sep 302010
 

Idag gick jag på lunch med kompisar från förr. Kompisar som man har kännt sedan man var liten och som känner mig på många olika sätt, utan och innan och som man verkligen kan ha ett gott skratt med.

Hanna har dessutom bott utomlands i massor av år så man har ju en del att ta igen och många ämnen att gå igenom.

Det är faktiskt som att hoppa tillbaka i tiden när vi träffas. Det känns lite som att vara 16 år. Man pratar gamla minnen och uppdateras, men ordval och sättet vi pratar på känns så väl igen och det känns hemma på något sett. Dessutom så blir vi lite extra fnissiga.

Sedan blir vi alltid lika förvånande när vi börjar prata om hur våra föräldrar mår. Tydligen har de blivit så mycket äldre, konstigt eftersom vi är så unga och fortfarande 16 år. Sedan inser vi att 35 år gamla och har egna familjer. Men en liten flykt tillbaka i tiden är alltid trevlig.

I alla fall så tror jag att träffa vänner som ger bra energi och Mental näring som jag fått idag är en underbar bonus i livet. Det ger så mycket, och med tanke på hur min natt var och hur dagen började så gav detta mig det jag behövde för att orka igenom dagen.

Så dagen tips, ring någon som ni inte pratat med på länge för det är riktigt härligt.

Idag fick jag även en liten utmaning. Eftersom jag har en liten sjukis hemma så blev det nyponsoppa med lite glass i till middag. När jag plockade fram glassen så blev det ju lite glass kvar i förpackningen. Dessutom lite för lite att lägga in i frysen igen. Dessutom ligger det en sked i förpackningen. Så jag bara gör det. Börjar äta ur asken. Gott var det också.

Så kom jag på mig själv att det här vill jag inte göra för det är lätt att man äter för mycket.

Fort som ögat tar jag förpackningen till diskhon och fyller på med vatten. Problemet är löst, nu kan jag inte äta.

Jag har faktiskt svårt att förklara hur stort det är för mig att kunna göra så. Den gamla Jenny hade fortsatt till allt var slut utan att stanna upp och tänka, vill jag verkligen äta detta? Nu gjorde jag det och dessutom gjorde jag ett val. Så instinkten att äta ur glassförpackningen kom nog av stress och att det såg gott ut, men att stanna upp är nytt. Det visar ju att jag har förändrat mitt beteende och att jag väljer. Känns som en riktigt bra insikt och att jag är på väg åt att förändra mitt förhållande till mat.

Så dagens tips nummer 2 är att om du inte kan sluta äta, häll vatten på det för då finns det inga val…

Ha det så bra allihop!
Kram Jenny

 Inlägg av kl 20:56
sep 302010
 

Oh, nu hade man kanske hoppats på att jag verkligen skulle varit ute på baluns och festat hela natten och verkligen haft en super kväll. Nej då, så var inte fallet, jag är bara lite morgon sarkastisk…

Min lilla tjej är ju sjuk, 40,0 kom vi upp i i går och självklart blir man ju stressad och orolig. Jag matade henne med saft och gjorde en liten buffé av kakor och godis för att hon skulle få i sig något. Jag tog faktiskt inga kakor själv, vilket jag kände mig nöjd med. Tyvärr ville inte skruttan ha något heller. Det mutan brukar ju annars alltid fungera och gör dem inte det så har man bevis på att de är sjuka.

I vilket fall så fick dottern ligga kvar i vår säng så man har koll under natten. Så natten blir ju så där för att man vaknar till och tittar till. Man går nog aldrig in i djupsömn. Sedan vaknar hon och är ledsen och törstig. Som bonus på detta tycker min söta son att det är lite orättvist att storasyster får så mycket uppmärksamhet att han vid 2.00 i natt tycker att han också ska vara med! Så han och jag delar kudde och plötsligt delar vi alla 3 på mitt täcke som vi lagt på bredden. Problemet med det är att mina långa ben tittar fram då täcket blir för kort, alltså fryser jag ganska mycket. Vart man än vänder sig i sängen får man en kroppsdel i form av ett litet knä till höger, en armbåge till vänster och fingrar som ofta hamnar i mammas ögon av någon mystisk anledning…

Så kan jag kalla det en god natts sömn? Nä, det kan jag inte!

Dessutom så blev det ju inte bättre av att man kom ut till bilen och mötes av frost! Minus tre grader!
Kolla jag fick skrapa bilen!

Dessutom var det premiär för vantarna! Usch, jag är nog inte redo.

Så min dag känns som den börjat så där. Tack och lov spelade radion ett par riktiga ”pick me up” låtar i bilen, så jag känner mig ganska redo att möta dagen.

Dessutom mådde min dotter bättre i morse och det är allt som betyder något!

Ha en bra dag!
Jenny

 Inlägg av kl 06:12
sep 292010
 

Idag har jag egentligen gruppträff på xtravaganza, men skolan ringde och min dotter hade fått feber. Inte så lite heller visade det sig, 39,5. Inge roligt! Lillskruttan var som en påse potatis när jag hämtade henne.

