Fabulous 4 Life!

Ja, knappt 24 spännande timmar i London och en minnesvärd kväll!

Efter att ha checkat in på hotellet som låg 150 m från Oxford street började fixet, ni vet vi tjejer behöver lite tid att putsa oss innan galan.

Efter puts och fix träffades hela teamet och det är ju alltid kul eftersom vi inte träffas varje dag då vi sitter på olika kontor…

Sedan tog vi oss till hotellet där prisutdelningen skulle hållas. Det kändes långt i mina klackar, men i lågskor var det ganska nära…

Det var inte heller bara vi där utan 1400 pers från alla möjliga företag i branschen och ett par ansikten jag kände igen.

Borden var dukade med presenter och bland annat Mimmi Pigg öron som passade mig perfekt…

Jag har varit på ett par stora middagar där det serverats mat, men det brukar ju inte alltid smaka toppen, men här visste man hur man gör. 3 vällagade och goda rätter. Lax till förätt, smördegsinbakad kött till huvudrätt och pannacotta till efterrätt. Riktigt lyckat med tanken på att vi var 1400 pers. Dessutom fick nästan alla bord mat samtidigt. Inte illa planerat.

Efter middagen var det dags för den efterlängtade prisutdelningen. 25 priser skulle delas ut och vi var nominerade i en kategori tillsammans med några andra super stora namn, men vi vann! Hurra vad roligt och ett bevis på allt hårt arbete vi lagt ned senaste året 🙂

Hela teamet fick gå upp på scenen för att ta emot priset, lite orolig i mina höga klackar var jag allt. Mest orolig att jag skulle göra en faceplant i trappan upp på scen, men det gjorde jag turligt nog inte…

Efter utdelningen så var det live band och dans och massor av andra aktiviteter. Om man var sugen på popcorn, eller ville klä ut sig till Elsa eller Anna i Frozen och sjunga sånger från filmen på Kareoke då hade man kommit rätt. Själv träffade jag snögubben Olaf och snackade lite…

Kvällen avslutades med en påse presenter. Det var den största Goody Bagen som jag fått, och jag var till och med tvungen att köpa en större väska för att få hem den…

Efter en kort promenad, i sneakers, i London natten somnade jag mycket gott på hotellet som jag lite imponerat hittade tillbaka till, trots att jag gick lite fel…

En riktigt minnesvärd kväll helt enkelt som jag kommer minnas lång tid framåt!

En helg kan verkligen innehålla allt från sorg till glädje, och denna var verkligen ett bevis på det.

Fredagen inleddes med begravning av min fina farmor. Begravning är alltid tungt och ledsamt, och för mig känns det så tomt och konstigt när någon som alltid funnits där plötsligt bara är borta. Alla goda minnen och händelser man minns och som vi som är kvar pratade om. För mitt i sorgen är det det som vi som är kvar har, varandra och alla minnen. Min dotter var så duktig och sjöng ”Utan dina Andetag” det gjorde på inget sätt begravningen enklare…

Lördagen var ganska lugn på dagen då vi var ganska trötta efter begravningen och behövde tid och ro.

Lördagkvällen bjöd däremot på goda vänner, goda skratt, inte så snygg sång och kräftor. Så en annan av livets ytterligheter, mycket glädje att få vara med goda vänner och dela en kväll.

Så pigg var jag väl inte i morse, men rösta bör man, annars får man skylla sig själv om det inte blir som man tänkt sig. Så det var bara att åka dit.

Roligast i vallokalen idag var att när jag precis skulle bockas av i röstlängden så säger damen med lista min pappas namn. Jag blev mycket förvånad eftersom han verkligen inte var där. Det visade sig att det var hans förtidsröstade kuvert som de tog emellan.

Vad är oddsen att det skulle vara min pappas just när jag står där? Nu kunde jag i alla fall berätta för honom att hans valsedlar bockats av 🙂

Sedan tog jag mig trots min trötthet till gymet för lite trevande gymnastik. Träningsvärk i morgon? Javisst…

Nu blir det söndagsmiddag hos vänner och sedan somna till en film…

Så det känns som denna helg har jag fått med hela spektrat av sorg, glädje, nytta och vila. Så som livet kan vara.

Ha en fin söndag i det vackra vädret!

Om jag inte tvingar mina barn att stänga av datorn och gå ut, kommer det mest troligt inte göra det.

I går kände jag nämligen att här sitter dom framför datorn medan sommarens kanske sista dag pågår utanför fönstret, så en promenad fick det i alla fall bli.

Jag vill ju inte påstå att det studsade ut i hallen under glada skratt och sång, det var många hinder att ta sig över, strumpor T ex. Ni förstår att det är mycket svårt att hitta rätt strumpor om man är 9 år. Nästan så man dör…

Det var även någonstans i strump diskussionerna som sonen gav mig mitt nya kreativa smeknamn, momzilla.

