jan 122011
 

Tja, med dessa 3 ord kan man sammanfatta min eftermiddag. Hade tänkt jobba över idag då jag har ganska mycket att göra, men planerna ändrades för plötsligt kommer en jobbarkompis och meddelar att alla måste ut på en gång för det brinner. Det går inte något larm eller något, men man vet att det bara är att dra. Kommer ut i trapphuset och det är rök och luktar hemskt, men man måste ju ner. Det visar sig att det brinner på gården och vårt hus är inplastat för fasadrengöring och plasten har börjat brinna. Man ser elden och det lukten är inte bra. Kommer i alla fall ut och man börjar kolla sig omkring att alla är ute, samtidigt som polisen och brandkåren kommer. Det går ett rykte om gasolflaskor på gården så man känner ju ingen önskar att stå så nära…

Ser att min sons gudmor inte är på plats utanför och får panik, men inget att oroa sig för hon hade tack och lov gått för dagen. Skönt!

Det lustiga är att jag har varit med om såååå många brandövningar hit och dit, förberedda och oplanerade för att det varit något fel. Men idag, när det är skarpt läge då går det minsann inga brandalarm. Kanske för att de inte sitter några i trapphuset? däremot kan jag säga att en arbetskompis som säger ut en att gå på en gång går lika bra, men man vill ju gärna känna sig trygg med brandvarnarna…

Så jag gick hem. Jag vet inte alls hur det gick. Lite skakis var jag och nu sitter jag och undrar hur man gör imorgon. Jag antar att man åker till jobbet som vanligt.

Hoppar på tåget hem och så roligt och ovanligt så blir det signalfel, men kommer väl hem 15 min sen ”bara”. Sedan upptäcker jag att tydligt har det snöat hemma en si så där 10 cm snö. Hittar bilen och försöker gräva fram den. Det tog jätte lång tid för det var verkligen galet mycket snö, och lite svårt att köra i det också.

Så inte den bästa eftermiddagen!

Då slår det till! Jag är hungrig och ska in och handla lite och då vill jag instinktivt köpa något onyttigt. Lilla hjärnan säger att Jenny du har haft en så jobbigt dag i dag. Köp bara en liten liten bulle så kommer du inte vara lika skakis. Lurigt eller hur? Det är som hjärnan vet när jag är svag och försöker komma åt mig!

Men ärligt, det gick inte. Jag vill inte falla för den typen av beteende. Jag är klar med det!

Så jag gick ut med mina bestämda produkter och inte med något onyttigt! Kan man säga 1-0 till mig?

Vi hörs!
Jenny

 Inlägg av kl 23:04
jan 112011
 

Min son är ju självklart den underbaraste pojke som finns. Så är det bara. Han är också en kille som är rolig och fundersam och idag när jag läste god natt saga för honom tänkte jag att nästan alla barnböcker jobbar med ”Mental Träning”. Vad är rätt och fel och hur ska man vara och göra för att vara snäll. Dessutom ska man lära sig att inte vara mörk rädd, eller gå på pottan, eller andra nyttiga saker som är bra för barn att lära sig. Kanske på ett bättre sätt än att mamma tjatar 2000 gånger att pottan är JÄTTE BRA!

Sedan kom jag på att det fungerar. Sonen gillar inte att borsta tänderna. Det gör kanske inte barn, men vi  har en bok som heter ”Busiga bebben borstar tänderna”. Vi har kanske läst den 4 kvällar på rad, på hans begäran. Den är lite kuslig och om man inte borstar får man självklart fula tänder och tandtrollen kommer med sina BORRAR och hackar sönder tänderna.

Idag så fort vi läst klar boken tittar han på mig och säger. ”Nu måste jag gå och borsta tänderna!”. Då är det bara att hänga på. Budskapet har gått in.

”Mental Träning” alltså. Han behövde höra boken uppreppade gånger för att ta in informationen och faktiskt göra en förändring som är rätt och bra.

Samma som händer med oss när vi kör våra Mentala Tränings spår. När vi ligger där och lyssnar och upprepar för oss själva om och om igen att vi kan och att vi är bra och att vi inte behöver använda mat som något annat än som mat så går det in.

