feb 282011
 

Så var det redan måndag tydligen! Man hinner knappt med.

Helgen avlöpte så trevligt så. Det var mysigt att titta på lite kläder och fika med vänner. Fina kläder var det också ”House of Lola” hette märket. Jag hade nog handlat mer om det inte hade varit så dyrt. Jag vet att kvalitet kostar, men jag är ganska snål…

På kvällen blev det Singstar och Melodifestivalen lite samtidigt. Det blev killarna mot tjejerna, och jag är ledsen att behöva säga det, men tjejerna, dvs jag och Malin krossade allt vår motstånd. Pojkarna kunde bara gråta, eller ta elaka bilder på mig när jag sjunger…

Det är verkligen Mental Näring, då menar jag inte att vinna, eller lite det också, att sjunga. Man blir så glad och man känner hur det frigörs ämnen i kroppen.

Söndagen bar det av till IKEA. Det var ok, men det är så jobbigt att veta vad man ska ha när man planerar ett badrum. Det är ju inte som att köpa en matta som man kan byta. Permanenta inkköp gör det alltid lite mer stressat. Sedan blev det lunch på IKEA. Det är ju för bra och finns fina val eftersom man kan kominera som man vill. Jag tog kycklingfile, kokt potatis och beasås, som jag inte åt upp allt av.

Det som varit svårast de senaste dagarna är att jag har en galet sug. Sockersug! Jag är inte van vid det och har verkligen jobbat på att vara duktig.Barnen äter ju liksom godis och grejer och det är svårt att säga nej. Detta är ju veckan före mitt kvinnliga besök så det är bara att köpa läget och göra så bra val som man kan.

Så för min del har det blivit lite  fruksallad med valnötter och mellan grädde i liten klick! SÅåååååå gott, och ärligt föredrar jag det före godis. Galet, men sant!

Du ser ju själv hur inbjudande det ser ut!

Jag vill också passa på att berätta att ni nu kan tävla och vinna fina Rörelseglädje Hemma kit här på bloggen så skynda er att titta! Kolla här!

http://www.xtravaganzablogg.se/2011/02/tavla-vinn-rorelsegladje-hemma/

Dessutom kan ni se lite fina bilder på mig när jag provar mina set! Det är svårt och jag kan lova att de roligaste bilderna inte är med, men balansen blir bättre efter ett tag på balansbollen. Det är bara att kämpa på!

Så glöm inte att vara med och tävla! Senast den 14 mars vill jag ha ditt motiveringsbidrag…

Kram Jenny

 Inlägg av kl 21:24
feb 252011
 

Så var det fredag och invägningen gick bra. 71,9. Så lite högre än förra veckan, men jag håller på att vätska på mig lite som tjejer kan göra så där någon gång i månaden så det känns bra.

Dessutom har maken lagat lite god pasta denna vecka. Så det är bara att tänka lite extra på intaget inför kommande vecka.

Kanske det inte var det lättaste när min snälla 40 åriga arbetslkamrat Susanne bjöd på vin, kex och chokladtårta med guldblad på eftermiddagen idag! Gott och underbart och en njutning. Ingen ångest, försökte njuta av mitt intag och tänka efter och känna ”nä, nu räcker det!”

Jag har ju precis lagt ut en nyhet om att jag ska till Växjö nästa helg. Jag har blivit inbjuden till xtravaganza där för att berätta om min resa. Det ska förstås bli jätte kul!

Ni kan läsa mer här:

http://www.xtravaganzablogg.se/2011/02/inspirationsforelasning-med-jenny-i-vaxjo/

Det är fantastiskt att få möjlighet att komma och berätta om min resa och få en möjlighet att inspirera någon. Liktväl som det är roligt så blir jag ju också lite nervös. Dels är man nervös för att ingen ska komma. Fast jag vet att en har bokat sig i alla fall. Så det blir Michaela och jag i alla fall. Sedan är man nervös att det blir många istället, att man inte ska leva upp till det som folk förväntar sig. Att man kanske låter tråkig och att man stammar.

Så jag hoppas det går bra. Det får ni ju höra om en vecka ungefär för då är det dags! Jag försöker se det som en utmaning. Bara att ställa sig och prata framför så många människor är en utmaning, men eftersom det är min resa så känns det så kul att göra det. Dessutom gillar jag att utmana mig själv i att göra saker som inte känns helt bekväma. Hur ska man annars utvecklas om man bara gör saker som man är säker på att jag klara?

