Semlor ingår som regel inte i min kost. Det kan man ju förstå. Man bör nog inte ens prata högt om hur många kalorier det är i.
Men på semeldagen då får jag gluffsa i mig en.
Inget dåligt samvete, eller ångest för dess höga kalori antal.
En semla, stor sådan får man unna sig.
Den var mycket god, och nu längtar jag redan till nästa år när jag får äta igen!
Njut bara!
Jenny
Min dotter är lite rädd för levande ljus, hon är i och för sig även rädd för bradvarnare. Så det kanske handlar med om en rädsla för brand.
I alla fall varje gång jag tänder mysiga ljus så blir hon stressad.
Men nu har jag hittat den bästa lösningen för oss båda!
Tada!
Det är stearin, men det är led, med timer!
Mysigt, och lyser riktigt naturtroget och dottern kan andas ut.
Nackdelen är precis. Jag prutade på brällopsmässan och betalade 400 för två mellan stora ljus. Lite dyrt, men hon sa att ljusen skulle överleva mig 🙂
Nu ska jag hem och tända dem!
Hej hej
Jenny
Ikväll sitter jag barnvakt. Några kompisar hade otur med sjuka föräldrar så det är klart man ställer upp!
Däremot så är jag ju inte längre mästare på 3 åringar, men de är väldigt söta, eller denna lilla tjej i alla fall. När hon var mindre var hon en orkan, men nu är hon lugn och pysslig och väldigt rolig. Som om gangnam kunde bli roligare. Det kan det när en 3 åring gör det 🙂
Hon gillar mig också för jag jobbar med Hello Kitty. Hon ÄLSKAR Hello Kitty! Så självklart har hon döpt mig till Hello Kitty Jenny. Så varje gång hon ber om hjälp så säger hon hela frasen och det låter så mysigt.
Nu sitter vi i soffan och myser till Barbapappa och man får lite gos också.
Så inga klagomål!
Kram från oss…
Så var man äntligen hemma!
Men lätt var det inte! Först var vårt plan försenat med ca 1 timme. Eftersom det blåste lite så var det ganska skumpigt, men så började planet gå ned för landning. Men precis då, så vek den uppåt igen. Tydligen var Skavsta stängt. Så vi hängde runt i luften ganska länge och väntade på att banorna skulle bli bra. Eftersom inte det hände bytte flyget flygplats och vi fick åka till Arlanda. Inte för att det gjorde mig något för då går det snabbare hem.
Fast det gjorde det inte. För bussen till mig gick tydligen inte på tisdagar 🙁
Dessutom hade jag redan köpt en biljett. Så ser jag en buss mot Uppsala. Världens snällaste buss chaufför låter mig åka med på min felaktiga biljett. Han såg väl tröttheten i mina ögon.
Sedan fick jag vänta på maken i snöstormen, och sedan kom jag hem. Hurra! Fast min lilla kille är sjuk. Det är något som går på skolan och har drabbat många. Kanske det är 1/3 av barnen i skolan. Så han sov när jag kom hem vid 16.30 och vaknade vid 4 i natt. Hurra sa trötta mamma. Fast jag var ändå glad för han var lite piggare och ville dricka och gå på toa, och då känns det bra.
Alltså när plan skumpar, byter flygplats på grund av snöstorm och man gör outtalade stegringar i luften kan jag berätta inte gör något för min Flygrädsla. Det hjälpte inte alls kan jag säga 🙂
Så nu är jag hemma och väldigt glad är jag för det, och med facit i handen har jag inte ätit bra alls dessa dagar. Det är också för att jag inte känner igen allt, och för att det är en annan matkultur. På det lite stress för att man inte har tid att leta bra alternativ. Man tar något mellan möten.
Igår var under all kritik. Frukost kaffe, vatten och en varm toast med skinka och ost.
Lunch blev, nötter, trekants macka, en rågbulle utan något på, nötter och ett par cm av en snickers.
När jag kom hem blev det en sallad, så det var ju bra.
Gårdagens val kunde ju varit sämre, men det är ju inte riktigt god energi…
Nu ska jag i alla fall inte resa så ett par veckor och då blir det Finland. Där kommer jag säkert hitta bra val 🙂
Ha en bra dag!
Jenny
Oj, som vanligt på redande fot så har det blivit för mycket att äta.
Men det tar vi strax tag i. Hem till vardag. Längtar mycket efter rutiner.
Gdansk är kanske inte som vackrast en snö/ regnig dag i februari, men det har potential. Jag skulle vilja åka hit när det är sommar.
Nu är vi ju här för jobb, men det är klart man hinner med att vrida på huvudet lite och det är roligt.
I morse hade vi en lång mötesdag framför oss, så min kollega och jag gick ut tidigt för att köpa frukost, men som ett otrevligt brev på posten fick jag migrän! Faan! Ca 40 min innan vi skulle åka. Så jag skippade frukosten och vilade. Drack en sprite jag hittade i minibaren, och åt en ruta med choklad. Låter som en stadig frukost?