För på mig har det fungerat. Jag gillar fortfarande mat, men jag äter inte för att jag är ledsen eller stressad. Jag har tränat bort det beteendet.

Kanske inte lika snabbt som på en 5 åring, men att upprepa saker har sin vinst och förändrar dig och ditt tänkande.

Så om ni inte lyssnat på den Mentala Träningen idag kanske det är dags?

Ha en bra kväll!

Jenny

 Inlägg av kl 23:05
jan 102011
 

Först måste jag skicka massor av miljarder av tackkramar för alla fina kommentarer jag fått efter mitt 1 års firande! Det har varit härligt och nu är det bara att fortsätta så här i resten av mitt liv.

Just nu är det lite jobb för mig för efter helgerna så har jag unnat mig  lite mer, och det har varit veckor fyllda med mycket socialt umgänge och middagar förutom allt julande och nyårsfirande.

Däremot så fick jag och maken en härlig liten weekend tillsammans i helgen. Barnen hade min sons underbara gudföräldrar ställt upp att ta. Det är alltid jobbigt att be vänner som själva har barn. För man vet att om de redan har två barn och så lägger man till två så saknas det två föräldrar så att säga. Men det var så snällt och jag tror att mina barn har uppfört sig, eller vad säger du Annika?

Anledningen att vi fick lite tid för oss själva var att vi var bjudna på ett vinterbröllop i Östersund. En liten mysig resa på 7-8 timmar. Nä, kanske inte jätte kul, men utan barn och massor av tid att prata utan att bli avbruten så bjöd det på Mental Näring.

Dessutom så bodde min make i Östersund när vi träffades så bland våra första träffar var där. Så det kändes lite mysigt och back to the roots.

Det värsta med bilresor är att det är svårt att hitta bra mat på vägen om man har lite bråttom. På vägen dit stannade vi på Max, men jag tog en kycklingburgare, bönsallad och ramlösa så det kändes ok. Värre blev det på vägen hem då det blev mos med korv på det enda stoppet vi hade! Inte så lyckat, men ibland är det svårt att göra val, och det hade kunnat bli ännu sämre val.

Väl framme i Östersund sladdade vi in hos en kompis till maken och hans blivande fru som bjöd på baconinlindad kycklingfilé med risotto. Mycket välkommet och trevligt efter 8 timmar i bilen! Det var en jätte trevlig kväll och paret som vi bodde hos ska också gifta sig till sommaren så då får jag se ett sommar bröllop i samma stad. Det ska bli spännande!

Eftersom maken och jag har fotofirma också så blev det lite jobb och bröllopsfotografering. Brudparet var mycket tappra! Vi tvingade ut dem i 10 minus och snö vid Rödöbron. Så vackert, men Ingrid, the Bride var otrolig. Hon traskade ut i sin coola klänning, med bara ärmar och bara såg ut som att det 20 grader varmt och sommar.

Jag kan säga att jag frös, men jag kände att det inte var läge att gnälla med fleecetröja, tjockjacka och termovantar…

Färgerna var svart och vitt och det var ett ovanligt och mycket läckert val av tema.

Kvällen bjöd ju förstås på mat också. Inledande västerbottenpaj. Ärligt, det måste vara den godaste pajen man kan bjuda på! Tur att man inte kunde ta om!

Därefter blev det en underbar närproducerad buffé. Rent tekniskt så gillar jag inte bufféer, mest för att man kan ta så mycket man vill, men det var så härliga val, god fisk och älg som var så mört. Valnötsbröd med närproducerade ostar. Samt massor av sallad som jag blandade ut med.

Nu kom jag på att det var kanske inte så snällt att prata om detta för er som går på helfarten just nu, men ni kan också se det som att för ett år sedan drack jag soppor och i år får jag äta buffé med måtta i och för sig, men livet handlar om val!

Så om du tyckte den bilden var läskig och jobbig så måste du hålla för ögonen nu, för här kommer ”tårtan”.

Bruden Ingrid har bakat den själv. När jag bakar cupcakes så brukar de se ganska ok ut, men inte kanske super snarriga inuti. Men Ingrids! De var helt gudomliga! Tänker vara snäll och inte berättar mer om dem, men jag ångrar inte att jag åt en.

