Fabulous 4 Life!

Som jag skrev igår kväll så skulle vi över till några vänner och äta middag. Jag hade nog föreställt mig en lugn kväll, men när vi kommer dit visar det sig att det var en bubbelkväll. Det vill säga en kväll med champagne. Ni vet en sådan kväll som man behöver förbereda sig för att kunna motstå. Däremot är de väldigt gulliga för de hade köpt flera olika ramlösa med smak till mig så att jag också kunde få skåla i bubblor.

Dessutom var det mat som är mycket oemotståndliga. Det började med snittar och diverse smarriga smårätter med bland annat riktig kaviar, och då menar jag inte Kalles. Dessutom gjorde tryffelsalami även entré. Det är min favorit och det finns nog inget i samma kategori som smakar bättre.

Det finns faktiskt en gräns för vad jag står ut med! Först var jag tvungen att smaka en kaviarkula.

Sedan är det bara så att jag var tvungen att smutta på champagnen. Speciellt när min egen favorit kom fram.

Sedan blev det vara crustini med karljohansvamp och smält oss och en variant med chorizo och tomat och ost. Det luktade så ljuvligt, men eftersom de krävdes att man tuggar höll jag mig borta, men jag föreslog att jag skulle ta med en och lägga i frysen för framtida måltider, men jag tror att vi kom fram till att jag kan få en ny.

Därefter kom ostarna fram. När stilton och champagne cheddar kommer fram har man obligatorisk smakning. Det bara är så. Man kan nästa säga att det är lag. Så jag erkänner, kalla mig svag, men det blev ett par små, små smakprover som jag inte tuggade på, men som bara smälte i munnen. Så ja, igår var jag lite naughty! Men det var en verkligen trevlig kväll så det var det värt!

Jag känner att det faktiskt bara är 1 vecka kvar nu så jag valde att smaka och jag har ingen dåligt samvete för det!

Däremot gjorde jag som jag gjort den senaste veckan. Jag planerade vad jag skulle ätit om jag hade kunnat. Jag känner att det är vikigt att hitta ett sätt att planera för i framtiden för jag kommer förhoppningsvis bli bjuden på bubbelkvällar igen och då vill jag kunna njuta, men i måttliga mängder.

Sedan var det redan söndag. Jag försökte göra lite nytta och städa och tvätta och förbereda nästa vecka. På eftermiddagen åkte vi hem till några vänner på en snabbfika med körsbärspaj och grädde. Jag föreställde mig att jag tog en mycket liten bit, men ingen grädde.

Därefter åkte hela familjen till bowlinghallen och spelade bowling. Det är verkligen en supertrevig aktivitet. Det är verkligen Mental Näring och Rörelseglädje på samma gång. Men som ni ser är man inte så läcker när man göra det, men det är jätte kul. Dessutom var jag BÄST! För att bara vara lite ödmjuk…

Efter spelandet så åt vi middag med ett par kompisar som spelade bowling på banan bredvid med sina barn. Våra barn åt pannkaka och de vuxna hamburgare med pommes. Själv tänkte jag på nästa gång vi gör detta. Kan jag äta något alls där? Det såg inte ut att finnas något alternativ. Kanske man hade kunnat äta en hamburgare utan dressing och pommes med en ramlösa?

Jag känner att det är snart den stora utmaningen börjar…

Så imorgon börjar vecka 12 som blir min nästsista vecka på helfart! Yiiipppiiiii! Jag längtar till jämvikten!

Vi hörs om ett litet tag när jag lägger ut veckans mått med bild!

Jenny

Jag vet att klockan bara är 7 en lördagsmorgon och att det är galet att man är vaken. Igår var vi som sagt på 40 års fest. Av förståliga skäl så drack jag inte alkohol, vilket som sagt min man var glad för det innebar att jag kunde köra.

Men trots att man inte dricker så är man trött på lördagsmornar då man inte längre klarar att vara uppe till 1.00 för att sedan vara pigg och alert dagen efter.

