Fabulous 4 Life!

Innan jag började xtravaganza så drack jag i snitt 1-2 bukar cola per dag. Det var en av de största utgifterna i mitt hem och något som alltid var tvunget att finnas hemma annars så blev jag sur på riktigt.

Viss mat kunde jag inte äta om jag inte drack cola till maten. Pizza utan cola ver t ex inget vidare. Som pizzan i sig inte var nog…

Självklart har jag försökt sluta tidigare, men antingen har jag fått så ont i huvudet eller blivit så elak att jag faktiskt inte klarat mer än max 2 veckor utan. Minns speciellt ett psykbryt jag hade i Turkiet då jag inte drack på 2 veckor och började gråta och skaka och var så märklig. Fick en burk cola i handen och mådde som vanligt efter det. Det kan ju varit något annat också men jag kommer ihåg känslan av att dricka colan och det lugn som kom över mig. Efter denna upplevelse så har jag inte gjort ett riktigt ett tappert försök att sluta.

När jag blev gravid beslöt jag mig för att inte dricka cola light då aspartanet inte skulle vara bra för bebisen så jag valde att dricka vanlig cola.

Vet inte om det var ett bra val, för att jag gick ju upp 40 kg med min dotter och en del av det var ju colas fel är jag säker på.

Så min största oro var ju förstås att börja helfarten och behöva säga nej till cola. Jag hade förberett mig på att det skulle bli en kamp. Men i ärlighetens namn så var det faktiskt inte alls ett problem. Jag hade ingen abstinens eller problem med huvudvärk som jag todde jag skulle få, vilket förstås gjorde det mycket lättare.

Fast när någon öppnar en ny burk cola och ni vet det där pysljudet som blir kan få mitt snålvatten att börja rinna. Det är lite knasigt.

Så min sista cola drack jag dagen innan helfarten startade den 3 januari 2010. Jag har alltså klarat mig 1 år utan att dricka cola. Denna bedrift är nog en av de största och som jag är verkligen stolt över. Jag har verkligen lyckats göra mig av med ett beroende som jag aldrig trodde att jag skulle kunna övervinna.

Däremot så tog jag en mun när jag precis slutat helfarten bara för att se hur det smakade, och det smakade faktiskt inte bra. Sött och sliskigt. Så en mun blev det för att få mig att inse att jag inte alls saknade drycken över huvudtaget och har inte rört cola sedan dess.

Tänkte avsluta med lite matte a la högstadiet.

Jenny drack i snitt 2 burkar cola per dag. Varje burk innehöll 6 sockerbitar. Varje bukar kostade i snitt 8 kr.

Fråga 1: Hur många sockerbitar fick Jenny i sig på ett år?

Fråga 2: Hur mycket pengar spenderade Jenny under ett år på att dricka dessa sockerbitar?

Här kommer svaret:

Fråga 1: 4380 sockerbitar

Fråga 2: 5840 kr

Behöver jag säga något mer? Ärligt, det är galna siffror!  Båda två siffror! Nu vill jag att du som läser som inte tror att du kan klara dig utan cola/ läsk så är jag beviset på att du kan! Så nu utmanar jag alla läskdrickare att sluta dricka sockerbitar och tjäna massor av pengar!

God kväll!
The former coke addict…

Nu börjar jag äntligen ta mig upp ur avgrunden, bara för att upptäcka något ytterst otrevligt och överraskande.

Nämligen prickar över hela kroppen! Nu har prickarna spritt sig så att jag har en jämn röd ton över hela kroppen. Rikigt Fabulous skulle jag vilja säga…

Kolla här! OBS! Jag varnar känsliga läsare. Kom ihåg att det smittar inte via skärmen…

Förlåt att jag visar så otrevliga bilder, men tydligen är det inget farligt. Det kan bli så efter man varit besatt av ett virus. Man kan ha det ett par dagar så det är väl bara att stå ut. Fick på förslag att ta en kall dusch, men ärligt, hur skönt är det?

Jo, jag vet vad ni tänker. Den där Jenny är ganska gnällig när hon är sjuk. Det är rätt. Jag är väldigt gnällig och HATAR att vara sjuk. I och för sig, vem gillar det?

Det är ju bara så tråkigt och jag har så mycket jag vill och måste göra så nu vill jag tala om för min kropp att det är bästa att gaska upp sig för detta har jag inte tid eller lust med. Nästa vecka har jag viktiga möten och dessutom ska jag på Modemässan i Köpenhamn och det ska bli SÅÅÅÅÅ roligt. Känner att jag gärna vill att de röda prickarna ska vara borta innan dess så att folk inte tror att jag är spetälsk (Kan man använda ordet i den benämningen?).