Nu är det helg och den är full med Mental Näring. Imorgon ska jag hem till min underbara gamla granne som jag saknar att bara gå över till och prata med. Imorgon blir det klädparty. Jag tar med mig dottern så att vi får lite tid tillsammans också. Härligt! Då får maken och sonen lite kvalitets tid tillsammans.

På kvällen så blir det Singstar tävling med grannarna och kanske lite Tacos. Jag tänker mig att jag ska vinna alla sånger… Jag är faktiskt en riktig vinnarskalle i Singstar. Jag vill verkligen vinna. Det är så galet roligt också! Återkommer med info om jag dominerade eller inte. Ärligt, jag sjunger hellre än bra. Men för mig är det så härligt att sjunga.

Sedan är det söndag och det blir en överraskning vad den bjuder på!

Hoppas ni också får en skön helg!

Kram Jenny

 Inlägg av kl 19:47
feb 232011
 

Hmm, det lät som en ganska ointressant rubrik, men det är en historia om år av misshandel och påverkan av övervikt.

Fram till min stora viktökning i samband med min första graviditet så mådde gallan ganska bra. Inga problem vad jag kunde minnas.

Jag mådde ofta illa och hade ont i ryggen på högersida dock, men brydde mig egentligen inte så mycket om det, tills julafton 2004 då jag efter att ha förlustat mig på julmaten och får ett anfall som
känns som min mage ska sprängas. Vi åker till sjukhuset och möts av en läkare med julgranskulor i öronen. Alltid ett sätt att vinna förtroende?Jag har berättat om detta förut på bloggen för det var av henne jag fick veta att jag väntade vår son. Så mitt i min smärta får man den bästa gåvan.

Sedan glömde jag ju bort mig själv och levde med min magont i ca 8 veckor när jag får ett anfall igen och åker åter till akuten. Denna gång tror de att det är min blindtarm, men ingen vet. Under de närmaste timmarna träffar jag ca 7 läkare som ingen vill ta ett beslut om att gå in i min kropp eftersom jag var med barn. Jag fick till och med frågan om det var en önskad graviditet. Jag sa åt dem att inte röra min bebis! Eftersom jag fick feber gick de in till slut och tog bort blindtarmen.

Nu tänker du, men rubriken handlar ju om gallan! Men lugn för jag tar den långa vägen det, den väldigt långa som maken skulle säga…

Sedan går det väl ganska bra graviditeten igenom och sonen kommer ut hösten 2005.

Ett par år går och igen så lever jag med mitt illamående och ryggvärk. Tills en dag då jag får ett anfall igen! Denna gång blir det sjuktaxi till sjukhuset. När jag hoppar in i taxin så får jag samåka med ett par som ska föda barn. Så jag kvider i framsätet och kvinnan i födelsevärkar i baksätet! Mycket märklig upplevelse…

I alla fall, som vanligt händer inte mycket. Jag skickas efter 9 timmar hem med en remiss om att få göra ett ultraljud på min galla! Ah, äntligen kom ordet galla in efter flera långa stycken.

Det var ett par veckor innan jag fick komma och under denna tid hade jag nästan ont jämt.

Så när jag äntligen får göra ultraljudet så visar det sig att min galla inte fungerar alls, utan jag hade något som heter Sludge i gallan. Inga stenar, men massa gallslem! Jag vet det låter asäckligt! Läkaren konstaterar att min galla inte fungerar och måste tas bort.

Äntligen! Man får svart på vitt att något är fel. Jag sätts upp på operation, med ca 5 veckors väntan och jag blir bara sämre och sämre. Mår illa och kan bara äta sushi. Det är ju gott, men inte 2 ggr om dagen i 5 veckor. Mot slutet kunde jag knappt dricka vatten utan att få sådan smärta.

Så äntligen precis innan påsk 2007 så tas den jäkeln bort. Operationen gick fint, men jag är en mes som är allergisk
mot sömnmedel. Trots att jag sagt till innan så sov jag 15 timmar efter operationen för att sedan kräkas i 24 timmar efteråt!

