Fabulous 4 Life!

Jag vet att jag skriver ganska mycket om mina katter och det jag ville inte framstå som en galen katttant, men de är så roliga. Dessutom är jag inte singel så jag har bara 2 katter och inte 40 stycken som en riktig katttant.

Mina katter är verkligen toppen, förutom när du har sönder saker, eller äter tårta som står på bordet, eller när de krafsar på dörren kl 3.00 på morgonen för att komma ut…

Men för det mesta ger de väldigt mycket, för de är roliga och gosiga. Ibland är de bara katterna som möter mig i dörren när jag kommer hem på kvällarna, när resten av familjen är för upptagen för att ge mamma en kram.

Det som är det bästa med dem är ju att de är ganska knäppa och har en del knasiga grejer för sig och bjuder på en hel del skratt med sina upptåg.

Igår kväll skulle jag gå och lägga mig och skulle bara in på toaletten för att borsta tänderna. Klockan var ganska mycket och jag var ganska trött.

Då möts jag av det här:

Det roliga var att båda tittade upp när jag kom in och såg lite surt på mig för det såg ut som de tyckte att jag störde.

Katterna följde mina rörelser med varje steg…

Så egentligen har den här historien ingen poäng, förutom att jag är så glad att jag har dessa knäppkatter i mitt hem. De bjuder alltid på något oväntat och kul, precis vad man kan behöva en torsdagskväll när man ska borsta tänderna…

Däremot så var det ganska svårt att borta tänderna och tvätta händerna när handfaten var fulla, men det gick även om katterna inte var överlyckliga…

Ha en skön fredag!
Jenny

Så har ännu en helg passerat. En skönt helg, men också lite trött.

Allt var fredagens fel. Vi skulle ha Italiensk afton med glasprovning i fredagskväll med 2 goda vänner. Jag hade ätit en lätt lunch på dagen, soppa och macka. Det var första felet. Det andra felet var att sonen stökat runt torsdag natt så jag sov nog bara 4 timmar, vilket är alldeles för lite.

Därefter var det lite stökigt då dotterns skulle på övernattningskalas och vi skulle börja med provningen innan vi åt. Så provningen kom igång ca 19.30. Dessutom var vi ganska hungriga. Så provningen som brukar ta över en timme tog kanske 30-40 min.

I det stora hela innebar det att jag fick i mig för mycket alkohol på för kort till på en ganska hungrig mage. Resultatet blev en ganska trött och glad i hatten Jenny.

Så kan det gå, men i efterhand kan man förstår varför. Roligt hade jag i alla fall 🙂

Så vi var ganska nöjda hemma hos oss att lördagen inte bjöd på mycket mer än soffan och Mello på kvällen. Dottern skulle på kalas på eftermiddagen och det är roligt när man bor på landet.

Hos oss är det omöjligt att veta var folk bor, för det går inte att slå in något på gps, men man kan ju alltid få fina förklaringar om att om du åker över guppet på raksträckan och sedan svänger höger efter den tredje stenen så ser du två röda brevlådor. Då ska du svänga. Sedan tar du andra vänster, inte vid den röda ladan utan busken som är ganska kort ansad…

Så alltid lätt dom en plätt 🙂 Jag lyckas ju alltid åka fel! Det spelar ingen roll. Jag behöver en adress med ett riktigt namn och en siffra. Det behöver inte ens garantera att jag hittar, men oddsen är bättre. Turligt nog har man en annan fördel på landet om man åker fel. Det är att man alltid känner någon. Så man har alltid någon att fråga…

Så mer action än att leta efter ett hus ute på landet blev det inte. jo, jag tog faktiskt en prommenad på lördagen för jag behövde lite frisk luft. Det var otroligt skönt även om det var ganska trist väder.

