag ju fortfarande mig själv när jag gått ned i vikt. Mitt beteende är kvar så det är mitt största tips, att jobba med hur man tänker.

Sedan tror jag att jag varit en riktig suger junkie och varit i klorna i ett djup sockerberoende. Det är jag ju inte längre. Jag har troligtvis ett jämt blodsocker som gör att mitt humör känns jämnare och att jag faktiskt inte blir lika arg eller frustrerad längre och att det kanske också påverkar min inställning.

Angående att tänka negativt försöker jag att alltid att tänka positivt. Det låter så helylle, men jag tror att jag alltid försöker att hitta det goda i saker, vare sig det finns något eller inte. Det är nog bara den jag är.

Sedan är det den bästa kicken av alla att känna att man lyckas med något man tar sig an! Även om det är en bit kvar så har jag satt upp en mål och är på väg dit och det gör ju att man känner sig gladare.

Den sista anledningen, som nog en de som känner mig kan hålla med om, är att jag är sjukt envis. Har jag bestämt mig så kommer jag göra mitt bästa att hålla det. Nu har jag bestämt att jag ska göra mitt bästa att bli Fabulous vid 35 och då gör jag mitt bästa. Så negativa tankar har inget att hämta här!

Oj, det blev ett mycket långt utlägg. Jag som hade lovat berätta om vad Idealviktsträning är. Nu byter vi ämne lite smidigt…

Kortfattat så är det en veckoplanering där man sätter upp ett veckomål med utgångspunkt från de 4 ledstjärnorna.

För den kommande veckan ser min ut så här:

Mitt bästa träningstillfälle: Jag tänkte utstå en mental prövning. Idag skulle vi ha en härlig jobbfukost och målet var att ta mig igenom allt gott bröd och färskpressad juice.

God Energi Denna vecka så ska jag dricka mer vatten

Mental Träning Att lyssna på spår 4 innan sovdags varje kväll

Rörelseglädje 15 min pilates varje dag med min fina boll

Mental Näring Söndags SPA hemma!

Dessutom ska jag komma på en sak varje dag som gjort mig glad.

När veckan är slut gör man en utvärdering på hur det gått med de olika målen. Utvärderingen måste vara positiv. Så även om jag inte gjort 100% av det jag sagt jag ska så måste jag hitta det som är bra i det jag gjort.

Jag har redan tagit mig igenom den läckra frukosten.

Som ni ser så ser det mycket gott ut, men jag tog en varm choklad och den var också god.

Dessutom gick familjen på bio idag. Det ger verkligen mental näring. Däremot så ingår ju popcorn på bio. Så lite trist är det när alla sitter och äter. Jag köpte mig en skogshallon ramlösa, så lite lyx för mig med.

Dessutom blev det min mysigaste stund idag. Mest tack vara min 4-åring som sitter i mitt knä och precis när grodprinsen sagt att ”Jag älskar dig Tiana” så vänder han sig mot mig och utbrister, förstås så att alla i hela salongen kan höra, ”och jag älskar dig mamma” och ger mig en riktigt mega puss.

Kan en dag bli bättre än så?

God natt så hörs vi imorgon!
Jenny

 Inlägg av kl 22:01
feb 242010
 

Så var det äntligen dags! Jag var
lite orolig för även om det känns bra i kroppen så är man alltid orolig för
siffran.

Det var fyra veckor sedan senaste
vägningen och kan ni tro att min önskesiffra slog in! 14,5 kg i rent fett blev
resultatet! Det är helt oooootroligt! Det kändes jätte bra och värt att jag
inte fick äta några semlor i år. Här är ett litet bildspel på händelsen.

Det var ju nästan som att vara där,
eller hur?

Det som gjorde det ännu roligare är
ju att inte bara titta på vikten, utan att titta närmare på vad som hänt i
kroppen och om mitt BMI förändrats.

Vid invägningen den 4 januari hade
jag ett BMI i 33,4 nu är det nere i 28,7. De måste ju betyda mindre risk för
hjärtinfarkt!

Min fett % har gått ned från 42,9%
till 35,6% och i Fett massa så blir det från 43,3 kg till 30,9 kg.

Så min kropp består alltså idag av
30,9% fett och rekommenderat för en tjej, med min ålder och längd borde ligga
mellan 14,9-27,5. Så jag är verkligen på rätt väg! Heja, heja!

