Fabulous 4 Life!

Så
imorgon är sista helfarts dagen. Frågan är om det är jätte bra att trappa upp
mitt i påsken? En av årets värsta mat helger då påskmusten, fet mat och godis,
godis, godis kan ses så långt ögat når.

Idag
fick jag två söta chokladkaniner på jobbet. Min tanke är att dessa kompisar inte ska ätas
utan symboliskt stå kvar på min plats på jobbet. De får alltså bli kompisar och
inte uppätna. De är ju så söta så det kommer bli perfekt sällskap till mig och påminna mig om att man kan säga nej och ändå njuta.

Nu när
jag tänker efter så kanske det hade varit bra att köra helfart över påsken för
att inte känna sig lockad av något.

Men,
jag är väl medveten om att jag måste vara försiktig och ta det lugnt med magen
för att inte göra den illa, så det kommer gå bra.

Så nu gäller det att fokusera på att börja upptrappningen. Jag har kommit fram till att det blir detta:

Min
torsdags frukost kommer att bli 1
dl kesella, blåbär och linfrön. Härligt att få smaken av
blåbär i munnen! Till lunch så blir det nog kokt fisk och middagens kyckling
ser jag verkligen fram emot. Men det kommer förstås en tydlig genomgång om hur
det känns på torsdag.

Jag har
varit nervös för upptrappningen mest av allt. Mycket nervösare än innan jag
gick på helfart. Däremot pratade jag med min coach Lina idag och fick råd och
stöd så det känns bra. Även min gruppcoach Rebecka mailade och var väldigt
stöttande. Så det känns skönt att veta att man har några att vända sig till som
kan massor. Så jag är förberedd.

Det känns som
jag framstår som lite konstig som oroar mig och om jag var en vanlig människa
så skulle jag inte göra det. Mitt problem är

att jag
har en tarmsjukdom som heter IBS, som gör att jag blir ganska dålig av mat,
uppsvullen illamående och ibland får jag ont i magen.

Under
hela helfarten har jag mått som en prinsessa utan minsta skov eller ont, så naturligtvis
är jag rädd för att det ska bli som innan, men förhoppningsvis ska den ”Goda
Energin” få mig på rätt spår och även efter att ha fått tips om att
lektiner kan vara en orsak till att jag inte mår bra så ska jag försöka jobba
på att hitta en lektinfri kost.

Föresten,
alla som läst min blogg vet att en av mina största mat utmaningar under dessa
13 veckor är korv, kokt och grillad i alla storlekar. Det luktar sååååå gott och det har varit
svårt att motstå.

Idag
läste min man på baksidan på innehållsförteckningen på en förpackning kokt korv och såg att det stod att
den innehöll E621, smakförhöjaren som är beroendeframkallande, även kallad
glutamat.

Så det
är ju inte konstigt att jag fått kämpa för att tacka nej till korven! Det är
min drog och varje gång jag ser en korv, eller känner lukten så triggas min hjärna igång att vilja äta.

Så ett
mål under den ”Goda Energin”ska vara att hitta en bra korv utan E621 och med hög kötthalt! Några
förslag?

Föresten
jag fick en förfrågan om hur det går med min hud. Om den hängt med i viktminskningen. Faktiskt förvånansvärt
bra. Det är lite slappt på vissa ställen, kanske speciellt över magen så är det
inte som när man var 20 om jag säger så. Men det är verkligen tillräckligt
snyggt och jag är själv förvånad att det dragit ihop sig så tight. Men med lite
träning och påfyllnad av muskelmassa kommer det bli ännu finare! Jag kommer inte stå i vassen i sommar, utan kommer till och med skaffa en snygg bikini!

Så nu
ska jag göra lite roliga saker som städa, tvätta och fixa disken. Jajamen, jag
vet hur man roar sig en tisdag kväll.