Så nu har jag ingen galla.  Jag mådde faktiskt ibland dåligt efter operationen, illamående, men hade inte så ont längre. Så jag var lite orolig av att gå på helfarten. Hur skulle min kropp klara det?

Jag skulle vilja säga att detta är en anledning till att helfarten gick så bra för mig. Jag mådde verkligen bra och inget illamående och de huggande känslan i ryggen var ju också borta. Underbart!

Sedan började jag oroa mig för hur det skulle bli när jag började äta. Skulle det bli 1000 resor värre? Men det blev det verkligen inte. Jag kan ärligt säga att rygghuggen är helt borta. Jag mår nästa aldrig illa och om jag gör det förtjänar jag det för då har jag ätit kost som inte min galla, eller avsaknaden av gallan, kan klara av själv. T ex för mycket fett.

Jag har en vän som gjorde samma operation och hon fick leva på medicin efter för att må bra så jag är extremt tacksam att det gått bra. Vetskapen om att jag inte har en galla gör också att jag är försiktig och gör bra val för man måste hjälpa sin kropp.

Så det var the story of my galla!

En minnesvärd historia som generationer kommer att prata om, hehhe.

God natt kram!

Jenny

S

 Inlägg av kl 23:30
feb 212011
 

Jag vet att jag de senaste inläggen pratat mycket om att fuska eller inte på helfarten, men jag vill bara poängtera att jag inte är världens bästa heller. Fast nu är jag mitt i livet och ska göra massor av val och stå för dem och det är en utmaning i sig.

I helgen har det egentliegn gått ganska dåligt och jag har inte gjort toppen val rakt igenom, men jag ångrar ingentig för njutit har jag gjort.

Lördagen började ju med klättring och jag är helt betrodd med att säkra min dotter, men hon var lite orolig för att en mamma och en kompis till henne skulle prova på klättringen. Hon var lite orolig för hon menade att du pratar ju så mycket så tänk om jag tappade koncentrationen och henne…

Jag tycker jag ser ganska koncentrerad ut…

Barnen är i alla fall helt otroliga och orädda och en hönsmamma som mig måste verkligen jobba mental för att inte freak ut när man ser sitt barn 10 m upp på en vägg med bara ett litet, litet rep emellan henne och fallet…

Lördagen bjöd även på dop. Däremot så var vi kanske inte jätte duktiga på att planera och hade tagit fel på en timme. Så när klockan var 12.00 och vi fick reda på att dopet började kl 13.00 så blev det lite bråttom. Vi var dessutom i stan ca 15 minuter hemifrån. Vi hade inte ätit och inte bytt om och skulle ta oss till kyrkan. Det blev helt enkelt MAX till lunch, men de har bra val så jag tog en delifresh kyckling, bönor och ramlösa. Tro det eller ej vi kom faktiskt i tid och ganska snygga var vi. Jag sminkade mig i bilen och det är väl aldrig toppen, men jag hade inte streck över hela ansiktet i alla fall.

Ceremonin var fin, eller jag vet knappt, för jag försökte få mitt minsta troll att sitta still. Lite av en omöjlighet när kyrkobänkar är så inbjudande att klättra i… Dessutom hade jag i ett svagt stressigt5 tillfälle sagt till dotterns ”Klä på dig vad du vill, för min del kan du gå i en filt bara du skyndar dig lite”. Nu vill jag att alla gissar vad min trosiga 7 åring tog på sig? Visst, ni har helt rätt. Hon gick i en filt! Tack och lov hade hon i alla fall kläder under. Så nästa gång använder jag inte den frasen så att säga…

Efter kyrkan blev det härliga smårgåstårtor och fika. man vet ju att smörgåstårta inte är ett bra val, men idag valde jag det. Däremot så tog jag bara en gång och inget omtag.

Självklart var man även tvungen att mentalt jobba på att klara av bullbuffen.

Jag kollade igenom alla sorter och valde ut ett par favoriter och njöt av dem.

Dessutom var det så roligt för barnen hade trevligt och många andra barn att leka med så man själv hann sitta och prata med andra vuxna och ladda lite Mental Näring.

Min favobild från dopet är på min son som så vackert visar att det går utmärkt att blanda Darth Vader och högklackat…

På söndagen blev det fokus på vårt skitiga hus. Det behövde verkligen en genomgång och det är så skönt när man ser hur fint det blir.