Kan inte låta bli att lägga in en bild på dig och din klänning Ingrid. Hoppas du inte blir ond. Du var så himla fin!

Här kommer en bild på mig och bruden. Så är det att stå i skymundan, men det är värt.

Ett litet problem med bröllop är att det förutom mat finns både vin och drinkar, snackbord och nattamat! Alltså som ett minfält! Vin blev det par glas och 1 drink som jag blandade ut med bubbelvatten för den blev lite stark. Sedan hittade jag en skål med godis och massor av andra skålar med chips och grejer. Tog 4 bitar godis och sedan var jag faktiskt nöjd när jag kände efter.

Kvällens utmaning bestod däremot av tunnbröd som man fick göra egna klämmor av. Hade inte tänkt äta alls, men sedan hörde jag att det var hembakat tunnbröd och då var det bara att prova. Det smakar inte som i affären vill jag lova.

Som ni förstår så  har det varit många matutmaningar i helgen, både stora och små. Men det jag är mest stolt över är att jag faktiskt tänker till och inte en enda gång tänkte. ”Nu skiter jag i allt och bara svullar. ”Något som gamla Jenny säkert hade gjort. Om jag är stolt över alla val? Nä, kanske inte toppen nöjd, men jag tycker inte jag behöver stor skämmas och nu är jag tillbaka i vardagen igen och då blir det andra bullar.

Ja, man kom verkligen hem i vardagen. Natten till idag kom min lilla kille in i sovrummet och yrade och man bara känner att något är fel. Sedan börjar han kräkas. Lilla skrutten hade jätte hög feber och mådde verkligen dåligt. SÅ kl 2.00 på natten blev det omrokad i alla sängar och jag och lillkillen ”sov” själva i stora sängen. Eller som mamma till sjukbarn försöker man hålla koll och blunda lite så dagen har varit ganska tröttsam. Fördelen? Det är ju att man inte är så sugen på att äta något alls nu när man tagit hand om sjuka barn…

Oj, nu blev det ett låååångt inlägg. I vilket fall som helst fick ni se en underbart vacker brud i en strålande klänning!

Kram och godnatt!
Jenny


 Inlägg av kl 21:50
jan 042011
 

Det är en högtidlig dag idag för idag är det 1 år sedan jag började helfarten!

Den 3 jan skrev jag in mig på mitt xtravaganzacenter på BirgerJarlsgatan i Stockholm. Då såg jag ut så här!

Jag vägde in mig på matchvikten 101 kg. AHHHHAAA! Jag får sådan ångest att jag kunde låta mig komma dit, men låt mig berätta goda vänner att det var inte så svårt alls. Två graviditeter, kärlek till fet mat, godis och cola hjälpte till, och tada så väger man över 100kg.

Oj, oj, galet att se sig själv se ut så!

De första 2-3 dagarna på helfarten tycker jag var jobbiga för hjärnan ville gärna övertala mig att äta godis istället.

Sedan började det lösa till sig, och jag blev piggare och piggare. Sedan efter 2 veckor så fick jag en mental dipp. Jag tyckte att jag var så duktig och offrade så mycket, men jag kände ingen som helst skillnad på kläderna. Jag hade bestämt mig för att inte väga mig första månaden utan fokusera på cm istället.

Jag kommer nog aldrig glömma den där söndagen efter min andra vecka då jag mätte mig och såg att jag förlorat 13cm runt midjan! Helt galet, och motivationen gick i taket!

Sedan fortsatte det. Jag mådde verkligen som en prinsessa, pigg och energisk, vilket är svårt att tro när man går på 500 kalorier per dag!

Jag valde att knappt göra någon rörelseglädje alls under denna tid. Möjligen promenader men inte så mycket mer. Jag började nämligen mitt nya jobb samma dag som jag började helfarten så jag kände att två nya saker i mitt liv fick räcka.

Ett par gånger under resans gång var det jobbigt. De skedde främst när det var sociala sammandrabbningar som jag inte kunnat förbereda mig på. T ex en Champagne och snitt afton som var hemsk att inte få njuta av.

