Fabulous 4 Life!

I reklamens värld vet man aldrig vad som är sant eller inte. För reklam görs får att visa vad vi kan få om vi köper en produkt.

Jag är inte lättlurad när det kommer till reklam. Jag tycker reklamer där kärlekspar äter choklad i softat ljus är ganska tråkig. För det är inte äkta.

Jag gillar reklam som t ex Dove som använt sig av riktiga kvinnor, i olika storlekar i sin reklam. Jag vet, att alla som är med kanske är modeller, men de känns äkta i alla fall.

Så när man ser reklam för viktminskning som den som var i Metro idag så tänker jag, eller hur! Det är inte sant.

För det första skulle jag tänka, det kan inte vara samma person, eller så har de retuscherat. Att gå ned 10 kg fram till jul låter också som helt omöjligt. Så jag skulle tycka att reklam som detta inte känns äkta.

Det som är skillnaden är att de faktiskt är äkta, för det är ju jag på bilden! Så jag vet att bilderna inte är retuscherade för maken har tagit den och de ser ut så hemma också. Dessutom vet jag mycket väl att gå ned 10 kg fram till jul verkligen går. Jag snittade ungefär 2 kg i veckan så det är verkligen inte en fantasisiffra.

Jag vet också att xtravaganza alltid använder sina egna kunder i reklamen, för att vi har ju gjort jobbet. Det är inte någon supersmal inhyrd modell som kan ta på sig äran. Jag har nämligen träffat ett par av modellerna, och våran bloggare Ellen har ju också stått modell så jag vet vilka de är, och förstår vilken otrolig resa och historia det finns bakom de här människorna. Även om man inte ser det i reklamen så vet man det. Det finns något bakom bilderna, riktiga människor som lyckats.

Jag tycker alltid man ska vara realistisk när man ser en reklam och tänka till är det äkta, men jag vill bara säga att denna reklam är 100% möjligt, för det är ju jag.

Dessutom är det helt sjukt att öppna upp tidningen och se se själv en måndagsmorgon. Man blir lite fnissig när man står där på tåget och läser tidningen…

Annars så har det varit en super härlig helg, mycket Mental näring. Tacomiddag med vänner i fredags. Roligt och mysigt och massor av barn. Våra vänner har en underbar och söt 2 årigt litet frö! Men oj, vad snabbt man glömmer bort hur små de är och att det är lite skönt med stora barn.

Lördagen hade jag och dottern helt för oss själva. Det blev klättring, sedan blev det fika på stan innan dotterns skulle klippa sig. Jag kände mig lite snål och kalori kinkig och hittade inget på fiket som jag verkligen äta, så jag tog ett par skedar chokladtårta till lunch, det som dottern ville dela med sig av det vill säga. Verkligen inte en bra lunch, men på kvällen skulle vi äta en härligt maffig middag så jag ville ha en liten lunch. Ett bättre val hade varit att ha med en bar i väskan och ätit samtidigt. Jag får tänka på det, att alltid ha med en i väskan.

På lördagkväll blev det potatiskaka med löjrom, rådjurssadel med potatisgratäng, rödvinssås och smörstekta kantareller. Det var inte äckligt någonstans faktiskt. Väldigt gott! Sedan spelade vi spel, skrattade och drack vin. En riktigt bra kväll. Kan det bli bättre?

Det var lika gott som det ser ut. Jag ber om ursäkt om du går på helfart. En dag kommer du få äta detta igen, och njuta mer än någonsin. Tänk framåt!

På söndagen storstädade jag köket efter lördagens besök. Sedan lagade jag och barnen en söndagsfrukost till pappa som fick sova några extra timmar. Så det blev ägg och bacon och massor av annat gott och firande av världens bästa pappa, fast på delad plats som min egen förstås!

Dagen flöt på med lite kalas för sonen, lite kompisar för dottern och familjemys. Så jag ger höga poäng för helgen i Mental näring, men kanske att jag hade behövt en plan för den goda energin…

I går kväll fick vi också besök av en liten söt orange pojkkatt, max 1 år gammal som vi aldrig sett och som uppenbarligen gått vilse. Han var så kelig och gosig och pratar hela tiden! Vi bor ju mitt i skogen och känner alla grannkatter då våra flickor ofta fightas med dem, men den här känner vi inte.