Dessutom är maken på resande fot så jag får snällt åka hem. Trist, men så är det att vara småbarnsförälder.

Just det här med sjuka barn är ett stressmoment för mig och något som ofta utlöste ätande tidigare. Ni vet man är hemma och barnen som har feber och man blir lite orolig så är det så lätt att ta en liten kaka, och en till, tills hela förpackningen är slut.

Dessutom så är även hemmamiljön värre överhuvudtaget då man har tillgång till ett helt annat skafferi än på jobbet.

Så nu får jag jobba på att inte gå och småäta ur skåpen och inse att äta kakor inte kommer få några barn friska. Det går faktiskt bra. Min lilla tjej ligger och sover och jag gjorde mig en kopp kaffe, tog en halv chokladbar och satte mig med en filt på altanen och verkligen njöt av den vackra höstdagen.

Så att stanna upp och insupa lite Mental näring samtidigt som man njuter av något enkelt gör att jag samlar kraft och inte stressar upp.

Jag har nämligen kommit på att det är nyckeln för mig. Jag måste lära mig att inte stressa upp mig för att stress triggar mitt ätande. Så håller jag mig lugn äter jag inte onyttigt alls och gör bra val.

T ex på väg hem på tåget idag så var jag lite stressad för när skolan ringer och vill att man ska hämta ett sjukt barn så förväntar de sig nog inte att det ska ta 1 timme och 30 minuter att hämta. Tyvärr jobbar jag långt borta och ingen annan kunde hämta så jag fick snällt intala mig själv att ta det lungt och att jag gör så gott det går.

Köpte även en kanske inte super lunch att ta med på tåget. Det blev en macka, en ramlösa och en latte. Tyvärr har inte centralen super intressanta luncher som är nyttiga. Om man inte vill ha en sallad, men jag tycker inte en sallad är lösningen på alla måltider.

I alla fall så blev det så här, men så tänkte jag att om det hade varit  innan programmet så hade jag för det första valt att äta mackan,  tillsammans med en påse chips och antagligen skölja ned allt med cola. Så omedvetet så gör jag bättre val än tidigare. Jag har ju tagit bort de värsta bovarna fett och socker.

Nu ska jag passa på att gå och titta till lilla sjuklingen!

Ha det så bra!
Jenny

 Inlägg av kl 15:01
sep 272010
 

God kväll och välkommen till min frågestund…

Nu har jag fått ett par frågor som jag tänkte besvara som kanske andra fundera på också.

Den första är om RTDn, (ready to drink) som man kan byta ut mot sopporna och som är lite smidigare om man t ex inte har möjlighet att göra sin soppa. Godast tycker jag att de är riktigt kalla, till och med med lite is…

Den andra gäller huruvida man kan byta ut en soppa mot en bar på helfarten.

RTD:
Detta är den senaste smaken Icecoffe

Armine frågade igår:

Jag tänkte passa på att fråga dig en sak angående helfarten. Det har varit slut på RTD shake-arna i hela Sverige under 3 veckor och jag har trott att jag ska dö med tanke på att jag har svårt för sopporna (kalla såväl som varma) men njuuuteeer av RTD-shake-arna.

Nu har de ÄNTLIGEN kommit in igen och jag köpte 6 paket på engång…MEN jag har räknat lite matematik och kommit fram till att 3 RTD = 534 kcal, vilket innebär att man kommer över 500 kcal per dag.

På mitt xtravaganza kontor säger dom att man får dricka 3 RTD och alltså byta ut dom helt mot sopporna…så min fråga är om du fått annorlunda information eller om även du har fått höra att det är OK att dricka 3 RTD om dagen. Jag känner mig aningen störd som hakat upp mig på 34 kcal men så här i helfarten vill man ju inte göra något dumt som bromsar processen…

Jag har själv fått den informationen att det går bra, men jag frågade min coach Lina om detta och hon svarade: ”Det är inga problem att byta ut alla 3 mot RTD. Det är inte exakta kalorierna som är det viktiga utan det är fördelningen mellan kolhydrater/fett/protein för att man ska ha ketonerna.”

Däremot så kom jag ihåg att jag när jag gick på helfarten frågade om man kunde få ta en extra påse om man var super hungrig, men det fick man inte göra. Anledningen till det var att man då kommer upp i för många kalorier om dagen. Så det går inte.

Så fortsätt att äta dina RTD!

BARS

Jag har även fått en fråga om man kan byta en soppa mot en bar på helfarten. Det går tyvärr inte då man inte ska tugga något. Då kommer du också ur den fina ketonfasen.

Nu vet jag att det är en hel del prat om ketoner, men det är det man eftersträvar. För att förbränna fett så är det i den fasen man vill in. Annars så finns det en risk att man förbränner muskler eller vatten istället. Det är därför xtravaganza har speciella vågar som mäter så att man verkligen förlorat fett och inte vatten eller muskler.

