Nov 242010
 

Jag fick en kommentar på bloggen idag som jag tänkte att jag ville skriva om. Det handlar om att jag bara gör rätt val, och om jag kanske aldrig gör fel val.

Jag måste säga att jag inte alltid är stolt över alla val jag gör, men jag skriver ofta om dem, fast inte i benämningen, att jag har ångest för de val jag gjort. Jag skriver inte att ”tusan vad jag ångrar att jag tog en liten bit tårta”.

Anledningen till det är att jag försöker leva i xtravaganza programmet och lära mig tänka om. Jag planerar innan jag ska någonstans och försöker hela tiden tänka att vad jag än gör så gör jag ett val. Om jag tar en bulle så väljer jag själv att äta den. Den kommer inte attackera mig, utan det är ett aktivt val.

Även att låta bli att välja är ett val. Om jag inte kan bestämma mig om jag ska åka till gymmet, eller ta en promenad och låter bli båda så har jag ju också gjort valet att låta bli. Så allt ligger i mina händer och ingen annan kan man skylla på när det inte fungerar.

Men självklart kan saker slinka ned och det inte blir som planerat. T ex för ett par veckor sedan så hade jag en hemsk mötes dag då både croissanter och godis slank ned. Inga mellanmål och en brakmiddag på kvällen. Kanske inte planerat och helt lyckat, men ibland blir det så. Jag borde ha planerat bättre, men denna dag blev det inte så.

Skillanden idag mot tidigare är att jag ger mig själv en feedback som säger. ”Jaha, nu blev det så här, men nu väljer jag att se framåt och inte skäms för att jag föll dit.”

Den typ av tänkande jag vill unvika är att ”Oj, nu tog jag en bulle, tusan, nu är allt förstört. Då kan jag lika gärna ta 3 bullar till”.

Så fungerar det inte för mig nu. Jag försöker tänka att om jag vill äta en bulle så gör jag det för att jag väljer att äta den, då får jag inte heller få dåligt samvete. Jag får absolut inte heller tänka att ”Då kan jag lika gärna ta 3 bullar till”.

För att undvika att ta saker brukar jag rent praktiskt tänka. Om jag äter denna bulle, hur mycket måste jag då träna för att gå plus minus noll. Oftast så inser man att det inte är värt det, för att det krävs mycket jobb. Då är det lättare att låta bli…

Det i sin tur innebär inte att jag kalkylerar allt, väger och mäter mat. Lite sunt förnuft och en känsla för hur mycket saker innehåller kommer man långt med.

Tidigare var jag även en stress ätare och smååt hela tiden när jag blev stressad. Det kändes inte alltid som jag hade kontrollen. Jag ville egentligen inte äta, och visste att det inte var bra, men så gjorde jag det i alla fall. Jag kunde äta en kaka, för att sedan ta en till och till slut så vara alla kakor i ett helt paket borta, utan att jag kände att jag aktivt valt att äta dem! Ganska läskigt att känna att man inte har kontroll på ditt ätande.

Så är det tack och lov inte idag. Det bara är så, men resan dit har ju inte varit lätt. Det handlar om att jobba med alla delar av xtravaganzas program, men för min del har den Mentala Träningen för att förändra mitt beteende varit nyckeln till att jag tänker annorlunda.

Så, nä jag lovar jag äter och stoppar i mig saker som inte är toppen, men jag väljer att se det som ett val och inte ett misslyckande och kompensera med träning, eller striktare linjer.

Dessutom måste jag bara säga TACK Pelikan för tipset på dam-potta på http://www.pipinette.com/.  Helt underbart, precis det jag vill ha. Den ska jag gå och köpa på en gång, både praktiskt och ganska snygg, för det kan ju bli en lång vinter…. Perfekt för barnen också! Tänk vad grejer det finns!

Ha det så bra!
Jenny

 Inlägg av kl 16:00

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)