När jag växte upp så hade pojkarna i min klass absolut inte rosa kläder, absolut inte guld och glitter. I och för sig hade man stentvättade jeans, tubsockor och hockey frilla. Hur manligt det nu var så här i efterhand 🙂
Men nu jobbar man ju sedan många år tillbaka med jämlikhet redan i förskolan så det ät tydligt att man lär barnen nya signaler, vilket jag förstås är supporter av.
Det är faktiskt roligt för jag har ju själv en 7 årig pojke hemma och ÄLSKAR rosa. Han vill nog ha det till allt när det kommer till kläder.
Han vill till och med ha en fluffig rosa fleecetröja, och som den jämställda mamman jag är så låter jag honom välja mycket själv. För man vill ju bidra till att det inte ska vara en stor grej. Det är bara en färg. Det borde inte signalera något mer.
Men så märker jag att det tar emot lite, och jag vet inte varför. Men jag har nog kommit på att det är en oro att någon ska vara elak mot honom och reta honom för att han vill ha på sig rosa.
För att när jag växte upp hade han utan tvekan blivit retad för sina rosa kläder.
Men idag tror jag faktiskt inte att någon höjer ett ögonbryn, eller har jag fel? Hur ser ni på det? Hur gör ni med era pojkar?
I veckan var jag nämligen på Kappahl och jag vet inte om ni inte varit där, men det var så mycket rosa, turkost, glitter och guld på pojkkläderna. Så mycket att jag vid ett tillfälle trodde att jag var på tjejavdelningen. Dessutom var de riktigt snygga! Roligt och det känns som tiderna ändras lite. Så det finns ju en del att välja mellan för pojkarna idag.
Däremot så har jämlikheten inte tagit sig hela vägen in i badrummet hemma hos oss i alla fall. För när vi duschade idag så stod Hello Kitty duschtvålen närmast och jag frågade om han ville ha av den. Men nejdå, trots att den var rosa och inbjudande så tittade han på mig som att jag var knäpp och vände sig om för att ta den med Spindelmannen. Samma innehåll, men en mycket coolare förpackning.
Så jämlikheten är inte riktigt i hamn, men en pojke kan vara man i rosa och det är väl i alla fall ett litet steg…
Hej hej
Jenny