Något som jag oroade mig för innan jag började var hur min mage och tarmar skulle reagera. Jag har ju haft IBS sedan jag födde barnen och jag hade lite ångest för att det skulle bli värre, men på något sätt var det som tarmarna var mycket nöjda med mitt val och blev lugna och fick vila upp sig.  Det i sig var en stor vinst och det är bättre fortfarande, men jag måste verkligen sköta mig och inte äta något fett!

Så totalt gick jag på helfarten i 15 veckor. Favorit shaken var chokladen, men med hett, hett vatten och vispad med en stavmixer så att den blev alldeles slät och smarrig.

Av de 11 smaker som fanns då så kunde jag inte dricka grönsakssoppan och persikan. Alla andra gick bra, och framförallt svampsoppan och sparrisen gillade jag alla 15 veckor.

Många väljer att dela upp innehållet och dricka flera gånger om dagen för att de är så hungriga, men jag behövde inte det. Tre gånger om dagen gick bra. Det var sällan jag var hungrig så att jag inte stod ut. Ett par kvällar kan jag minnas, men då la jag mig med Mentala träningen för att inte tänka på saker jag ville stoppa in i munnen.

I och för sig minns jag en gång under vecka två då jag desperat ringde min coach Lina och frågade om jag inte bara kunde få ta en extra påse för att jag var så hungrig, men Lina var stenhård och sa att det fick jag inte, och då gjorde jag det.

Totalt gick jag under min helfart ned 25 härliga kg. Jag hade satt upp mitt mål som löd ”På min 35 års dag den 10 april 2010 väger jag 30 kg mindre och är Fabulos!” Nu var det inte så att jag ju hade gått ned 30, utan ”bara” 25 kg.  Men när påsken kom, 1 vecka innan så började jag min upptrappning.

Även den var jag orolig för då mage är som den är och jag trodde mina tarmar skulle få frispel, men jag hade fel igen. Upptrappningen gick utmärkt, men jag var ytterst noga med att följa varje gram man fick äta så att jag inte gjorde något som skulle orsaka tarmvred! Däremot så måste jag säga att ingenting jag någonsin ätit smakade så gott som min första måltid. Oj,oj. Det var en explosion för smaklökarna!

I alla fall, lagom till min 35 års dag så kunde jag äta och njut av en härlig italiensk buffé med en ostbuffé. Smarrigt, men ärligt så fick jag inte i mig så mycket…

Jag valde att inte fortsätta med halvfart utan gick direkt på att jobba med God energi och Rörelseglädje istället. Så jag fortsatte att gå ned och plötsligt hade jag tappat 6 kg till. Jag klarade till och med av min USA semester i augusti med att gå ned 1 kg! Det måste man ju nästan få pris för!

Sedan i oktober står jag stilla på vikten, förutom denna vecka då jag gått upp lite efter alla helgens festligheter. Tack och lova att de är över!

Som sagt under året har jag bjudit på lite roliga bilder och stunder och jag tänka igen dela med mig av dessa.

En av mina största bedrifter var att komma i storlek 46! Jag hade 50 när jag började och jag trodde aldrig att jag skulle kunna få på mig ett par byxor i storlek 46! Dagen jag gjorde det var helt underbar för då var det som jag klev över en mental gräns. Om jag klarar detta då kan jag klara var som helst.

Här har ni två fina bilder, före storlek 46

och en dag då jag äntligen kunde knäppa byxorna!

Ett annat kärt minne var när jag under våren upptäckte att jag kunde gå in i vanliga klädbutiker och köpa vad jag ville! Jag hittade jag jacka på Zara som jag faktiskt kunde ha! En total lycka att slippa gå in på tältavdelningen.

Det roliga är att jackan är nu väldigt för stor och det är hur mycket tyg som heslt över när jag knyter den i midjan…

Jag kommer inte ihåg när denna bild togs, men som sagt det ser ju inte ut som byxorna i storlek 50 passar längre…

När jag äntligen nådde mitt mål och var Fabulous på min 35 års dag så firade jag med partaj. Jag fick den snyggaste mössan någonsin!

Den här tårtan är väldigt special för mig.

