Fabulous 4 Life!

Alltså det är det. Igår på lunchen satt vi och pratade om film och gled in på vad Netflix har att erbjuda.

En av tjejerna hade sett den heta filmen ”Sharknado”. Efter lunchen så visste jag att det skulle bli kvällens film. Den lät för underbar för att låta bli…

För er som missat underverket så handlar filmen om ett gäng människor som försöker rädda sig undan en stor storm. Inte bara att den har tornados, utan den har dessutom sugit upp hundratals hajar som intar LA både via luft och via vattenmassor som forsar in i staden. Man är inte säker någonstans!

Ja, man kan tydligen få allt i ett, både en katastroffilm och farliga djur som attackerar. Genialt!

Bara filmpostern gör att man förstår att detta är en film att räkna med.

Man har med ett par kända namn, som Ian ( Steve från Bevan) och Tara Reed. Men eftersom de inte är direkt bra skådisar så blir det inte bättre än så.

Filmen är så sjukt dålig, men roligt, att man bara måste se den. Helt obegripligt om den dock ska vara rolig egentligen.

Rent tekniskt så kan man inte låta bli att förundras, den är dåligt klippt, effekterna tydligt datoranimerade och ljussättningen dålig. De är väldigt tydligt i en studio ibland, dialogen är dålig och den finns ingen direkt plan och handling, men mycket vatten, och hajar som dyker upp från alla möjliga håll!

Jag vill inte spoila filmen, men favo scenen är när Ian ser en skolbuss som fastnat i vattnet och tänker att där kan det finnas barn. Turligt nog kommer de upp på en bro ovanför bussen. Lite märkligt nog hittar han en klätterutrustning i sin hyrda bil och sänker sig ned till bussen. Mycket riktigt, bussen är full med barn i nöd! Repliken ”Does anyone want a ride” är bara en av många slående och underhållande repliker i filmen.

Det är oändligt spännande då han räddar barnen en efter en och repet nästan går av när han själv är klättrar upp som hjälte. Plötsligt blir han attackerad av en hoppande (!) haj som nästan lyckas dra Ian ned i vattnet!

Ni fattar spänningen?

Nä, nu ska jag inte berätta mer. Denna film är ett måste att se. Det var länge sedan jag skrattade av en vanlig film. Detta är en kultfilm in the making, och du borde se den!

Personligen kan jag inte vänta tills Sharknado 2 kommer! Filmpostern ser redan nu fantastisk ut, eller vad säger ni?

Denna är nog en parodi på riktigt 🙂

Ha en fin dag och låt mig veta när ni sett årets film! Enjoy!

Hej hej
Jenny

När barnen var små så gjorde det ofta ont i hjärtat när man lämnade dem på dagis.

Vissa mornar grät nog både jag och barnen! Rödsprängda gråt ögon och små händer som vinkar!

Förstås medveten om att de 5 min senare skrattade glatt och glömt den hemska upplevelsen, men som vissa dagar stannade kvar i mammahjärtat hela dagen.

Nu börjar barnen bli stora och går i skolan. Då blir det andra bullar.

Dottern fyller snart 11 år och hittills har det varit ett par gånger som det varit lite pinsamt på skolan, men ofta får jag pussar och kramar, lite snyggt och diskret. Hemma får man ju mer gos så klart!

Min 8 åriga son bjuder fortfarande dock på megapussar, kramar, rop och stora vinkningar. Så frukansvärt gullig att mammahjärtat blöder. Ofta kramar han fröknarna av bara farten också 🙂

Han har alltid varit sådan och jag vet till och med på hans första dagis tyckte de att det var mycket märkligt att en pojke var så kramig och gosig. Det här med lika genus tänkande kanske man inte riktigt hade koll på och jag kan än idag bli upprörd för en sådan kommentar. Har man någon manual på hur gosig en pojke jämfört med en flicka ska vara?

I alla fall så bävar för dagen när det blir pinsamt för mina älsklingar att ge mamma pussar, när fönstret är tomt och man längtar efter de små vinkande händerna. Snyft…

Så passa på att gosa mycket med era godingar när man har chansen. Tack och lov är det ju redan helg så det är bara att köra på!

Ha en fin helg önskar jag från tåget…
Jenny

Iq

Ja, hälften vågat, friskt vunnet brukar det heta och det sammanfattar väl ganska bra det som jag har som ett mål i mitt liv.

För att utvecklas behöver jag utmanas, det vill säga också utmana mig själv. Det är svårt att kliva utanför bubblan av säkerhet och kanske sig in i saker som man rent av är rädd för.

