okt 302011
 

Så då är man hemma igen, efter en ny spännande upplevelse i bagaget. Vilken stad Moskva är och vilket äventyr det varit.

Det är svårt att veta var man ska börja, då det är ganska många intryck och saker jag måste smälta innan jag uttalar mig om, men det var lärorikt och intressant och Moskva är väldigt vackert, men köra bil kan de inte. Jag har varit i många stora städer där man hållit andan i trafiken, men Moskva tar nog priset på bilförande. Så många bilar på vägar som inte är byggda för så mycket trafik, och förare som inte vill sitta i trafik alls och som kastar sig mellan fält för att komma fram fortare, vilket resulterar i de krockar istället. Så visst det var hjärtat i halsgropen ett par gånger.

Tack och lov tog vi oss runt ganska mycket via Metro och oj vad vacker det är! Helt otroligt med konst och kristallkronor!

Det som är lite roligt är hur ofta tågen går! I rusning går de var 20 sekund och i lågtrafik varannan minut! Jag frågade vad som hände när det blev förseningar, och då sa de att det blir aldrig det. Det är inte ett alternativ och det skulle inte gå för att det är för många männsikor.

Mitt förslag är att SJ och SL åker dit och tittar lite hur man löst det för jag när säker å att de skulle kunna få många bra tips…

Förutom allt vackert man sett så har man ju också ätit en del. Första kvällen var vi på Uzbekistansk resturang, direkt hämtad från 1000 och en natt. Sååååå gott och roligt, och annorlunda. Nu har jag ingen bild själv, men jag rökte vattenpipa för första gånger i mitt liv. Melon smakade det, så det var gott, förutom att det smakade rök.

En kväll var vi också ute på en mer modern restaurang. Lite tråkig som jag är valde jag italiensk mat som smakade bra.

Priserna var nog högre än jag väntat mig. En middag som innehöll ett glas vin, en pastatallrik och en efterrätt kostade ca 500:-. Så billigt var det inte, men var annars kan man äta en efterträtt som heter Mercedes-Benz?

Lite roligt eller hur?

Som sagt mestadels av tiden var jag på kontoret, men en kväll han vi med Röda torget.

Det var mäktigt att stå där. Man känner historiens vingslag och tänker på allt som utspelat sig här. Det var en riktigt stor känsla att vara där.

Jag har liksom varit där! Hur skumt är inte det 🙂

Men som, sagt Moskva bjuder på de ena vackra byggnaden efter den andra. Otroligt vackert kvällstid då allt är upplyst!

Fredagkväll var jag i alla fall ensam kvar då mina svenska kollegor åkt hem. En av mina ryska kollegor tog mig med på stan, men oj vad trött jag var, men man är aldrig för trött för en kaffe på den Ryska Dunkin Dounuts…

Det som var lite kul var att när vi kom upp ur Metron på fredagkvällen så var det fullt pådrag. Poliser, militärer och ett par pansarvagnar. Jag blev väl lite orolig, men det visade sig att Bolstoj teatern öppnade denna kväll efter att ha varit stängd i 6 år för renovering. Så Presidenten och hans närmaste 1792 vänner hade blivit inbjudna till premiären. Byggnaden var upplyst så vackert och tänka sig att så nära den Ryska presidenten kommer jag nog aldrig igen…

Ja, jag måste berätta en ganska rolig tull historia. Ni vet hur tullen ofta ser ganska sur ut i alla länder. När jag skulle åka hem fick jag en ganska ung kille, kanske 24 år som skulle kolla mitt pass för att få resa ut ur landet. Han tittar på passet och tittar sedan på mig, upprepar detta ett par gånger. Till saken hör att det är ett gammalt pass sedan innan jag gick ned i vikt. Dessutom har jag ganska mörkt hår på bilden.

Den unga pojken delklarerar efter att ha tittat på både mig och passet mycket noga att ”You are very well built now” och så fick jag, hör och häpna ett leende! Så roligt faktiskt. Så jag känner mig lite nöjd att till och med den ryska tullen ger komplimanger på min viktminskning 🙂

Jag har så många roliga historier att berätta, men nu orkar jag inte skriva mer. För att sammanfatta det var det en otroligt givande och spännande resa och jag hoppas få komma tillbaka, men jag älskar mitt hem och det finns ingen annanstans i världen jag hellre vill bo än på min lilla svenska kulle i skogen…

Ha en bra söndagkväll!
Jenny

 

 Inlägg av kl 18:01
okt 292011
 

Nu sitter jag på flygplatsen på väg tillbaka hem. Ohhhh, vad jag längtar, men oj vad många saker jag fått lära mig och uppleva.