Precis innan jag gick på helfaren slutade jag som sagt mitt gamla jobb och bjöd som sig bör på tårta, men en hel tårta blev över då jag verkar ha svårt att förstå att alla inte åt lika mycket tårta som jag… Jag frös därför in den med iden att den ska jag bjuda på när jag fyller 35 år och har gått ned i vikt. Den blev så symbolisk! Dessutom var den ganska god…

I samband med min födelsedag så åkte jag även till en studio där jag blev stylad och fotograferad. Så roligt var det!

Detta är faktiskt något som alla borde unna sig, inte bara för att man gått ned i vikt. Det är så roligt och ger så mycket energi att ta fina bilder och bli lite bortskämd innan.

Om man tar en liten titt på sifforna ser man ju att att det hänt lite där med…

Men sifforna talar ju för sig själv också…

Vad sägs om 31 cm runt midjan? Det kunde man kanske inte tro ens är möjligt.

Jag har också lärt mig mycket om mig själv och vilken typ av männsika jag är. Under helfarten upptäckte jag att jag är en känslo och stress ätare. Varje gång jag blev stressad under helfarten så kände jag ett behov av att stoppa något i munnen, vad som helst! Men även när jag var glad ville jag fira mat gott! Detta har jag jobbat med väldigt mycket. Äta gör man för att man vill, inte för att man försöker stilla något annat! Det är svårt att lära sig tänka om, men det är det som gör skillnaden.

En av de vanligaste frågorna jag får är om min hud hänger. Jag kan lyckligtvis säga att det gör den inte, faktiskt mycket mindre än jag trodde. Visst jag är inte fast i hullet som en 19 åring, men det ser helt ok ut, Dessutom har det dragit sig tillbaka mer och mer. Man får låta huden ta sin tid och för min del har det tagit 9 månader att tighta till mig.

En annan rolig nervös händelse är dels att jag hamnade som annonsflicka och hittade mig själv i Svenska Dagbladet en morgon. Mycket märkligt. Dessutom blev jag xtravaganzas framsideflicka på viktmagasinet. Också mycket märkligt att se sig själv på framsidan av en tidning. Inget jag är van vid så att säga.

Året har ju även bjudit på nya utmaningar i form av att få tala inför publik och berätta om min resa. Väldigt roligt att få möjlighet att inspirera andra!

Så innan jag avlutar mitt superlånga EGO inlägg, som kanske ingen i hela världen orkat sig igenom, om hur mitt år varit så vill jag ge er ett par tips att ta med om ni just nu bestämt er för att nu ska jag minsann gå ned i vikt!

1. Lyssna på den Mentala träningen, minst 3 ggr/ vecka. Hitta en rutin. Jag vet att många struntar i denna då de inte tycker att de är viktigt. Det är rätt den är inte viktig, den är grundläggande. Att lära sig tänka annorlunda är det som skapar framgång. Man behöver kanske inte vara en NASA forskare för att veta hur man ska göra för att gå ned i vikt, men varför gör man det inte då? Kanske för att hjärnan på olika sätt motarbetar dig, så det är där du ska börja.

2. Gruppträffarna. Det handlar också om att ta tid att gå. Dels för att det är spännande ämnen, men också för att man får prata med andra som är i samma fas som dig själv. För jag kan lova att vänner och familj kanske inte tycker att det är lila roligt att lyssna på dig om din viktminskning. Dessutom så är det väldigt inspirerande att se de andra lyckas, men också höra om deras motgångar för att tillsammans hitta styrkan.

3. Din personliga coach. Min coach Lina har varit ett stöd för mig och egentligen de andra tjejer på centret, Liselott, Pernilla och Rebecka! Om ni får en coach som ni inte känner en personkemi med så be att få byta. Det är vikigt att man känner 100% förtroende.

4. Att träna ska inte vara en plåga. Det ska vara en glad utmaning, eller Rörelseglädje som ju ledstjärnan heter. Jag har kört allt från Pilates till promenader till att hoppa studsmatta. Jag har svårt att få tid till att gå på läckra pass på gymmet så jag tar jag får. Dessutom ska jag under våren 2011 springa Vårruset och inte gå som förra året. Härligt med en sportig utmaning!

