Ja, som ni alla vet hade jag en otroligt trevlig helg som gav massor av energi. Energi som räcka ungefär till 16.36 i går kväll.
Jag var på skolan för att hämta upp min dotter och hennes kompis och köra till baletten. Sonen fick också hänga med också. Väl på skolan frågade dottern om hon fick låna min mobil och jag sa att det går bra, bara du är försiktig. Misstag nummer 1.
Väl ute i bilen sitter alla tre barn i baksättet, Misstag nr 2 och det blir lite trångt med alla bälten och bilstolar, och mitt i detta får min dotter ett utbrott på sin bror och kastar hans mössa och blir arg och försöker lite diskret dra honom i håret i riktig syskonkärleksanda. Har ingen aning varför hon blir arg, men jag tar ifrån henne telefonen och säger åt lillebror att han får åka fram.
Så det blir flyttande av stolar, rätt stol ska på rätt ställe. Vi är på en parkeringsplats på skolan så man vill ju ha läget under kontroll då det är fullt av bilar och man har tre barn som man behöveer ha koll på i mörkret när man flyttar runt allt. Tiden går och man har ju en tid att passa på baletten ocskå.
Vi kommer till slut iväg och när vi kommer fram till baletten så försöker jag hitta mobilen och den är bara borta. Tyvärr blir jag lite upprörd på dottern, för att hade det inte varit kaos så hade den inte varit borta!
Jag tvingar med mig en pappa från baletten till bilen för att få honom att ringa in i bilen. Samtidigt som sonen klättrar omkring på sätena för att lyssna.
Den är verkligen inte i bilen så jag och sonen åker tillbaka till skolan för att se efter om den är kvar där. När jag svänger in på skolan ser jag den ligga så fint på marken, men den såg inte ut som den brukar…
Jag vet att det är en pryl och man får inte vara ledsen, men det blir så jobbigt och jag blev ledsen på riktigt. Alla bilder, mailen och alla kontakter och hela kalendern och bara jobbet att skaffa en ny! Jag får väl vara glad att jag hittade den i alla fall, för att se det från den ljusa sidan. Hade den varit helt borta hade det ju varit ännu värre.
Dottern var helt förkrossad på kvällen och kände att det var hennes fel. Jag försökte förklara att det var det ju inte, men om hon lyssnat på mig från början och inte bråkat på en parkering så hade det kanske inte hänt. Att vi måste hjälpa varandra då det är ont om tid och bråka med lillebror just då kanske inte var toppen. Att vi kan tänka på det till nästa gång.
Jag har dessutom haft den i 2 år och varit så försiktig med den och verkligen försökt att ta god hand om telefonen. Inte en repa hade den. Så är det ju inte riktigt nu…
Men idag kändes det bättre, lite jobbigt att inte ha någon telefon då man använder den på så många sätt idag, men som sagt det är fortfarande en pryl. Men bara att ta tag i allt kring telefonen kändes tungt.
Så idag behövde jag lite energi och glädje för att kompensera telefonen och känna helgens energi. Turligt nog var det idag Lunch Beat! Ni vet lunchdiskot som är en timme mitt på dagen. Man dansar på Studion på Kulturhuset i Stockholm. Blandat med glada människor som älskar att dansa. Lunchrummen bara flyger iväg!
Precis vad jag behövde! Man blir så glad och den där telefonen var ett minne blott och inställningen att allt går att lösa kom fram istället för känslan av att något är jobbigt.
Så här är ju livet, eller hur? Upp och ned hela tiden. Roliga saker, mindre roliga, jätte tråkiga saker och saker som förändrar livet. Allt går upp och ned dagarna i enda. Jobbigt ibland, roligt ibland.
Det som jag jobbar med är att just de stunder som är ned inte tar över, att man inte fastnar i dem. Nu menar jag inte bara att deppa över en telefon för det känns ju lite fånigt rent generellt, men att skapa stunder där man kommer upp snabbare än att stanna kvar där nere och älta jobbiga saker för länge.
För mig kan verkligen fysisk aktivitet hjälpa till att komma upp. Precis som idag. Lite dans mitt på dagen kickar igång glädjen och får igång mig att tänka. Såja, nu släpper vi det här som är jobbigt och njuter av det som gör mig glad. En telefon är trots allt bara en pryl!
Klart inte detta alltid funkar, men om jag har den inställningen kanske jag tar mig upp i fler fall än om jag har en annan inställning. Det är värt att försöka.
Ledsen, att det blev så djupt kring en telefon, men ibland tar fåniga saker oss ned och idag stannade jag inte kvar där utan tog mig upp och njöt av en härlig lunchdans med hög musik och glada människor. Härligt!
Hoppas ni har haft en bra dag!
Jenny