Så jag är ledsen går man på helfart så blir det inga bars, men se det som att det är en kort tid du är utan bars. Nu äter jag dem varje dag!

Kämpa på!
Jenny

 Inlägg av kl 18:12
sep 262010
 

Det har varit en ganska intressant helg, med ganska stora kontraster. I går bjöd lördagen på ganska mycket mys och lugn och ro. Åka och handla lite, såsa, ta det lugnt, städa och äta en god middag med vänner. På väg till affären stannade jag hos en kompis för att lämna lite gammalt bröd till hennes djur. Just då kom bonden och dumpade av ett helt lass med hö till fåren.

Eftersom jag är den typen av vän som alltid ställer upp, om möjligt stannade jag kvar och hjälpte till att lassa av höet. Runt 140 balar bar jag, samtidigt som jag klättrade runt på vagnen. Det tog nog över en timme och jag var ganska trött och svettig. Så ja, man kan nog kalla det Rörelseglädje och minst lika bra som ett gympass. Dessutom vickade vagnen hela tiden så man övade balans också. Jag druttade på rumpan en gång, och som tur var hade ingen kameran framme då…

Så ibland är att röra på sig inte bara att gå på ett träningspass, eller på ett gym utan, det går att hitta utmaningar i vardagen. Dessutom är det roligt säga ja till nya utmaningar. Som bonus, och för att få med en till ledstjärna så var det en hel del Mental Näring när man samtidigt hinner prata lite skit också.
Den gamla Jenny hade nog varken orkat eller kunnat hjälpa till och det känns idag bra att jag kan!

Så i motsvarighet till min bondiga sida igår fick jag idag gå på Galapremiär på Rigoletto i Stockholm för att jämna ut det lite…

Det var på ”Dumma mej” som har premiär på fredag.

Dessutom var filmen i 3D, vilket var första gången för mig. Vi var lite oroliga för vår lilleman som inte kan ha solglasögon på sig verkligen skulle kunna sitta still en hel film, med glasögonen på huvudet, men det var verkligen inget problem. Han satt som klistrad hela filmen. Två gånger kom han och satte sig i mitt knä, men annars så satt han still.

Som vuxen kan jag säga att den var sjukt roligt, för min del den bästa barnfilmen jag sett i år. Den var rolig, busig, lite sorgsen och vem kan inte älska de söta gula ”minionerna” som går omkring och fiser hela tiden…

Däremot så hann jag inte få i mig så mycket lunch innan, vilket ledde till att jag åt av godiset som fanns där. Usch, vill jag bara säga. Godis är verkligen inte gott. Det smakade så mycket socker att jag tyckte att det var vidrigt. Dessutom hann jag inte få tag på något vatten så det blev en fruktdricka. En hel flaska innehöll över 150 kalorier och när jag såg det så slutade jag dricka. Dessutom smakade även den massor av socker. Bläk!

Så lite sockeravvänjd är jag verkligen och det känns skönt!

Appråpå socker, på vägen hem stannade vi och tankade och medan jag satt i bilen såg jag att macken gjorde reklam. Det stod:

”Unna dig något gott när du ska åka bil”

På bilden var det en cola och en chokladbit. Det störde mig faktiskt! Dels för att tydligen ska man belöna sig när man åker bil. Dessutom så måste belöningen vara i form av ett kilo socker.

Varför hade de inte kunnat ha en bild på en ramlösa och en banan istället och en ny slogan i stil med ”När du vill orka mer”.

Grejen är den att jag faktiskt alltid belönade mig förut när jag åkte bil. Varje gång jag skulle åka långt så bullade jag upp med fika, läsk och godis. Varför gjorde jag det? Har mackarna bearbetat oss så hårt i många år att vi tror att vi måste unna oss saker för att åka bil? Är det för att det är tråkigt att åka bil? Måste man unna sig något med socker eller fett? Kanske en ny skiva eller audiobok skulle vara mycket lämpligare om man har en tråkig resa framför sig?

Tål att tänkas på. Hur gör ni? Har ni mycket onyttigt med er i bilen när ni ska resa långt? Skulle man inte kunna byta detta mot nötter, frukt och gott bubbelvatten?

Så nu ska jag inte störa mig mer på detta idag, utan försöka packa i ordning mig inför en ny vecka av utmaningar.

Trevlig kväll på er!
Jenny

 Inlägg av kl 18:16
sep 232010
 

I tisdags kväll var jag som jag tidigare skrev på Inspirationskväll på mitt xtravaganzacenter. Det var ju väldans trevligt! Lite nervös att prata för ett fullsatt rum, men också en utmaning som tydligen blivit lite av ett ledord för mig.

Det var alltså jag och en underbar kvinna som heter Maria som var inbjudna att prata om vår resa och förhoppningsvis inspirera andra.

