november 2010 - Fabulous 4 Life!

Utmaningens tid…

Nov 292010

Under denna period på året så är det mycket utmaningar. Inte bara de närstående julborden, men också fika och att man umgås mycket kring mat. Det är som ett litet minfält som man behöver ta sig igenom.

Så det har jag gjort i helgen…

Helgen började med att vi var på brasinvigning i fredagskväll.

Vi bjöds på en god middag, men bra middag. Inte alls onyttigt och jag kunde göra en bra portion. Däremot så var det min största last till dessert, nämligen ost och chokladpraliner. Jag hade ju en lång utläggning häromdagen att jag försöker att inte ha dligt samvete när jag stoppar i mig saker, och med det tycker jag att jag lyckas. Däremot så är det svårt att inte okynnes äta när det smakar så gott. Egentligen är man ju mätt, men ost är så lätt att lägga på toppen.

OBS! Det är sant! På bilden håller jag en bit ost!

I slutändan tror jag att det kanske blev lite mycket, men att gamla Jenny hade gjort ännu sämre val.

Lördagen var också en superdag. Mormor och morfar var så snälla och kom och hämta våra små yrväder eftersom vi skulle på 50 års kalas på kvällen. Så eftermiddagen pysslade vi runt i ett tyst hus, åt lunch inne i stan och handlade lite kläder. Avlsppnat och Mental närig.

Dessutom så fick jag agera modell. En kompis till oss har ett eget märke som heter Fridfull med produkter som hon själv har gjort utav ullen från sina vackra får. Så nu behövde hon lite bilder till sin hemsida. Klart man ställer upp, linslus som man är…

Bilderna blev jätte fina, men främst tycker jag produkterna är helt underbara!

Det är faktiskt ganska svårt att vara en seriös modell. Jag fnissar och spexar för mycket. Dessutom har jag inte så många modell poser att erbjuda… Roligt var det, men ganska kallt!

På kvällen var det ett trevligt partaj med 3 rätters middag. Förrätt tost skagen. Det är verkligen gott, huvudrätten fick man ta själv, vilket passade utmärkt då man kan ta mindre av ris och mer av grönsaker. Därefter blev det chokladkaka med vispgrädde. Valet där blev att jag tog bort det mesta av grädden. Tyvärr blev det lite ost som vickning…

I och för sig så dansade jag ganska mycket, så i slutändan kanske jag gick plus minus noll…

Här kommer en bild på mig i festblåsan.

Maken tyckte att rosetten var lite töntig, men jag talade om för honom att den var modärn. Vad säger ni? Är det ok, eller töntigt? Och om det är ok kanske den inte är ok på en 35 åring? Tumme upp eller tumme ner?

I alla fall så var jag stolt att jag vågade ha den. Det var nästan som en utmaning. Jag brukar aldrig ha saker som står ut eller är annorlunda, men det är viktigt för mig att våga, så jag var ganska stolt.

På söndagen var jag ganska ”trött”. Jag vaknade av att barnen blev lämnade vid 10.30. Tydligen är jag inte 20 år längre, och klarar inte av att vara uppe till kl 3.00! Tydligen behöver jag sömn!

Men är man småbarnsförälder är det bara att bita i det sura äpplet. Jag hade lovat att vi skulle baka och pyssla och det gjorde vi!
Söta sonen vaktade peppisarna!

Jag skulle vilja ge mig själv lite poäng för att inte ens smaka degen! För jag vet att om jag bara smakar lite så kommer jag äta mer, så det var bättre att låta bli.

Det blev en mysig fika där vi tände det första ljuset. Julen är nära nu…

För min del blev det en lussebulle och ett litet tåg till fikat. Då det fick bli mitt söndags mellanmål…

Trevlig vecka på er och försöka att njuta och itne bara stressa den här tiden, man gör bättre val då…

Hej hej

Jenny

Down the memory lane…

Vecka 46 3 kommentarer »

Nov 272010

I går hittade jag lite gamla USB stickor som jag faktiskt inte riktigt visste vad de innehöll. Efter att ha tittat så hittade jag lite bilder från en resa till Universal i oktober 2008. Det är så svårt att titta på dem , men väldigt bra för motivationen.