Det kanske är en sak som skiljer väldigt mycket från när man var 20 år. Jag vet att jag hade en period då jag festade ganska mycket, även på vardagarna. Man gick ut minst ett par veckodagar varje veckan. Vissa kvällar slutade med att man tog en dusch och sedan gick direkt till jobbet. Kanske man inte var en nyponros, men det gick hur lätt som helst att sköta jobbet och vara glad. Skulle jag göra det idag så kanske jag skulle dö. Jag skulle i alla fall under inga omständigheter fungera och klara av att göra ett bra jobb.

Så, trots att jag inte drack något mer än vatten igår så var jag inte superpigg när min söta son gick upp 5.30 och med dundrande stämma ville äta frukost.

Jag gjorde bedömningen att det troligtvis var bättre att jag gick upp än min man i alla fall…

Festen var i alla fall jättetrevlig och för min del går det bra att bara äta shakes på fester. När det dessutom är en fest där det är lite fri placering och tacobuffé märks det inte så mycket att man inte äter. Det var ingen som fråga, eller tyckte att det var konstigt. Det var skönt!

Fast vet ni, jag lät lite bubblade välkomstdricka nudda mina läppar och det mycket gott.

Här kommer en kort bildspel från kvällen:

Det var jätte kul att vara barnfri en kväll. Det är inte ofta det händer. Vår supersnälla granne kom och tog hand om barnen och de hade varit så snälla, vilket alltid är skönt att höra.

Nu ska jag nog passa på att ta mig en promenad och börja dagen med lite Rörelseglädje. Kanske man skulle kunna köra Mental Träning samtidigt som man går? Kanske inte så lämpligt med de spår där man ska blunda och drömma sig bort, men en del av spåren är mer peppande och självförtroende stärkande. Det borde nog fungera? Jag får återkomma om dessa två ledstjärnor går att kombinera.

Sedan ser jag fram emot lite shopping innan lunch. Jag och min tågkompis Anette ska åka till ett outlet och titta på billiga designer kläder. Det kan nog bli skoj, eller dyrt, eller troligtvis både och…

Ha en bra lördag så hörs vi lite senare!
Jenny

Bimibimbap!
Så var det en ny fartfylld dag på intåg. Den blev som jag förutspådde ganska utmanande i matväg, men idag kände jag mig mentalt stark. Dagen började med frukostmöte, bullar och smoothy. Sedan kom jag på att om det är en utmaning nu hur ska det då vara
när jag äter igen? Så idag försökte jag fokusera på framtiden. Frukostmackan såg bra ut med grovt bröd. Den hade jag ätit. Däremot hade jag inte druckit smoothyn eller ätit en bulle. Det hade blivit en slät kopp kaffe till mackan.

Lunchen blev en stor utmaning. Jag sprang nämligen till Panini för att köpa 10 sallader. Klart att jag tog med min favorit med lufttorkad skinka och mosarella med pasta. Det var faktiskt min sista lunch före helfartendrog igång. Så då kan ni kanske förstå vilken plats den tar i mitt hjärta. Så framtida jag hade valt den salladen, utan pasta och bröd. Ingen Cola utan vatten istället.

Så här såg det ut den 3 januari då jag vägde 101 kg…

Sedan blev det en nästan 3 timmar promenad på stan med vårt utländska besök. Så det kan man kanske kalla rörelseglädje! Vi hann med ganska många butiker.

Sedan blev det kvällens utmaning affärsmiddag på East. Det gick förstås alldeles utmärkt! Jag beställde in Ramlösa i ett vinglas att skåla i. Till middagen så beställde jag in 1 glas med is till min melon och passion shake.

Och ja, efter gårdagens lilla missöde så öppnade jag flaskan i morse för att kolla att det var folie på. Det är nämligen olagligt att vara korkad 2 ggr.

Som ni ser så ser maten fin ut så framtid jag skulle valt en bimibimbap med massor an grönsaker, grisar, ägg och stark sås. Det är så smarrigt.

