Jag gillar verkligen andra kulturer och är nyfiken på hur vardagslivet fungerar i andra delar av välden. Man kan väl säga att jag gillar att resa, fast jag är extra lycklig om jag får vara med om en vardag i ett land. Helst vill jag inte sitta på ett hotell och dricka svenska kaffe utan upptäcka hur livet fungerar för de människor man besöker.
För om man vill förstå sig på människor så måste man se hur andra har det. Jag tycker att vårt land är fanatiskt och ibland tror jag att man glömmer hur bra vi har det. När man klagar på att tågen är 10 minuter sena, hur pengarna för vaben inte kommit in eller att vi inte har råd med en ny platt TV. Galet igenligen för vi har så mycket, medan andra inte har någonting.
Dessutom så behöver man ju inte titta så långt bort för att inse hur fina skyddsnät vi har, även om det självklart inte är perfekt och att människor hamnar i mellan.
För ett par kvällar sedan satt jag och pratade med en Amerikanska kvinna som var två barnsmor som var på besök i Sverige via sitt jobb. Hon hade två barn hemma i USA, en bebis på 7 månader och en flicka på 3 år. Hon var tillbaka på jobbet två månader efter hon fött sina barn och har en barnflicka som tar hand om dem på dagen medan hon jobbar.
Hennes val hade varit att säga upp sig, eller göra så här. För de har inte föräldrarledighet som vi har.
Det är verkligen en lyx att ha möjlighet att ha kakan och äta den också. Med min dotter var jag hemma 18 månader och med sonen 1 år. När man berättar det för Amerikansk kvinnor att jag inte bara var hemma, jag hade laglig rätt att komma tillbaka till mitt jobb, och dessutom fick jag betalt när jag var hemma så svimmar de nästan.
Så även de länder som många ser som en förebild så är allt inte guld och gröna skogar. Med det sagt så menar jag inte att allt är felfritt här. Men det fick mig att känna mig så tacksam att jag hade möjlighet att få vara hemma med mina barn så pass länge och sedan välja att gå tillbaka till mitt jobb som jag älskar. Så verkligen ha kakan och äta den…
Jag skulle nog kunna skriva en hel uppsats om detta, men inte ikväll och inte här. Jag bara känner att jag är verkligen lyckligt lottad och att jag inte ska glömma bort det!
Dessutom så vill jag inleda helgen med att bjuda på en FÖRE bild…
Hehhhe, nej då, så såg jag inte ut. En kompis hade en knasig app på sin telefon som jag förstås inte kunde motstå. Fanns en som man kunde flintig i eller som en Zombie. Jag får återkomma med dem senare. Jag tycker att jag ser lite gullig ut…
Ha en kul helg och se nu till att rätt låt vinner i morgon, annars så blir jag ledsen!
Jenny
Tack söta Jenny för att du inspirerat mig under min resa. Nu är jag snart i mål med min viktnedgång men sen har jag en lång väg kvar att vandra, det vet jag!
Har också passat på att fota mig längs resans gång. Vill du så finns det att titta på min blogg
livetmedcroona.blogspot.com
Kommer fortsätta att läsa din blogg för att hitta inspiration nu när den tuffa nya tiden börjar!!!
Vad snäll du är Cattis och vilken fin blogg du har. Härliga bilder också. Det är så kul att se! Du har rätt det är när man gåtyt i ”mål” som utmaningen börjar, men det går! Så här efter 27 veckor med samma vikt kan jag faktiskt säga att det går att gå ned i vikt och behålla den också! Kämpa på och hör av dig med hur det går! Kram Jenny