Xtravaganzaprogrammet jobbar mycket med att man ska ha positiva mål. Alltså bilder på hur man vill se ut, eller längtar tillbaka till. Man ska alltså inte ha en hemsk bild på sig själv på t ex kylen i en alldeles för liten bikini. Det är vikigt att jobba positivt med vad man vill uppnå och inte tvärtom.

Däremot så är det för min del viktigt att titta på bilderna och känna att där vill jag aldrig hamna igen! Mer som inspiration vad jag inte vill fala tillbaka till. Nu har jag nått mitt viktmål och då blir det ju viktigt att hitta nya mål eller utmaningar.

Det var nog den bästa jobbveckan jag haft i hela mitt liv, men kolla här på bilderna!

Klicka på bilden för att få den större.

Hittade även en bild som jag fortfarande kan tycka är ganska fin från en bal 2008, men om jag inte hade varit så överviktig tror jag inte att jag valt en svart balklänning. Nästa gång, om det blir någon mer bal så kommer jag ha en färggrann och väl synlig klänning!

Det roliga är att när jag var mitt uppe i det så tänkte jag inte så mycket på att jag var överviktig. Det är så svårt att förklara, för jag gick verkligen inte omkring och var ledsen för att jag var tjock. Det var så det var, men nu när jag tittar blir jag nästan lite ledsen, och undrar hur mådde jag egentligen?

I går tittade vi även på bilder från en sommarfest på jobbet som nog var från 2007 och jag minns att jag tyckte att jag var fin. Igår när vi tittade på bilderna var det en av jobbarkompisarna som frågade om jag var mammaledig när bilden togs. Jag stod dessutom mitt i bild med en turkos tröja, så det var svårt att missa mig, men ändå kände hon inte igen mig.

Egentligen har jag ingen vettig slutsats alls. Det enda jag vet är att jag är så glad att jag valde att satsa på Jenny 2010, att hitta mig själv och ge mig ett hälsosammre och lättare liv. Personen på dessa bilder finns kvar innuti, men det som är utanpå får gärna hålla sig borta!

Ha det bra och passa på att njut lite av det lugn som lite snö också kan ge om man är inomhus…

Hej hej

Jenny

Hurra! Fredagsvägning

Vecka 46 Inga kommentarer »

Nov 262010

Det är alltid lite pirrigt före fredagens vägning, för man vet aldrig. Sedan bli man superglad att det står stilla. Dagens vikt 70,3 kg! Så de senaste 10 veckorna har jag stått mellan 70-71kg! Jag är verkligen nöjd!

Det roliga är att när jag gick av helfarten så var jag sååååå ledsen när vågen inte fortsatte
minska i samma takt. Självklart är det ju så det fungerar,
men man var van att se dessa snabba förändringar. Det blir som en kick!

Så det tog lite tid att vänja sig vid detta och nu känns det bra att jag håller vikten. Det är ett mål och en motivation i sig.

Sedan har ju vikten inte varit superviktig för mig, det är trots allt bara en siffra.

För mig har ju mätandet varit viktigt, men idag kom jag på att det var länge sedan. Så jag lovar att avge en mätrapport i helgen.

Nu sitter jag på ett snöförsenat tåg på väg till jobbet och ska nog unna mig en latte och scones till frukost. Smarrigt!

PS Så här blev det:

Vill bara bjuda på en lite som historia innan ni börjar era dagar. Min son övar på luciasånger på sitt dagis. Jag frågar honom vilken han gillar bäst? Han svarar ”älvan äter” hmmm tänker jag. Den minns jag inte från när jag var liten, inga älvor i julsånger över huvudtaget faktiskt. Jag frågar om han kan sjunga den. Så han börjar sjunga på ”Lusse lelle, lusse lelle, älvan äter före jul!

Så roligt och så självklart att det handlar om älvor som äter och inte om 11 nätter…

Det var min mentala näring för dagen!

Sedan vill jag bara säga att jag igår utmanade mig själv. Jag hade bestämt mig för att träna på lunchen, men sedan var jag så trött och hade så mycket att jag kände för att strunta i det. Då hörde jag min coach Liselotts röst. ”Den här veckan ska du hitta 3 saker som varit en utmaning och som du klarade av.” Så det var bara att pallra sig iväg. Det är verkligen sant! Jag var så stolt över att jag faktiskt gjorde det, trots stress och snöstorm.