På vägen tillflyplatsen hade jag den märkligaste/ galnaste / roligaste bilresan jag haft. Bara att bli körd av en man från Armenien, samtidigt som han pratat ryska med mig och jAg försöker svara på något slags teckenspråk, men ryska och tyska inslag.

När vi kom i onsdags fick vi en chafför och han körde som man gör i Moskva. Inget konstigt, men han blev nog orolig när vi sa oj, oj oj, hela tiden. Han ringde vår kontakt här i Moskva för att höra om vi var oroliga, vilket vi inte var… Han bjöd oss i alla fall på massor av godis, för att vi inte skulle vara så oroliga. Han körde bra. Det var inte det, det var bara väldigt annorlunda.

Det roliga var att jag fick samma chafför idag på väg till flygplatsen och när vi såg varandra sa jag oj, oj och skrattade och det gjorde han med…

Allt i en stad där trafiken är helt galen. Det var väldigt många olyckor idag så han tog alla möjliga vägar runt för att vi inte skulle hamna i kö. Så visst jag har sett förorterna av Moskva också…

Mest nervös var jag när vi hamnade på en lerig bakväg, men då fick jag godis och jag förstod att det varit en krock på motorvägen ovanför oss och att vi skulle hitta en ny väg.

Väl framme så gav han med bakverk som hans mamma gjort för att han tyckte att jag tog det med sådan ro. Jätte snäll.

Så när jag väl kom igenom alla kontroller så kände jag mig ganska uppjagar, mest också för att jag inte gillar och flyga…

Så då satte jag mig och tog en öl och en ost greja och bara kände stressen rinna av…

20111029-164922.jpg

Jag dricker ganska sällan och ännu mer sällan mycket, men den där ölen var sååååå bra för mina nerver. Det var precis vad jag behövde för att känna mig lite lagom avslappnad!

När jag kommer hem ska jag berätta lite mer om denna otroliga upplevelse, men nu ska jAg snart hoppa på planet, lite lagom avslappnad…

Pakka
hej då på Ryska…

 Inlägg av kl 13:53
okt 282011
 

Jag har inte skrivit på ett par dagar då jag mest jobbat hela tiden faktiskt. Jag är trött på alla sätt, i huvudet och i kroppen, men mest i mina fötter.

Många nya upplevelser här i Moskva, så mycket att berätta  när jag kommer hem. Kanske rent av ett litet bildspel på några high lights.

Längtar galet mycket efter min underbarafamilj och hade hellre gosat med dem nu.

Jag har köpt en rolig/skum present till min make, så vi får se hur den tas emot…

Imorgon åker jag hem och jag lääääängtar.

Kram på alla där hemma!

 

okt 262011
 

Så sitter man här på Arlanda och väntar på planet till Moskva.

Även om det ska jobbas mycket, och man inte kommer hinna se så mycket så ska det bli jätte roligt att få insupa den ryska atmosfären och upptäcka en för mig ny stad.

Det värsta med det hela är att är ju flygrädd. Sitter här på Arlanda och dricker en latte och äter en macka och ser planen lyfta genom fönstren.

Usch, det ser så läskigt ut! Det går emot att förnuft att så tunga saker kan flyga i luften. Jag har ju gått ned 30 kg och kan fortfarande inte flyga. Hur kan då så stora metall grejer flyga?

Jag vet ju rent tekniskt hur det fungerar då min snälla make berättat det 1000 gånger för att hjälpa mig med min flygrädsla, men bara man ser ett plan så känns det så ologiskt!

Dessutom är ju planen så högt upp i luften. Det är så långt ned att ramla.

Jag vet, många ologiska tankar när man vet att det är mycket farligare att köra/ åka bil. Men har man en flygrädsla så har man. Jag har ju i alla fall inte en bilrädsla och det kan vi vara glada för för det känns ganska opraktiskt.

Så nu ska jag ladda upp för att klara mig genom en flygning och jobba emot känslan att vilja ställa mig upp och skrika. Det ska nog gå bra.