Maria har gjort en verklig resa. Hon har tappat hela 41,9 kg och har dessutom hittat sig själv. Det verkligen strålar om henne.

Hon pratade mycket inspirerande och dessutom bjöd hon på en egen show när hon plockade fram sina stora byxor. Väldigt häftigt!

Sedan blev det lite mingel med fruktsallad och bars. Minten är galet god och jag är så nöjd med att jag får äta bars, eftersom jag äter 1 varje eftermiddag…

Därefter var det min tur. Jag hade skrivit en uppsats… När jag gick igenom texten kvällen innan så avbröt min kära make mig med kommentaren ”alltså älskling, det låter lite tråkigt när du läser innan till…” Det var ju inte min tanke, att läsa innantill, men jag har lite guldfisk minne så om jag inte förbereder mig så blir det inte bra alls.

För er som behöver något att göra ikväll och tycker att en massiv textmassa är intressant så tänkte jag dela med mig av min uppsats som jag inte läste högt ur. (Se bilden ovan, jag håller inte äns pappret i händerna= VG)

Det var förhoppningsvis bättre live i alla fall, och om inte blir inspirerade av texten kanske ni sover gott efter all text…

Berätta om dig själv, namn, vilket program du gått, hur mkt du har gått ner och vilken väg du valde. Helfart/halvfart? Hur länge?

Hej!

Jag heter Jenny och skulle vilja börja att prata om inspiration. Ni har nu lyssnat på Maria och det som är roligt är att den första jag träffade här på centret var just Maria. Hon hade då gått på helfart under nyår. Hon hade då gått ned 16 kg och hon inspirerade mig.

Jag bestämde mig innan nyår, men vill inte starta förens efter högtiderna. Jag skrev in mig hos xtravaganza den 4 januari i år. Jag valde programmet tjogo6. De första 15 veckorna gick jag på helfart och under påsk gjorde jag min upptrappning för att veckan efter fira min 35 års dag. Jag hade nämligen satt mitt mål att den 10 april på min 35 års dag är jag Fabulous och gått ned 30 kg i vikt!

Jag hade inte gått ned allt, men vikten är bara en siffra. Jag hade tappat över 32 cm i midjan.

Sedan dess har jag fortsatt gå ned i vikt med Lifetime och har totalt gått ned 31 kg sedan starten i januari.

Hur gick det på din väg?

Helfarten gick förvånansvärt. Jag mådde fantastiskt. Pigg och energisk och psykiskt mådde jag bättre än jag gjort på många år.

. De första dagarna på helfarten var självklart lite jobbiga då kroppen jobbade på att få mig att äta. Sedan gick det bra. Sedan hade jag en liten svaka efter ca 2 veckor. Det kändes inte som något hände och det var svårt att motivera sig. Sedan när kilona och cm efter cm var motivationen ingen brist.


Vilka utmaningar hade du på vägens gång?

Sociala sammankomster

De största utmaningarna handlade för min del mest om sociala sammankomster. Man blir smärtsamt förstående hur mycket socialt det ligger i mat. Så det blev en del borta middagar, någon affärsmiddag och ett stort barnkalas, alla där jag drack min soppa.

IBS

En annan stor utmaning eller orosmoment var att jag har IBS, irritetad belly syndrome. Jag var orolig hur min kropp skulle reagera på detta. Eftersom magen mådde som en prinsessa under helfarten var jag väldigt orolig hur det skulle bli att vänja kroppen vid mat igen. Skulle den bli sjuk?

Det har gått över all förväntan och jag mår bättre i magen än jag gjort på länge, fortfarande.

Försvara Helfart

Att försvara att man går på helfart, andras åsikter kring detta. Kan det verkligen vara bra? 500 kalorier om dagen kan inte vara nyttigt att leva på!? Jag valde därför att gå till läkaren efter 5 veckor på helfarten och tog med en påse. Tog prover och det visade att jag mådde bra och läkaren såg ingen anledning till att jag skulle sluta.

En annan utmaning var att dricka så mycket vattenJobbigt för jag blev såååå kissnödig hela tiden. Sedan drog jag ned på mängden vatten och det fungerade bra för mig.

Vad var det som gjorde att du klarade av dessa utmaningar? Hur gjorde du?

Bloggen

Vad gjorde jag som gjorde att jag klarade av detta? Min motivationen har varit att få blogga. Dels var det skönt att skriva av sig, och men också blir jag extremt peppad av alla som läst och kommenterat! Att andra blir inspirerade av det du skriver och att de känner igen sig ger så mycket tillbaka!

Inställning

Jag tror också att jag från början bestämt mig att detta är inte ett försök. Det ska gå! Jag var trött på min kropp, på att vara en trött tant. Det här var min chans! Att misslyckas var inte ett val!

Och verkligen följa programmet! Utnujta det! Gå på mötena, träna hör av dig till din coach!

Följer du programmet så kommer du lyckas! Du kan inte skylla på någon annan. När jag födde barnen så gick jag upp så mycket i vikt… Sluta! Lär dig ta ansvar för de val du gör!