5. Sätt ett tydligt mål! Även om det handlar om att bara komma i en klänning i storlek 40. Att bara vilja gå ned i vikt ger dig liksom inget att kämpa för. ”På min 10 åriga bröllopsdag får jag på mig min bröllopskänning” är mycket bättre än att säga att jag ska gå ned 15-20 kg.  Om ni har svårt att hitta ett bra mål, prata med era coacher.

6. Du har ett val. Det är så lätt att skylla ifrån sig att man inte hinner, eller jag ska gå ned i vikt sedan när saker lugnar ned sig. Men att inte göra ett aktivt val är också ett val, ett val att fortsätta vara överviktig. Valen gäller ju allt. Om du t ex sitter och fikar och vill ta en bulle så har du ett val. Antigen  tar du en bulle och är nöjd med ditt val, men vet att det kanske innebär att du behöver röra mer på dig imorgon, eller så låter du bli. Oavsett hur du gör så gör du ett val. Däremot så ska du inte få dåligt samvete om du väljer att äta bullen. Främst för det är ju ingen som tvingar dig, du har ju valet själv att ta den eller låta bli. Det här är svårt, men efter 1 år så börjar det gå bättre. Jag är mer medveten och medverkande i mina val. Saker händer inte bara. Det som är vinsten med det är att det även ger reslutat på andra sätt i livet också och nya möjligheter öppnar sig.

7. Hitta glädjen i din vardag. Det känns som många bara planerar i sin allmenacka och inte njuter av de små stunderna. Man planerar framåt. I jul då ska vi mysa, eller på fredag. Försökt istället uppmärksamma de små sakerna. Som när man ligger i sängen med barnen på kvällen och fnissar, eller din man gör något för att visa hur mycket att tycker om dig. Stanna upp och njut av det lilla för det är det som är livet.

Oj, nu blev det väldigt mycket att tänka på. Hoppas att du inte blev rädd, för du får ju tänka på att jag jobbat med mig själv och mina laster i ett helt år.

Jag är säker på att jag inte skulle vara samma männsika idag om jag inte varit med i xtravaganza. Klart att viktminskningen är underbar, men jag har lärt mig så mycket om mig själv och utmanat mig själv att jag känner mig så mycket starkare och redo att tåla både stress och problem på ett nytt sätt, samtidigt som jag kan njuta mer av enkla saker och verkligen stanna upp och känna glädje.

Så 2010 var verkligen mitt år, året då jag inte bara kom i ett par tighta jeans, utan också hittade tillbaka till mig själv!

Nu hoppas jag att 2011 är det ert år! Att ni tar fram alla potential i er som ni kanske inte kommer ihåg och som bara väntar på att komma ut!

Jag håller tummarna och avslutar med att visa, igen, för ni är aknske trötta på den min superfina lilla EGO video som med musik och bild visar min resa!

httpv://www.youtube.com/watch?v=huaTPc3Iky4

God fortsättnings kram från Jenny

 Inlägg av kl 23:59
jan 032011
 

Tidigare idag gjorde jag detta inlägg om att min lilla katt Kajsa var jätte sjuk som nu bor hos mina föräldrar. Tyvärr klarade sig inte Kajsa. Hon var för sjuk. Så nu får hon jaga möss i katthimlen.

Hon var en go och envis liten tjej som kunde bestämma över stora kattpojkar på 8 kg! Ingen satte sig på henne och barnen hade respekt för henne.

Jag tog hem Kajsa från Stockholms katthem där hon och hennes syskon bodde. Kattmamman och ungarna hade blivit räddade av några människor då de sett den alkoholiserade mannen där katterna bodde spela fotboll med kattungarna. Hur kan man vara så grym! Kajsa har alltid varit rädd för män, förutom pappa som hon sakta fick förtroende för.

Sova gott lilla Kajsa!

jenny

Jag älskar djur. Kanske inte spindlar och kryp, men det räknas knappt.

Katter, hundar, grisar och kaniner. Sådana man kan gosa med.

När vi flyttade in i vårt nya hus så mutade vi våra barn med en varsin kattunge. Dottern döpte sin till Myran och sonen efter Svampbobs snigel Gary. När vi bokade katterna var det nämligen 2 hanar, men när vi hämtade dem så var det två honor. Vi försökte förklara för sonen att vi kanske skulle döpa om katten till något lite tjejigare. Han deklarerade dock att hans katt minsann var en pojke för det hade han bestämt. Så nu heter katter Gary!