Det lustiga är att jag alltid varit flygrädd. Det kom samtidigt som jag fick barnen. Man kom på något märkligt sätt att man för det första kunde dö och det andra var att man har en liten familj där hemma som är beroende av en. Så det blev ett stor ansvar och då vill man inte dö i en flygolycka. Ganska ologiskt, men så är det.

Så även om det var tråkigt att bli flygrädd så var det ju även samma insikt som fick mig att vilja gå ned i vikt. Jag ville vara en frisk mamma för mina barn.

Så man kan säga att jag gick från tjock och flygglad till smal och flygrädd.

Man vinner några och förlorar några, men balansen är det samma 🙂

Även om jag inte vill sluta skriva så måste jag för snart går flyget och det vore ju dumt att missa det när man redan är på Arlanda…

Ha det bra så hör jag av mig när jag är på rysk mark!
Jenny

 Inlägg av kl 09:50
okt 242011
 

Jaha, så var det måndag igen. Jag har verkligen inte åstadkommit något denna helg. Så slappt så.

Vaknade upp i Farsta på lördagen och käkade en mysig frukost och tog sedan tåget till Uppsala. Där skulle jag möte upp min familj och lite vänner. Jag kom först till Uppsala och satt med en stor latte på ett café och spelade spel. Så avkopplande och skönt och något det var länge sedan jag gjorde.

Sedan promenerade vi runt lite i stan och målet var lunch, det blev det på Texas Longhorn. Det kanske inte var så att det fanns några goda energi alternativ, men trots det så måste man göra sitt bästa. Man behöver ju inte beställa en full portion, eller äta upp allt. På Texas Longhorn kan man välja halv på ett par rätter och det räckte gott och väl för mig. Så även när man är på restaurang så går det att göra bra val.

Väl hemma igen så gjorde vi lite mer av ingenting. Jag och Anette låg i soffan och pratade medan våra pojkar var och handlade middag.

Kvällen till ära blev det kött med rödvinssås, för vi var ju sååååå hungriga efter lunchen… Maken grillade och man blir lite glad att äta grillat på hösten. Det känns som man får behålla lite av sommaren genom att fortsätta grilla. Rödvinssåsen vi åt var förstås också hemmagjord och alldeles underbar! Smarrigt,

Kvällen avslutades med ett sällskapsspel där man skulle tävla i hur mycket man vet om sin partner. Jag vill bara lägga till att våra mottävlande faktiskt varit gifta 10 år längre än vi…

Så det var en dag full med härligt lugn och god mat och roliga vänner.

På söndagen vaknade jag upp med intentionen att ha en produktiv dag, men så blev det inte, inte alls faktiskt. Jag lagade mat, städade köket och tvättade. Sedan tog jag det lugnt, tittade på film, var med barnen. Jag var inte ens ute och tog en promenad. Jo just ja. Jag var ute i garaget och hämtade in min resväska.

Det kan vara jobbigt när dagar som man känner hade en plan, bara försvinner. Men helt ärligt så behöver man dagar då man inte gör någonting. Man får lyssna lite på kroppen, och inte så dåligt samvete för att man inte gjorde allt man bestämt sig. Närmaste veckan kommer att vara ganska full fart. Så inget dåligt samvete.

Föresten, jag gjorde ju en ny sak. I lördags köpte jag ett par nya hårgrejer som hette Gooset tror jag. Man använder dem för att få lockigt hår utan att använda el. Så dessa provade jag.

Jag var så fin när jag hade dem i håret.

20111024-082056.jpg

Ibland är det som man tröttar på mitt hår och vill göra något annat. däremot så är jag lite, lite feg. Så jag vill inte göra något som jag inte kan fixa till och ändra tillbaka lite snabbt.

Jag tycker att det framför allt blev lite crazy, men också lite fint.

20111024-082254.jpg

Maken tycker jag ser lite ut som Shakira. En fin komplimang som jag också utnyttjar genom att sjunga lite Shakira låtar.

Inget förgyller väl en måndagsmorgon som det?

God vecka!
Jenny

 Inlägg av kl 07:32
okt 222011
 

Fredagkvällen spenderade jag i mina gamla hoods…

20111022-101341.jpg

Det är något en en som väcks när man kommer ”hem”. Jag har ju inte bott här på riktigt sedan jag gick ut gymnasiet och flyttade till USA som au pair, men stegen man tar där känns hemma. De känns invanda. Även centrum ser helt annorlunda ut mot mina dagar så är den kom man känner sig bekväm. Saker i omgivningen som man känner igen. Små saker.