Det är till och med så att sedan jag blev mamma så har min rädslas för att utmana mig själv blivit sämre. Jag har t ex aldrig varit höjd eller flygrädd i samma utsträckning som sedan jag blev mamma. Det är ju kanske helt naturligt och något som jag ser mina vänner i samma situation också lider av. Det är väl egentligen så enkelt att man förstått att man är dödlig…

Så i lördags när dottern var på kalas så frågade instruktören om någon var sugen på att prova. Innan jag hann tänka efter sa jag ja. Så äventyrslusten är där, bara man inte lyssnar på sitt inre.

Inte vill man vara sämre än 10 åriga flickor? Det är bara att ge sig upp!

Så ja, det stämmer. När man utsätter sig för något man är rädd för eller känner obehag inför och övervinner det då har man vunnit på riktigt.

Håller ni med?

Hej hej
Jenny

Nu sitter jag här på tåget och reflekterar över hur sjukt det låter runt omkring mig. Det hostas och snoras och låter allmänt ledsamt runtomkring mig.

Så frågan är hur hälsosamt är det att åka kommunalt och vad kan man göra åt det?

Helst vill man ju inte röra något på själva tåget. Ytorna måste krylla med baciller. Som människorna låter så utgår jag från att en del av dem borde stannat hemma så det känns inte så fräscht.

Nä, kanske jag skulle skaffa en liten diskret skyddsannsiktsmask? Det skulle ju inte stressa upp de andra resenärerna 🙂

Att ta bilen låter dessutom dyrt, köigt och man kan inte göra något annat samtidigt, som att blogga eller läsa. Välja bil för att slippa smitta är uteslutet.

Det är ju i och för sig så att jag tror att man inte bör vara för nojjig. Jag tror det är bra för immunförsvaret att jobba lite och öva på en del så att det kanske klarar av svårare saker.

Det kanske inte alls stämmer, men jag tror i alla fall att lite skit och bakterier är ok, även om det är väldigt viktigt med handhygienen och något som jag tjatar på mina barn om.

Jag får göra helt enkelt göra mitt bästa här på tåget för att inte bli smittad, och blir man det får man ta det då.

Ha en fin dag, det är ju redan fredag och i kväll blir det tjejmys! Längtar redan!

Hej hej
Jenny

När man känner sig lite täppt i näsan och bihålorna 🙂

Jag har inte bloggat sedan 2013 🙂 Det har helt enkelt varit ett litet avbrott i bloggandet ett par veckor. Bara för att jag verkligen behövt det. Bara relaxa lite.

I början var det lite svårt. Det är som kroppen och hjärnan motarbetar en när man ber den ta det lugnt, men sedan fick vi ordning på det och nu är jag duktig på att ta det lite lugnt 🙂

Titta hur glad man blir då!

Helt kort så har hela Julen handlat om att ta det lugnt, äta och vara med familjen. Äta kan jag väl säga att jag gjort 🙂 men som jag säger det är bättre att äta lite sämre mellan Julafton och Nyår, än mellan Nyår och Julafton 🙂

Så ja, några extra kilon blev det nog, men nu är det nytt år och nya mål.

Jag har faktiskt inte avlagt några löften. Jag tycker nog att det är lite 2013 att avge löften som man sällan håller. Jag tror nog på att man ska kunna bestämma sig en tisdag i mars om man vill. För nackdelen med de stora nyårs löftena är att man känner sig så misslyckad när man inte klarar det. För i ärlighetens namn är nog många löften som bryts?

Tänkte dela med mig av några bilder från jul och nyår 2013!

Härliga veckor med familj och vänner och ett par aktiviteter. T ex tog vi med barnen och farmor på premiär för besök på Dramaten! Inte var det lätt för min lilla studsboll att sitta still så länge, men han gjorde ett tappert försök. Skönt att hinna vara med kidsen, baka, titta på film och bara kramas i soffan. Mycket, mycket skönt!

En annan julig höjdpunkt var att i år var jag tomte! Kanske jag drog lite för mycket skämt, men det var riktigt kul att vara tomte. Nu är det ju kanske så att ingen i min familj tror på tomten längre, men kul är det ju så jag hoppas jag får vara det igen 🙂

Nyår spenderade vi i ett nyrenoverat kök i Haninge hos bästa vänner. Det var som vanligt sjukt kul, och jag har träningsverk! Kan väl säga att jag inte heller var världens piggaste i går eftersom vi gick och lade oss runt kl 5:00, och det är jag nog för gammal för 🙂

I alla fall, jag hade ett fint slut på 2013. Ett av mina jobbigaste år på mycket länge. Mitt hopp, men inte löfte, är att jag ska göra allt i min makt för att se till att 2014 blir annorlunda på många plan. Det kommer inte vara lätt, men det är viktigt att jag försöker hitta en bättre balans! Måste nog lägga upp en plan…

Jag vill i alla fall passa på att önska ett riktigt Gott Nytt 2014 till er och nu kör vi!
Jenny