Maken gav den lite mat igår för att kunna se om den var öronmärkt, men det var den inte, men nu vet den ju att vi har mat. 🙁

Våra katter gillar den inte, men den är för liten för att förstå och gosar med dem också. Så idag på morgonen när jag öppnade vår ytterdörr för att släppa in vår ena katt så låg den lille organga och sov på vår dörrmatta. Lille vän!

Så maken har åkt runt och försökt hitta dess hem på morgonen, men ingen känner igen den så nu sitter den utanför oss igen. Så vi får väl göra ett nytt försök ikväll. Jag är så mesig,mitt hjärta blöder för den söta bortsrungna katten och hoppas att vi snart hittar kattens hem.

Ha en bra dag!
Jenny

Vi kan nog alla vara överens om att det finns många slag i livet som man måste ta sig igenom. Det kan vara jobbiga saker ned, barnen, familjen, vänner, när man bygger hus och framförallt när man kämpar mot en övervikt.

Vissa saker i livet, och vissa slag är inte lika viktiga som andra så är det bara, men man måste också välja att leva efter det.

Jag är ganska bestämd och målinriktad som person. Jag gillar att det blir som jag tänkt mig, men ibland blir vägen dit inte som man tänkt sig. För saker händer som man inte har så lätt att påverka.

För mig är det extremt viktigt att välja mina slag om ni förstår vad jag menar. En del människor tar upp kamp för minsta lilla sak och det behöver bli som de tänkt sig i minstandetalj. Det kan handla om för mig fåniga saker som att barnens kläder ska matcha till man ska ha rätt om något. Små slag som är viktiga för dem och helt oviktiga för mig.

Jag är inte alls så, vilket folk kanske tror att det är för att jag inte bryr mig. Klart jag bryr mig, men i mycket spelar saker inte roll för mig. Om något är väldigt viktigt för någon annan då kan jag vika mig, infe för att jag är svag och lättpåverkad, utan att jag väljer att slåss för det som är viktigast för mig.

För mig är målet med saker mycket vikigare än alla detaljer. Så jag är ganska flexiblel hur jag når saker, men målinriktad. Låter kanske som en konstig kombo, men jag är lite speciell 🙂

Under ganska många år med min övervikt så hade jag inget mål att bli av med den.Jag kände inte att jag var intresserad av att ens påbörja ett slag med min vikt. Det var ganska ointressant.

Kanske att jag gjorde ett par tappra försök, men som sagt det fanns inget mål. Jag var ganska nöjd med mig på andra plan så det fick räcka.

Sedan väcktes något inför min 35 års dag. En känsla som smög sig på. Om jag inte väljer detta slag nu så kommer jag alltid vara överviktig. Vill jag det?

Efter att ha kommit till inskikt med att jag inte ville vara överviktig så var nästa steg att sätta upp ett slutmål, och det var i samma veva som jag började titta på Xtravaganza. Det var i September 2009. Så det tog mig nästan 4 månader innan jag började. För jag behövde den tiden.

Sedan vet ni ju hur det gick 🙂

Anledningen till att det gick bra var för de första för att jag ville välja slaget, jag hade ett tydligt mål och så fick jag redskapen att nå mitt mål på mitt xtravaganzacenter.

Alla delarna föll på plats.

Anledningen att jag skriver detta var för att jag fått lite kommentarer om att jag kanske inte behöver nojja om min vikt nu och att jag är fin.

Jag håller med! Jag är jätte fin ( härligt bara att säga det , lite ego en torsdagsmorgonen). Men det hela handlar om att jag inte vill vara likgiltig inför min vikt. Det här är det slaget jag tänker ta för jag vill inte gå tillbaka till den övervikt jag hade. Jag gillar känslan för mycket 🙂

Så, nu får ni ha en bra dag och jag ser fram emot min frukost, min bar och min chokladshake och att komma tillbaka till min målvikt, om så liten den må vara, men ännu mer ser jag fram emot att få titta Red Riding Hood med några kompisar hemma ikväll! Mental näring, fast lite läskigt kanske…

Ha en fin dag, och välj era slag.
Jenny

Ja, som ni vet så har ett par kilon smugit sig på den senaste tiden. I detta läge skulle gamla Jenny ha massor av ursäkter, med att resor som tar tid, och mat man inte kan bestämma över och lunginflammation och inte kunnat träna och hej och hå och så vidare… För att på något sätt rättfärdiga att det smugit sig på några kilo.