Det blir första gången jag åker på CIFF som mässan heter, och jag kommer ju kunna fantisera mig själv i alla plagg jag kommer få se och det kommer vara extra roligt. Kanske kan det bli dyrt också…

Ett ganska säkert kort på att jag är på väg att bli bättre är att jag verkar ha tagit mitt onyttiga Jenny till fånga. Jag orkar tänka och göra bra val igen och inte smälla i mig en Delicatoboll istället för lunch. Skönt för den Jenny gillar jag inte, men jag har inte orkat ta hand om henne för det viktigaste har ju varit att bara ta sig igenom dagarna och få i sig energi.

Ett annat tecken är kaffe. Idag drack jag min första kopp sedan i lördags, vilket nog inte har hänt sedan jag var sjuk för över 1 år sedan. Det är ju ganska starkt, men idag smakade det väldigt bra så I’m back!

Så nu ska jag vila lite, kanske våga mig ut till brevlådan och hämta posten? Det är underbart väder ute och det bästa för att komma igång och inte fasna i sängen är att damma av sig och ge sig ut.Jag är fortfarande lite snurrig, men det känns stablit.

Ha det bra och hoppas ni mår bra!
Pricken!

De senaste dagarna har jag känt mig låg, lite på gränsen till en depression trodde jag.

Allt kändes tungt och jobbigt. Trots det så hade jag en supertrevlig tjejkväll hemma hos en jobbarkompis i fredagskväll. Vi spelade spel och drack vin, eller just vin drack jag inte för att jag skulle köra, men ändå. En riktigt rolig och bra kväll med mental näring och god mat.

Lisa som vi var hemma hos bjöd på en Vegan middag och allt smakade verkligen supergott, och till och med lite efterätt blev det för min del.

Det blev ganska sent så jag kom nog inte i säng förens vid 1.30. Dessutom var jag tvungen att gå upp kl 7.00 för att skjutsa dottern till genrepet inför hennes show.

Mamma och pappa kom också och vid 14.00 så var det showtime. Oh, vad duktiga de är och vilken show det var! Självklart var ju min tjej duktig för det är så alla mammor tycker om sina barn, men att se de äldre som är runt 20 år att dansa är verkligen en fröjd. Så det var verkligen en underbar show!

På kvällen kände jag mig lite sliten och kände att det mesta är lite jobbigt, men man kan liksom inte sätta fingret på vad det är.

På söndagen började det. Usch, vad jag mådde piss! Jag kämpa de på och lyckades ta mig igenom en show till men sedan kanske kroppen in handduken! Jag fick frossa och 39 graders feber och bara låg och skaka i fleecekläder i sängen. Hade galet ont i hela kroppen, alla leder bara pulserade ondska. Försökte värma upp mig med en dusch, men det är så dumt för så fort man går ur duschen så är det hemskt kallt.

Dessutom svettades jag som en liten gris, fast jag vet inte varför man säger så för grisar svettas väl inte? I alla fall så mådde jag verkligen inget vidare. Tog mig igenom Solsidan, men somnade sedan och sov konstigt hela natten. Man liksom yrar och mår dåligt!

Vaknade till en sväng på morgonen för att säga hej då till barnen. Jag är så glad att jag har världens bästa make! Jag vet att han egentligen inte hade tid att lämna barnen idag, men gjorde det. Dessutom gjorde han saft till mig och gav mig en föräldrar förmaning att man måste dricka ordentligt för att bli frisk. Sedan somnade jag om och sov till strax efter kl 11.00. Så totalt sov jag 14 timmar! Då vet man att man inte mår bra.

Nu känner jag mig ok, ingen feber, men lite skakig. I och för sig har jag stoppat i mig tabletter nu och funderar på om jag ska försöka ta mig till jobbet imorgon. Jag vill och behöver gå, men är osäker på att kroppen håller. Jag vet att det är dumt för det är bättre att låta kroppen bli helt frisk så man orkar, men jag har så mycket. Vi får se. Det är ju några timmar kvar att känna av vart kroppen tar vägen.

I alla fall är det skönt att veta att anledningen till att jag var låg och trött var en begynnande sjukdom och inte depression. Så det var ju skönt…

Jag är väldigt sällan sjuk, men när jag blir det är jag så ynklig så nu ska jag krypa ned i sängen och klura lite på hur jag orkar ta mig till jobbet imorgon!

Ha det så bra!
Jenny

Idag skrev Jacob på bloggen om ett intressant ämne som dök upp även i Kalmar. Nämligen huruvida man gillar sopporna och shaksen eller inte och hur man piffar upp dem.

Det finns som sagt 11 smakar, med allt från jordgubbe, till blåbär, choklad och soppor som sparris och svamp. Desssutom finns det RTD, (Ready to drink) som är färdiga. De finns i 3 smakar, Melon passion, choklad och Kaffe. (Melon passion är min lyx och den smakar som piggilin! Love it!)

