jun 062010
 

Helgen har varit helt underbar och jag har verkligen njutit.
Hur jag har gjort det tänkte jag nog berätta imorgon för idag vill jag bara
dela med mig av ett smarrigt recept.

Jag har en ganska dålig fantasi när det kommer till att laga
mat och det blir oftast att man kör samma som man alltid ätit, fast nu i en
sudare och modernare tappning.

Men jag kände att det var dags för något nytt. Jag hittade
xtravaganzas senaste kokbok. ”Din coach i köket” den innehåller massor spännande rätter som förtjänade att bli testade.

I dag blev det ”Ungsbakad lax med romsås”. Så jag
tänkte bjuda med er på mitt tillagande av denna spännande rätt och hoppas att ni
också tycker det ser gott ut.

Så här ser receptet ut, som jag följde till punkt och pricka. Inte för att jag inte gillar att experimentera, men första gången man provar ett recept så brukar jag alltid göra som det står. Då vet man sedan vad man kanske vill lägga till och ta bort för att det ska passa de egna smaklökarna.

Jag måste erkänna, och detta är jätte pinsamt, men jag några av ingredienserna visste jag inte på rak arm vad det var för något. Ärtskott skulle jag inte känt igen om så mitt liv hängde på det. Som tur var gjorde det ju inte det, utan jag kunde läsa på alla förpackningar.

Dessutom hade jag till och med med mig kokboken för att vara säker på att inte glömma något. Kanske att det såg lite märkligt ut i butiken, men det bjuder jag på…

Det ser till och med gott ut i vagnen. Det enda onda man kan säga är att fräsha grönsaker och härliga råvaror kostar en hel del. Men om alternativet är en snabb korv med pulvermos så måste jag göra detta val. Men det är synd för jag tror att en anledningen till att man äter halvfabrikat och ohälsosamt är för att det är billigare att göra det. Vilket egentligen är galet. Egentligen borde hälsosam mat vara subventionerat för i slutendan kommer man inte kosta sjukvården lika mycket. Vad tror ni?

Väl hemma från affären började jag hacka och putsa.

Först ut var laxen som skulle in i ugnen. Den var lite fryst så istället för de 10-12 minuterna var den nog inne runt 20 minuter i ugnen.

Rom och räkröran blandades till med 1% kesella och 0,5% naturell yoghurt, dill och hackad rödlök. Nästan som ett kinderägg, med tre önskningar i ett, enkelt, nyttigt och gott.

En god sallad med bladspenat, rödlök (syns verkligen inte på bilden) och ärtskott.

Sedan åkte allt fram på bordet för det som var tänkt att bli en mysig familjemiddag…

Det var verkligen gott och fräsht. Maken tyckte det var jätte gott och han tog om så jag vet att han inte ljuger.

Till maten serverades en väl kyld Loka päron.

Min dotter åt upp, men inte alla grejer. Hon tyckte att det är lite ovanligt mycket nytt. Så vi får ge henne lite tid och öva mer.

Min son däremot grät mest hela måltiden och ville helst inte äta något av de vi la upp. Kanske det berodde mer på att han varit på kalas på eftermiddagen och säkert ätit 18 000 bullar, än att han inte gillade maten.

Inga problem, för han kommer att få prova den igen för denna kommer vi säkert göra igen.

Jag tycker såsbasen med kessellan 1% och yoghurten 0,5% kan användas till många andra spännande såser. Jag återkommer med fler idéer.

Det var ju trots allt Sveriges nationaldag och vad passar bättre än att fira med jordgubbar. Så det blev härliga jordgubbar, men istället för att köpa glass tog jag kessela vanilj 7,5%. Det var jätte gott! Lite onyttigt får man unna sig!

Så nu ska jag förbereda måndagen och min dansväska. Jag vet inte hur ni är för ni kanske studsar iväg till jobbet på måndagmornar, men det är alltid något med dem som gör att det känns lite motigt. Man har haft en underbar helg då vill man vara hemma lite till.

I alla fall så ser jag nu alltid fram emot måndagarna för det betyder dans för mig och det är så galet roligt!

Ha en bra vecka så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 20:42
jun 052010
 

Jag blir ju alltid väldigt glad för alla fina och peppande kommentarer jag får. Det ger mig energi och kraft att kämpa vidare. I vanliga fall svarar jag alltid på kommentarer i kommentarer, men denna tänkte jag svara på här.

Det var nämligen Petra som ska börja på helfart och kände att hon behöver lite peppning och undrade om jag hade några tips på hur jag lyckades.

Så jag tänkte bara berätta vad jag gjorde för att hitta motivation för det är ju oftast det som kan vara lite svårt.