Men, ärligt. Det är ju jag som inte gjort bra val. Så enkelt är det. För hur illa det än är, med tid och annat så kan du alltid göra val. Bättre val än jag gjort.

Det som är skillnaden är också att gamla Jenny hade struntat i det, 1-2 kg är inte så mycket hade jag inbillat mig, och det är det inte, men sedan blir det 1 kilo till och plötsligt har man 5 kg som smugit sig på och då börjar det bli lite siffror.

För jag har verkligen ingen panik och ångest, utan som jag fick en sådan härlig kommentar häromdagen att det är bäst att ”Mota Olle vid grinden”. Precis så känner jag! Jag är igen struts som ska ignorera det här som jag gjort så många gånger innan. Det är lättare att göra något nu än senare.

Därav det fantastiska namnet på min inledda operation ”Mota Olle. Jag väljer att ta tag i detta nu, innan jag gått upp 10 kg och får jobba jätte hårt.

Upplägg för Mota Olle är följande:

Frukost: yoghurt med banan och nötter.

Mellis en halv bar! Pepparkaka är tillbaka. Hurra! Den är supergod och härligt att den är tillbaka. Man får lite julkänsla…

Lunch kör jag choklad shake eller RTD piggilin!

(Det bästa med denna bild är att till höger i bild kommer en Cookie monster i form av cupid som skjuter chokladka. Obetalbart!)

Mellis en halv bar.

Middag kör jag som resten av familjen, men med sunt förnuft.

Så ser upplägget ut. Om det är bra får jag återkomma med info om.

Till detta ska jag försöka få in 20 minuter Rörelseglädje varje dag.

På helgen är inte heller Olle inbjuden. Då blir det vanlig mat, med sunt förnuft förstås… Nu till helgen blir det rådjurssadel med potatisgratäng och rödvinssås och till förrätt en kantarell toast. Så kanske Olle måste vara lite närvarande…

Jag tycker annars det ser ut som ett rimligt och möjligt upplägg. Man måste vara realistisk.

Jag har inte druckit några soppor sedan april förra året så jag var lite orolig hur jag skulle tycka att chokladen skulle smaka, för jag älskade den då, men nu då när den ska konkurrera med vanlig mat är frågan…

Jag tog mig som sagt en liten promenad till mitt xtravaganzacenter för att ladda upp inför operationen ”Mota Olle” Jag har tyvärr inte varit där på länge, men det är alltid så härligt att komma in! Glada Pernilla och min härliga coach Lina var där. Bara stämningen inne på centret, den härliga musiken fick mig att lugna ned mig.

Bara prata lite och få in lite atmosfär var bra för mig idag. Tror att mitt nya upplägg behöver innehålla Mental träning också. Det har det också varit lite mindre av, och jag saknar det nog lite.

Målet till en början blir att köra mitt upplägg i 2 veckor, för att sedan utvärderas.

Min största farhåga som Pernilla också nämnde var att jag måste vara försiktig på kvällarna. Så att jag inte överkompenserar mitt intag för dagen när jag väl äter mat på kvällen.

Det löser jag genom att göra en tallrik med det jag ska äta, och inte ta om. Jag får se om det fungerar. Ett alternativ är att köra soppa på kvällen, men jag vill gärna äta middag med familjen för att det ska vara så normalt som möjligt.

Nå, hur smakade då dagens första Shake på länge? Jodå, den smakade helt ok. Jag behöver nog vänja mig till att det smakade så jätte bra som jag tyckte på helfarten. Då hade den ju liksom inte konkurrens av beasås 🙂

Så det kommer att gå bra det här. Känner ingen panik heller. Det är skönt att Rensa kroppen lite och hitta ny motivation.

Nu kör vi! Hänger ni med.
Jenny

Jag är ju ganska dåligt på att förstå vad det innebär att ta det lugnt. När någon säger att man ska vila tolkar jag det som man gör något man gillar och väljer att göra. Det behöver inte innebära att det är lugnt.

Igår kom jag på att vi skulle gå på bio på eftermiddagen. SPY KIDS 4D stod på tapeten. Sedan hade jag missat att sonen skulle leka med en kompis, så jag sa, men då tar vi med honom också. Då tyckte dottern att hon också borde få med en kompis, ja det verkar ju rimligt. Då visade det sig att kompisens lillebror skulle bli själv, och han är nästan i samma ålder som min son så jag sa ta hit alla barn så blir det roligt.