Personligen så gick det väldigt bra med sopporna, men vissa smaker fungerade absolut inte för mig. Grönsaksoppan som är en favorit bland många gick inte alls för mig. Den jag absolut inte kunde med, efter att ha provat ett par gånger var persikan. Jag gav den 2 ärliga försök, men icke. Så jag tog med dem tillbaka till xtravaganza och bytte in dem till andra smaker.

Lösningen för mig var att undvika dem jag inte gillade och dricka de jag gillade, eftersom det fanns så många smaker att välja mellan. Jag och chokladen utvecklade tillsammans ett slags förhållande och de sista 2 veckorna drack jag nästan bara den och tyckte att den var riktigt, riktig god.

Jag vet att Sara här på bloggen exprimenterar mycket och hittar roliga kombinationer. Hanna dricker mest RTD då hon har svårt med sopporna. Det bästa är ju att hitta det som fungerar för en själv.

Men jag vill lämna er med en tanke. I Kalmar var det en kvinna som sa just att hon inte kan dricka sopporna. Det går inte. Nina som jobbar som coach där talade då om att om man börjar göra detta mot kroppen, att dricka soppor, så kan kroppen få för sig att säga nej! Man börjar tänka för mycket att det är jobbigt och att man egentligen inte vill. Man går från att äta kanske fet och sockerrik kost till att lära kroppen något annat. Hjärnan kanske försöker övertala dig att detta är inte bra. GE MIG NÅGOT ANNAT! ÄR DU GALEN! DET HÄR KAN INTE VARA RÄTT!?

Jag tror att det ligger mycket i det, att man inte ska tänka för mycket. Klart man ska krydda och blanda och hitta roliga varianter, men har man bestämt sig då är det bara så. Kör så det ryker utan att vända dig om!

Men man kanske inte heller ska förvänta sig att allt smakar som en gräddsoppa med gorgonzola eller en milkshake med ett bär på toppen! För det gör det inte, men du blir mätt och du kommer inte få i dig 2000 kalorier på en gång och förhoppningsvis kommer du hitta ett par smaker som du verkligen gillar. Dessutom kan jag lova att gräddsoppan med gorgonzola inte kommer att ta dig till ditt mål.

Ge det dessutom lite tid. Första veckorna var svårare, men när man kommit över dem så gick det bra, och som jag sa , chokladen var riktigt, riktigt bra på slutet.

Klart att jag kanske tyckte att det inte var roligt alla gånger, men det spelade ingen roll för det här var vägen, som ledde till målet och det var bara att se framåt och inte känna efter för mycket.

Gå inte och tänk att oj vad jag missar nu och det här var inte så gott, utan tänk på vad du vinner! När man står med facit i handen och du har gått ned det du vill, så är det underbart och jag hade inte velat byta ut det mot något.

Så jag tycker ni ska hitta de som fungerar för er, men ni måste ha bestämt er att ni ska vinna över den lilla irriterande rösten i huvudet som försöker övertala er!

Kämpa på för jag vet att det är många som gör det!

Godnattkram Jenny

Hahha, i flera dagar har jag hört ett rykte om att jag är med på xtravaganzareklamen på TV. Jag visste ju att det skulle ske, men inte när eller direkt hur.

Men tror ni att jag sett den själv? Nä! Idag tittade jag på Let”s dance samtidigt som jag rensade garderoben. Upptäckte lite roligt nog att en kavaj i storlek 40 var pösig! Det trodde jag var omöjligt!

I alla fall så var jag ute ur rummet i kanske 30 sekunder och när jag kom tillbaka in i sovrummet såg jag bara loggan.  Så jag missade förstås den! Kan inte någon berätta vad det är för bilder och vad som händer? Jag är så nyfiken att jag kan spricka.

Dessutom så ska min bild finnas i en del andra kampanjer och i tidningar, men jag har inte sett det heller, även fast jag har hört om folk som sett den…

Så kanske lite känd, men inte så vitt jag vet…

Något jag vet att den här tjejen inte är så känd från TV i alla fall:

Jag får en känsla av att bilden skiljer sig lite från reklamen, men ni kan ju tänka på denna bild nästa gång ni ser reklamen.

Jag hittade den idag när jag la in min presentation på datorn. Den är tagen på min födelsedag 2009. Det var dagen då jag bestämde mig för att det var sista födelsedagen jag skulle vara överviktig.

Men inte kunde jag tro att ungefär 2 år efter skulle jag vara med i en TV reklam och inte bara vara normalviktig, utan också ha varit det i över 9 månader!

Så kan jag kan ni!

Vi ses i Kalmar på söndag!

Jenny