Mar 202011
 

Jag är egentligen ganska mesig när det kommer till en del saker. Jag är t ex höjdrädd som de senaste åren tagit sig uttryck i en flygrädsla.En rädsla som jag måste stå ut med och bara komma över.

Jag var inte så tidigare utan ville t ex hoppa fallskärm och bungy jump och tyckte det var normalt och flyga var som att åka buss. Nu lät det förresten som jag hoppat fallskärm massor av gånger, men det har jag inte, men jag ville verkligen.

Det var i och med min dotter föddes som jag på något sätt upptäckte att jag är dödlig och att om jag dog så var det någon annan som skulle bli väldigt drabbad. Så därför är jag ganska försiktig med galna upptåg.

I lördags var vi på dotterns klättring och jag är ganska nervös som en äkta hönsmamma där för det är ju viktigt att allt är rätt då man har sin lilla tjej 8,5 m upp i ett litet rep…

Så i går så sa tränarna att i dag skulle föräldrarna få prova. Jag fick första lite panikångest och tänkte att det går inte! Men jag är ju också ganska envis och har speciella åsikter kring det mentala. Tankar sitter i huvudet och de ska inte påverka de val jag gör. Så jag sa ja, för att utmana mig i något hela min hjärna skriver NEJ till. Självklart skulle inte barnen säkra sina föräldrar utan det var ledarna som fick göra det så det kändes ju bra.

Alltså, jag var jätte duktig! Det var inga problem. Som en liten vessla klättrade jag upp för väggen. Hittade bra grepp och stannade inte en åndå gång utan rak upp 8,5 m. Sedan tittade jag ner när jag var högst upp och fick lite skakningar för det var ju så högt upp. Men vet ni, jag gjorde det! Dessutom så gjorde jag det en gång till för att vara säker på att jag inte bara lyckades en gång!

När ledarna frågade hur det kändes, svarade jag att det var med skräckblandad förtjusning. För det var häftigt, men läskigt.

När man gör något som man ser som omöjligt, när man utmanar sig så som jag gjorde i går så blir man så stolt och växer ett par meter!

Tyvärr finns inga bild bevis, men jag vet!

Glömde dessutom berätta att jag vägde in mig i fredag och det gick bra.

Lite ned mot veckan innan, men jag har varit duktig med maten och dessutom rört på mig en hel del, men jag håller mig ju inom spannet.

Bara för det så tänkte jag vara lite duktig och baka som jag tycker är såååå roligt. Så jag surfar fram ett Brownie recept på nätet som jag börjar baka utifrån. Plötsligt ser jag mig själv!  Vill du gå ned i vikt? 31 kg som Jenny AAAHHHH! Det kändes nästan som jag var bevakad. En mycket märklig känsla. Här står man och bakar onyttiga brownies och så ser man en annons med sig själv för viktminskning!
Så lite dåligt samvete fick jag, men sedan gick det över. Barnen och maken tyckte att det var väldigt gott. Jag åt också och det var riktigt smarrigt. Imorgon så åker de med till jobbet så att de inte ligger här hemma och försöker bli uppätna.

En av söndagens höjdpunkter var definitivt att ta en prommenad med min lilla kille. Vi gick 2,5 km och han gnällde ingenting. Kanske för att vi hade snöbollskrig hela tiden. Jag lyckades vara världens bästa mamma och kasta en snöboll i huvudet på min son som nog blev lika förvånad som jag.

Vi hittade även massor av pinnar som vi ritade med i snön på en äng med för att sedan bygga ett träd av alla pinnarna. Verkligen både Mental näring och Rörelseglädje. Det är härligt när barnen börjar bli lite större så att man kan göra promenader som denna vi gjorde idag.

Min son, pinnsamlaren!

Ha en superbra vecka så hörs vi!

Hej hej

Jenny

 Inlägg av kl 17:01
Mar 192011
 

Nu är det snart dags att få ta en tur till Karlskrona och berätta om min resa. Det är så roligt och det är verkligen en lyx att få träffa massor av människor och få möjligheten att inspirera någon att nå sitt mål. Om det bara är en person som känner att om hon kan så kan jag, då är det värt det!

Annonsen nedan kommer de att använda för att förhoppningsvis få dit folk som vill inspireras. Det roliga är att förr när jag såg en annons som denna så tyckte jag alltid. ”eller hur, är det verkligen samma människa? Vad de har fuskat!” Men nu vet jag ju att det är sant för att det är jag. Mycket märkligt!

Jag kan erkänna att min hy kanske inte är exakt så perfekt som på efter bilden, men jag har sett originalet och fotografen Anna var väldigt duktig och bra på sitt jobb. Eller så är det för att jag är så snygg, hehhehhe 😉

Jag hoppas att det blir en trevlig kväll och att våren kommit till Karlskrona då för jag är less på snö!

Kram & god natt och hoppas ni kan boka upp den 18 april!
Jenny

 Inlägg av kl 22:17
Mar 162011
 

För någon vecka sedan så läste jag i tidningen om den senaste tidens åkomma, nämligen Ipadnacken. Självklart ett moderna fenomen som innebär att man får förslitningsskador i nacken som man får för man sitter och lutar sig över sin mobilen eller en Ipad. Lutningen och belastningen blir för stor på nacken.