Jag tycker dessutom att det är jätte roligt när det är många barn. När jag gör så här så brukar jag ofta höra, vad modigt och var det inte jobbigt? Nä, jag tycker inte det. Det är roligt, men det är ju inte lugnt…

Barnen är ju dessutom vana att göra saker på skolan i grupp så ibland är det till och med enklare. Alla var superduktiga vid lunchen och skrattade och pratade, och åt. Omväxling från vanliga dagar.

Efter lunchen gjorde vi lite sandkonst och det är så roligt och blir så fint. Barnen verkligen känner att de gör konst.

Det är en fantastisk present, och kanske julklapp?

Här kan ni kolla in hemsidan hur man gör:http://www.sandartsweden.se/

Efter det var det dags att klä på sig och gå till bussen. Alla barnen var så snabba och duktiga och när vi kom ut för att gå till hållplatsen så ställde sig alla på led och tog varandra i handen.

Jag kände mig som en liten kycklingmamma när vi gick till bussen med alla mina små kycklingar…

Så gulliga. Bussen var dessutom sen så jag blev lite nervös för alla mina små kycklingar, men vi körde lite ”hitta bilen lekar” sittandes i kursen så det gick bra. När bussen kom stod alla barn och hoppade och och ned av glädje.

Busschauffören skrattade och tyckte det var kul att jag hade så många barn, men jag sa att alla inte var mina. Tänk var otroligt duktiga de föräldrar är som har 5 barn och gör detta ofta!

Bussresan var jag lite orolig för, men alla barnen var så duktiga och satt fint och pratade och hade roligt. Två av pojkarna somnade dessutom…

Väl framme möte maken mig och det kändes lyxigt att vara två vuxna.

Så hela bioäventyret gick väldigt bra. Vi fick med glasögon, popcorn, dricka, luktkort och alla barnen in i salongen. Dessutom var faktiskt filmen helt ok, och barnen tyckte den var toppen så alla var nöjda och glada.

Så roligt och mysigt, men jag kan berätta att jag somnade tidigt igår.

Idag är det nya äventyr som jag får berätta om imorgon…

Trevlig helg!
Jenny

Så är jag äntligen på Svensk mark igen. Det har varit en väldigt bra resa, men man är lite trött.

Jag har träffat två fina kompisar.

Allas vår fina Hello Kitty och hennes supersöta kompis My Melody…

Det har blivit lite mycket resor de senaste 2 veckorna, och det är väl ok. Nu sitter jag i alla fall på bussen på vägen hem och det är nice! Busschafören frågade om jag vill ha ungdomsbiljett. Så jjag frågade om det gällde personer under 36? Men det är under 26 förståss. Så det kändes härligt att se ut som under 26 och vara en ungdom. Personligen skulle jag beskriva mig som ganska sliten…

Det som är jobbigt med att resa, förutom att jag saknar min söta familj massor är att det har varit mycket onyttigt och mycket gott. En del som jag inte kunnat påverka. T ex pizzan till lunch idag. Det var gott, men jag vågar inte äta för mycket då min mage ballar ur. Dessutom blev det sen lunch och jag är ju van att äta ofta och lite. Så det blev lite choklad före lunch för jag var så hungrig. Klart inte så bra, men så funkar jag.

Men så här är det när man inte kan bestämma helt själv. Igår kväll blev det sushi och det kändes som jag kunde gjort sämre val. Dessutom ingen dessert.

Man gör vad man kan.

Men de kommande veckorna så tänkte jag lägga upp en plan. Jag kommer nog köra lunchsoppa ett par veckor för att rensa lite. Då jag inte mår bra nu. Jag mår faktiskt lite illa av att min kost är annorlunda. Slutsatsen är att äta sällan och mycket av mat som innehåller mycket kolhydrater och fett är inte min melodi längre. Tänk att detta var min vardag förut och en kost jag åt varje dag… Så upplägget framöver är lite skärpning i alla fall.

Nu tänker jag vila i helgen och ingen boka några resor i alla fall 🙂

Jag behöv nog sova också. Jag sov fabulöst i natt. I en tysk liten träsäng med ett supertjockt duntäcke. Jag blocksomnade igår kväll och vaknade inte en enda gång på natten. Det är ovanligt när jag sover borta. Så det är nog ett tecken på att jag behöver vila lite nu. I min egen säng…

Så jag hoppas att ni får en superskön och lite längre helg, antingen ni är lediga imorgon eller jobbar halvdag…

Kram kram
Jenny