Igår införskaffade jag lite nya träningskläder, för nu kan jag med gott samvete säga att jag börjat träna 🙂
Ni vet hur det kan vara när man kommer på att man ska göra en förändring och så håller det i några veckor. Ni vet hur gymmet alltid är fullt 4 veckor efter nyår och plötsligt blir det färre och färre människor…
Nu är jag i alla fall förbi det och har 3 pass i veckan som jag siktar på och håller mer eller mindre. Mindre beror inte på lust, utan ibland fungerar inte planeringen. Jag kör de 5 Tibitanerna varje dag och om jag slarvar med dem så gnäller nacken på eftermiddagen. Så kroppen talar sitt tydliga språk måste jag säga…
I alla fall, tillbaka till min inköpta Jazzbyxa. På 90 talet när jag tränade som mest så hade jag alltid Jazzbyxa. Ni vet tighta byxor med boot cut längst ned, men sedan på 2000-talet blev det extremt omodernt och jag fick byta över till andra modeller mot min vilja.
Men som ni vet, väntar man tillräckligt länge kommer de tillbaka och blir modernt igen! Hurra! Nu är det jazzbyxans tid, men den har ju förstås inte kvar det läckra namnet utan heter något modernt och flashigt som jag inte ens kommer ihåg. Men jag vet vad den är…
Det som var lite roligt var att, och jag vet att det är fånigt och denna insikt inte kommer att leda till några vetenskapliga rön, men med den nya Jazzbrallan på så fick jag faktiskt mer energi på träningspasset igår. Vet inte varför, kanske bara nya kläder gav mig en energikick, eller så mindes kroppen känslan och var 18 år igen.
Dock kan jag meddela att jag inte är 18 år och i samma form som då, tihi, men strunt samma egentligen, om jag tog i mer och hade mer energi så är ju det en stor vinst i sig, och riktigt trött blev jag 🙂
Välkommen tillbaka Jazzbrallan!
Sjukt kul att ha kommit igång och det är så tydligt för mig att träning är glädje oavsett nivå man lägger det på! Så nu kör vi framåt!
Heja heja
Jenny
