Dagen börjar som vanligt. Man kommer till jobbet startar upp datorn hämtar en kopp kaffe och börjar gå igenom mailen för att se vart dagen ska ta mig. Öppnar upp webradion och nynnar loss lite. Öppnar upp aftonbladet för att lite snabbt se om världen är kvar. Scrollar ned bland nyheterna och mitt emellan två kanske nyheter så känner jag igen någon. Men herregud! Det är ju jag! på en banner! Hur bisarrt som helst, eller hur?! Titta här är jag! Ni förstår jag satte nästan kaffet i halsen. Dessutom så blev det så där lite löjligt för där satt jag på mitt kontor och rodnade! Jag vet faktiskt inte…

I dag var den en sådan där toppen dag som man vill tänka på de där dagarna då inget blir som man tänker sig. Kanske om några månader då första tåget är inställt på grund av snö t ex… Jag gick i och för sig upp kl 5.30 och åkte iväg precis när solen var på väg upp. Ingen trafik och tåget kom i tid. Träffade en gamla kompis på tåget och hade en mysig pratstund. Kl 7.00 gympa pass. Jag vet att det är tidigt och man kanske inte ger 100%, men kanske 75%. Passet avslutas med en tyst lugn stund då man bara kan samla sig. På väg…

Jag är faktiskt jätte avundsjuk på de som har möjlighet och tid att träna ofta. Det är verkligen så roligt och det är verkligen jätte skönt att få röra på kroppen och känna att man har muskler och att man faktiskt orkar! Det är faktiskt ganska tydligt att man orkar mer nu. Både att man är lättare och att jag kanske byggt upp lite kondis gör att passet inte alls är lika jobbigt som det var i början. Men är man heltidsarbetande, två barnsmamma och fru med ett nybyggt hus så är det svårt att hitta tiden till att lägga på träning för sig själv. Ibland känns det som man…

SOCKER!!!! Som jag berättade om i söndags så hade jag ju ett par kalas i helgen. Då kan man ju lugnt säga att det alltid är de största utmaningarna. Det ska bullas upp med kakor, tårta, bullar och godis. En riktig orgie i socker helt enkelt. Så här i efterhand så tycker jag inte att det är jätte svårt att motstå. Nu ska jag inte låta för duktig, för lite valde jag att äta, men en liten bit räcker och jag behöver liksom inte fortsätta. Jag kan stoppa mig själv. Det är något nytt för mig. Gamla Jenny hade definitivt ätit utan att tänka. En liten bullen här, ett par…