Jag hade tänkt träna idag, men jag
valde att jobba över och förbereda ett möte. Synd för att jag hade sett fram
emot mitt pass. Däremot ville jag inte gå miste om min Rörelseglädje för dagen
så jag promenerade både till xtravaganza och till tåget när jag skulle hem. Så
totalt blev det nästan en timmes promenad. Det är nästan en liten guldstjärna
på det med tanke på kylan och alla snö. Det blev även lite Mental Näring av
det. För eftersom jag promenerade så njöt jag av att slippa bli arg på
tunnelbanor som aldrig kommer.

När jag kom till Birger Jarlsgatan så
körde jag först 15 minuter Mental Träning i massagestolarna. Så det kändes
också som ett bra val. Dagar som är stressiga och fulla med måsten så är det
verkligen en lyx att lägga sig i en massagestol med en filt och bara stressa av
och släppa tankarna.

Så även om det inte blev som jag
tänkte mig imorse så blev det det bästa möjliga av dagen. Dessutom har jag gått
ned 14,2 kg
på 7 veckor. YYYIIIPPPIIII!

Sedan hade vi gruppträff nr 5 med
Rebecka. Vi var en tapper skara på 5 personer. Det sakandes alltså 10 personer i
gruppen på grund av kaoset i kollektivtrafiken.

Vi började med Mental Träning och
trots att jag precis gjort det så var det lika skönt denna gång.

Idag gick vi även igenom det som heter
Idealviktsträning-programmet. Jag kan sammanfatta det med att man varje vecka
gör en plan för hur man ska ta sig an de 4 ledstjärnorna.

Imorgon hade jag tänkt berätta hur
jag kommer planera Idealviktsträning-programmet och vad det innebär.

Nu är jag nämligen lite trött och
glad och ska försöka få in ett par minuter kvalitetstid med min make.

Varför går dagarna så fort?

Alla svar på det mottaget, och gärna
en ide hur man får dem att räcka längre.

God natt på er vi hörs imorgon!
Jenny

 Inlägg av kl 23:09
feb 242010
 

Så, nu är jag strax på väg och väga mig för andra gången! Det är 4 veckor senast och jag hoppas att jag tappat 2 kg per vecka sedan dess, men jag ska inte ha för höga förväntningar.

Usch, det är lite nervöst. Nu börjar tänka på att jag måste gå och kissa och att det kanske var dumt att ta tunga jeans på mig idag…

Eller så kan jag dra av ett extra kilo och skylla på tunga kläder…

Jag återkommer senare ikväll med RESULTATET! Om jag kommer hem, eftersom tågen inte är så pricksäkra…

I morse åkte jag hemifrån kl 6 och kom till jobbet kl 9.00. Skojigt!

Så eftersom dagen började så dåligt tror jag på att det bara kan bli bättre!

Vi hörs!
Jenny

 Inlägg av kl 17:28
feb 232010
 

I dag har det hänt flera roliga saker. Det första var att xtravaganza har uppmärksammat mig och lagt en direktlänk från deras hemsida till min blogg. Titta där är jag!

Det är ju verkligen smickrande och jätte spännande! Så för er som kommer och hälsar på min blogg för första gången, välkomna!

Här kommer en kortfattad resumé om vad som har hänt de senaste 8 veckorna:

Jenny skriver in sig på Xtravaganzas viktcenter den 4 januari 2010. Det enda man kan säga om det är äntligen! Jag hade nämligen bestämt mig att 101 kg är nog och att jag inte vill uppleva en födelsedags till som överviktig.

Dessutom fyller jag den 10 april i år 35, så min tanke är att jag är Fabulous då. Då väger jag 70 kg och har tappat 30 kg.

Anledningen till att jag valde xtravaganza var främst för den Mentala träningen och att jag hört att man ser resultat snabbt. Viktminskningen är egentligen en ganska liten del av programmet. Det hårda jobbet kommer när man går på jämvikt och ska behålla vikten. Mitt mål är att behålla min vikt och aldrig hamna i övervikt igen och jag räknar med att det kommer att ta minst 1 år.

Under de senaste 7 veckorna har jag kört helfart. Efter 5 veckor var jag hos läkaren, vilket är rekommenderat när man kör längre än 3 veckor. Jag var så frisk som man kan vara och jag kommer förhoppningsvis att fortsätta med helfart hela vägen till påsk då jag börjar upptrappningen.