Det var i alla fall en perfekt dag. Helt kravlös. Inte ens mat lagade jag utan det blev italienska rester, och det är det ju inget fel på…

På söndagen var jag mig själv igen och barnen skulle på Knatteskutt. Där får barnen prova olika typer av sporter under en termin. I går var det lära känna varandra och lekar, men det blir tennis, brottning, gymnastik och bollsporter. Sonen for omkring som en tossig tok över hela hallen. Han sprang eller studsade i en timme. Så han var hur nöjd som helst, och äntligen lite trött 🙂

Det var ju en helt underbar dag igår och precis som varje år var vi bjudna till vår granne på kalas. Det är helt otroligt för detta är det 3 året vi är där och det har alltid varit strålande sol! Skälvklart satt vi ute och grillade korv och åt en fantastisk smörgåstårta!

Lite kaffe på det och med den strålande solen och insikten att vi inte bara bor underbart utan att vi har toppen grannar gav mig massor av Mental näring.

Promenera dit och hem var också mysigt, men också vackert. Det är något speciellt med snö och sol!

En magisk dag, och en mycket piggare Jenny än på lördagen!

Så nu är det måndag igen, och jag känner att jag faktiskt kan suga ur lite av gårdagens sol in i denna vecka.

Vad gjorde ni i det underbara vädret? Har ni tankat batterierna?

Jenny

Jag vet inte hur er hud mår denna tid på året, men min är ju inte direkt som en bebis hud.

Snarare att man skulle kunna använda t ex mina armbågar för att sandpappra diverse ytor med. Alltså jag känner mig inte så mjuk och len, utan torr och gammal…

Usch, det är verkligen trist att känna sig så torr och sliten och jag vill skylla på vädret och kylan för det är verkligen inte gynnsamt för huden.

Så nu var jag och handlade på ett av alla de nya apoteken, Boots, och man blir alltid lite inspirerad av alla nya varumärken som finns där. När jag var i London så handlade jag där och därför så kände jag igen en del.

Mitt i allt detta hittade jag en cream som såg så spännande ut. En kropps sufflé! Vem behöver inte en liten kropps sufflé så här i en grå och trist februaridag?

Så lite crazy som jag var, och eftersom den luktade såååå gott så köpte jag mig själv, tänka er, en sufflé.

Den gjorde faktiskt skäl för sitt namn, för konsistensen var bubblig och kändes fluffig och lätt.

Så igår kväll tog jag lite Jenny tid. Först lite Zumba sedan låste jag in mig i badrummet. Galet, jag vet på en onsdag! Men jag gick all in. Scrubba, fixa och tricksa, packa in och släta ut för att avsluta allt med min nya sufflé! Ni vet det krävs mer nu än man man var 20. Då var det in i duschen, sedan var man klar.

Men,ohh vad härligt jag kände mig efteråt. Len som en liten bebis. Möjligen var jag ganska irriterande för jag tror jag frågade min make 1000 gånger ”Visst är jag len?” varvat med ”Men visst luktar det gott?”

Maken var snäll och svarade ja väldigt många gånger, så kanske jag var lite irriterande, men jag var i alla fall len 🙂

Tänk att man kan skriva ett så långt inlägg om ingenting tänker ni nu, men vet ni, det är ju de där ingenting som skapar energi som jag alltid pratar om. De små stunderna.

Min lilla sufflé kväll gjorde mig glad och avslappnad, och det är verkligen inte fel en torr onsdag i februari…

Så jag hoppas ni tar lite egen tid och gör något riktigt lyxigt för er själva ikväll. Lova?
Jenny

Så var måndagen nästan redan slut och jag hade tänkt berätta vad jag gjorde i helgen…

Lite klyschigt , men dagarna bara flyger iväg. Nu är det ju nästan dags att planera nästa helg…

I fredags kväll hade jag och två andra mammor dragit igång en liten ”date” i bygden. Vi hade under längre tid pratat om att ha en mysig kväll med de andra mammorna som bor i området.