Ja, att tvinga ett barn på sig strumpor och gå ut på promenad i solen, det kvalificerar mig verkligen för det nya namnet…

I alla fall väl ute så var det inga barn som gnällde. De valde dessutom cykel och kick bike, så inget gnäll alls. Fanatiskt bara glada miner och inget syskonbråk alls.

Däremot blev det lite diskussioner med sonen som har sin egen farliga metod att stanna sin kick bike i farten, och det är att hoppa av i farten. Jag har förklarat att det är jätte farligt och att man behöver använda bromsen innan man hoppar av.

Oh, jag hör ju själv att jag är supertjatig, men det behövs ju eller hur?

Mitt jobb som mamma är ju att hjälpa dem, och få dem att lära sig nya saker, och vara säkra, men samtidigt se till att inte curla dem utan låta dem misslyckas och ta konsekvenser.

Lätt är det inte, men man får helt enkelt göra sitt bästa!

Ha en fin dag!
Momzilla

Gladast av alla var nog lammen som vi matade med äpplen. Det tackade (haha, djur skämt) det inte nej till 🙂

Det är inte långt kvar tills jag blir 40. Det känns som en otroligt hög siffra, även om jag inte får panik av den.

Om du frågar ett barn så är ju 40 nämligen pensionsåldern 🙂

Nu har jag dock inte råd att gå i pension, men vad känner och tänker jag kring detta? Är dessa siffror på väg att knuffa mig in i en 40 års kris?

Jag tror jag vet varför så många kommer i ålders kris, kanske just runt 40 år, eller i alla fall varför jag gör det. För min del handlar det om att jag är ”klar” och har uppnått de mål jag satt upp, och gillar och njuter av det jag har.

Jag är gift med mannen jag vill leva resten av mitt liv med. Jag har två finaste barn som klarar sig mer och mer själva. Vi bor i ett underbart hus på landet och mina föräldrar är nära. Vi har två supergosiga katter. Jag har ett spännande och utmanade jobb. Dessutom har jag fina vänner, nya som gamla, och en hel del intressen.

Så mitt liv är fullt och saker som gör mig lycklig, ändå känns det som jag inte vill vara klar och nöjd! Att luta sig tillbaka vid 40 års ålder känns för tidigt, eller hur?

Så för mig handlar det inte om en kris, utan en möjlighet att sätta upp nya, utmanande och rimliga mål. Att välja att utvecklas.

För mig handlar det absolut inte om att börja med farliga sporter eller köpa en motorcykel.

Jag tror nämligen jag är lite tråkig och vill plugga. Det är mitt nya möjliga mål.

Inte som heltidsstudent, men vidareutbilda mig. Lära mig något nytt.
Åh, det låter sjukt kul!

Den stora frågan är då vad. Vad ska jag plugga? Det kan jag inte svara på just nu, men jag har öppnat ögonen för möjligheten att hitta något.

Det skulle kunna bli något som utvecklar det jag jobbar med idag, eller så blir det något helt nytt.

Som ni hör är jag på väg att få den värsta 40 årskrisen ever 😉 Studera!

Nä, jag är som sagt många gånger tidigare jätte nöjd och lycklig med mitt liv och jag är verkligen inte sugen att byta bort något, och jag behöver eller vill verkligen inte göra några stora förändringar. Det är inte en kris.

Det handlar om att sätta upp nya mål och nå dem. Inget konstigt alls och helt naturligt!

Har du ett mål eller en kris?

Med vänlig hälsning,
Jenny

Så här på ålderns höst så behöver man vårda sin hud, eller jag i alla fall. Det är bara så.

Jag sitter dessutom säkert 10 timmar nästa varje dag framför min datorskärm och det påverkar huden, och inte till det bättre…

En gång var jag hos en hudterapeut som frågade om jag var extrem sportare eftersom min hud hade spår av hårt väder! Nä, det är datorskärmen som spökar.

Så det är viktigt att pyssla med huden, problemet på sista tiden är att jag varit mycket dålig på det. Inte alla så noga faktiskt. Det var extra tid och sedan glömmer jag det bara.

Enda fördelen med att man är slarvig är att man får finnar, och det är ju tecken på att man är ung 😉

Nä, så är det ju inte så här på ålderns höst. Så jag har lovat mitt stackars Face omtanke. Höstenlöfte.

Så med början denna vecka ska jag ta mig tiden och se om det gör skillnad.

Idag är jag på brahudskötsel dag 5, och jag ser faktiskt redan skillnad, eller främst känner den. Det blir ju lite mjukare…

Sedan är det ju fredag och det känns superskönt. En helg med kalas för min lilla kille som blir 9 år! Pluttis, det är inte sant vad stor min ”bebis” är!

Ha en fin fredag!
Jenny