Jag har bara vägt mig en gång sedan jag började, nämligen efter 3 veckor. Då hade jag tappat 6,5 kg i rent fett. Imorgon är det dags för den andra vägningen. Nu har det gått över 7 veckor. Det ska bli så spännande! Jag hoppas på 14 kg, men har lovat att inte bli purken om det inte är så mycket.

Jag har trots allt förlorat 7 cm på magen, 16,5 cm i midjan, 6 cm på låren och 4 cm på armarna! Så inga sura miner här inte!

Varje söndag avslutar jag veckan med nya mått och veckans bild. Mest för att jag vill ha ett visuellt resultat på vad som verkligen händer.

För mig är bloggandet en viktig del av viktminskningen. Dels för att när jag reflekterar över t ex de 4 ledstjärnorna så känns det bra att skriva om dem och hur de passar in i min vardag. Även alla känslor och utmaningar känns lättare när man får skriva om det. Sedan blir jag så glad och peppad av alla kommentarer och att själv få höra hur andra kämpar på och vilka resultat de får!

Det var en mycket kort sammandragning av de senaste 8 veckorna. När man sammanfattar det så låter det så lätt, men så är inte fallet. Då får du nog läsa igenom alla tidigare inlägg… Nu fortsätter vi resan!

Som jag sa var det även ett par andra överraskningar idag. Idag har jag nämligen jobbat hemma. Dels för att jag inte alls kände för att skotta mig in till stan. Vilket var min lycka! Min tågkompis Anette som åkte bil idag berättade att det tog nästan 2 timmar extra att ta sig till jobbet. Tänk vad mycket tid jag sparat på att jobba hemma.

Nu vek jag av lite från själva överraskningen märkte jag, men den här snön kan göra en galen.

När jag var och handlade kunde jag inte låta bli att smita in på ett outlet med design möbler och kläder som ligger vid affären. Jag har handlat där tidigare, men i likhet med de flesta vanliga butiker har de inte över stl 46. Efter lördagens fantastiska nyhet att jag kom i stl 42 i en överdel, var jag tvungen att testa lyckan igen.

Jag tittade igenom rean, där 100kr plaggen satt. Jag hittade en så fin topp som ropade ”Jenny köp mig!” Tyvärr var den största storleken 38. Men jag tänkte jag ska ju ändå gå ned lite till så jag provar den och ser hur mycket det är kvar. Gissa! Jag kunde ha den! Det är otroligt! En tygtopp i stl 38! Nu tror jag att storlekarna är lite stora, men ändå!

Sedan såg jag dem. Stövlarna på REA! Jag har alltid velat ha stövlar för det är såååå snyggt, men har man mega vader så måste man köpa ett par för små och lästa dem. Det har kännts som ett så stort jobb. Tänk om man köper ett par stövlar som inte ens kan lästas ut i min storlek. Så efter stl 38 kände jag att det är dax. Jag vågar prova. Gissa! De satt som en smeck! Inte nog med det. De var nedsatta, så istället för 995:- betalade jag 350:-. Yiiipppiiii! Både billigt och snyggt, kan det bli bättre?

Här kommer även ett bildbevis. Och ni ser rätt. Jag har kjol på bilden. Senast var nog någon gång under 1800-talet. Jag hoppas att det inte är sista gången.

Jag tror att min blogg om viktminskning kommer sluta som en modeblogg för det är så roligt att kunna köpa läckra kläder i normala storlekar!

Nu ska jag inte prata mer om kläder utan ge mig an veckans utmaning. Nu blir det 15 minuter Pilatesboll och sedan 15 minuter Mental Träning.

Imorgon är det gruppträff med Rebecka på mitt viktcenter, och vägning!

Håll tummarna så hörs vi imorgon med RESULTATET!

Jenny

 Inlägg av kl 20:25
feb 222010
 

Så var det måndag igen och kanske vinterns knasigaste trafikdag. Igår kväll bestämde jag mig för att inte utsätta mig för pressen att vänta på tåg som aldrig kommer utan jobba hemifrån. Då ringer min snälla tågkompis Anette som jag åker med varje dag och berättar att hon skulle köra till jobbet och erbjöd mig skjuts. Det var så snällt så jag tackade ja.

Jag hade bestämt mig för att ha en positiv inställning, mest för att sist jag oroade mig för att komma till jobbet så var det i onödan.

