Okt 222010
 

Så var den alltså här igen, snön! När jag tittade ut genom fönstret i morse kunde jag bara sucka.

Eftersom jag inte hunnit få på vinterdäck tänkte jag att det är bäst att komma iväg så fort som möjligt.

Mycket riktigt. Jag såg ungefär 10 bilar som redan hade åkt av vägen. Då känner man sig lite nervös när man rattar upp på motorvägen. Nu sitter jag på tåget som rullar på så vackert så därför tänkte jag dela med mig av mina vintertips för bilförare.

1. Byt till vinterdäck

2. Planera din körning. Om du ska svänga av, blinka och blinka i god tid.
3. Håll avstånd. Om bilen framför bromsar och det är glashalt kommer du åka in i den andra bilen om du inte har detta i beräkning. En vän till mig förlorade sitt körkort i 3 månader på grund av detta.

4. Ha gott om tid så att du inte blir stressad av att det tar lång tid. Kanske se en möjlighet att sätta på en Mental träningsskiva och slappna av, fast förstås inte för mycket…

5. Sänk hastigheten. Bara för att det är 110 väg innebär det inte att man måste köra det, med sommardäck, på is.

6. Mitt bästa tips är att om du inte vill göra punkt 1-5 är att du lämnar bilen hemma…

Om du oturligt nog kör av vägen ändå, för det kan hända den bästa, se till att du har din varningstriangel i bilen och att du också sätter på varningsblinkersen så man ser dig och en laddad mobil så att du kan ringa någon som vill förbarma sig över dig.

Var rädda om varandra i trafiken!
Jenny

 Inlägg av kl 07:58
Okt 212010
 

Jag fick en kommentar att det var så bra att jag var ärlig med att skriva om min jobbiga dag igår. Det är bland det svåraste med detta tycker jag. Både att vara ärlig för er och för mig själv. Att erkänna att man ”misslyckats”. Men det är ju det som resan handlar om. ”gamla Jenny” hade antagligen ätit ännu mer och sagt att allt är ändå förstört så jag kan kanske äta en kaka också, eller så hade jag stoppat huvudet i sanden och sagt det gör inget. Det var nog inte så farligt…

Det är lite som man varit en matmissbrukare och första steget är att inse att man är just det. Så handen på hjärtat. ”Jag är en tillfrisknande matmissbrukare.”

Precis som alla missbruk tror jag att det är lätt att falla dit igen och det är lätt att hamna i snabbmats helvetet igen om man inte passar sig och jobbar med sig själv.

Det är ingen som har sagt att denna resa ska vara enkel. Det handlar om att förändra det som varit mitt beteende i många år.

Många som ser min viktminskning är imponerade av att det gått så fort och säger kanske jag ska gå med jag har några kilo jag vill bli av med. Mitt svar till dem är att om du inte till 100% är redo att för alltid förändra ditt liv och jobba med dig själv så tycker jag inte att du ska gå in i detta. För om du inte gör det helhjärtat så kommer du gå upp igen. Detta är inte en quick fix, utan tanken är att jag ska göra bra och naturliga val utan att det känns som jag gör en uppoffring. Det handlar om en permanent förändring i din livsstil, inte att gå ned 3 kilo till en fest för att du vill komma i en skitsnygg klänning.

Jag är verkligen på väg och det går väldigt bra, men när man faller dit och gör saker som inte är bra så måste man våga säga. ”Nu föll jag dit, jag ångar inte mina val, men nu ser jag framåt”.

Som sagt att förändra sitt beteende är svårt och kräver jobb av dig, men ärligt, i slutändan är det värt det på alla sätt och vis!

Så kämpa på alla ni där ute som bestämt er, och har ni inte det så är det kanske dax?

Godnattkram från Jenny!

 Inlägg av kl 20:02
Okt 202010
 

Idag blev det verkligen inte en bra matdag. Så idag jobbar jag efter att vara inte vara missnöjd. Jag har ju själv valt att äta och kan faktiskt inte skylla på någon annan.

Det började redan kl 7.30 när jag och min tågkompis Anette hamnade på Vetekatten för att ta en mysig frukost. Så, ja det blev en buffefrukost.