Min mamma och pappa kom med en födelsedagspresent och semlor så att vi kunde fira maken lite. Jag bestämde mig för att äta min Temla och det var här det inte blev ett så bra val. För jag hoppade över lunchen för att kunna äta Temlan. Det är ju inte optimalt, men nu blev det så här idag.

Så kan det gå… På eftermiddagen tänkte jag att intaget ändå måste jämnas ut lite så jag tränade hemma. Körde crosstrainer i 20 minuter för att sedan köra hantlar, pilatesboll och gummiband i ca 20 minuter. Barnen tyckte det såg kul ut så vi gympade lite tillsammans och dottern och jag körde lite Yoga och strechövningar. Det var en rolig stund och lite nyttig också. Man kan nog säga att det verkligen var Rörelseglädje…

Sedan blev det måndag och idag är det lite vilodag då det är Sportlov! Härligt!

Så ha det bra så hörs vi!

Hej hej

Jenny

 Inlägg av kl 11:35
feb 182011
 

För min del och vad jag tror så når man sitt mål, oavsett var det är för något, om det är privat eller yrkesmässig, om man har rätt inställning.

Jag är verkligen en optimist ut i fingerspetsarna. Det kanske inte blir som man tänker sig, men det ska bara gå. Kanske denna egenskapen hänger ihop med min envishet. För jag erkänner jag är jäkla envis. Fast att jag vill inte ta på mig skulden till att barnen är envisa, det måste vara någon annans gener…

Så jag är nog ganska fokuserad på målet. Anledningen att jag tar upp detta är att jag fått flera kommentarer om att jag var så duktig som klarade av 15 veckors helfart, utan att fuska, och jag får lite ångest för att jag inte tyckte att det var jobbigare. För när jag berättar om det nu så kan jag objektivt själv tycka att det låter som en utmaning och kan inte riktigt förstå att jag gjort det.

Och jag vill verkligen inte låta otrevlig för jag vet att det är så många som kämpar med att nå sitt mål, men helfarten gick verkligen bra och lätt för mig. Det var ett par gånger som jag främst tyckte att det var tråkigt, men ge upp? Nä, det fanns nog inte en enda tanke kring det, som att det inte var ett val.

Så varför klarade jag det? Jo, jag tror att dels var det för att min envisa grundinställning var att ”Klart att det ska gå! Samt att önskan denna gång att nå målet var så starkt. Jag kände verkligen att det var nu eller aldrig. Det var min chans att slippa min övervikt.

Dessutom tror jag starkt på att inte tänka för mycket och sitta och gräma sig vad man får och inte får. Temat ”Bit ihop och kom igen” fungerar för mig.

Jag är inte så ältig av mig på några plan. Jag går sällan och tänker och grämer mig för val jag gjort. Jag ger mig själv feedback att ”du Jenny kanske det här var ett dumt val, så tänk på det här till nästa gång. ”Det försöker jag göra i alla delar av mitt liv. För min del handlar det inte bara om mina matval eller vikt, utan på jobbet, med barnen och vänner. Man måste lära sig av sina misstag så man inte gör om dem.

Så dessa egenskaper har fått mig att nå mitt mål, men alla är olika, men jag tror att i grunden så är det jag inleder att skriva om, inställning, det som är viktigast.

Om du ärligt tänker efter, på vilket mål som helst som du har. Det behöver ju inte handla om vikt, så måste du ju verkligen vilja nå målet och tro att du klarar det för att du ens ska ha en chans. Det är med din inställning det börjar.

Nu låter det så glatt och lätt när jag skriver det och jag vet att det inte är så lätt.

Jag delar med mig av ett exempel av det riktiga livet. Det vill säga idag fredag. Jag vaknade imorse och visste att det var massor av mys och roligt på gång idag och hade inställningen att det skulle bli en bra och rolig dag.

Väger mig, 70,7 kg. Så det kändes fint. Sedan lyssnade jag på väldigt bra musik och poppade i min bil till stationen. Väl där så kom tåget i tid, men det var fullt så jag fick stå hela vägen till Stockholm. I dag var det dags för den obligatoriska latte lättmjölk och grov scones från Coffee House och en smarrig jucie på det. Nu visade det sig att juicen var slut och man fick yoghurt istället. Men det ville jag inte ha. Så det blev inte den frukosten jag tänkt mig, men det var ju ok ändå.