Äh, nu
såg jag att CSI del 2 i triologin börjat. Så eftersom Mental Näring är viktigt
så struntar jag i alla måsten och lägger mig i soffan och njuter lite av livet.

Vi hörs
imorgon! SISTA DAGEN!

God
kväll!
Jenny

Ja, det
var många föräldrar som kallade mig modig igår, eller så menade de korkad…

I
slutändan så kändes det som kalaset gick bra, alla barn hade roligt. Det var
ett par tårar, men de gick att lösa och alla barn kom helskinnade hem.

Jag
hade aldrig klarat det utan min mamma, pappa, Annie, Patrik Tessy och Jessica! You saved my day så massor
av tack pussar och kramar till er! Så, det är mitt tips. Ska ni någonsin göra
något så galet som ett discokalas för 40 barn så se till att få hjälp annars
går det inte…

Smarriga Cupcakes gjorde jag till alla barn…

Däremot
vet jag att om jag hade varit den gamla Jenny, så vet jag inte hur mycket jag
hade ätit igår! Eftersom det blir så stressigt och man inte hinner med att äta
så är det mycket troligt att jag hade stoppat i mig godis, chips, popcorn och
druckit läsk. Säkert inte så lite heller. Hur ska man förbereda sig på sådant!

Däremot var jag väldigt discodisco som ni kan se…

Däremot
när vi städade efter och klockan var efter 20.00 så fick jag äntligen tid att
dricka min melon och passion shake och det var i grevens tid när det funnits så
många utmaningar så var det bra att få i sig något.

En
annan skojig grej som jag faktiskt fått höra de senaste dagarna som jag tänkt
på är att jag får mycket komplimanger att jag är så fräsch, ser fantastiskt ut
och säkert 10 år yngre! Nu menar jag inte att jag ska klaga på att jag får
komplimanger, men det jag undrar är om man generellt tyckte att jag inte var
fräsch och fantastiskt när jag vägde 20 kg mer? Är inte tjocka människor lika
fräscha i andras ögon? Så nu har jag bestämt mig för att välja den positiva
synen på detta och inte tänka för mycket och det är klart att kurviga kvinnor
kan vara hur vackra och fräscha som helst. Så som jag ser det så är det inte
viktminskningen de lägger märke till. Jag tror att jag nu utstrålar något
annat! Kanske lite lukt av det försvunna självförtroendet och att jag kanske
lägger ned lite extra energi på mitt utseende nu. Det är nog så att jag är förändrad
inuti också, och att det syns på utsidan. Det känns så.

Som
sagt komplimanger kan man aldrig få nog av!

Sedan
var det där med foton och fester som varit något av en fobi. Det finns bilder
på mig från så många kalas där jag skäms när jag tittar på bilderna. Där man kanske
till och med undviker att vara med på bild för att det inte är roligt. Men å
andra sidan vill man inte vara med på bilderna heller för man vill ju att det
ska synas att man var med.

Igår
kväll när vi tittade på alla bilder från kalaset så kände jag för första gången
på länge att oj, där är en normal människa som roar sig. Det är en trevlig
känsla, att känna sig normal. Nu har jag ett par veckor på mig att bli
Fabulous! För om två veckor blir jag 35 år!

Jo, en
annan kul sak som hände idag. Eftersom det är lördag så är det den dagen man
hinner göra massor av saker och handla det som behövs för veckans alla kommande
projekt. Idag fick jag äran att åka till det lokala byggvaruhuset för att
handla lite ”byggargrejer” som jag kallar allt…

Jag ska
alltså handla något som heter 100
cm muff(!). När jag väl är i butiken så får jag veta att
det inte är alls det jag vill ha, utan jag ska ha två nipplar. Jag går alltså
in i butiken för att köpa 100
cm muff och kommer därifrån med två nipplar. Alltså, det
är möjligt att felet är min fantasi, men vem är det som hittar på dessa namn?
Har man inget råd där man får rösta om det är lämpligt, eller inte?