Dels för att vi kände att man aldrig hinner prata med varandra på skolan. Det är alltid snabba hej hej, och kanske försöka hinna få barnen att boka en lekträff, men kanske också för att många är inflyttade och vi bor på landet så är det super trevligt att faktiskt hinna umgås med andra trevliga mammor och lära känna sina ”grannar”.

När vi skickade ut inbjudan och satte upp den på skolan så trodde vi aldrig att det skulle bli en sådan respons! Vi hade som mål att om 7  personer kom så var vi jätte nöjda, men hela 31 mammor anmälde sig till kvällen, och det var många andra som var väldigt sugna men som inte kunde vara med denna gång.

Vi hade bokat upp en bygdegård som också tack och lov gjorde maten. Tacobuffé! Hur gott och bra som helst. För på en tacobuffé kan de flesta hitta något som de gillar.

Jag var faktiskt säker på att några skulle boka av under fredagen, för så brukar det alltid vara, men så var det inte! Alla förutom en kom, och hon hade verkligen skäl till att inte komma.

Så vi började med en välkomstskål och pratade lite om vad vi täkte göra på våra träffar, för vi hoppas ju att det inte bara var denna gång.

Efter det blev det tacobuffe. Så gott och trevlig att faktiskt hinna prata utan att bli avbruten flera gånger av söta och fina barn.

Många av mammorna ser man ju nästan varje dag och man vet vad deras barn heter, men det var också roligt att få lära sig namnen och inte bara att de är ”mamma” till någon. Det är helt enkelt trevlig att få vara Jenny en kväll och inte någons mamma.

Efter middagen och innan kaffet och kakan kände vi att det också vore roligt med en aktivitet som var lagom vild. Så det blev chokladprovning som Linda hade ordnat så fint.

Det var bra information om hur man ska göra när man bedömer en choklad. Dessutom var  chokladen god och vi fick oss en rikigt käftsmäll när vi provade en 85% choklad.

Kvällen fortsatte sedan i puben, med mer fniss och prat, och ganska sent blev det, men vi var glada ändå. I alla fall på kvällen… Jag vet inte om jag var lika fnissig på morgonen.

Så jag tyckte det var väldigt lyckat och för min del och gav mig mycket energi och Mental näring. Det var dessutom roligt i morse när man lämnade på skolan och man kände att man sa hej på ett annat sätt, förstår ni vad jag menar. Ett riktigt hej!För att vi känner varandra på ett annat sätt. Det tyckte jag kändes väldigt bra.

Men jag var kanske lite trött i mössan på lördag, men tack och lov kunde jag vila upp mig hela dagen då vi först på kvällen vi skulle på middag i Haninge, hos min guddotter och hennes bror som fyllde 7 år. Jag ska inte ens berätta vad jag åt för ni kommer bli väldigt avundsjuka, men det var som vanligt när man är där otroligt gott.

Söndagen hände det inte mycket heller. Vi lyckades ta oss till en biograf för att se Mästerkatten för barnen har tjatat i månader, trots att filmen inte hade premiär förens i fredags. Jag tyckte den var roligt, men jag vill nog se den på engelska för jag tror den är ännu roligare då. Det var absolut sevärd.

Sedan var det plötsligt måndag igen 🙂

Så det jag vill rekommendera er denna vecka är  att om ni kan spendera lite tid med att lära känna andra människor som ni kanske inte alls brukar umgås med. Det ger massor av energi och chansen att lära känna nya människor.

Ha en bra vecka 6!

Jenny

Mitt beslut att gå ned i vikt kom gradvis. Det var inte så att jag vaknade en morgon och sa idag börjar jag!

Det var en process att ta beslutet och att bestämma sig för att satsa en gång för alla, men igår kom jag på ett avgörande ögonblick då jag tror tankeprocessen satte igång.