20111022-101619.jpg

Jag flyttade hit när jag var 5-6 år och har alltså vuxit upp i Farsta. Gått i skola och gymnasium. Tränat handboll, fotboll, dansat och sjungit i kör för att nämna ett par aktiviteter. Discon i centrum med många minnen. Så för mig är Farsta hemma med många minnen och det slår mig alltid när jag kommer dit. Det känns som hemma.

Igår hade vi lite ospontant bokat in en date. Jag tror vi bokade för 3 månader sedan bara för att alla skulle kunna. Trots det finns inga garantier att faktiskt alla andå kommer.

Men igår kväll kom alla! Ingen bangade, vilket var jätte roligt. Vi är 4 underbara tjejer som vuxit upp tillsammans. Vi har gått igenom allt tillsammans då vi nästan alla känt varandra sedan vi var 7 år gamla. Skola, fotboll, god Times and bad times. Pojkvänner, utbildning, viktvisor, sambos, män, bröllop och barn. De här tjejerna som känner alla ens sidor och gillar en på rikigt för den man är. Hoppas jag 🙂

När vi var yngre så hade vi så kallade ”matfester.” Det låter värre än det var. Vi åt helg enkelt god mat, med chips och cola hemma hos någon samtidigt som vi ofta sov över hos varandra.

På matfesterna fanns det obligatoriska inslag, som den grillade kycklingen med potatissallad. Den gjorde återintåg igår.

20111022-102309.jpg

Japp, smarrigt och nostalgi. Kan det bli bättre?

Ja, det kan det ju för det bästa med att träffas är ju inte att äta. Det är ju att få prata, prata och prata. Kl 2.00 somnade jag mitt i en mening tror jag. Det var som gamla tider då vi pratade tills vi somnade i soffan. Underbart och mental näring på hög nivå.

Just nu är det mycket. Jag vet att jag ofta säger det, för det är ju sant, men en fredagskväll full med mat, vin och prata med underbara tjejer var precis vad jag behövde. Ladda mina batterier och prata om saker som är viktigt, men som man inte alltid hinner prata om.

Så jag kommer leva på energin av vår träff länge.

I helgen blir det vila och mys med familjen som gäller för på onsdag ska jag åka och jobba i Moskva några dagar. Det ska blir spännande. Det är första gången! Så jag kommer nog ha lite spännande inlägg att göra under nästa vecka om jag får lite tid över…

Ha en skön helg!
Jenny

 Inlägg av kl 09:39
okt 202011
 

Nu kanske ni tror att jag slängt omkring massor av komplimanger idag som utlovat, men så blev det inte. Kanske mest för att jag knappt träffat några människor idag.

Nästan hela kontoret är på mässa så det var så tomt på jobbet idag. Lite skönt för man kunde jobba lite ostört med det man tänkt, men därför få folk att ge komplimanger till. Dessutom måste man ju mena dem, så man kan inte bara strö komplimanger omkring sig för sakens skull!

Nej, dagens stora snackis är min nya handväska. Jag har varit på jakt ganska länge nu. I över en månad i alla fall. Varit och klämt och känt och funderat i alla möjliga butiker.

Jag hittade en för ett tag sedan, men jag tyckte att den var för dyr. Men ni vet hur det är när man hittar något man gillar och sedan försöker hitta något annat som ska vara lika bra och fin, men vara gratis. Det är ju näst intill omöjligt. Ett par andra väskor har varit ok, men inte så att jag kände kärlek.

Men så idag bestämde jag mig klart att jag är värd en väska som håller. och jag är så glad! Jag vet att man inte kan köpa sig lycka, men lyckan kom i alla fall idag i form av en väska.

Titta på den!

20111020-160801.jpg

Åh, vad jag gillar dig väskan.

Inte nog med att den är snygg, den är funktionell också. Så min make kommer älska den! Eller kanske inte när jag berättar vad den kostar, men vi kanske ska vara tysta om det 🙂

Nä, ärligt så var den inte så dyr, men för mig som köpte min senaste handväska på Gkås för 129:- så var den lite dyrare. Då vill jag lägga till att anledningen till att jag behöver en ny är att min billiga Gekås väska gick sönder ganska snabbt efter inköp. Så vi kan väl vara överens om att billigast inte alltid är bäst?