Hur har den mentala träningen hjälpt dig?

Den mentala träningen är det som gjort skillnaden och som är unik med programmet och det som gjorde att jag valde xtravaganza. Jag har gått ned förut, men inte hållit vikten. Främst för att inuti är jag samma person. Så denna gång har jag jobbat med mig själv att förändra mig och få mig att göra bra val.

Om man vill ha en quick fix och gå ned 5 kg inför en fest så är inte detta rätt! Vill man förändra sitt liv och lära sig att göra bra val och utvecklas som människa och se sitt eget beteende så måste man börja inifrån.

Om man upprepar saker för hjärnan och säger till sig själv 1000 ggr. ”jag är bra, jag klarar detta” så kommer du tillslut börja tro på detta!

Som bevis på det är att jag egentligen är en känsloätare och som ofta triggas av stressiga situationer. När jag blir arg på barnen så ville jag äta kakor. Gärna ett helt paket. Inte för att jag ville ha en kaka, utan för att jag ville få kontroll på situationen.

Jag blir fortfarande arg på barnen, det kunde inte xtravaganza hjälpa mig med, men hur jag hanterar stressen idag är helt annorlunda. Jag behöver inte äta något för att klara av en sådan situation. Kan knappt förklara varför, men min hjärna tänker annorlunda och jag känner mig lugn och samlad.

Alltså har mitt förhållande till mat förändrats. Det är inte ett substitut eller en del av någon känsla. Mat äter man för att man är hungrig, för att det är gott och man gör alltid ett val vad man vill äta.

Var har du hämtat motivation från?

Bloggen har varit viktig, men även andra människor jag mött genom xtravaganza och vänner som också gått med i programmet. Familjen är självklart en stor källa till motivation. Jag vill vara en glad, alert mamma som orkar åka pulka och härlig fru och ha energi.

Hur har du gjort när motivationen har trutit? Vad är det som fört dig framåt?

Då kollar jag på min familj och tänker ”Vad förtjänar de för typ av fru och mamma?” En trött mamma tant som bara somnar i soffan, som inte får plats i en pulka som inte kan springa med sina barn, eller en fru som gnäller för att inga kläder passar, som inte känner sig sexig och som har ett svikande självförtroende.

Eller vad förtjänar jag? Ska jag vara så? Vem är jag egentligen?

Beskrivningen ovan är inget jag valt. Det blev så. Nu har jag valt att vara en aktiv mamma som dansar i köket med barnen, en snygg fru med självförtroende.

Så det som har för mig framåt och driver mig är motivationen att hitta tillbaka till mig själv!

Inspiration av vänner som också gått med i programmet och som förstår!

Inspiration och motivation av programmet i sig.

Hur har du det idag?

Idag är jag full av energi och har en insikt med att jag lyckades med detta. Jag satte upp ett mål och klarade det. Det innebär att jag kan sätta upp mål i andra situationer och klara det också.

Exempel så har jag nog blivit lite tuffare. Både på jobbet och privat. Jag vet vad jag tycker och vad jag står för och hela mitt liv nu är baserat på val.

Inget händer bara. Det är alltid du som gör ett val, även när du inte gör ett val så har ju ju gjort det…

Det känns som jag därför bestämmer över mitt eget liv och också har lärt mig att njuta av små saker i livet. Sådant som förr bara passerade. Det kan vara enkla saker som att verkligen lyssna på en sång eller se något som man ser varje dag.

Dessutom så är det såååå trevligt att gå och shoppa. Nu är det inte längre frågan om de har min storlek, utan snarare, lite kaxigt så kommer jag ju i vanliga kläder. Du får bestämma om man vill lägga pengar på det…

Vad känner du dig mest stolt över?

Jag är så stolt att jag klarade 15 veckor helfart. Jag tyckte inte att det var så jobbigt, men nu när jag tänker på det så blir jag stolt. Att jag genomförde det här, och med ett fantastiskt resultat,


Vad har du för mål nu?

Mitt mål framöver är att komma i form, för det är inte samma sak som att gå ned i vikt. Jag vill bygga muskler och bli stark och känna att min kropp drar ihop sig.

Jag var med i Vårrustet med xtravaganza i våras och kanske att jag sätter upp en löpartränings variant för att faktiskt kunna springa nästa år!

PS. Ett litet minimål som tillkom igår som är ”Om 6 månader så lyssnar jag på min kropp och gör val som är bra för mig och min kropp”

Sover ni?

Nu ska jag göra det i alla fall!

God natt på er!

Jenny

 Inlägg av kl 21:29
sep 232010
 

Alltså, idag har det varit en mycket knasig dag.

För det första hade jag tänkt berätta om den trevliga kvällen jag hade igår när jag fick berätta om min xtravaganzaresa . Det var jätte kul och det finns jätte fina bilder, men eftersom jag tappade min kamera i min kompis Anettes bil så bidde de inga bilder idag. Så ni får höra allt imorgon istället.