Jag valde i alla fall lätt fil, en halv grov macka och inte så mycket pålägg. I vanliga fall äter jag ju gröt med en halvbanan och minimjölk till frukost varje dag. Så jag känner mig riktigt naughty när jag gör något så knasigt som att äta en frukostbuffé på en onsdag. Mysigt hade vi ju i alla fall så det gav mig Mental Näring också.

Dessutom så blev det ingen mellis i dag då jag satt i möte till ca 30 minuter innan lunch. Då känns det lite knasigt att dra i sig mellis. Sedan hade jag inte med mig lunch och då blev det något på stan. I vanliga fall köper jag alltid sallad, men idag frös vi så vi ville ha något annat. Vad blev det då, jo en supersmarrig turkiskburkare med fetaost, vitt bröd och friterad zuccini. Jag vet! Ni måste bli lika chockade som jag! Vad hände? Varför valde jag detta? Den var säkert inte nyttig någonstanns, men i ärlighetens namn smakade den ju fantastiskt.

Sedan blev det eftermiddag och eftersom jag hade gett bort min sista bar igår så hade jag ingen eftermiddag mellis. Inte för att jag egentligen behövde någon efter den lunchen. Men så fanns det en liten scones kvar och kl 15.00 ville min kropp ha mellis för det får den alltid! så jag tog 5 tuggor och sedan kastade jag den innan jag hann äta mer. Också ganska dumt!

Sedan åkte jag hem och till middag blev det vara 2 grova mackor en med skinka och en med makrill. Det dumma med mackor är att det är relativt lite mat, men massor av kalorier. Det finns så många val som är bättre. Räknade ut att min middag gick på ca 400 kalorier. Maken som också åt mackor hamnade på över 1000. För det kan man få massor av annat som är mycket bättre och godare.

Så, det var dagens bekännelser! I xtravaganza jobbar man mycket med att man själv göra sina val. Det är ingen som gör dem åt dig. Även att aktivt inte välja något har du ju indirekt gjort ett val. Man ska aldrig kunna säga att det bara blev så.

Det finns säkert 1000 orsaker till att det blev så här idag. Min favo anledningen att skylla på är förstår mens… Men nu blev det så här idag! Det är bara att tänka på att imorgon ska bli en bättre matdag och att jag ska ta mig tid att ägna mig åt Rörelseglädje på lunchen!

Jag hoppas att ni haft en bättre matdag och jag lovar att jag ska berätta hur en sådan ser ut. För det är många som frågar.

Jag får lite komplex av Ellen som också bloggar här som har med så smarriga recept och lagar mat till hela familjen. Jag skulle säga att vi är dåliga på att laga mat som tar tid och jag är nu duktig på att hitta snabbmat som är bra och nyttig.

Så jag får återkomma!
God kväll på er!
Jenny

 Inlägg av kl 20:48
Okt 192010
 

Jag är inte mycket för att gråta över spilld mjölk för att använda en klyscha så här sent på kvällen. När saker går fel så fixar man det eller accepterar, i alla fall så är jag inte känd för att älta saker i oändlighet.

Förutom i våras. Jag tror att det var i maj någon gång då jag plötsligt upptäckte att min mormors ring var borta! Jag upptäckte det på jobbet och var helt säkert på att jag hade haft den på mig dit. Jag var så ledsen för jag hade fått den i arv av min mormor. Så det var inte så viktigt det ekonomiska värdet på den, men det fick mig att känna mig nära henne när jag hade ringen på mig.

Anledningen att jag tappat den var att jag efter 30 kg viktminskning hade fått så smala fingrar att alla ringar bara föll av och jag hade inte hunnit ta in dem.

Jag fick för mig att jag tappat den i avloppet på toaletten och ringde till och med Stockholmsstad i ren desperation för att hitta den. Jag såg framför mig hur jag letade efter den i någon avloppstunnel.Tyvärr fungerar det inte så.

Efter flera dagars letande fick jag inse att den inte längre var min. Den var borta.

Sedan dess så har jag blivit så ledsen när jag tänker på ringen och jag har verkligen ältat och om och om igen försökt leta efter den och faktiskt hoppas att den bara ska dyka upp.