Men vet ni, ibland behöver man belöna sig själv med en pryl. Saker ska inte göra en glad, men ibland så är det härligt att få köpa något till sig själv och verkligen få vara glad.

Så nu jag tänker jag inte ursäkta mig mer utan bara säga ”Jag gillar dig väskan”.

Hej hej
Jenny

 Inlägg av kl 15:21
okt 192011
 

Vem gillar inte komplimanger?

Det är ju alltid trevligt med komplimanger. Då menar jag inte bara den typen där man säger att någon är smal eller har fina kläder. Jag tänker på alla dess former som ingår i begreppet som också handlar om att man uppskattar vad andra gjort och säger. Att berömma andra människor.

Jag har haft det ganska lyxigt här på bloggen och får mycket komplimanger och positiv feedback, och jag blir förstår jätte glad när jag får ett mail där något säger att min resa fått dem att inse att de också kan göra detta. Att de kan sätta upp ett mål och nå det.

Det är underbart faktiskt så tack till alla för era fina mail och komplimanger. Alldeles för bortskämd blir jag!

Däremot så tyckte jag nog att det var svårt att ta emot komplimanger tidigare. Jag blev ofta röd i ansiktet och pratade bort det nästan lite ursäktande som att nä, inte var väl det så bra…

Så gör jag faktiskt inte idag, utan jag säger tack och blir jätte glad.

Detta är ett stort steg för mig, att kunna ta emot en komplimang som någon gett kan vara svårt om man verkligen inte håller med. Det kan vara jobbigt att någon ser vad man gjort även om det är något bra.

Håller ni med mig om att det kan vara svårt?

Något som jag däremot måste jobba på och som jag fortfarande tycker är svårt är faktiskt att ge komplimanger. Jag har ofta många komplimanger i huvudet, men jag är inte lika bra på att säg dem.

Självklart ger jag mina barn mycket komplimanger, även om de tillverkat en jätteful papptallrik med garn och glitter som jag kanske inte kommer hänga på väggen så kommer det ju vara det coolaste läckraste jag någonsin sätt. Det är ju inte heller så att man ljuger för jag blir glad och tycker de är otroligt duktiga vad de än gör. Det kommer naturligt att ge dem komplimanger, kanske för att de är de bästa barnen i världen 🙂

Nä, det är till vuxna jag tycker det är svårt. För även om jag verkligen tycker en sak så är jag orolig för att det inte ska låta äkta när det kommer ut ur munnen. Förstår ni vad jag menar? Att det ska låta kort och konstigt. Som att säga att någon är fin i en ny frisyr. Även om man tycker det kan det låta konstigt när man säger det.

Så det är en utmaning för mig, för eftersom jag själv gillar att få komplimanger så vill jag ju gärna ge dem också.

Kanske jag känner lukten av en liten utmaning till mig själv. En utmaningen i att öva på att ge fler komplimanger och säga vad jag känner! I morgon ska jag ge 3 komplimanger, och då räknas inte de till barnen, för då blir det definitivt fler! 3 komplimanger till andra vuxna som jag tycker gjort något bra på ett eller annat sätt.

Jag får återkomma med hur operation komplimang går!

Ha en bra kväll!
Jenny

 Inlägg av kl 16:30
okt 172011
 

Så har ännu en helg svischat förbi. En mycket trevlig helg, full med Mental näring och kanske lite för mycket av den ogoda Energin…

Fredagen började jag med att ge mig på ett försök att få bort min gråa hårfärg och min halvsnygga utväxt. Man är aldrig så läcker som i en frisörstol…

Jag har äntligen hittat en frisör som gör mig glad. Kanske för att hon har det vackra namnet Jenny… Nä, det är mer troligt att jag gillar henne för att hon har samma typ av hår som jag så hon vet vilka problem och utmaningar mitt hästhagelsår innebär och hon är väldigt duktig.

Jag hade en vild idé om att bli rödhårig, men hon sa att vi kunde blanda in lite röda slingor i det blonda och ta det lite långsamt och inte göra något galet på en gång. Hon försäkrade mig om att jag inte skulle se ut som en polkagris heller, något som jag kanske inte rikigt litade på förens jag såg resultatet.

Jag gillar det, det blev en bra färg och utväxt och grått hår syns inte så långt ögat kan nå. HURRA!