Så nu är det 2 utmaningar kvar denna vecka.

Jag återkommer!

Ha en superskön fredag!

Hej hej
Jenny

Jag gör inte allt rätt!

Okategoriserade Inga kommentarer »

Nov 242010

Jag fick en kommentar på bloggen idag som jag tänkte att jag ville skriva om. Det handlar om att jag bara gör rätt val, och om jag kanske aldrig gör fel val.

Jag måste säga att jag inte alltid är stolt över alla val jag gör, men jag skriver ofta om dem, fast inte i benämningen, att jag har ångest för de val jag gjort. Jag skriver inte att ”tusan vad jag ångrar att jag tog en liten bit tårta”.

Anledningen till det är att jag försöker leva i xtravaganza programmet och lära mig tänka om. Jag planerar innan jag ska någonstans och försöker hela tiden tänka att vad jag än gör så gör jag ett val. Om jag tar en bulle så väljer jag själv att äta den. Den kommer inte attackera mig, utan det är ett aktivt val.

Även att låta bli att välja är ett val. Om jag inte kan bestämma mig om jag ska åka till gymmet, eller ta en promenad och låter bli båda så har jag ju också gjort valet att låta bli. Så allt ligger i mina händer och ingen annan kan man skylla på när det inte fungerar.

Men självklart kan saker slinka ned och det inte blir som planerat. T ex för ett par veckor sedan så hade jag en hemsk mötes dag då både croissanter och godis slank ned. Inga mellanmål och en brakmiddag på kvällen. Kanske inte planerat och helt lyckat, men ibland blir det så. Jag borde ha planerat bättre, men denna dag blev det inte så.

Skillanden idag mot tidigare är att jag ger mig själv en feedback som säger. ”Jaha, nu blev det så här, men nu väljer jag att se framåt och inte skäms för att jag föll dit.”

Den typ av tänkande jag vill unvika är att ”Oj, nu tog jag en bulle, tusan, nu är allt förstört. Då kan jag lika gärna ta 3 bullar till”.

Så fungerar det inte för mig nu. Jag försöker tänka att om jag vill äta en bulle så gör jag det för att jag väljer att äta den, då får jag inte heller få dåligt samvete. Jag får absolut inte heller tänka att ”Då kan jag lika gärna ta 3 bullar till”.

För att undvika att ta saker brukar jag rent praktiskt tänka. Om jag äter denna bulle, hur mycket måste jag då träna för att gå plus minus noll. Oftast så inser man att det inte är värt det, för att det krävs mycket jobb. Då är det lättare att låta bli…

Det i sin tur innebär inte att jag kalkylerar allt, väger och mäter mat. Lite sunt förnuft och en känsla för hur mycket saker innehåller kommer man långt med.

Tidigare var jag även en stress ätare och smååt hela tiden när jag blev stressad. Det kändes inte alltid som jag hade kontrollen. Jag ville egentligen inte äta, och visste att det inte var bra, men så gjorde jag det i alla fall. Jag kunde äta en kaka, för att sedan ta en till och till slut så vara alla kakor i ett helt paket borta, utan att jag kände att jag aktivt valt att äta dem! Ganska läskigt att känna att man inte har kontroll på ditt ätande.

Så är det tack och lov inte idag. Det bara är så, men resan dit har ju inte varit lätt. Det handlar om att jobba med alla delar av xtravaganzas program, men för min del har den Mentala Träningen för att förändra mitt beteende varit nyckeln till att jag tänker annorlunda.

Så, nä jag lovar jag äter och stoppar i mig saker som inte är toppen, men jag väljer att se det som ett val och inte ett misslyckande och kompensera med träning, eller striktare linjer.

Dessutom måste jag bara säga TACK Pelikan för tipset på dam-potta på http://www.pipinette.com/. Helt underbart, precis det jag vill ha. Den ska jag gå och köpa på en gång, både praktiskt och ganska snygg, för det kan ju bli en lång vinter…. Perfekt för barnen också! Tänk vad grejer det finns!