Dagen flöt på med att jag bad en kompis köpa med mat när hon gick ut. I dag faktiskt en burgare från MacDonalds, ramlösa och minimorötter, men jag hamnade i ett möte som gjorde att när jag åt min burgare 1 timme senare så var den inte så god och kall. BLÄ!

Vi hade dessutom en avtackning av en jätte mysig kompis som ska vidare på nya äventyr och jag hamnade med lite grejer så att jag knappt hann säga hej då till henne, för att sedan stressa iväg till Sturebadet där jag skulle njuta av en 50 minuters arommassage.

Så javisst jag kommer sent dit också för att jag inte kom iväg från jobbet i tid. Så jag rusar in med andan i halsen och hojtar glatt. ”Här kommer jag för lite avslappning!” Kändes helt fel, men det blev en bra avslappnande massage i alla fall. Sedan var det bara att försöka ta sig hem för maken skulle på grabbkväll. Självklart hade mitt tåg jag utsätt ställts in så jag kom hem sent, lite stressad, fast ganska avslappnad.

Så min inställning i morse var ju att det skulle bli en bra dag, kanske den inte blev riktigt som jag tänkt mig, men den blev helt ok. Men om jag redan från i morse haft en inställning som sa att den här dagen kommer bli jätte dålig så kan jag lova att den hade nog blivit kanske riktigt mycket sämre.

Nu orkar jag nog inte skriva mer, och jag ber om ursäkt om det blev lite svammligt, men jag är ju lite mjuk i kroppen och kanske lite hög på lavendel, men jag vill bara säga att saker blir sällan som man tänkt sig, men det mer trpoligt att det blir närmare det man tänkt sig om din inställning är optimistisk, eller vad säger ni?

Helgkram på er från denna tjej!

Ohh, vad jag ser avslappnad ut, och med en doft av lavendel…

 Inlägg av kl 23:25
feb 152011
 

Jag vet att både Sara och Jacob ha”fuskat” under sina helfarter. Båda åkte dit på just pannkakor. Sara har nu valt att trappa upp och Jacob kör på ett tag till.

Jag vet själv att det är en stor utmaning att laga mat åt de andra på helfarten och att det är så lätt att något slinker ner när man inte är på vakt.

För min del var det under helfarten som jag kom underfund med vilka mina grundproblem var. För när man inte får stoppa saker i munnen så blir man plötsligt varse om varför man vill äta. Saker slank inte ned i mig för att jag verkligen ville äta, utan för att jag åt av fel anledning. Det var främst stress för min del, både att barnen stressade upp mig, eller att jag hade något som jag gick och tänkte på. Plötsligt kunde jag ha ätit upp ett helt paket med kakor, utan att ens ha njutit! Galet! Så målet med xtravaganza för min del var att jobba med detta. Att få ett sunt förhållande till mat och göra val som var bra för mig och min vikt.

Så tillbaka till frågan, är det egentligen ok att ”fuska” på helfarten?

Jag skulle nog vilja säga att bara ordvalet ”fuska ” är fel. Det finns inget ”fusk” alls i själva programmet. Det är ju du som själv väljer hur din resa ska se ut. Du behöver däremot ge dig feedback på varför du gör vissa val och veta vad de innebär för dig, och ta konsekvensen.

Det finns ingen som säger att bara för att man kört helfart i 15 veckor så är man världsbäst, om man inte lärt sig något om sig själv. Om man direkt efter börjar äta som en tossig tok och går upp allt man gått ned.

Så om man väljer att ”fuska” under helfart, eller väljer att gå över till halvfart för att man känner att det valet passar mig bättre just nu så är det viktigaste att du inte känner att du misslyckats. Du har bara gjort ett annat val!

Som sagt vilken väg du tar för att nå ditt mål är inte det viktigaste och att du måste kunna ändra den.  Men du måste jobba på varför du gör vissa val och se över om de är bra för dig, och att du inte får ett förhållande till mat då du ser det som en belöning eller något du inte får unna dig. Då kan saker bli knasigt! Dessutom så måste du som sagt ta konsekvenserna. Om du ”fuskar” under helfarten så kommer det kanske innebära att du hamnar ur ketonfasen och att det tar längre tid att nå ditt mål, men du har ju själv valt att göra det och är du nöjd med ditt val så är det det som räknas.