Lördagen hade jag och dottern lite egen tid tillsammans. Det är alltid mysigt tycker jag och på kvällen var vi bjudna på en Musikfest. Alla fick ta med sina instrument och spela om man ville. Alla tog även med sig mat så att det blev ett riktigt knytis kalas. Fast FAAN, vad mycket god mat det fanns.

Dessutom blev det ett lika stort efterättsbord lite senare. Plus att det kanske blev ett par glas med vin också…

Det var i alla fall en mycket trevlig kväll, och medelåldern var väl lite högre än vad vi brukar gå på. Vi satt liksom vid ungdomsbordet, och det var ju länge sedan kan man säga. Däremot något som slog mig också när vi satt där och som handlar om olika generationer är hur olika man ser på mobiltelefoner.

När jag är på middag/ fest med mina vänner så kan jag lova med 100% säkerhet att alla på festen vid något tillfälle tar upp sin telefon för att kolla SMS, samtal eller visa något på telefonen. Eller har jag fel? Det är appar hit, eller en bild man bara MÅSTE visa.

På denna fest kunde jag inte se någon flippla med telefonen och det var ganska skönt. Det kändes som de faktiskt njöt av de som de höll på med. De försökte inte hänga med vad någon skrev på Facebook tidigare, eller vara orolig att man missat något dö viktigt SMS. En mobil fri kväll där alla njöt av att vara där, just då!

Ett litet avsteg på berättelsen, men ändå en iakttagelse från livet 🙂

På kvällen när jag kom hem fick jag i alla fall lida för att jag åt för mycket. Jag mådde så lilla och var svullen som jag minst var i sjätte månaden. Usch, onödigt, men det blir så ibland, och nu kommer det dröja innan jag gör om samma misstag! Som sagt ingen ångest heller, bara ett konstaterande att jag kanske inte gjorde bra val.

I alla fall, min söta familj lät mig sova på söndagen, och jag gick inte upp förens till kl 10.00. Underbart och välbehövligt!
På eftermiddagen skulle dottern på markeradkalas hos en kompis. Pinsamamamma som man är ser jag också chansen att få klä ut mig.

Jag blev en diskobrud. Dottern tyckte att jag skulle ha på mig en french maid dräkt med nätstrumpbyxor, som jag hade i lådan till en möhippa, i fall ni undrade varför en sådan dräkt låg i min låda…

Jag kände bara att det kanske inte var rikigt rätt forum…

Efter lördagens matorgie blev det inte några utspel på kalaset trots att tillfället erbjöds. Det var inte heller så svårt att låta bli.

Så det var en fartfylld och roligt helg, men nu är det måndag och vardagen gör entré. Spännande att se vad veckan bjuder på.

Ha det!
Jenny

 

 

 Inlägg av kl 16:40
okt 132011
 

Jaja, vad ska man äta till middag idag?

Det frågan har ni väl aldrig ställt? Det har nämligen varit den frågan vi ställt oss varje dag. Dessutom bor vi på landet och om man inte planerar är det ännu svårare att få till det.

För ungefär 6 veckor veckor sedan började vi beställa hem matkassar från Middagsplan. Kassarna kommer varannan söndag laddade med mat och nya recept med middagsplan.

För oss räcker det att få 5 rätter för ibland orkar man inte vara super duktig i köket, men det är väldigt många bra recept och det är riktigt goda recept. Dessutom så har vi småätare i familjen så alla rätter räcker till matlådor dagen efter. Barnen kanske inte är lika glada, för de vill gärna äta köttbullar och makisar varje dag…

Idag stod Pippipannkakor och äpplesallad med russin och Walnötter på menyn.

Sonen var så glad för att det var pannkakor! Däremot blev han lite ledsen/ arg  när han förstod att det var bacon och morötter i en ungspannkaka…

Lika ledsen blev jag när jag lagade maten då man skulle riva en lök…

Maken tyckte jag såg ut som en tvättbjörn. Visst har han rätt?

Jag tycker i alla fall maten var god och min finsmakande lilla tjej gillade den faktiskt också. Kanske för att det var bacon i. Sonen fick kväljningar och valde att äta mackor. Well, man kan inte göra alla lyckliga.

Det smakade faktiskt lika gott som det ser ut…

Så om du fastnat i det dagliga hjulet av samma mat, så kan jag verkligen rekommendera detta.Det är skönt, gott och roligt och man blir inspirerad.

Dessutom är allt som får en bort från köttbullar och makisar en vinst…

God mat!
Jenny

 

 

 

 Inlägg av kl 18:57