I
vilket fall som helst så fick jag mig ett gott skratt!

Just,
det nu börjar ju jag se fram emot nästa fas, som förstås innebär mat, men också
mer Rörelseglädje. Jag har ju legat lite lågt med det under helfarten. I
fredags gick ett mail ut att tjejerna på jobbet ska springa Vårruset den 1
juni. Jag har inte gjort det sedan jag var 23 år , så i år kanske det är dags
igen? Det kan kanske vara en bra utmaning och ett bra mål. Det enda som oroar
mig är om jag rent fysiskt klarar att springa med mina knän. Jag ska tänka lite
och sedan kanske provspringa innan jag tar ett beslut.

Hoppas
det inte är för mycket 35 års kris att börja springa. Jag vill inte att det ska
bli en sådan grej där man måste bevisa att man fortfarande är ung. Jag vill
springa för att nästa fas efter vikt nedgången för mig är att komma i form. För
att gå ned i vikt är för mig inte samma sak som att vara i form!

Så nu
ska jag ha lite lördag, kanske lite film i sängen och ge mig lite Mental
Näring. Imorgon blir det ett litet kalas för de närmaste så det blir mer tårta
och gott att stå emot…

Trevlig
lördag!

Jenny

Idag för 7 år sedan födde jag mitt första barn. Med en viktökning på 40 kg från det jag blev gravid tills min söta dotter kom ut. Idag 7 år senare väger jag lika mycket som innan jag blev med barn. Så egentligen är cirkeln sluten! Det känns jätte skönt för jag tror att jag varje födelsedag sedan hon föddes har tänkt på att jag fortfarande har kvar kilon från min graviditet och sagt till mig själv, nästa år då ska de vara borta, då ska det vara annorlunda.

I år är det året jag får säga att jag är äntligen gjorde mig av med de där kilona jag pratat om så länge. Det är riktigt lyxigt och känns jätte bra att jag valt att göra något åt det. Dessutom har jag lyxen att ha två underbara barn. De bästa kilona i hela världen!

Däremot så har det varit en stressig dag idag. Jag ska vara ledig imorgon och förbereda discokalaset, så det var så mycket att hinna med idag. Så mycket att jag lyckades skaffa mig lite migrän. Men jag lyckades ignorera det och bara jobba på. Dumt, för det är ju en varning från kroppen att den inte är nöjd med tempot, men så är det med livet ibland.

Föresten jag måste ju prata lite om föreläsningen med Zarah Öberg igår kväll. Som jag nämnde var det bra och spännande, samtidigt som den gjorde mig rädd!

Själva föreläsningen handlade bland annat om candida och sockerbereoende, men Zara pratade även om en smakförstärkare som används i den flesta av våra halvfabrikat. Nämligen natriumglutamat, E621, även kallat glutamat. Du hittar den i allt från chips till korv och i kryddor. Det är även beroendeframkallande och Zara har jobbat med barn som varit beroende av vissa maträtter med detta innehåll. Barn som varit så desperata att de gråtit efter maten. Jag tycker det låter hemskt! Jag vet att jag inte jobbar med kost och jag är inte rätt person att berätta mer om detta, men för mig kändes det självklart att läsa mer om det. Gör en googlesökning på natriumglutmat, E621 och skapa din egen uppfattning. Jag kommer definitivt försöka läsa på innehållsförteckningen framöver och tänka efter innan jag köper halvfabrikat. Jag bara kände en ångest vad jag stoppar i mina barn. Alla dessa ämnen som man inte har koll på. Min son kallas ju inte hoppsan för intet. Säkert kan hans överaktiva skuttande avhjälpas med rätt kost.

Sedan pratade vi förstås om tarmar och om sockerberoende och Zara berättade att de som har svårt att säga nej till socker kanske inte alls har dålig karaktär utan man kan ha candida i tarmarna, det vill säga en jästsvamp. Svampen sitter på hinnan som sitter och skyddar tarmen och om man får svamp där så ropar de efter socker för att de ska må bra. Får de socker kan de också föröka sig och vill ha ännu mer socker.