Ha det så bra!
Jenny

Att prata inför 300 personer…

Vecka 46 9 kommentarer »

Nov 232010

Innan jag berättar om hur det känns att prata inför 300 personer tänkte jag beklaga mig lite, efter att ha suttit fast på motorvägen i 1 timme och 30 minuter för några lastbilar behagade glida av vägen. Det är verkligen inte roligt att sitta i kö så länge, när man hellre är hemma och gosar med sin familj! Dessutom är det jobbigt när man mitt i detta kommer på att, jajamen, nog är jag lite kissnödig! Så när man försöker låta bli att tänka på det blir det förstås värre.

Men trots denna påfrestning så klarade jag mig, och det skulle vilja tacka några för. Den första jag vill tacka är min bil, som höll och var skön att sitta i även när det är stilla, min telefon som har internet och hade täckning bakom en buske på motorvägen, till min mintchoklad bar, till mig som hade lagt en extra mintchokladbar i min väska, och sist men inte minst tack till radio 107,5 som spelade en så underbar retromix att jag var 20 år i själen igen och poppade på säkert för hög volym.

Så med rätt inställning kan till och med en tråkig kö bli ok! Däremot så måste jag nog utveckla en engångskissmojäng för bilköer, eller är det någon som vet om det finns? OBS! Den måste förstås fungera för tjejer!

Nu över till en min lördags aktivitet. Jag har inte skrivit om den ännu, för jag ville få de fina bilderna. I lördags var jag nämligen i egenskap av kund och tillika bloggerska inbjuden till xtravaganzas konvent för att berätta om min resa med xtravaganza.

Så det gjorde jag. Det var en full sal med hälsocoher och en fantastisk stämning. Så var det lilla jag… Usch, jag var lite nervös innan. Kolla! Här laddar jag med en banan…

Ser något koncentrerad ut…

Sedan var det dags. Det är ju inte så att det hör till vanligheterna att prata inför så mycket folk, och speciellt coacher som kan tänka att oj, gjorde hon programmet så? Ni vet lite känslan av när man blir stoppad i tullen. Man vet att man har gjort allt rätt, men blir endå nervös för att man gjort något fel…

Min trygghet var min söta make som var med och supporta och världens gulligaste xtravaganzatjejer från min enhet, Lina, Liselott, Pernilla och Rebecca! Som både peppade mig innan och berömde mig efter. Det var så skönt att ni alla var där!

Titta, jag till och med joggar lite snyggt in på scen!

Det var en utmaning och roligt att få berätta vilken resa jag gjort och vilken ny riktning mitt liv tagit. Det roligaste var när konferenciern Inger avslutar med att säga att hon träffat en kund som sa ”Jenny räddade mitt liv på en söndag” Hon hade varit mitt i helfarten och var redo att ge upp då det hade varit jobbigt, men så hittade hon bloggen och fastnade och satt och bara lästa och läste och bestämde sig för att fortsätta med helfarten och har idag lyckats att nå sitt mål.

Jag blev otroligt rörd, det blir jag nu när jag skriver det också. När man sitter och skriver så tänker man inte på att det man säger och tänker inspirerar, man skriver ju bara som det är och som jag känner.

Så jag vill också passa på att tacka alla er som i och med era kommentarer och glada tillrop också inspirerar mig och ger mig motivation så att jag i min tur kan ge tillbaka!

Ha en superbra kväll på er!
Jenny

Pepparkaka bar! Hurra!

Okategoriserade 7 kommentarer »

Nov 222010

Nu har den kommit, en ny bar smak, nämligen pepparkaka!

Kolla här är den:

Jag var lite skeptisk, för papparkakor är ju så goda och att göra en bar måste vara en utmaning för att det ska smaka bra. Men ärligt, denna är den bästa! Det slår till och med mint, och det är inte illa.

Om jag ska beskriva den så skulle jag säga att det påminner om att äta pepparkaksdegen, fast fastare. Det fanns en kaka när jag var liten som var som en halvhård pepparkaka. Det var nog föresten en tysk kaka som mormor brukade hemma.

Hmm, det var kanske inte den bästa referensen för hur ska ni veta hur den kakan smakade… I alla fall, så var den god och kommer i alla fall ätas av mig i jul…

Är det någon annan som provat pepparkakan? Vad tycker ni? Om ni ska ge betyg, mellan 1-5. Kul att höra vad ni tycker? Själv ger jag den 5 för det är min nya favo.