Resten av familjen låg kvar i sängarna och sov medan jag klev ut och skottade fram min bil i 32 minus(!). När jag och Anette sedan möttes upp och började kör in mot stan kom oron över mig, eftersom alla radiostationer pratade om trafikkaoset. Men, det gick helt smärtfritt in till stan och när vi skulle hem gick det lika smidigt! Det lönar sig att ha en positiv inställning, och köra tider då ingen annan kör!

Däremot var jag frussen när jag kom hem så istället för en svampsoppa som jag hade tänkt mig blev det en varm choklad! Riktigt gott när det är så kallt ute. Det är nog min favorit.

Jag har föresten fått jätte mycket kommentarer om gårdagens bilder. Jag tittar själv på dem och kan inte riktigt förstå vad som har hänt på bara 7 veckor. Jag blir så glad nu när jag börjar känna igen mig själv. Det är nästan lite svårt att förstå att det kan gå så fort. Jag vet att jag la ut bilderna igår, men det är så otrolig skillnad att jag knappt kan tro det själv!

Det är så roligt för en del av de människor jag har runt mig har aldrig sett mig som den jag känner mig och som jag börjar bli igen. Nya vänner som jag lärt känna efter jag fick barnen och som bara känner mig som överviktig har ju bara sett mig så. Däremot hoppas jag att min man börjar känna igen den tjejen som han träffade… Det är ju detta som gör det hårda arbetet med helfart och all tid man lägger ner värt det, att se resultatet.

Nu hoppar vi vidare till veckans utmaning. Jag ska vara ganska trist denna veckan och göra om förra veckans utmaning för det har varit både kul och bra.

Det blir alltså 15 minuter med min pilatesboll, för att efterföljas av 15 minuter av Mental Träning.

Jag kan säga att jag nästan behövt en vecka på mig för att få ordning på bollen. Det kanske inte kommer som en överraskning för er, men bollar är runda och det är ganska svårt att hitta balansen på dem. Så denna vecka kanske jag kan ta ut mig lite mer.

Med den Mentala träningen har jag också ett mål denna vecka och det är att hålla mig vaken. Förra veckan gjorde jag i alla fall ett framsteg och det var att vakna till när de sa till att man skulle komma tillbaka. Så förhoppningsvis går något in i min hjärna.

Så har jag även gått igenom hemuppgiften i kundhandboken inför onsdagens gruppträff. Jag skulle bland annat reflektera över de Enkla Regler som behövs för att lyckas. Självklart valde jag min favorit av de enkla reglerna. ”Jag väljer själv att äta” Det finns inget fusk, dåligt samvete eller skuld.”

Det är klart det är så. Det är ingen som stoppar i mig mat, valet är mitt. Om jag sedan väljer att äta något så ska jag göra det som ett medvetet val och inte få dåligt samvete. Det här får man jobba på!

På onsdag ska jag även väga mig för andra gången! Oj, vad spännande! Fast lite neröst också för man vill inte bli besviken. Men om jag blir besviken ska jag bara titta på 7 veckors bilden så kommer humöret gå i topp!

Ha en bra kväll så hörs vi imorgon!
Jenny

 Inlägg av kl 22:19
feb 212010
 

God kväll!
Nu är jag halvvägs med helfart kan man säga. Jag har kört 8 veckor och har 7 kvar.

Jag vill börja min upptrappning fram mot påsk och tänkte att det var kul att se vad som hänt när man har lite bilder att jämföra med så här i halvtid.

Det är verkligen kul, för jag ser ju också att det händer något! Tog med en gamal bild som togs på nyårsafton. Usch, jag ser verkligen ut som en trött liten tant. Den andra bilden är från igår. Det är ju bara 7 veckor! Jag hade väl aldrig kunnat drömma att det skulle gå så bra.

Det har stått lite still med cm denna veckan, men i det stora hela kan vi bara säga 7 cm på magen har försvunnit, 16,5 cm i midjan, 6 cm på låren och 4 cm på armen! Det är superbra tycker jag själv.

På onsdag ska jag väga mig för andra gången. Hoppas att jag gått ned 2 kg per vecka. Då borde jag ligga runt 14 kg minus, men jag har lovat mig själv att inte bli besviken för de andra siffrorna talar ju också ett språk!

Ha en bra kväll så ses vi imorgon med veckans utmaning!
Jenny

 Inlägg av kl 20:53