Jag önskar er alla lycka till med era resor, och kom ihåg att hur ni än väljer att göra det så sätt målet i fokus!

Godnattkram!
Jenny

 Inlägg av kl 21:55
feb 142011
 

I går kom jag faktiskt iväg och simma. Jag kunde knappt tro det själv att jag fick till det. Tanken var att medan dottern dansade så skulle jag få simma. Det gick bra tills jag kom fram till simhallen med min packade badpåse upptäckte jag att jag inte hade någon plånbok med. Knasigt! Jag hade fått med danskläder till dottern, alla mina badkläder plus en hårtork. Dessutom var bilen full med saker som skulle källsorteras, men plånbok? Nä, den tycktes inte komma med.

Gamla Jenny hade nog satt sig i bilen och åkt hem och varit sur. Den nya Jenny gick fram till kassan och frågade om man kunde få simma på faktura då jag glömt min plånbok hemma. Den snälla badvakten sa att vet du, jag släpper in dig idag så kan du betala dubbelt nästa gång. SNÄLLT! Jag blev så glad!

Jag gillar egentligen inte att simma, det är lite för mesigt och lite för lite hög musik. Jag gillar dunka, dunka och fart och svett. Det var flera som simmade och efter 15 minuter var jag lite uttråkad och lite trött. Men jag ville inte gå upp före pensionären så jag höll ut. Då kom jag in i något bra flyt och bara hittade en mysig mental rytm. Plötsligt hade jag simmat en hel timme! HURRA! Därefter blev det lite hårinpackning i bastun och jag kände mig lite ny faktiskt.

På kvällen kom min son och frågade om han kunde få se en film. Jag visste faktiskt inte alls vad jag skulle trycka på för det är så många knappar och inställningar. Lite som Solsidan om ni såg förra söndagens avsnitt… Då tar min 5 åring fjärrkontrollerna och lätt som en liten dans byter lite hit och dit tills det kommer en film på TVn. Han konstaterar att ”Oj, mamma jag kan det här bättre än du, kanske du behöver börja på dagis igen?”. Så kul, men galet att bli tekniskt utmanövrerad av en 5 åring…

Han har även övatt in en replik från en film som är så skojigt. I tid och otid när man pratar med honom flikar han in ”Jag gillar nattliv, jag gillar boogie, KUKELIKU”.

Ärligt, det är så knasroligt när han säger det att jag inte kan hålla mig. Inte ens min allvarliga min klarar detta. Min lilla kille bjuder på Mental Näring det vill jag lova.

Till frukost i dag gick jag upp 30 minuter tidigare än vanligt för att göra lite Alla hjärtans dags frukost till mina älsklingar.Det var en uppoffring, men jag tror att alla blev glada.

Till och med Våfflor blev det för min söta dotter älskar dem.

Jag bjöd mig själv på ett litet hjärta!

Mina barn deklarerade att idag får man äta godis och snask för att det är Alla hjärtans dag. Tyvärr kan det kännas så ibland att man tar till mat/ snacks godis när man ska fira något, men jag tycker att ni ska fira ”Alla hjärtans dag” utan choklad och bara ge varandra extra tid! Så hoppas jag kunna spendera min kväll i alla fall.

Ha en bra kväll!
Kram Jenny

 Inlägg av kl 16:06
feb 132011
 

Jag är lite knasig. Jag skriver ett helt inlägg med en rubrik som heter diamantring, och sedan handlar ingenting i inlägget om just diamtringar.

Kanske man kan kalla lite av falsk marknadsföring, men jag hade något roligt jag ville berätta.

Som ni vet jag var med en av mina bästa vänner som ska gifta sig till våren på bröllopsmässan för ett par helgen sedan. Jag hade ju precis varit sjuk och verkligen tvingade mig in då hon inte hittade någon som kunde ta min biljett. Jag kom lite sent också för det var långa köer och vi var båda ganska trött. Men det var en mysig och rolig stund och jag var glad att jag åkte in.