Tänkte på det igår när vi hade julmys och det var bullar, pepparkakor och skumma tomtar (de är så galet goda, fortfarande…). I alla fall, innan alla gäster kom så åt jag en halv bar för att få pepprkakssmaken i munnen. Dessutom blev jag ju lite mätt så att mn kan göra bra val.

Jag åt bulle, ett par vanliga pepparkakor och några skumtomtar. Jätte gott och ingen ångest. Däremot är jag nöjd att jag tänkte mig för och bestämde mig innan vad jag fick äta. Det kan lätt barka iväg vid mysfika som runt julen.

Julen och allt det den har att erbjuda är verkligen en utmaning, så nu gäller det att lägga in en ny växel. Jag ska nog sätta mig ned och planera vilka aktiviteter jag kommer att utmanas i och hur jag ska hantera det.

Hur ska ni göra? Är ni redo?

Hej hej

Jenny

Champagne och svart kaviar…

Vecka 45 4 kommentarer »

Nov 212010

Hmm, ibland får man unna sig lite lyx. I lördags kväll hade vi goda vänner över och det blev champagne och god kaviar, alltså inte kalles, utan den riktigt goda…

Tänkte inte skiva så mycket om det, utan bara illustrera med bilder…

Usch, vad jobbigt det ser ut…

Det var en rikigt bra och god kväll, inga fler ord behövs…

Så var det redan söndag… Idag hade jag kommit på den geniala idén att bjuda alla grannar på lite glögg. Det finns en fördel och en nackdel att bjuda hem folk, nackdelen är att man måste städa, och fördelen är i och för sig också att man måste städa och det blir ju sååååå fint hemma.

Så förmiddagen gick alltså åt att förbereda och städa, och bjuda in julen. Det känns helt galet att det är så snart! När allt blev juligt hemma kändes det konstigt. När det sedan började lukta glögg, blev det lite mysigt och brasan var tänd och julmusiken spelade i högtalarna. Kanske det är så att det är jul om ca en månad?

Alla grannar var i alla fall så glada och pratiga och det var riktigt roligt att ha alla här och få en mysig fika tillsammans.

Tog ett par bilder, och det är nästan så att man kan se hur gott glöggen luktar.

Hade även tänkt att vara en duktig husmor och baka, men ibland tror jag man måste stanna upp och säga, idag blir det köpekaka! jag kommer vara lugnare och kakan, kanske blir godare så, än att man stressar fram något.

Dessutom kom Elis 5 veckor på besök och vem kan inte låta bli att bli glad i en så liten sötnos, även om han på bilden ser lite misstänksam ut!

Så det var helgens aktiviteter i ord, men mest bild.

Nu ska maken och jag ha lite kvalitetstid, eftersom barnen sover. Frågan är om det kommer innebära att vi både somnar i soffan?

Jag får återkomma om det…

Vi hörs!
Jenny

Med humor som krydda…

Vecka 45 4 kommentarer »

Nov 192010

Att njuta av livet är förstås oerhört viktigt, och kanske hela vitsen med livet. För min del har ju mat och övriga produkter man kan stoppa i munnen varit viktiga för att jag ska njuta. Jag belönade mig helt enkelt med mat.

Det var en av anledningarna att jag hade så mycket övervikt. Så nu måste jag jobba på att hitta andra saker som jag njuter av. Saker i vardagen.

En av de viktigaste sakerna för att krydda livet är humor. Skratt är oerhört viktigt, och jag har nog aldrig långt till flams eller skratt, även i situationer där det inte är lämpligt…

Jag bjuder dessutom gärna på mig själv. Berättar om knäppa historier som jag råkat ut för, även om min söta make ofta tycker att jag kanske pratar lite mycket och tar god tid på mig när jag ska historieberätta.

Så för mig är skatt viktigt och skapar Mental Näring på hög nivå.

Jag hittade den här bilden från en tjejmiddag jag var på för någon månad sedan. Bara bilden är så härlig och man ser verkligen hur hysteriskt roligt vi hade:

PS Klicka på bilderna så blir de större!