Petra ska köra helfart i 4,5 veckor så är jag säker på att du har gått ned de
6-8 kg som du önskar.

Underförutsättning att du inte lyssnar på den
saboterande rösten! Som tips skulle jag säga att första 2 veckorna bara
stänga av rösten. Att inte lyssna på detta och säga under de här två
veckorna får jag inte fuska för då kommer jag aldrig gå ned i vikt. Det som också hjälpte mig är att man vill komma in i ketonfasen för det är den som bränner fett. Om du fuskar och äter något litet och bryter av ketonfasen och då kommer du inte förbränna fett utan kanske ta av muskler eller vätska vilket inte är bra för din kropp. Så min motivation var att antingen gör man detta rätt, eller så gör man det inte alls.

När
de fösta två veckorna var avklarade då kände jag plötsligt hur kläderna börjar
bli större och måtten minska och belöningen i det blev min motivation.

Plötsligt sitter favoritbrallorna löst och man blir verkligen sugen på
att se mer resultat. Tillsammans med detta tycker jag att du verkligen
ska ta till att köra Mentala Träningen minst 3 ggr per vecka. Ta det som
en reglel när sabboteraren kommer så går du bara och gör den Mentala
Träningen så kommer det kännas bättre. Jag körde det nästan varje kväll de fösta veckorna och det inte bara peppade mig utan fick mig mindre stressad vilket gjorde att fokusen togs bort från mat.

Men jag förstår vad du menar med två personer, för så var jag innan. Den
personen som inte ville vara en tjockis och den som inte orkade utan
bara hamnade i soffan med en pizza.

Det är jobbigt och jag kan ärligt
säga när jag skulle börja programmet så var jag inte jätte motiverad och
innerst inne trodde jag kanske inte att jag som så många gånger förr
verkligen skulle klara det, eller att jag skulle vara den enda som inte skulle gå ned i vikt med programmet. Men sedan när jag var inne i det så kändes
det inte jobbigt alls och kilona bara rasade.

Antagligen för att jag var så stolt över att jag verkligen gjorde detta
för mig. Och precis som jag sa när jag såg det snabba resultatet så
visste jag att jag var på rätt väg och då ville jag inte lyssna på någon
sabotör.

Ett av mina problem och min sabotör har nämligen varit stress. När jag
blir stressad och orolig så löser jag det genom att äta. Så genom att
lära mig hantera stress bättre genom bland annat Mentala Träningen så försvinner behovet att äta bort oro.
Nu har jag inte längre det problemet och det är underbart.

Dessutom så har du ju också en coach och för mig har det varit ett stöd,
när man känner att det är tufft så ringde jag och pratade med henne och
fick stöd och tips. Det underlättar ju också.

Så Petra, massor av lycka till för det kommer att gå bra och se nu till
att knuffa bort sabotören och ge plats ut den nya dig.

Kram Jenny

 Inlägg av kl 10:54
jun 032010
 

Ju mer man ser sig själv i spegeln, ju mer förstår jag att
jag gått ned i vikt, men i och med att man förstår det så så ändras ju bilden
av vem man är.

Just nu känns det som jag alltid sett ut så här. När jag
tittar i spegeln så tycker jag att jag alltid sett ut så här.

Det är då de konstiga tankarna kommer. Tänk om jag inte gått
ned 27 kg.
Tänk, om jag kanske gått upp allt igen? För jag ser ju ut som jag föreställer mig.

Det är som mina ögon ser och jag har förstås att jag är
mindre, men att det fortfarande är svårt att förstå inne i huvudet.

Konstigt blir det ju när man är som jag var idag och provade
kläder. Automatiskt tar jag ju fortfarande storlek 44 och tänker att oj, den
kanske blir lite liten. När de sedan är på så hänger det bara löst.

Idag köpte jag därför en snäv fin kjol i storlek 42! Jag blir lika
förvånad varje gång och är inte säker på att det verkligen gör storlekarna
rätt, men det känns verkligen bra.

Jag får nämligen ofta frågan om jag fortfarande kör
xtravaganza nu när jag gått ned så mycket. För de flesta program handlar ju om
att gå ned i vikt. Det här handlar ju om en livsstilsförändring och jag har
räknat med att det kommer att ta minst ett år för mig.

Det bekräftats ju egentligen av tankar som ovan. Kroppen
klarar av att gå ned i vikt, men det är huvudet och dess tankar som inte hinner
med. Så jag är glad att jag har mer tid på mig att jobba med att förstå och
hitta en balans och göra detta permanent.