Jag tror att en anledning till att jag lyckats med xtravaganza är att jag är ganska envis som person och om jag har bestämt mig så finns det inga val då kommer jag göra allt jag kan för att lyckas.

Ett av mina problem är att man också måste lyssna på kroppens signaler, säger kroppen nej så kan det vara förnuftigt att lyssna. Jag är alltså inte en bra kroppslyssnare i alla lägen. Det vill säga när det blir en konflikt mellan vilja och kropp!

Typexempel 1:
Jag hade ett möte idag, som kändes mycket viktigt. När jag sitter på jobbet och förbereder massor av 1000 olika saker,så börjar jag känna mig lite märklig. Synen börjar att bete sig konstigt och jag förstår att det är ett migrän anfall på G.

Snabb som en vessla stoppar jag i mig 2 tabletter, för om man missar det fönstret så är man inte så rolig alls.

Innan jag började programmet så åt jag ganska mycket tabletter och hade migrän och huvudvärk ganska ofta. Nu är det så gott som borta och sedan januari så har jag kanske tagit 5 tabletter. Huvudet mår generellt som en prinsessa.

Men idag slår det alltså till. Jag är en besvärlig person som får synrubbningar och under den tiden man har dessa synrubbningar så är det relativt svårt att jobba framför en dator då texten liksom flyter ihop.

Sedan börjar alltså mötet. Tack och lov så såg jag igen, men efter ett par minuter in i mötet så börjar jag må så illa, vilket är en annan effekt av migrän för min del. Det är inte alltid det blir så, men just idag blev det så.

Så jag sitter där och stoppar i mig en bulle, som jag egentligen inte vill ha, men i takt med att illamåendet ökar så är jag bara tvungen.

Till slut går det inte längre! Jag bara måste ut och kräkas och ursäktar mig lite snyggt. Efteråt så mår jag mycket bättre och kommer tillbaka in i mötet och säger lite artigt till min chef att ”jag hittade den inte”. Hon tittar undrande på mig och vi känner varandra så väl att hon ser att något är knasigt.

Mötet fortsätter och jag mår ganska ok, men sedan blir jag dålig igen, utan förvarning! Gör om samma procedur från början till slut och när jag kommer in igen, så är min tanke. Är jag galen, eller knäpp!? Nu borde jag lyssna på min kropp och höra att den ganska högt sa NEJ!

Men det gör jag alltså inte. Alltså, vad har jag lärt mig av detta? Jo, att jag måste lyssna bättre på min kropp och inte pressa den, för i slutändan kan det inte vara värt det.

Så även om jag har lärt mig tänka i nya banor i många avseenden så finns det mycket kvar att jobba med, och allt hänger ihop.

Mitt nya mål kanske borde vara ”Om 6 månader så lyssnar jag på min kropp och gör val som är bra för mig och min kropp”. Det är verkligen något jag måste jobba på.

Så var det tappert eller var det bara dumt?

God natt!
Jenny

 Inlägg av kl 20:09
sep 232010
 

Jag visste ju att denna dag skulle komma. Jag har under de senaste 8,5 månaderna bara gått ned i vikt utan att öka ett enda litet gram. I fredags glömde jag väga mig och gjorde det därför i lördags.

Hör och häpna, då visade vågen på att jag gått upp 700g sedan förra veckan! Det var verkligen jobbigt och jag blev ledsen. Den gamla Jenny hade nog gått och tagit en kaka och sagt att ”Nu är det ju kört. Nu ska jag inte väga mig på länge.” Sedan hade jag kanske tagit en kaka till…

Den nya Jenny började tänka. För det första så kan 700 g beror på en dagsform och att man just idag vägde detta, men undanflykter är lite av ett strutsbetende och det är sådant jag vill undvika.

Det andra är att jag började tänka lite vad jag gjort annorlunda denna vecka och kom fram till att Den Goda energin är den samma. Jag håller ungefär samma diet.

Däremot så har Rörelseglädjen blivit lite lidande då jag inte kan gå på morgonen längre.

Slutsatsen är alltså enkel. Det gäller att ersätta morgonpromenaden på annat sätt och hitta balansen och göra större uttag än instättningar så att säga.

Dessutom så tänker jag inte fåna mig kring detta och älta 700g. Det är bara att se framåt och inse att detta händer alla förr eller senare, och jag kan ju inte fortsätta att gå ned i vikt hela tiden. Kroppen håller på att hitta en balans och ett sätt att hålla vikten just nu så heja friska tag inför nästa vecka.