Jag ber om ursäkt om jag missförstått och återberättat fel, men det kan ju förklara varför vissa har svårt att säga nej och samma här läs mer om det själva.

Min fråga till Zara var om hon trodde att jag som har haft IBS (Irritabel tjocktarm (Colon irritabele) i 7 år kan bli bättre med hjälp av kosten. Hon svarade att man absolut kan hjälpa till. Jag blir ju till exempel ofta svullen och dålig av mjölk, men är inte laktosintolerant. Däremot kan jag vara känslig för något som heter Lektiner som är proteiner som binder 2 kolhydrater. Lektiner finns i mjölk, sparris, nötter, bönor, bananer m.m. De skapar ofta irritation i mage och tarm eftersom de har en retande effekt.

Då kände jag att det är ju logiskt! De saker som Zara nämnde är produkter jag haft problem med! Så om jag tänker på detta och provar så kanske jag kan bli bättre.

Under helfarten har jag inte haft några problem med min mage och är överlycklig att magen mår bra, så jag är lite desperat att hitta ett sätt att behålla the good feeling och inte hamna där jag var när jag började.

Så nu ska jag sluta skriva om saker jag inte vet något om, men tycker är intressanta.

Vill man läsa mer så kan man gå in på Zara Öbergs web www.kostkoll.se och läsa massor av intressanta saker om olika ämnen i maten.

Jag känner att jag börjar bli redo för den ”Goda Energin”!

Nu känner jag mig däremot lite dålig som suttit och prata om alla förändringar jag måste göra, men idag när lilla gumman fyllde år så blev det först våfflor med grädde och sylt till middagen och tårta både till frukost och middag. Så just nu känner jag mig inte som en förebild.

Men som ni vet så är man ganska inrutad i sitt liv, man gör som man alltid gör, handlar samma saker, tycker samma saker. Den Mentala Träningen har börjat få mig på andra tankar. Jag märker det, så jag antar att förändringar i kosten också måste komma gradvis och med massor av hjälp från xtravaganza och att man har ett nyfiket sinne för nya tankar.

Så, jag ber nu om kraft och mod för imorgon blir det kalasdag. Imorgon bitti ska jag baka 40 cupcakes, sedan ska jag ha utvecklingssamtal på skolan. Därefter blir det ballongblåsning och förbereda inför kalaset med bål och chips och krov, lekar och hitta discokänslan.

Nu ska jag börja göra limbopåsarna som vi ska ha istället för fiskdamm. Ni vet när man är 7 år är det mycket som förändras. Alltså inga mer fiskdammar, snyft! Kanske min stackars son kommer vilja ha det tills han är 18 år!?

God kväll på er!
Jenny

Redan igår kväll kände jag mig lite sur och gnällig och inte så tillmötesgående. Dagen i dag började inte bättre. Det var en sådan där stökig morgon så allt bara känns jobbigt, det var svårt att gå upp, barnen var trött. Jag skulle med ett tidigt tåg och min man hade tappat bort sin bilnyckel. Det är snöigt och slaskigt och halt. På tåget är det trångt och det är mycket att göra på jobbet. Kontorsstolen är inte skön och min skärm gör ett mycket konstigt ljud var 5 minut som håller på att driva mig tillvansinne. Sedan ska man skynda iväg för att hämta

barnen och upptäcker att mitt tåg är inställt! Försöker hitta ett alternativ att komma hem och kommer till stationen 40 minuter senare än beräknat. Sedan kom jag på, ingen bensin så jag måste verkligen tanka! Så jag blir sista mamman att hämta en stackars son. Sedan hem och laga mat och sedan hämta dottern hos en kompis.

