Ett par gånger har jag skrivit om att jag lärt känna min kropp ganska väl under min xtravaganzaresa. Jag hör den på ett annat sätt.
Uppenbarligen inte när den är sjuk då jag antagligen vill ignorera den, men jag känner om jag är hungrig eller om jag vill äta av en annan anledning än hunger, som oro eller stress.
Just denna vecka känner jag min fläbbig och svullen och inte alls så läcker. Dessutom är jag lite gnällig och blir irriterad på minsta lilla grej. På dessa underbara känslor och egenskaper har jag varit rent ut sagt hungrig och godis sugen som en tossig tok. Jag varken vill eller har lust att inte bejaka detta.
Så varför är det så nu då? Lyssnar man lite på kroppen så är det ganska tydligt att den tristaste veckan på månaden närmar sig och att det helt enkelt är kvinnorelaterat. Lykos alla män som slipper detta! I och för sig har de nu inte heller något att skylla på 🙂
Så när man vet varför blir det också lättare, att för det första inte få dåligt samvete och för det andra tackla det på ett annat sätt.
För det kommer bli bättre. Så enkelt är det och jag vet att under morgondagens vägning kommer jag lika runt ett kilo över min vanliga vikt. Då jag samlar på mig vätska på ca 1 kg varje månad vid denna tid.
Insiken gör att det blir lättare att inte få panik helt enkelt.
Tidigare så hade jag säkerligen perioder som detta då jag åt för mycket och gav in för sockerkraven, men skillnaden var att jag ofta kände mig misslyckad då jag inte klarade av att säga nej. Då åt jag kanske ännu mer, för det kändes som det ändå inte spelade någon roll.
Därför är det viktigt att lära känna sin kropp, för det blir ju lättare att inte få dåligt samvete över en del saker som är svåra att jobba bort.
Nu är det ju inte heller så att jag någonsin bejakar kroppens sockerkrav med att äta en hel chokladkaka som jag kunde göra förr. För man kan ju inte heller säga att nu är det PMS så jag får äta allt jag vill. HURRA!
Nä, så är det inte för man går ju upp i vikt oavsett hur man känner sig inom ords, men om jag tar en bit mörk choklad eller om något annat slinker ned så känner jag inte att jag har dålig karaktär och är misslyckad. Jag valde bara att göra så här denna gång.
Om jag väljer att ta en underbar bit mörk choklad och gör det valet då ha jag också rätt att njuta av det och inte ha dåligt samvete.
Det är i det vardagliga livet som jag märker förändringen i mina tankar. Att det hänt något och det gör mig så glad, att jag inte är arg på mig själv.
Tacka kan jag göra den Mentala träningen för utan den hade jag inte varit där. Jag lyssnar inte lika ofta som jag gjorde under helfarten. Då lyssnade jag varje kväll i nästan 15 veckor. Det var en stor del av viktminskningen och är verkligen unik.
Men även om jag inte lyssnar lika ofta så hör jag det. Budskapet har gått in.
Så min fråga till dig, när lyssnade du senast på den Mentala träningen?
Jenny