Vi tävlade dessutom en del på ett par saker. Så förra veckan så ringde min kompis och berättade att hon vunnit en brunch för två på Enskede gård! Vi blev ju jätte glada och bestämde att vi skulle gå med våra familjer på brunch längre fram till våren! Så vi var nöjda med vinsten och det är så kul att vinna!

På mässan kunde man även göra en tipsbana och vi bestämde att det göra vi. Det var kanske 20 frågor och man var tvungen att gå runt bland de olika montrarna och ta reda på svaret. Så vi gjorde vårt bästa med att fylla i. När vi är på väg ut så pratar vi om att strunta i att lämna in lapparna för vi var inte säkra på alla svar, men vi lämnade in dem i alla fall.

Så i förgår ringer kompisen! Då har hon vunnit andra priset i hela tävlingen, en diamantring! Helt underbart och sååååååå roligt! Såg en bild på den igår och den var så vacker! Så jag är så glad att jag åkte in och att vi gick på mässan! PS tur att hon inte vann första priset för det var en jordetruntresa och då hade ju jag varit tvungen att följa med 🙂

Så det var historian om diamantringen. Ville bara berätta för det är sällan man får vinna något och vinna ett pris som detta är helt otroligt!  Så det äktenskapet börjar strålande!

Kram på er, nu ska jag packa badkläderna!
Jenny

 Inlägg av kl 10:28
feb 132011
 

Efter gårdagens snökaos så var det trevligt att få besök av solen! Jag var ju iväg på kvällen då min dotter var bjuden på biokalas. Några av barnen var insnöade och det var verkligen full kaos att göra på gatorna. Min bil är en prinsessa och hade inte så många problem. Den liksom bara kör snällt…

Vi såg ju Trassel, och även om den kantades av kisspauser, för så blir det när man har 8 7-åringar i salong samtidigt, så var det riktigt bra. För min del en av de bästa Disney filmerna på länge och jag kommer nog se om den på bio…

Lördagen var som sagt strålande. Dottern har börjat med klättring, vilket hon verkligen har talang för. Maken är sjuk så idag skulle jag köra henne dit och lära mig säkra. Det kändes inte rikigt bra när min dotter började storböla vid köksbordet för hon absolut inte ville att jag skulle säkra. Hon litade inte på mig och sa ” Du tittar ju alltid på massor med saker och har svårt att koncentrera dig”. AJ, det kändes som en kniv i hjärtat. Anledningen är ju att förra gången var lillebror med och jag hade ju koll på honom hela tiden så att han inte skulle för det första göra sig illa och för det andra inte vara i vägen för någon annan.

Däremot kändes det jobbigt att hon inte litade på mig, men jag såg det som en bra övning i tilit så vi åkte dit.

När vi kom dit så skulle vi få på oss selar som både barnen och den som säkrar bär. Om gamla Jenny hade varit med hade jag fått ångest just då. Selarna är ju ganska små och om jag hade vägt 101 kg som innan xtravaganza så hade jag aldrig fått på mig selen. Det hade ju varit så ångestfyllt!

Det var ganska jobbigt att säkra för det är sant man måste vara väldigt koncentrerad, men det var så bra för oss att göra det här utan pappa. Amanda var så nöjd med mamma, att jag till och med var bättre än pappa! Så lite av kniven i hjärtat från morgonen är urdragen.

Till lunch var vi bjudna till vår gulliga granne på fördelsadagslunch utomhus.  Jag kom på den geniala iden att dra barnen med Snowracern bort för det är inte så långt… Men i djupsnö så var det galet jobbigt. Till min lycka kom vår andra snälla granne med sin snöskoter och tog med oss på alla tre på skotern, men snowracern på släptåg. Det var ju inte så att barnen tyckte det var tråkigt. Dessutom kom jag även på här att för självkänslan var det så skönt att känna sig normalviktig för jag fick inte panik på skotern. Hade jag vägt 101 kg hade jag haft ångest, för att inte få plats och att det skulle bli för tungt för skotern att köra. Nu hade jag inga betänkligheter utan hoppade bara upp. Det är en otrolig känsla att bara få känna sig normal! Förstår ni vad jag menar?

Det var en mysig lunch, och jag tycker att en av de andra grannarnas färdmedel var bäst, och det tyckte nog barnen också…

Som sagt en underbart mysig stund i solen med grannarna.