I alla fall. Djur ger mig så mycket glädje och Mental näring. När jag går upp först av alla på morgonen kommer de alltid och kurrar, kanske för att de vill ha mat, men ändå. De bjuder alltid på kärlek och deras upptåg är för det mesta roliga, förutom då Myran hoppade ned i en 10 liter vit målarburk och vårt vatten var avstängd.

Katter är underbara. Det enda som är jobbigt är att de blir sjuka. Just nu är min gammla kisse, 15 åriga Kajsa jätte sjuk. Hon fick flytta till mina föräldrar under en tentaperiod för 14 år sedan eftersom hon blev könsmogen just då…

Hon är en speciell katt och jag blir ledsen att hon är så sjuk.

Men lika jobbigt som det är att de inte mår bra så är ju inte det en anledning att inte ha ett djur.

Vi håller tummarna att Kajsa blir bättre!

Vi hörs!

En bild på mig och Myran som gosar i soffan!

 Inlägg av kl 23:23
jan 022011
 

Nu är det 2011 minsann och ett helt nytt år! Jag började nyårsafton med att väga in mig, men det blev inte jätte bra. Nu stod vågen på 72,2 kg, men det hade man kanske kunnat vänta efter en julevecka med lite mer god mat än vanligt. Jag kände mig inte speciellt ledsen heller, för det  är ju jag som gjort valen. Dessutom vet jag att snart är ledigheterna och högtiderna över och då blir det lite vanligare rutiner igen.

Precis som de senaste 7-8 åren har vi firat Nyår tillsammans med mycket goda vänner i Haninge. I år var alla andra som brukar närvara inte där så det var bara vi fyra och våra barn. Det var ett alldeles perfekt sätt att avluta året, lugnt och roligt!

Vi började med lite pulka åkning och snöbollskrig och jag blev mulad av min dotter ett par gånger. Är det ok att mula tillbaka på en 7 åring? Det tar liksom emot, men å andra sidan, den som sig in i leken ger…

Dagen fortlöpte med glögg och mat till barnen och lite film. Man blir lite trött av att leka…

Sedan gjorde vi alla oss nyårsfina och började förbereda för den obligatoriska nyårssupén. Mina nyårsglasögon är inte att leka med.

Dessutom kom jag i min fina svarta lilla klänning i storlek 38. Inte illa!

Trots mitt inte suveräna vikt på vågen så hade jag bestämt mig för att nyår är nyår och jag gör så bra val jag kan, men njuta av maten.

Förätt; Laxpaté med cummberland sås. Hemmalangad av mästerkocken Johan.

Huvudrätt: Oxfilé med potatis, bea och vitlökssmör.

Efterätt: Marängsviss

Inget var äckligt alls! Det var underbart och jag njöt av allt.

Visst är maten en kväll som detta kanske lite viktigare än andra kvällar, men det är ju Sällskapet som gör skillnaden. Vi hade riktigt roligt, med ett par bus som vi nog alla kommer att minnas från detta nyår!

I år var första året som jag kan minnas som jag inte hade något Nyårslöfte. Dels för att jag höll mitt från förra året, och att jag nu tänker mig att om jag vill göra något så behöver jag inte ge ett löfte på Nyårsafton. Jag kan faktiskt börja med mitt löfte när som helst!

Nyårsdagen brukar vara pizzadagen, men jag äter ju inte det längre. Ett par slicar har kanske åkt ned under året, men inte en hel. Dessutom brukar jag må så illa efter.

Istället blev det ett besök på mojjen. Oj, så gott det var! Jag valde en tunnbrödrulle och en ramlösa. Kanske inte det bästa alternativet, men om man kommer till en mojj så var det nog bland de bättre valen.

Så nu är det bara att fortsätta med det nya året och till exempel gå till jobbet imorgon…

Sist idag skulle jag vilja dela med mig av en bild som visar mig på nyår förra året och i år. Det är svårt att se att det är samma person. Då är det ju dessutom jag själv på bilden! Det går verkligen att förändra sig om man väljer att göra det.

God ny kram på er!
Jenny

 Inlägg av kl 17:23