Så när jag väl slagit bort tankarna så hade jag en mycket bra helg. I går skulle maken och jag fota ett bröllop. Vi var på ett übervackert ställe bakom Moderna Museet som heter Kolskjulet. Utsikten var underbar, men stackars brudparet som fick så dåligt väder. Det verkligen spöregnade och den vackra bruden ställde till och med upp på ett par snabba utomhusbilder! All heder till Eva, som vågade riskera både hår och klänning för ett par fina bilder, och fina blev de…

Maken och jag som lämnat söta barnen med mormor och morfar fick dessutom lite tid för sig själva och åt en enligt mig god lunch på Moderna Museet. Maken tyckte att den var lite för kokt…

Vi kunde till och med sitta ute!

Därefter pratade kaffetarmen med mig och de hade en spännande kaffebar inne på museet. Barristan som gjorde kaffet jobbade själv. Kön var superlång och gubbar i kön hade inget annat för sig än att gnälla att det tog tid. Jag ville egentligen tala om för dem att de skulle visa respekt för en yrkesman och sluta gnälla, och om det var ett problem att vänta på en riktigt kaffe så hade de kokkaffe i restaurangen. Jag sa förstås inte detta, men jag kände så.

När jag väl fick mitt kaffe av barristan med den stressade blicken så sa jag att ”det är synd att sätta lock på då det var så vackert. ”Jag fick nämligen en latte med hjärta och en med en tulpan som smakade underbart!

Hur kan man då stå och gnälla i kön? Man är ledig, det är lördag och man får inte bara en god latte, utan vacker är den också. Det är dessa små stunder av lycka som jag tror ger Mental näring, att stanna upp och njuta av det lilla och enkla. Gubbarna som gnällde i kön är inte riktigt där ännu…

Efter bröllopet hade vi en mysig familjemiddag med mormor och morfar. Det blev lite grillat och tyvärr lite ost. Kanske inte jätte nyttigt, men jag försökte begränsa mig och det handlar om att göra val.

Sedan var det redan söndag och dagen till ära skulle jag åka in och fira min bästis som fyllde 35 år idag. Vi dumpade våra familjer och mötes, 4 glada bästisar på Långholmens värdshus och åt en underbar lunch.

Vi har känt varandra sedan vi var små, tre av oss började skolan samtidigt som små söta 7 åringar.

Det som är det bästa med bästisar är att de gillar mig som jag är, de vet vem jag är och jag får alltid säga och tycka som jag vill. Ibland behöver jag inte alls säga något, för de vet. De känner mig utan och innan och de finns där, både de bra dagarna och de dåliga och man behöver aldrig ursäkta sig och de är alltid på min sida, vare sig jag har rätt eller inte.

Jag tror att bra vänner är viktigt för den Mentala näringen och jag vet att min lilla LAJT är viktig för mig. Tack för en super dag underbara kvinnor!

I morgon börjar en nya vecka med nya utmaningar.

På tisdag kväll kan jag dessutom prata om min viktresa på xtravaganza. De har inspirationskväll och jag och en annan tjej som är min förebild, Maria ska berätta om våra resor. Spännande, men lite läskigt! Håll tummarna!

Ha en bra vecka!
Jenny

 Inlägg av kl 20:07
sep 232010
 

Idag var det redan onsdag! Dagarna bara flyger förbi och snart är det väl dags för luciatåg. Sedan är det nyår och jag kommer äntligen kunna ha på mig en snygg svart klänning! Vad jag längtar! Inte som senaste nyår då jag klädde på mig något trist som hängde i garderoben. Jag tror knappt jag sminkade mig. Det är till och med så illa att det är just den bilden från senaste nyår som är min förebild på xtravaganza magasin.

Jag vet inte om ni sett det, men idag såg jag den för första gången själv. Ryktet har nämligen gått att xtravaganzas nya viktmagasin är ute, men idag såg jag den. Men se vilken pingla som pryder framsidan.

Det är en konstig känsla, att se en bild på sig själv på framsidan av en tidning. Kanske trodde jag kanske när jag var 10 år att jag skulle pryda framsidan av Vouge, men detta känns också bra.

Dessutom är det märkligt att läsa om min framgång i en artikel. Det är konstigt att se sig själv utifrån, som andra ser en. Folk kommer att läsa artikeln och de kanske undrar om det är sant. Jag vet ju det för att det är jag som är där. Det är en ju en sammanfattning av min resa och ett slags bevis på att jag nått mitt mål. Som sagt det är en mycket märklig känsla.

Dessutom så blev det ju ännu märkligare för jag hade xtravaganza gruppträff idag. Det i sig var inte märkligt, utan lika roligt som alltid, men mitt i lokalen stod en roll up med mig!

Hur många gånger har jag inte skojat om att göra en roll up på mig själv! När xtravaganza tröttnat på denna hoppas jag att jag kan få den. Då ska jag ha den i mitt sovrum som inspiration och motivation. Kanske lite ego? Ja, kanske en aning, men faktiskt ganska coolt!

Mötet idag var dessutom kanon. Min nya heter gruppcoach heter Liselott och hon var glad och sprudlande! Det gillar jag.

