Senast jag skrev var jag ju lite av en vild kanon och var väldigt sugen på att äta diverse saker. Tack och lov så gjorde jag inte det, men det var jobbigt nog att känna att man vill vara onyttig, eftersom jag inte kännt så innan.
Så jag var lite orolig inför gårdagens julmiddag. Hur skulle det egentligen gå? Vi var på ett ställe som heter Kristinehofs Malmgård som var från 1700-talet.
En rikigrt gamla byggnad där man bjöd både på Bellman och ett julbord som det skulle sett ut på 1700 talet.
Jag tycker att julbord är svåra att avgöra om man ätit för mycket. Jag tog om 1 gång. Totalt fick jag nog i mig 2 potatisar och mest lax. För det kan jag inte ens säga hur mycket jag åt av. En av mina smala kollegor sa att hon tagit om 4 eller 5 gånger. Det lät mycket, men om man lägger lite varje gång så blir det kanske samma?
Jag var i alla fall nöjd och eftersom jag tog det ganska lugnt så hann maten sjunka och jag upptäckte att jag var mätt och det vet ju alla är ett tecken på att sluta äta, så det gjorde jag.
Däremot så fanns det ju ett dessert bord som blev lite uppvaktat av mig, men ärligt så var det inte så mycket som tilltalade mig.
Detta fick jag ihop:
Dessutom så var ”bakelsegrejan” inte riktigt god så den tog jag bara ett par tuggor av. Gamla Jenny hade ätit den ändå, vara sig den var god eller inte. Ris a la Maltan som vanligtvis är min stora kärlek, var inte heller så mycket att hurra för.
Så jag åt 1 liten tomte och två tryfflar och var helt nöjd med det.
Fast förstås, nu låter det som jag skötte mig så exemplariskt. Det gjorde jag ju, men det blev, öl, vin, nubbe och baileys också och alla vet att även om det ser oskyldigt ut så är det massor av kalorier.
Kvällen bjöd även på lite Bellman och det var fint och ett roligt inslag och framför allt annorlunda.
Dessutom bjöds det på en hel del fniss, prat och roliga historier så det är bara att vara nöjd med en riktigt bra kväll på det mentala planet också. Bonusen var att jag inte var sjukt mätt utan lite lagom mätt. SÅ är det inte ofta jag känner efter ett julbord…
Däremot återstår det att se på fredagsinvägning hur 2 julbord påverkar vikten. Håll tummarna så återkommer jag, kanske, om jag inte skäms…
God kväll!
Jenny
Äh, klart du återkommer. Inget att skämmas för och som du vet så är det enbart feedback, inte skäll, i Xtravaganza. 🙂 Du hade ju till och med gått ned lite för mycket sist…
Jag tycker du hanterade julbordet bra. Att ta det lugnt är väl det viktigaste så att mättnaden hinner komma. Alkohol är ju svårt tycker jag för det kan få mig att vilja äta mer. Men å andra sidan är det bara jul en gång om året, och så länge det inte får av dig av banan totalt så är det väl hanterbart? 🙂
Jadu, visst är det svårt det där att inte tänka att man är ”bad” utan bara njuta när det liksom ska njutas. Tycker helfarten var plättlätt i förhållande till att lära sig vara ”normal” och inte falla åt något håll!!! Men tänk vad skönt det är att ha kommit såhär långt! Idag väntar en Köpenhamnstur med goa smörebröd men jag tänkte prioritera bort öl och snaps….det gäller att njuta då!
Jaaa, helfarten är så kort jämför med den livsförändring man ska göra så jag håller verkligen med dig! Ha det så skönt i Köpenhamn och jag håller med för det mesta är det lätt att välja bort alkohol för att få unna sig något gott som ett smörebröd! Ha en super helg! Mvh Jenny
Hej,
I går bestämde jag mig för att börja med xtravaganza och jag ska skriva in mig på onsdag. Jag känner mig jättetaggad och det känns väldigt spännande. Tyvärr så är jag skadad i foten så jag kan röra mig så mycket just nu. Så jag har läst din blogg, från början till slut. Jag började igår förmiddags och nu läste jag precis detta inlägget. (satt uppe på tok för länge i natt) Vilken fantastisk resa du gjort! Det har varit väldigt inspirerande att läsa och det som inspirerat mig mest är att du verkar vara mer aktiv med dina barn nu. Det vill ju jag också kunna! Det ska jag kunna! Tack för inspirationen och motivationen!
Hoppas du får en underbar jul!
Kram Josefine
Hej Josefine! Vad roligt att du hörde av dig! Ledsen att jag höll dig vaken i natt! Ja det har verkligen varit en spännande resa. Jag förstår din oro med din fot, men jag kan berättat att jag ju under min helfart valde att inte träna alls utan fokus på Rörelseglädje kom först efter. Jag har ju opererat mitt knä 3 ggr och hade också ganska ont, helt enkelt för att jag var för tung också. I och med att kilona försvann blev det också lättare att röra på sig.
Annars kanske du hittar någon form som fungerar bättre som fungerar med en skadad fot.
Så oroa dig inte, bara att du bestämt dig är det svåraste! Lycka till och hör gärna av dig med hur det går! Kram Jenny
Hej Jenny!
Jag har läst din blogg lite från och till nu en tid, och jag måste säga att jag är oerhört imponerad över din styrka, att du lyckats med din viktnedgång och kanske framförallt – lyckas hålla vikten. Jag är själv med i Xtravaganza, går fortfarande på helfart, bortsett från två ”upptrappningar”, och din blogg har i många lägen räddat mig från att ge upp. Att se dig lyckas ger en enorm kick för en, man blir så inspirerad!
Kanske en lustig fråga, men hur lång är du?
Tack än en gång för en fantastisk blogg, fortsätt skriva, vi behöver dig!
Kram,
Martina, en trogen läsare.
Hej Martina! Roligt att du har hittat hit och känner inspiration. Det är så roligt att höra. Tja, stark vet jag inte, men envis är jag verkligen. Jag är själv jätte glad för att nu har jag hållit vikten i 9 månader och jag känner att jag mer och mer faktiskt inte tänker utan att det faller sig naturlig och det känns inte som jag offrar något och det är en underbar känsla!
Som svar på längd frågan så är jag 174 cm.
Kämpa på och jag håller tummarna att du når ditt mål! Kram Jenny