Här är den, min nya kärlek, snöskotern… Grannen var så snäll och tog mig på en egen tur med det snabba åket. Det var verkligen skräckblandad förtjusning för när han kör går det fort. Det blev även ett par hopp. YIIIIIIIIPPPPIIII!

Så om någon vill ge mig en fin present så räknas en snöskoter som det…

Resten av dagen städade jag faktiskt vår tvättstuga. Vilken lördagkväll! Jag vet hur man roar mig. Det var i alla fall välbehövligt…

Sedan blev det melodifestival och det var inte illa. Jag vet att Sara sa att det var dåliga låtar, men jag tyckte det var ganska ok. Dessutom så är det så mysigt nu när dottern är så stor att vi kan ligga i soffan och prata om låtarna.

Självklart blev det lite melodifestival snacks. Nötter och bubbelvatten till mig, dessutom blev det några colanappar och ferrari bilar också. Gott gotti gott gott!

För 1 år sedan hade nötter och buddelvatten inte varit ett alternativ, utan då hade det varit massor av cola och chips och godis i stor mängd för att det skulle vara en mysig stund. Det är roligt att uppskatta stunder mer än snackset runt omkring.

Nu ska jag packa ihop mina grejer och skicka dottern på dansen, samtidigt som jag ska passa på att simma samtidigt.

Ha en bra söndag så hörs vi!

kram Jenny

 Inlägg av kl 10:16
feb 112011
 

Jag erkänner. Vi är inte bra på att laga vardagsmat. Jag skulle nog vilja säga att jag är bra i köket och lagar god mat, men till vardags så blir det tråkigt och fantasilöst. Kanske för att min dotter knappt äter någon mat och att jag gett upp och håller mig till det jag vet går ned.

För den delen så vill jag inte alltid äta köttbullar och makaroner eller falukorv med just makaroner, men ibland gör jag det. Fast jag gör det på mitt sätt. Igår blev det falukorv med pasta, men lite pasta och till det grönsaker istället.

Det ser verkligen oläckert ut när jag tittar på bilden! Usch, vad tråkigt. Jag får nog lägga in en växel på att laga roligare mat.

Jag har varit ganska noga under hela min viktminskning och även nu att aldrig nämna att jag varit olycklig över min vikt eller att mitt mål varit att bli smal. Min dotter är snart 8 år och vikt och sådant vill jag inte ska diskuteras i mitt hem. Jag vill att hon ska tycka att alla människor är lika värda oavsett storlek och att hon ska ha växt upp med en mamma som är nöjd med sig själv och inte går om kring och säger säger som att jag är för tjock. Det är svårt att klara detta då man hela tiden utsätt för sådant.

Lång utläggning med oftast ser mina middagar ut som resten av familjen, fast med mer grönskar och mindre kolhydrater.

Nu vet jag att ni sitter och väntar för jag lovade min viktuppdateringen. Jag var verkligen nervös i morse och stålsatte mig inför vägningen, men TADA, 70,4 kg! Såååååå skönt att vara tillbaka på min vikt. Jag har egentligen inte gjort så mycket för att förtjäna detta tycker jag. Bara tänkt lite extra och inte unnat mig något extra och dessutom försökt röra på mig mer. Jag har inte heller ätit några ostmackor i sängen…

Dessutom så hade jag ju den härliga veckan förra veckan så kanske att det var lite vatten också…

Här kommer i alla fall beviset…

HÄRLIGT! Så då kan jag unna mig något gott till bion i kväll.

Idag blev jag hemma. Ett sjukt barn, ett hängigt barn och snökoas gjorde att det bara var att köpa läget och stanna inne. Ganska skönt. En av mina tågkompisar Anette ringde när hon satt på tåget. En sträcka som i vanliga fall tar 10 minuter hade tagit 1 timme, så kanske jag drog vinsten som fick VABBA idag…

Här kommer ett litet snöbevis hur mina sopptunnor ser ut.

Igår var det ingen snö alls på dem så ni förstår att det snöat en del…

Nu ska jag snart i alla fall ta mig ut och skotta fram bilen och ta mig in våra bio och titta på Trassel. Skoj skoj!

Ha en jätte bra helg så hörs vi!

Kram Jenny

 Inlägg av kl 16:36