Höjdrädd på klättervägg…
Ja, hälften vågat, friskt vunnet brukar det heta och det sammanfattar väl ganska bra det som jag har som ett mål i mitt liv.
För att utvecklas behöver jag utmanas, det vill säga också utmana mig själv. Det är svårt att kliva utanför bubblan av säkerhet och kanske sig in i saker som man rent av är rädd för.
Det är till och med så att sedan jag blev mamma så har min rädslas för att utmana mig själv blivit sämre. Jag har t ex aldrig varit höjd eller flygrädd i samma utsträckning som sedan jag blev mamma. Det är ju kanske helt naturligt och något som jag ser mina vänner i samma situation också lider av. Det är väl egentligen så enkelt att man förstått att man är dödlig…
Så i lördags när dottern var på kalas så frågade instruktören om någon var sugen på att prova. Innan jag hann tänka efter sa jag ja. Så äventyrslusten är där, bara man inte lyssnar på sitt inre.
Inte vill man vara sämre än 10 åriga flickor? Det är bara att ge sig upp!
Så ja, det stämmer. När man utsätter sig för något man är rädd för eller känner obehag inför och övervinner det då har man vunnit på riktigt.
Håller ni med?
Hej hej
Jenny