Så var det måndag och jag kan lägga en mysig och fullspäckad helg bakom mig!
Fredagen började med en 3 rätters middag med grannarna och deras söta lilla bebis 5 veckor gamla. Det var gott och trevligt, och det är verkligen lyxigt att få gosa med någon annans bebis, men sedan lämna tillbaka dem när det är dags för natt…
Men usch, vet ni vad som hände. Jag fick faktiskt lilla Elis, som sötnosen heter att somna och när jag satte mig i soffan skulle jag försiktigt släcka lampan så att den inte lös i hans ögon. Smart Jenny lyckades få ned lampan över lilla bebisen. Han blev så rädd och jag blev så rädd. Det sånt man har ångest för ska hända, som aldrig brukar hända. Så nu går jag under namnet den elaka grannen med lampan…
På lördagsmorgonen så var min familj den bästa i världen. Mina små ögonstenar bråkade inte alls vilket resulterade i att jag sov till 10.30! Det är ju galet! När fick man göra det senast? Det var i alla fall helt underbart och även om jag var utvilad så känns hela dagen lite stressig för man har liksom sovit bort halva dagen. Ahah, det var det här mamma menade med att man sov bort hela dagen när man är tonåring. Man gjorde ju faktiskt det. Är jag kanske vuxen nu?
Lördagen var i alla fall supertrevlig. Min makes jobb var så snälla och bjöd alla sina anställda med respektive på julbord. Så kvällen började hemma hos oss med lite glögg och ett fint fackeltåg till julbordet.
Det var faktiskt väldigt vacker, och inga bilder kan beskriva det. Det är vitt, kallt och stjärnklart och alla bär på en varsin fackla med eld. Riktig Mental Näring och lite julstämning.
Sedan vankades det som sagt julbord, lite av en utmaning kan man säga då det verkligen finns så mycket gott!
Julbordets överraskning var en så galet god Västerbottenpaj. Den var lite oväntad på julbordet, men verkligen välkommen. Den passade till mycket och dessutom var just denna bland de godaste Västerbotten pajer jag ätit. Du undrar om den var nyttig? Nä, ingenstans faktiskt!
Nu erkänner jag att jag för julbordet bestämt mig för att ta det som jag vill ha, men försöka lyssna av kroppen när den sa till att den var mätt. Det blir ju ändå ganska bra. Fisk och kokt potatis är ju inte det värsta man kan äta och när det var dags för varmrätterna så hörde jag min kropp säga att nu får du sluta Jenny för nu är du mätt och fyller du på mer så kommer du må illa och bli övermätt. Så jag lyssnade på det.
Jag och Pata framför det gedigna efterrättsbordet. När jag väl kom hit så fanns det ju tack och lova inte så mycket plats kvar, eftersom jag valde att lyssna på kroppen, men lite smarrig kokostårta, godis och ett par av efterätterna smakade jag.
Ett prestationsångestpepparkakshus! Denna är nämligen byggd efter hur gården ser ut, skalenlig. Så lite kan jag kanske skämmas att jag köpte ett färdigt som vi bara satte ihop och dekorerade…
Så jag måste säga att det var en supertrevlig och god kväll, utan ångest för att jag åt fel eller för mycket.
Söndagen var det andra bullar. Dottern var nämligen bjuden på kalas på Busborgen i Västerås. Lillebror fick också följa med. Det är så roligt med små barn. Han ställde sig redan på morgonen vid 10.00 påklädd för att vi minsann skulle åka nu mamma! Det är svårt att berätta att det är först kl 15.00 som det börjar. Så det var en lång dag för honom.
Barnen är ju duktiga och springer runt som yra höns och klättrar och har verkligen kul. Jag satt mest och drack kaffe tills min söta lilla kille frågade om jag inte också kunde leka. Klart man ställer upp! Dessutom kände jag att det var kul att se hur länge jag orkade hänga med en 5 åring. Svaret på det är 20 minuter. Så gammal är tydligen jag… Jag vet helt slut! Inte för att komma med ursäkter, men rören är ju inte riktigt gjorde för någon som är 174 cm. Det är lite trångt och man måste ju gå ihopkrupen och det är inte helt lätt. Dessutom upptäckte jag till min fasa att jag tydligen blivit lite feg. Min lilla kille kastade sig ut i rutschkanor utan att veta hur de ser ut eller var man kommer ut. Jag ville gärna veta lite mer innan jag kastade mig in i de skumma rören. Som en bonus så tjöt jag också när jag åkte rören eftersom jag inte kunde hålla mig. Det kom liksom spontant.
I slutändan så måste jag säga att det var verkligen ”Rörelseglädje” och jag är glad att jag gjorde det. Passade även på att fråga dottern om hon skämdes för sin lekande mamma. Hon är ju 7 år och var där med sina kompisar och nu kan ju faktiskt mammor vara lite pinsamma, men hon tittade oförstående på mig och sa Nä, det är klart jag inte är. Så det var ju skönt att hon inte skäms för sin knasiga mamma, men jag måste nog lägga till ännu…
Min dotter är en ganska stark och underbart flicka, men hon liksom andra barn har ibland svårt att berätta om hon gjort något som är fel. Det är jobbigt att prata om sådant. I går när vi skulle gå och lägga oss och låg i sängen så märke jag att hon ville berätta något. Först ville hon inte alls och jag märkte att hon verkligen skämdes för något. Så det var bara att vänta ut henne och tillslut kom det fram att hon på Busborgen med flit sprungit ifrån sin lillebror. Lilla hjärtat var gulligt. Hon skämdes för det! Det är ju helt naturligt för hon var ju där med sina kompisar och lillebror är det ju full fart på!
Så det var i alla fall min helg. Det blev verkligen ett långt inlägg, hoppas ni stod ut!
Ha en bra dag så hörs vi!
Jenny