Jag säger då det! Inte så skojigt, men då kom jag på, vad pinsamt det är det jag har! För jag har till och från ont precis så som det beskrivits och vissa dagar är det verkligen inte skoj.

Så idag gick jag till en läkare för att se vad man kan göra. Nu lät det som jag springer till läkaren hela tiden, men det gör jag verkligen inte. Så bra som jag mått det senaste året har jag inte mått sedan innan min övervikt.

Men jag kände att jag vill kolla detta, eftersom jag sitter framför en dator 10 timmar om dagen, så är det värt att få lite tips på att hur man stoppar det onda innan det inte finns någon återvändo.

Läkaren var väldigt pratig, och det är jag inte van vid. Alltså kändes det som han hade tid för mig och att jag inte störde och det är man inte bortskämd med.

Jag berättade att jag senaste året gått ned i vikt och när jag berättade om att jag gått ned 31 kg så var han så nyfiken hur jag lyckats, men framför allt hur jag lyckades hålla min vikt! Så jag fick berätta allt om xtravaganza och om hur programmen fungerar. Han var mycket imponerad.

Det är en svår fråga att svara på egentligen, hur man lyckas hålla vikten för det är väl det som alla som går ned i vikt eftersträvar.

Men just nu tänker jag inte så mycket på vad jag gör. Fast det gör jag ju, men jag går inte omkring och känner att jag offrar det och måste göra det där. Jag väger mig ju 1 gång i veckan och det är helgens och veckans riktlinje, annars så verkar det som jag hittat den balans som jag eftersträvat, egentligen sedan långt innan jag fick barnen.

Läkaren var som sagt mycket imponerad och undrar var all hud var! Han tyckte att huden runt mitt ansikte var så väl tillbakadraget och undrade om kanske det ingick plastikoperation i xtravaganza??? Fniss, fniss! Alla som kör xtravaganza vet att operation inte har något med programmen att göra.

Egentligen så var det väl bland de finaste komplimanger man kan få av en läkare, eller?

Så hur gick det egentligen för min Ipadnacke? Jodå, läkaren tyckte att jag hade lite svaga nackmuskler så det kan vara en förklaring till att jag haft ont.

Jag hade en teori om att eftersom jag tappat runt 10 cm runt nacken så hade jag ingen support längre som höll upp mitt huvud. Det är möjligt att läkaren tyckte att jag var lite galen, men låter det inte rimligt att jag inte har lika mycket support för nacken 🙂

Slutsatsen var att nu blir det lite naprati och sjukgymnastik för att bygga upp en stark nacke. Jag får återkomma med hur projekt bygga nackmuskler för att orka hålla upp mitt huvud går…

För alternativet var att göra mig av med min kära pekskärm och det kan vi inte ha!

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 22:02
Mar 152011
 

Som ni vet jobbar jag hårdast med att hinna få till Rörelseglädjen. Det är inte så att jag inte vill eller har lust. Det är bristen på tid.

Jag kan sitta och fantisera om att få gå på ett riktigt bra step up pass med massor av hög musik och som förhoppningsvis resulterar i en svettig hårbotten. För mig är det det ultimata beviset på att man verkligen tränat, att man svettas i hårbotten.

Idag hade jag och min kompis Arzu bokat att gå och dansa på lunchen. Vi gick hela för förra terminen på måndagar hos vår favorit Cary som är så glad och härligt och som verkligen bjuder på ett danspass utöver det vanligt. Tyvärr flyttades hans pass bort från city till en annan enhet så att vi inte kunde gå förra terminen.

Men så hittade vi honom, inte jätte nära, men ganska nära. Tunnelbenära i alla fall så idag skulle vi gå.

Som vanligt var det inget fel på viljan, men det kommer alltid saker i vägen så jag var ganska nära att strunta i det, men jag har hade ju lovat och då är det bara att masa sig iväg.

Lite förväntansfull innan Cary kom.

JAG ÄR SÅ GLAD ATT JAG GICK! Det är verkligen sann glädje att få dansa. Glädjen bara pumpas ut i hela kroppen och man verkligen känner att alla problem bara flyter bort och dessutom är det nyttigt också!

När man pratar om Rörelseglädje så är det ju verkligen det som det handlar om, att hitta en form av träning som du inte gör för att du måste träna, utan för att det gör dig lycklig också. Dans är verkligen Rörelseglädje för mig och jag hoppas att jag kan pressa in mer dans i mitt liv för jag tror att det gynnar alla i min omgivning, att de får en glad och lycklig Jenny.

Och en svettig Jenny och Arzu…

Hoppas ni också har haft en dansupplevelse idag!

Hej hej

Jenny

 Inlägg av kl 22:23
Mar 142011
 

Nä, det är det inte. Det är inte riktigt vår ännu, men den väntar i kulissen. Idag blev det kaffe på altanen. Det är ett tecken, eller det är ett tecken att man kommer ut på altanen, eftersom man sedan november inte haft den möjligheten…

Titta så härligt det ser ut!
Som ni ser är det en ganska tight bild för att om man fotade mer runt omkring skulle man se de berg av snö som vi har runt husen och på tomten.

Personligen räckte denna stund för att ge mig Mental Näring och att det faktiskt inte är långt kvar till den rikiga snöfria våren!

Heja heja snön, försvinn snabbt nu!

Jenny

 Inlägg av kl 14:09