Fabulous 4 Life!

När man tittar ut i dag och möts av oändligt regnande kan man bara säga att hösten är på väg. Även om det tar emot att säga det.

Det som är bra på hösten är ju att det finns massor av bär och svamp i skogen och det är bara att gå och hämta. Det är dessutom både gott och bra.

Nu måste jag erkänna att jag är lite lat så istället för att gå ut i skogen gick jag till hötorget i veckan och köpte mig 2 kg kantareller. Ärligt så skulle det inte blivit så mycket, men nu blev det så. Fick ett bra pris i alla fall, 9 kr hekto så det känns ok. Det är egentligen inte heller så att jag är emot att gå ut i skogen och plocka för det brukar jag göra, men nu kändes det så enkelt att göra så här.

Det som är jobbigt är ju att rensa, för det var galet mycket svamp!

Det tog säkert 2 timmar att rensa och ansa.

Maken och jag åt rostat bröd med smörstekta kantareller. Inte så nyttigt, men åh, vad gott det är!

Resten skulle jag förvälla och frysa in för att njuta av en regnig dag.

Det var så mycket svamp att en kastrull inte räckte utan jag fick ta två stora.

Jag fick också ringa min mamma och fråga hur man förväller svamp då jag inte gått svampskolan. Det var ju busenkelt. Man bara lägger dem i en kastrull och låter det liksom koka i sitt eget vatten som är i svamparna.

Förvälla kantarell

Det tar lite tid och man måste se till att röra om ordentligt så att det inte bränner fast, men det är ju egentligen inte svårt.

Sedan fick det svalna ordentligt och sedan var det bara att lägga in i påsar och lägga i frysen. 6 påsar fick jag ihop, och helt ärligt så är det mycket jobb för så få påsar måste jag säga…

Nu har jag alltså 6 påsar i frysen med skogens guld, men ingen aning vad jag ska göra med dem.

Har du några förslag vad jag kan göra? Gärna recept som inspiration som jag kan prova. Det skulle jag bli jätte glad för!

Förresten jag gjorde min invägning efter semestern. Det landade på 72 kg, så jag håller mig inom mitt spann. Jag är så glad för den tid det är svårast att hålla vikten är när det inte finns några regler. Nu kommer ju vardagen igen och med det att alla dagar följer nästan samma mönster. Usch, vad tråkigt det lät…

Ha det bra och så ser jag fram emot några fina kantarell tips!

Mvh

Jenny

Så då är man igång som vanlig och jobbar och jag tycker faktiskt att det är ganska kul att vara det. Jag gillar nog rutiner för dagarna blir lättare att hålla koll på…

Jag tänkte på en sak, att en del som jag träffar blir liksom lite förvånade att jag fortfarande håller min vikt. Kanske inte helt ologiskt eftersom det svåraste jobbet är att behålla sin vikt.

De personer som gnällde eller hade åsikt om sättet jag valde att göra min viktminskning på hör jag inget om detta ifrån längre. Kanske är det nu bevisat att man kan göra en snabb viktminskning och faktiskt behålla den?

Så jag satt och funderade på varför det fungerar för mig, varför klarade jag av att göra en förändring i min vikt och behålla den? Jag säger för den saks skull inte att jag är ute ur skogen, men har man hållit samma vikt sedan april förra året så är man på rätt spår.

För det krävs ju en del jobb. Själva helfarten är faktiskt enkel för du vet vad du ska göra. Det finns ingen kompromiss, men sedan när det vanliga lunket börjar. Det är då jobbet börjar.

För att göra det enkelt har ju ju haft praktiska regler, som att inte dricka läsk och äta friterat, äta mindre portioner och oftare och röra på mig oavsett om det är träning eller göra saker. Dessutom har jag jobbat mycket med de tankar som gjorde mitt tidigare ätande lite osunt. Så det finns en plan och en tanke bakom hur jag lever. Även om jag i ärlighetens namn tycker att det går väldigt bra och att jag inte ger upp något i livet utan att kvalitén på mitt liv är bättre på många plan.

Men är det något mer som ger framgång och kraften att bibehålla sitt måla?

Då kom jag på att en stor motivation är att jag gillar känslan av hur min vikt är nu och hur jag mår. Jag bara älskar känslan av att vara normalviktig! Den tidigare överviktiga Jenny gjorde mig inte glad. Jag kände mig inte hemma i min kropp då. Det var som den var någon annans om ni förstår vad jag menar. Att jag hade lånat en fatsuit och att den som var däri inte skulle vara däri.

Min själ är normalviktig och jag älskar känslan av att kunna gå in i en affär och köpa något för jag gillar det och inte bara för att det var det enda jag fick plats i eller dåldes valkarna mest.

Så jag tror att om man är mycket överviktig och varit det länge så kan en viktminskning vara jobbig i den bemärkelsen att man inte känner sig hemma i en liten kropp. Vem är man då om man går ned all sin vikt? Man kanske är rädd för att man ska tappa bort sig själv på vägen för att man är orolig för normalvikten.

För även om jag ”bara” gick ned 30 kg så hade jag många sådana tankar. Jag undrade ju t ex om folk skulle tycka att jag var lika rolig om jag gick ned, för jag har nog kompenserat min övervikt med humor. Dessutom så har ju jag varit normalviktig tidigare så jag vet ju hur jag mår då. Så de som jobbar för att bli av med en stor övervikt har ju ännu fler trappsteg att ta sig över om man inte vet vilken känsla man gillar. Så det är inte bara att gå ned i vikt, det finns mycket man behöver ta sig igenom.

För mig är det självklart att jag är normalviktig. Det är så jag ska vara för den känslan gillar jag. Har du tänkt på detta? Vilken viktkänsla känner du dig hemma i?

Förlåt att jag blev så djup så här tidigt på morgonen…

Idag blir det jobb för hela slanten, först mitt riktiga jobb sedan har jag lovat en gamla kollega att ha en glasprovning för henne då hon är på semester. Så ikväll ska jag till en herrgård och prata om vin och glas. Det ska bli kul, men jag är lite nervös, men om man inte utmanar sig själv att göra saker som är utmanade, hur ska vi då kunna gå framåt?

Jag får återkomma med lite mer detaljer när provningen är avslutade och när jag vet hur det gick!

Nu ska jag strax kliva av tåget och börja min dag.

Ha det bra!
Jenny