(OBS! det är inte maten nämnd ovan som är på bilden. Maten på bilden har inget med texten att göra, mer än att min jobbarkompis Susanne åt upp den).

Men jag vet att det låter så dumt, men det går bra att äta min shake även på en gottluknande och bra smakande restaurang. Det är ju fortfarande igenom som tvingar mig att göra detta. Jag gör det för att jag har bestämt mig. När de andra satt och åt så föreställde jag mig hur det skulle vara att ätit något. Men just nu så kände jag inte att det var jobbigt. Inte tänker jag klaga på det. Det är underbart att inte känna sig arg eller beskriven för att man missar något.

Jag hade nog valt att dricka 1 glas vin, med ingen latte på maten och ingen tryffel, eller nej vänta. Jag kan nog inte lova att jag inte skulle äta tryffeln. Kanske jag skulle äta den och kanske gå o träna på lunchen imorgon?

Vad säger ni hade jag klarat dagen, eller måste något mer bort?

Det är ju jätte svårt att äta mat! Man måste alltså börja tänka igen!

En annan kul sak för mig var att jag hade kjol o stövlar på jobbet idag. Det har jag nog inte haft frivilligt sedan jag var 19! Tyvärr har jag ingen bild från denna milstolpe, med det var inte så illa.

Nu säger jag god natt o ser fram emot en lugnare morgondag,!
Jenny

Eller ska man säga ett stort problem! Imorse orkade jag inte piffa för mycket utan jag drog på mig ett par byxor och en tight topp. Eller ska jag säga att byxorna är superpösiga i storlek 46 och den tighta toppen bara hängde löst som en vanlig t-shirt. Inte så snyggt, men ett ganska trevligt problem.

Detta innebär att jag snart kan handla lite nya kläder! Just nu vill jag hålla lite på det eftersom jag har ett par veckor kvar och jag inte vill handla kläder förens jag är färdig.

Däremot kände jag mig manad att gå in på Zara och prova ett par jeans i storlek 44. Väl medveten om att deras storlekar kanske inte är framtagna för stora svenska tjejer. Så jag var verkligen skeptiskt när jag gick in i omklädningsrummet, men tro det eller ej. De passade mig! Yiiippppiiii! Nu köpte jag dem inte för jag sparar lite på pengarna, men bara känslan att veta att jag kan köpa byxor där gjorde min dag.

Dessutom hann jag förbi ett gym på lunchen som har trevliga lunchpass. Nu känner jag mig peppad inför nästa fas som blir att komma i form och bli lite fastare och få igång konditionen. Det ska bli jättekul! Nu ska jag bara klura på vad och var det blir.

En annan rolig sak är att jag till annandag påsk, 1 vecka före min 35 års dag, bokat in mig på min mans kompis studio så att vi kan ta lite fina bilder. Så först ska jag till Ola och få en strålande frisyr och sedan kommer min söta kusin Linnea som jobbar som Make up artist att göra mig snygg. Det ska bli kul att få ta riktigt fina bilder.

Sedan ska jag som sagt sitta på hemmet och njuta av att jag var en riktigt läcker och het 35 åring…

Veckan som varit hade jag bestämt mig för att spendera kvalitetstid med min familj och vara mer närvarande. Jag tycker att det gått jätte bra med barnen. Vi har fått jätte fina vardagsstunder som man verkligen njuter av. Målet är förstås att jag alltid ska vara närvarande, så denna utmaning ska vara pågående för alltid.

Att hinna med kvalitetstid med maken har varit svårare. Efter barnen lagt sig och man har fixat i ordning för morgondagen och gjort alla måsten, och dessutom bloggat lite så är kvällen liksom slut. Så jag hoppas att min man vet att även om jag inte hunnit med så mycket kvalitetstid med honom så älskar jag honom jätte mycket ändå. När vi sitter som 80 åringar på hemmet så kommer vi ha massor av kvalitetstid och då kan vi tillsammans sitta och titta på mina fina kort och tänka att jag var riktigt het som 35 åring…

Kommande vecka tänkte jag däremot fokusera lite på min kropp igen. Jag tänkte köra min pilatesboll och framför allt göra minst 100 situps per dag. Nu måste jag nämligen börja trappa upp inför nästa fast som ska bli Rörelseglädje för hela slanten!