I dag pratade vi en hel del om månadens citat:

Du ansvarar för dina tankar ditt tillstånd och därför även för dina resultat”

Ett riktigt bra citat! För det är det som det handlar om. Sluta skyll på andra, oavsett om det är övervikt eller andra mål i livet som man inte når så är det ingen annans fel än dig själv. Du gör val och om du gör bra val för dig själv så kommer du att nå det mål du satt upp. Ingen annan kan ju göra det åt dig.

Klart kan saker man inte rår över hända, men om jag ser tillbaka på min egen övervikt så är det många gånger som jag skyllt på saker. Det är att man är trött, det är mycket nu, kanske det är en middag man har svårt att säga nej till. Jag ska bara göra detta första sedan. Listan med undanflykter kan ju göras lång.

Som sagt nu tänker jag helt annorlunda. Det är jag som väljer vad jag vill göra och när.
Det är skönt att känna att man tagit över rodret på sig själv!

Så efter det avslutade vi med lite massage efter ett program som fanns med i xtravaganza pärmen. Det var riktigt skönt och ett mycket bra sätt att avsluta mötet på!

Därefter blev det en långpromenad till stationen och min kompis Jane gjorde mig sällskap. Mitt tåg går så sällan på kvällen så vi satt på ett fik drack ramlösa och åt våra bars tills mitt tåg kom. En supertrevligt slut på kvällen!

Ha det så bra och kämpa på!
Jenny

 Inlägg av kl 20:02
sep 202010
 

Dagen börjar som vanligt. Man kommer till jobbet startar upp datorn hämtar en kopp kaffe och börjar gå igenom mailen för att se vart dagen ska ta mig.

Öppnar upp webradion och nynnar loss lite. Öppnar upp aftonbladet för att lite snabbt se om världen är kvar. Scrollar ned bland nyheterna och mitt emellan två kanske nyheter så känner jag igen någon. Men herregud! Det är ju jag! på en banner! Hur bisarrt som helst, eller hur?!

Titta här är jag!

Ni förstår jag satte nästan kaffet i halsen. Dessutom så blev det så där lite löjligt för där satt jag på mitt kontor och rodnade!

Jag vet faktiskt inte varför. Kanske det är lite jobbigt att se före bilderna och veta att oj, det där var jag i januari. Det är ju verkligen inte länge sedan. Jag ser dessutom så ledsen ut. Kanske för att det värsta jag visste var att ställa upp på bild. För jag aldrig gillade vad jag såg. Nu kan man ju säga att jag inte är lika rädd för kameran, hehhehe.

Sedan blir jag stolt när jag ser efter bilden för det blir så tydligt att man nått sitt mål och ett härligt resultat. Något som jag verkligen inte trodde att jag skulle lyckas med när jag startade programmet.

Så min dag började verkligen annorlunda!

Jag har dessutom fått ett par frågor och kommentarer på bloggen som jag tänkte skriva om.

Ida skrev igår ”Det var min coach som sa att jag skulle ta en msk olja (olivolja, rapsolja eller linfröolja) varje morgon. Dels för att magen ska hålla sig i trim men jag har också hört från andra håll att det hjälper fettförbränningen att komma igång. Jag är ganska clueless när det gäller sånt här så jag hakade på uppmaningen, men det smakar ju vedervärdigt! Min coach sa också att jag skulle äta det under hela hefarten… Men då kanske det är onödigt? Får fråga henne igen om det verkligen har med fettförbränningen att göra eller om det bara är för att magen ska vara glad, för då klarar jag mig utan, tror jag :)”

Eftersom jag inte känner igen det alls, så frågade jag min coach Lina och hon svarade så här:

”Anledningen till att vi ibland rekommenderar lite extra olja är om man på helfart hamnat på en platå eller har problem (stopp) med magen. Då kan det vara bra att öka upp mängden ett par dagar för att få en extra skjuts. Annars är det omega3 kapslarna som man tar varje dag och oljan blir som en ”extra växel” för förbränningen. Jag rekommenderar i så fall vår olja som vi har (xtraOil) för då får man i sig de viktiga fettsyrorna från omgega3, 6 och 9 i rätt balans. Det får man inte från olivolja, rapsolja eller linfröolja.”

Som sagt min mage mådde prima under helfarten så jag behövde ingen extra olja. Jag var ju jätte orolig då jag har en tarmsjukdom, men jag körde xtra psylliumfrön och xtraomega3 kapslarna och det räckte för mig och magen mådde som en prinsessa.

Men jag måste få ge ett tips om fröna, för när man blandar i dem i vätska så kan de bli lite glidiga. När jag gjorde mina soppar på helfarten så använda jag ofta en stavmixer tillsammans med fröna och riktigt hett vatten. Då går det jätte bra och de blandas in bättre.

Det var dagens tips!

Nu ska jag titta lite på val utfrågninen. Det är verkligen dags att bestämma sig, bara 5 dagar kvar.

Ha en bra kväll!
Jenny, eller ska jag säga tjejen på aftonbladet…

 Inlägg av kl 13:45