Ett annat kul bus, kommer från en telefon application som heter ”Iswap faces” där man byter sitt ansikte mot någon annans. Det är mina bästa spenderade 7 kr någonsin. Jag har haft ont i magen av skratt av detta och som dessutom fick mig att genomlida 9 timmar på akuten i somras. Det den gör är att den byter ansiktet på en bild till den andres. Till exempel så bytte jag och min make bild med varandra. TADA! Här är jag som en man:

Jag kanske inte skulle vara supersnygg som man… Dessutom är det lite konstigt att se sig själv med hår på bröstet. Det känns i alla fall lite ovant. Men så galet kul!

Så när, jag letar igenom mina bilder så finns det gott om knasiga kort som får mig på bra humör och som ger en liten extra krydda till livet. Varför inte denna underbara bild med mig och ett par av mina vänner:

En annan inspiration och orsaken till ett gott skratt är ju självklart barnen. De säger och gör så mycket roligt att de är en ständig bank av skratt och glädje.

Jokern i familjen är ju självklart min underbara 5 åriga son som säger så mycket roliga och knasiga saker.

För några månader sedan var hela familjen ute på promenad och vi såg en formation av flyttfåglar flyga över oss och min son frågar ”Vad är det mamma?” Jag svarar att ”Det är fåglar som flyger till varmare länder på hösten för att vara där under vintern” Då tittar han på mig länge och säger ”Var flyger dom då? Till Värmland, eller?” Vad jag skrattade. Så gulligt, för det är klart att ett Värmland låter faktiskt varmt, även om det inte är ett annat land och inte så långt borta…

En annan dag sitter hela familjen vid frukosten och mormor och morfar är med. Min son har nyligen berättat att de jobbar med teckenspråk på dagis och har visat hur man säger god morgon. Bara det är det sötaste jag sett för han tar i från tårna när han ska göra tecknen. Då frågar mormor varför de lär sig teckenspråk på dagis, och om det kanske är någon som är döv. Sonen tittar undrande på mormor och deklarerar att han inte vet vad döv är. Så mormor säger. ”Att vara döv innebär att man inte kan höra” Då tittar han på mormor och utbrister med yviga armar. ”Det är 1000 barn på dagis och INGEN lyssnar”. Också så roligt. Kanske att jag är lite opartisk eftersom det är min son och det ingår lite som mamma att tycka sina barn är roliga och underbara!

I alla fall, humör och skratt är viktigt. Jag har faktiskt läst ganska mycket om hur detta påverkar hälsan och att om man har en positiv och glad inställning till saker kommer det också vara lättare. Verkar ganska logist eller hur!

Har ni några roliga barnhistorier, eller andra för den delen som ni kan bjuda på en fredag som denna?

Så helgens tips, se till att krydda ordentligt med humor i helgen!

Kram Jenny

Migrän och xtravaganza

Okategoriserade 3 kommentarer »

Nov 172010

Mitt första migrän anfall fick jag som 10 åring. Sedan dess har det varit många ”anfall” en del lättare än andra, och i perioder inte så ofta för att i andra perioder ta över.

Jag får klassiska anfall där jag tappar synen, kräks och får galet ont i huvudet. Inte så kul alltså.

Så migrän är ju något som jag till varje pris vill undvika. Som sagt i vissa perioder har jag haft det mycket migrän. T ex när jag väntade min dotter så fick jag kanske 3 anfall i veckan. Däremot så var de inte så starka så det gick bra.

Dessutom åt jag special medicin för anfallen, en så tung medicin så att ajg tappade känseln i hakan… Kan det verkligen vara bra?

Så under alla dessa år har jag försökt hitta mönster på vad det är som utlöser anfallen. För varje gång jag får ett anfall så kan man hitta mönster:

Stress
Eller att man slappnar av efter en stressad person.
Socker är en bov för mig. Mycket socker kan verkligen utlösa
Dålig sömn
Väderomslag
Ägglossning

Så eftersom man vet vad som utlöser det, borde det vara lätt att undvika, eller hur? Men så fungerar det ju tyvärr inte. Det är svårt att sluta stressa, och vädret och ägglossning får man ju stå ut med. Det är inte så lätt att påverka…

Dessutom har jag under årens lopp läst mycket och hittat tips som man provar. Ett av tipsen jag hörde för ett par år sedan var att fettet i nötter är bra för människor som får migrän, så det är något som jag tänkte prova.