Ha en jätte bra kväll så hörs vi imorgon!
Jenny

Jag hade ju blivit varnad. Gårdagen skulle vara och blev ett enda långt mått på hur stark vilja jag har.

Vi började på ett barnkalas där vi bjöds på fantastiska turkiska läckerheter. Inte nog med det, efter att ha tittat på under lunchen och själv druckit en god melon/ passion shake så blev det kak och tårtbuffé. Det blev ett par fina bilder. Den bilden där jag sitter med en kakatallrik ser jag verkligen lidande ut! Däremot så blir det lite knasigt. För tallriken är förstås inte min utan den är min dotters. Hon gick loss på buffén, men orkar förstås inte äta upp det hon lagt på tallriken. Så hon ger den till mig och säger ”Varsågod!”. I vanliga fall hade jag nog ätiti upp resterna, dels för att det är gott, men mest för att det känns dumt att slänga. I går blev det i alla fall slänga och det är därför jag ser lidande ut…

Det var däremot något märkligt som hände. En tjej frågade om jag ville ha te eller kaffe och jag sa att jag gärna tog te. Hon sa att hon bara skulle hitta socker först. Jag sa att det behövs inte och hon svarade något i stil med att det alltid är de som inte behöver som säger nej, eller något liknande. Då tänkte jag, menar hon mig? Ser hon inte att jag också kämpar mot övervikt?

Sedan kom jag på att för någon som kanske inte sett mig tidigare kanske tycker att jag ser normalviktig ut. Det var ju en ganska lustig tanke. Sedan slog det mig ju hur fort det gått. För 10 veckor sedan hade ju vi varit likadana och jag hade säkert tagit om på tårtan.

Vi pratade lite och hon tyckte att det var väldigt duktigt, men att det inte var något för henne, eftersom hon gillar junkefood för mycket. Men, det gjorde ju jag också! Inte bara det, utan jag gillade ju alla sötsaker också! Jag har ju varit en riktig missbrukare av både fett och socker.

Jag känner i alla fall att 10 veckor är ju fantastiskt kort tid. Även om det är tufft ibland på helfart så kändes det som att det jag har gjort kan vem som helst göra. Det är faktiskt så enkelt som att bestämma sig.

Efter kalaset åkte vi hem till min söta guddotter med familj för en mysig kväll och fira våra tjejer.

Till middag vankades det Raclett. Man sitter alltså och grillar vid bordet. Så här ser det ut.

Våra kompisar kör en annan viktminskningsmetod som går ut på att bara äta protein och fett och inga kolhydrater alls. Jag kan ju hålla med om att smält ost, kött, korv och grönsaker såg ganska gott ut. De har gått ned mycket, men jag tror inte att det skulle passa mig. Jag mår kräkilla av för mycket fett. Både för att jag har min tarmsjukdom och har opererat bort min galla.

Efter middagen blev det även den traditionella marängsvissen. Det såg mycket gott ut och jag kunde inte låta bli att lägga lite hallon i mitt vatten för att få lite bärsmak.

På kvällen var jag helt utmattad av alla utmaningar, men förstås verkligen stolt att jag sagt nej till alla utmaningar.

Nu är det bara 17 dagar kvar på helfarten. Sedan börjar den stora utmaningen att klara av alla saker som hände igår och välja vad man ska säga ja till och vad man väljer bort. Det känns faktiskt mycket svårare än att säga nej till allt.

Själv ska jag ut på en liten promenad och njuta av att våren spirrar i luften!

Vi hörs lite senare med veckans mått och bild!

Jenny