Förutom att vara lite ego och handla till mig själv köpte
jag världens gulligast tröja till min son. Cookie monster är helt ljuvlig och
det bästa är att han gömmer kakpåsen bakom ryggen…

Frågan är om det kan bli gulligare?

I helgen blir det lite andra utmaningar. Bland annat
tjejkväll med vin imorgon och på lördag bortbjudna på middag.

Så roligt blir det, men säkert en del val!

Ha det så bra så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 20:54
jun 022010
 

Efter den trevliga helgen blev det lite oväntat måndag igen.
Det som jag tycker är bäst med måndagar är att jag går och dansar på lunchen.
Det gör mig riktigt lyckligt för man slappnar av och bara njuter och man får
fåna sig lite. Livet innehåller för lite fånerier så att börja veckan med det
skapar en bra start. Sedan gillar jag när man både får Rörelseglädje och Mental
Näring i ett.

Dessutom blev det lite tjejmiddag på kvällen för att fira
min jobbarkompis födelsedag.

Det är ju alltid lite knivigt att gå på restaurang eftersom
det alltid blir svåra val. Först var det prat om att äta buffé, men efter min
långa utläggning förra veckan om att jag vill undvika bufféstress så var jag lite glad att
det inte blev det.

Så det blev kinamat. Så bra, så gott. Det finns mycket att
välja på och det är så fint när man får in det. För min del blev det fläskfilé,
grönsaker och lite ris och en ramlösa. Smaskigt och ett bra val och man får så
fina tallrikar.

OBS! Maten på bilden har inget med mig att göra. Detta åt Moa. Jag drack inte öl, även om det såg så gott ut!

Däremot så behövde jag handla lite när jag var på väg hem
och var så galet sugen att jag var tvungen att ha något, så jag valde att låta
mig få något. Vad ska man ta då? Jo, det blev lite naturgodis, cashewnötter med
lime och Wasabi nötter. Jag tog inte så mycket, det var till och med så lite
att det inte gav något utslag på vågen. Så till slut vägde kassörskan den och
jag fick betala 3,50 kr. Så det var bra att det inte blev en mazarin istället
för de såg först goda ut, men sedan tog jag mitt förnuft till fånga..

Sedan blev det tisdag och då var det dags för Vårruset som
jag anmält mig till via xtravaganza. Vi var en tapper skara på 15 personer som
möttes i ett hav av människor. Jag och Anette hade bestämt oss för att
powerwalka och inte springa.

Första starten gick vid 19.00, men eftersom jag ingick i
gruppen lunka kom vi iväg vid 19.30. Det var trångt, men det är ju så glatt och
alla är så peppade så det gjorde inget! 19 000 tjejer var det i år. Det är inte illa och stämningen
var bra och alla från xtravaganza tog sig runt.

Vi skojade om att det mest stod män och hejade längst vägen.
Antagligen för att de hejade på sina söta tjejer, men vi kom fram till att det
var ju en perfekt plats att stå på om man var singel. En hel buffé av kvinnor
att välja bland, det vill säga om man kan få dem att stanna…

Vi powerwalkade på så gott det gick och kom i mål på 45
minuter. Det kanske inte är något man skryter om på fikarasten, men det är ju
bra för det känns ju som att vi har en utmaning till nästa år. Dessutom så var
det bättre än att inte göra det alls.

Det vi bestämde oss för var att försöka träna inför loppet
nästa år och se till att starta i en grupp som inte heter lunka. Så jag får
återkomma med mer info senare hur det går med våra planer.

Därefter blev det mysig picknick och då var man så galet
hungrig! Så det blev macka med potatissallad (!!!) , skinka och morötter. Det
var gott och kladdigt.

Sedan vet jag inte om det mitt eller Anettes fel, men någon
tyckte att vi skulle promenera lite till. Så när vi kommit till tunnelbanan vid Östermalmstorg
promenerade vi ned till centralen. När vi gick på tåget så var jag så galet
trött att jag knappt visste hur jag skulle uppföra mig.

När dagen var slut hade jag i alla fall kommit upp i
26 000 steg på stegmätaren. Tänk om man kunde klara av det varje dag…

Sedan var det ju redan onsdag och dags att njuta av att få
se min söta dotters balettuppvisning.

Så där har jag spenderat min kväll. Hon var så duktig och
musik och dans är verkligen underbart. Det ger så mycket Mental Näring.

Nu ska jag och maken titta lite på film, men han äter just nu baconchips så jag kommer inte sitta i samma soffa.

Det bästa är att jag inte alls är avundsjuk. Det ser inte
gott ut alls, på riktigt faktiskt. Det känns såååååå bra.

Så god kväll på er så hörs vi!
Jenny

 Inlägg av kl 23:31