I alla fall när jag började helfarten i januari så visste jag inte hur mitt huvud skulle reagera. Huvudvärk hade jag ju nästan alltid, även om det inte var migrän. Tabletter åt jag regelbundet, nästan dagligen för att dimman av huvudvärk skulle ge sig av.

Under helfarten försvann min huvudvärk, den vanliga. Jag tror att jag åt tabletter kanske 3 gånger under 15 veckor. Dessutom hade jag bara 1 migrän anfall under hela persioden. Helt underbart.

Sedan började jag äta och det har gått väldigt bra. Jag har inte haft ett anfall sedan april. Jag äter ju verkligen regelbundet med 2 mellanmål och dessutom nötter, inget socker på regelbundna tider och träning.

Alltså inget anfall jag kan minnas sedan april tills för 1 vecka sedan då ajg fick ett anfall, sedan fick jag ett till bara ett par dagar senare och då blir man orolig! Varför blir det så här????

Så jag försöker titta på vad jag gjort nu, vad som förändrats i mitt beteende.

Förra veckan var inte bäst, på mellanmåls fronten har det varit dåligt med att hinna med dem, och oregelbundet, jag har inte ätit nötter, stressat otroligt mycket, inte hunnit träna och dessutom ägglossning.

Så alla tecken på varför är ju där! Så nu är det bara att ta sig i kragen och inse att det jag äter och hur jag lever påverkar mina anfall, och om jag sköter mig så kommer jag således slippa migrän.

Kan det vara så enkelt? Att jag kan påverka detta mer än jag tror!

Det är ju värt att tänkte på och det är ju en morot och motivation att sköta sig, att slippa migrän!

Har ni några bra tips som kan hjälpa?

Hej hej

Jenny

Jenny hjärtar Rörelseglädje!

Vecka 45 5 kommentarer »

Nov 162010

Jag är så glad när jag får kommentarer om saker som ni undrar, det blir fina tips på vad jag ska skriva om.

Armine skrev en lång kommentar igår där hon undrade hur min träning ser ut idag och hur jag gjorde under helfarten.

Jag vet att de andra bloggarna här var super duktiga med träningen under helfarten, faktiskt helt fantastiska. Själv valde jag att inte träna under helfarten. Jag promenerade och tränade på xtravaganza i samband med mina möten.

Samma vecka som jag började helfarten så började jag nämligen ett nytt jobb, så jag kände att jag inte ville lägga tid på att få in träning, samt att jag kände att jag ville behålla så mycket energi som jag kunde för att orka allt nytt.

Så det var när jag slutade helfaten som jag kände att det var dags för nästa steg. Min utmaning ligger egentligen inte i om jag vill eller inte vill, utan att hitta tid så att jag hinner träna. Så det blir tyvärr inte några fasta pass utan det får bli när det blir. Lite dans här, en promenad där, lite bowling, eller simma när det är simkalas.

Kanske att jag idag ser nya möjligheter att få rör på mig och tar chansen när det bjuds.

Promenera gör jag gärna, men när det är kallt och halt är det inte lika motiverande. Så det gällde att hitta något annat, som dessutom passade mina tider. Tyvärr ligger min xtravaganza lite långt borta. Det är synd för jag gillar att träna där. Då kan man dessutom avsluta med Mental Träning också.

Till min stora glädje hittade jag en gym som alltid är öppet, och där de har gym både hemma och nära jobbet. Så nu blir det gymmet med crosstrainer och vikter. Ibland blir det före jobbet, efter jobbet eller mitt i jobbet på lunchen. Man får ta lite tid när det passar och göra det bästa av det hela och vara nöjd med att man får in tid överhuvudtaget.

Det jag verkligen skulle vilja är att få dansa mer för det är så roligt och ger verkligen Mental Näring också!

Tänkte även avsluta med en bild från hösten förra året, det har hänt lite sedan dess, om man t ex jämför med bilderna från mässan kan jag förstå att folk inte känner igen mig!

God natt på er!
Jenny

Äldre inlägg