Jag gillar inte att sova själv hemma. När min make är ute och reser så sover jag väldigt dåligt. För det första har jag svårt att somna. När jag väl gör det så är sömnen orolig och jag måste sova med lampan i hallen tänd. Jag vaknar ofta flera gånger om natten. Huset har väldigt många ljud…

Men i förrgår när min make var iväg så hade jag varken svårt att somna eller att sova. Så det var väldigt skönt.

Så jag funderade lite på varför det gick så bra denna gång, och varför jag brukar sova så dåligt. Är det för att jag är mörkrädd. Ja, lite är det nog så. Jag känner mig lite otrygg när maken är borta.

Men sedan kom jag på, att det faktiskt har med dödsångest att göra. Som i sin tur är en av anledningarna till att jag ville gå ned i vikt och som var den pushen som gjorde att jag satte igång.

För ganska många år sedan var min make iväg på jobb över natten och jag var hemma själv med barnen. Min son var kanske 8 månader och dotter 3,5 år. Jag hade nog en top vikt på 110 kg.

Den natten vakande jag av tryck över bröstet. Ett ihållande tryck som gjorde väldigt ont och som inte gick över. Självklart blev jag jätte rädd. Jag ringde sjukhuset och de sa att jag var tvungen att åka till akuten. Det i sig gjorde det dramatiskt då jag var själv hemma. Dels så kan man ju inte bara åka in till akuten eftersom man har två små barn hemma. Dessutom tänkte jag att tänk om jag får en hjärtinfarkt nu och dör och barnen är själva hemma med mig! Hur skulle det gå?

Stor panik, plus tryck över bröstet.

Jag ringde maken som kastade sig hem. En granne kom över minns jag det som så att jag kunde åka till sjukhuset.

Nu var detta en dramatisk stund för mig, men tack och lov så var det ingen hjärtinfarkt! De kunde inte hitta vad det var, men det var inte hjärtat. Självklart blev jag undersökt många gånger och under lång tid då jag fortsatte få samma besvär. Man konstaterade till slut att det troligvis rörde sig om att mina bröstmuskler på vänster sida drar ihop sig och skapar detta tryck. Så det är bara att leva med.

Jag kan fortfarande få så ibland, men ytterst sällan om jag jämför med hur det var under den tiden. Dels beror det kanske på att jag rör mer på mig idag så att musklerna inte är lika tighta, men också att jag inte stessar upp mig på samma sätt.

Även om det var skönt att det inte var någon hjärtinfarkt så tror jag att just den natten tändes en rädsla för döden i mig, och att med min vikt och dåliga kondition kunde det lika gärna varit en hjärtinfarkt.

Även om det tog ganska lång tid att faktiskt ta beslutet att börja min viktminskningsresa så tror jag också med dödsångesten föddes en vilja att leva, och göra det som står i min makt att påverka att jag lever så länge jag kan för mina barns skull.

Natruligtvis så kan jag dö precis när som helst ändå, men för min del kände jag att gå ned i vikt och komma i form skulle öka mina odds att faktiskt leva ett längre liv. Den chansen tog jag.

Händelsen tror jag också påverkat mig generellt för att vara hemma själv med barnen över natten. Dödsångesten har rotat sig in i mitt undermedvetna och påverkar mig fortfarande.

Därför var det extra skönt att inse att jag somnat och sov gott häromnatten.

För min resa handlar idag inte så mycket mer om vikten, utan att jobba med andra delar som behöver uppmärksamhet. Att komma vidare med min personliga utveckling som det så fint heter.

Så för mig kändes det skönt att det skett en förändring, även om jag förstås mycket hellre har min make hemma så kan jag i alla fall ha en god natts sömn!

Nu är jag väg hem på ett mycket trångt tåg, men jag har en spännande kväll framför sig. Ikväll ska jag på middag med 31 underbara tjejer från min bygd. Tacobuffe och chokladprovning. Jag hoppas det blir mycket fniss och rolig kväll!

Ha en fin kväll ni med!
Jenny