Och vem kunde veta att den skulle göra det den 19 oktober. Vi har precis fått hem en miljard kubik med ved till vintern. Maken och barnen började att lassa upp vedträn  inne i garaget, som är ca 80 kvm stort. För att skydda sina händer så tar han på sig ett par arbetshandskar. Ett par av kanske 50 som finns i garaget. Där inuti vanten känner han efter ett tag något konstigt som pressar mot handen när han lägger upp vedträn. Det är något som skaver. När han drar av handsken så ser han att där är min mormors ring! Hur den hamnat där kan jag verkligen inte förklara, och egentligen spelar det ingen roll. Den sitter nu äntligen på mitt finger igen!

Vad skulle ni säga är oddsen för att man ska hitta en liten ring i en handske i ett stort garage efter att ha varit borta i nästan 6 månader? Jag är så lycklig! Jag vet att det är en materiel sak, men vissa saker kan inte köpas för pengar. Så enkelt är det!

Som bonus på detta så vet jag nu äntligen vad min 5 åriga son ska bli. Jag frågade honom nämligen idag. ”Vad ska du bli när du blir stor?”. Då sätter hans sig ned på huk och säger ”Jag ska bli ett litet, litet troll”. Så det är är strålande att veta vilken yrkensbana han tänkte slå sig in på…

Så ni ser! Det var den bästa dagen nånsin!

Hoppas er var minst lika bra!
Jenny

 Inlägg av kl 21:22
Okt 182010
 

Idag var jag på min dotters skola och berättade om mitt jobb. Hmm, det är som sagt svårt att berätta för vuxna vad man gör, men en ännu större utmaning att berätta för 7 åringar. Jag hade förberett  och tagit med mig lite papper som man kunde rita på så jag tror nog att det gick bra. De är ju så härliga och har så mycket frågor.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle vara aktiv under skoldagen. Så idag har jag lek pass, knutkull och papparkakskull. Alla helt nya varianter som kull för mig, varianter där man tydligen inte är lika snabb som 7 åringar i alla fall… Kul var det och jag tror faktiskt att barnen tyckte att det var roligt att en mamma var med och drog igång lekar. Många kom så gulligt och frågade om de fick vara med, och jag förstod att det inte alltid är en självklarthet. Men när jenny är lektant ska alla som vill vara med!

Självklart skulle jag även äta lunch på skolan och idag blev det tunnbröd rulle med räksallad. Värsta lyxlunchen! Själv kommer man ihåg de gamla godningarna lapskojs och leverragú…

Kanske inte den typ av lunch som jag äter varje dag, men när man är på besök så äts man utifrån de föutsättningar som get. Lite mos, sallad och en knäckemacka.

Efter lunch hade vi gympa! Så självklart väcktes gamla minnen till liv när vi skakade benen lite fram och lite bak till Mora träsk! Dessutom skulle vi köra hinderbana, och det mina vänner var läskigt. Kommer ni ihåg hänga ringar, göra tak (stå på händer mot en vägg) armgång, klättra i rep över plintar och hoppa hopprep? Saker som gick som en dans när man var 7 år. Nu när jag tydligen blivit en rädd liten tant och tyckte allt var läskigt. Jag gjorde allt för utom att klättra på bänkarna och hoppade ned. Till och med göra tak gjorde jag, även om jag trodde jag skulle svimma efteråt. Kanske kan jag skylla på att det var extra jobbigt för mig eftersom jag hade jeans på mig…

Detta ser ju livsfarlig ut!

Det som var det mest underbara är att se glädjen i barnen. Hur roligt de tycker att det är och hur mycket energi och fniss de har i sina kroppar!

Så när jag efter gympan åkte hem för att ha mig en koppkaffe i tystnaden så  konstaterade jag att dagen bjudit på en ovanlig sorts rolig Rörelseglädje och massor av Mental näring.

Dessutom har man fått träna en hel del Mental träning, för gott folk de fröknar som jobbar i skolan har änglars tålamod och är värda sin vikt i guld. Så om ni tvivlar på vilka stordåd de gör tycker jag att ni bokar in en dag och ser hur deras verklighet är.

Imorgon blir det skönt att komma till jobbet och ta det lungt, hahha.

God kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 20:04