Jag började fundera på varför jag kände mig så retlig och irriterad? Då kom jag på det, min gamla vän PMS käringen är tillbaka. Då förstod jag! Det är inte så att jag fått en ny personlighet, det är något övergående som kommer varje månad och det förklarar även min desperation för ost som infann sig i helgen.

Det är faktiskt en av vinsterna med xtravaganzas helfart för min del. Att jag lärt känna min kropp. Det är mycket lättare att lyssna på den och förstå signaler när det inte är så många andra faktorer som spelar in. Man är liksom ren. Jag har till och med fått ett bättre luktsinne. Så förhoppningsvis kommer jag ha nytta av all ny kunskap och kännedom när jag börjar äta igen. Visst kan man skämmas lite att man haft besök av PMS kärringen i 25 år och ändå inte förstår signalerna på en gång…

En annan sak som är lite jobbigt, men ett problem som jag gärna står ut med är att alla kläder sitter jätte löst. Mina favo jeans som jag längtade efter att få på mig och som jag knappt kunde få över knäna vid start är nu baggy. Det ser inte riktigt klokt ut.

Alla kläder sitter som säckar och min fina kavaj i storlek 44 som jag sett fram emot, eftersom den är så fint figursydd, den ser bara pösig ut.

Nu hör jag på min ton att jag låter lite negativ, men det är jag förstås inte! Det är helt underbart att känna så.

Därför kände jag att det var dags att plocka ut ett ess ut garderoben. Nämligen min gamla balklänning. Den har varit utlånad till olika personer, eftersom jag de senaste 7 åren inte kunnat ha den själv. Så idag var jag bara tvungen… Vet ni, alla tuffa utmaningar och all mat jag sagt nej till sedan den 4 januari har varit värt detta ögonblick! Jag blev överlycklig! Jag kan ha den och det är fantastiskt! Kolla! Ni får ju förstås ha överseende med att själva jag kanske inte är så piffig och kvaliten på bilden lite dålig.

Jag vet att modellen och färgen inte är den modernaste, men jag kommer i den. Däremot så är det nog så att nästa gång det blir tillfälle att gå på bal så kommer jag kanske vilja köpa en ny, bara för att det är kul att komma i dem,

Så imorgon är det vägning för sista gången på helfart! Jag är lite nervös, men längtar samtidigt att få ställa mig på vågen. Jag är även lite orolig att jag kommer få skäll för att jag druckit för lite… Men håll tummarna för mig!

Annars så är det bara roliga saker framöver. På fredags ska min söta dotter ha födelsedags kalas. Det blir disco för 40 små barn! Jag vet inte riktigt vad jag tänkte, men målet måste ju vara att de är 40 stycken som lämnar discot. Då har det för min del varit ett lyckat kalas! Jag hade nog även tänkte se till att det finns tillräckligt med popcorn och att det aldrig tar slut. Det måste också vara ett bra discotips. Sedan ska jag visa alla barnen mina moves, eller kanske inte. När man blir 7 kanske man tycker det är pinsamt med en dansande mamma? Jag kan inte lova något. Jag får återkomma med detaljer. Fast hon har sagt ok på en glitterperuk…

Föresten jag fick en kommentar från duktiga Patric som gått ned 26,4 kg på 9 veckor! Det är verkligen inte dåligt! Superkul att det går så bra! Han frågade om jag bestämt mig från början hur länge jag skulle köra helfart och det hade jag nog. Jag har satt målet 30 kg till min 35 års dag och visste att enda sättet att nå det var att gå på helfart hela vägen. Däremot kommer jag nog inte nå mitt mål, men jag känner mig nöjd och kommer sluta min helfart som planerat under påsken ändå. Det säger förstås inget, om att jag kanske kör vidare senare. Men jag tycker också att vikt är en siffra och för mig är det vikigt att jag mår bra och själv tycker att jag är fin och det målet har jag ju nått! Jag kanske ska vara lite tyst tills efter jag vägt mig imorgon…

Ha en bra kväll så hörs vi sent imorgon!

Jenny