Jag var lite orolig att jag skulle kräkas, då jag kan få sådana anfall. Det är ju lite besvärligt att kräkas under möten menar jag 🙂
Men tack och lov fattade min kropp att det det inte gick för sig och skötte sig.
Däremot så var jag galet hungrig kl 13.00 när vi åt lunch…
På kvällen skulle jag och min kollega gå på restaurang som våra polska vänner rekommenderat.
Här var det något som gick fel, då adressen som de gett till oss, gick till ett nedstängt bryggeri. Jag vet faktiskt inte hur det gick till, men fel var det. Så vi åkte taxi i nästan 50 minuter och betalde därefter för att till slut hamna på restaurangen som låg 10 min promenad väg från oss 🙂 tycker kanske att hotellet vi bor på kunde styrt upp det, eftersom vi bad dem om hjälp.
När vi efter mycket om och men kom in på restaurangen möts vi av en servitör i läderhosen, och härligt umpaumpa musik, live.
Jag fnissade mest av alla tror jag. Eller ska jag säga skratta så jag grät. Ett tecken på att man också är trött?
Men efter god mat och bästa sällskapet promenerade vi hem genom gamla stan. Ingen taxi tillbaka för det hade vi inte råd med 🙂
Här kommer lite bilder, kanske mest på mat. Ni kan kanske räkna ihop alla kalorier?
Ha det gott och jag längtar hem till min fina familj.
OBS! All mat är inte min. Vi var ju två på resan 🙂
God natt från Gdansk!
Jenny
Jag är nog inte ensam om att inte hinna data min make. Det är så många måsten och saker man gör för barnen att man kanske, handen på hjärtat, alltid prioriterar sin partner.
Att man avsätter tid för varandra. Vi har väl varit duktiga på att göra saker och boka barnvakt, men då är det för man ska på bröllop eller parmiddag. När det gäller till att bara vara så bokar vi i alla fall sällan barnvakt.
Fast nu skulle vi föresten fira makens födelsedag, men i alla fall 🙂
Vi började med shopping i storstaden, och hann med en hel del.
Sedan var det dags för en efterlängtad föreställning på Dansen hus, den moderna tolkningen av Svansjön…
Oh,vad jag längtat! Visst är jag snäll som gav det till maken 🙂
I alla fall sjukt bra, härlig dans och ett underbart sätt som de blandat modern musik och den klassiska musiken. Även sättet de valde att berätta var intressant.
Så jag är verkligen glad att jag fick en chans att se den.
Sedan blev det lite hotell slapp, på nya Scandic Grand Central. Det var riktigt fint och som namnet avslöjar, centralt.
Det är ju väldigt lyxigt att bo på hotell.
Sedan gick vi till en nyöppnad restaurang ”Kristall” på Kungsgatan. Väldigt blinging, så man kanske känner sig lite osäker på om man vågar gå in.
Men tveka inte på blinget! Det italienska maten var riktigt bra!
Riktigt gott, och prisvärt! Så jag kan verkligen rekommendera ett besök.
Dessutom blir det ju en club efter kl 10.00, så då var det bara att gå all in på dansgolvet!
Lite själv på dansgolvet var vi i början, men sedan blev det fler och fler. Det är så roligt att dansa och att få göra det med maken var riktigt skoj.
Det egentligen sämsta på hela kvällen var att jag kl 12.00 tyckte det var bra med en shot. Japp 90 talet ringde och undrade om jag inte kom ihåg reglerna 🙂
Så på söndagen var jag inte så, pigg. I och för sig inget som ett par mini semlor kunde fixa.
Så hotellfrukost, mini semla och två mackor var gårdagens intag. God energi? Nä, inte direkt! Men så blir det ibland. Det är bara att se framåt.
Massor av tack till min bästa make för en riktigt bra date night. Fast nästa gång hoppas jag vi hoppar den sista shotten…
God måndag på er!
Jenny
Det var en toppen resa till Hamburg. Som vanligt gulligt och inspirerande.
Tyvärr gillar tyskar mycket pretzlers och bröd. Problemet är väl att jag gör det också 🙂 så jag kan säga att idag när jag åt lunch valde jag sallad. Åh, vad gott!
Så gott! Men det är verkligen svårt att äta bra när man reser. Alla rutiner är borta och mattiderna blir när det blir. Det blir lätt att det slinker ned det ena efter det andra.
Dessutom är jag flygrädd och det hjälper inte att jag gärna vill småäta för att motverka rädslan. Dumt, och jag jobbar på att komma ur det, men det är svårt!
Dessutom var det väldigt turbulent igår, så pass att de gick ställa in serveringen. Det var nästa så att jag ställde mig upp och skrek. ”vi kommer alla dö”, men jag gjorde inte det för jag tror stämningen skulle kanske bli sämre…
Men nu är jag hemma, sittandes i min onepiece med ett glas vin. Så underbart!
Imorgon blir det date dag med maken, det ska bli otroligt mysigt att vara bara vi!
Ha en bra helg ni med!
Kram Jenny