När jag var i London för ett par veckor sedan så hade jag utsikt mot ett dagis. Jag blev fascinerad och lite ledsen när jag såg de små barnens trånga bakgård!
Jag vet att alla inte vill eller kan göra samma lantliga val som jag gjort och det är verkligen inte upp till mig att avgöra. Jag vet att stan erbjuder massor av spännande saker, som t ex olika sorters kultur, som mina barn förstås inte har tillgång till, men det jag har älskat med att vi bor på landet är att barnen har utrymme. Det är viktigt för mig. Att de kan springa och hoppa utan att stöta på en vägg.
Jag är väldigt lycklig för mina barn får gå på utflykt på musteri och de vet hur en skördetröska fungerar, kanske att de inte får lika mycket kultur, men det valet gjorde vi och att erbjuda kultur kan jag ju hjälpa till med.
För ett par par sedan följde jag med på en skolutflykt till Skansen. Barnen kan ha varit typ 7 år. Bussresan i stan var underbar då barnen satt och tittade ut helt fascinerade, den långa rulltrappan på Skansen var en riktig höjdpunkt!
Sedan träffade vi guiden som visade jordplätten utan för Seglora kyrka. Han böjde sig lite förtroende ingivande mot barnen och frågade om de visste vad det var. Barnen skakade på huvudet. ”det här är en åker” Alla barn tittar frågande på honom och man ser att de kanske inte håller med. Flera av barnen har föräldrar som jobbar på en riktig åker.
Sedan frågar guiden om barnen kanske vet vilka de 4 sädesslagen är? Nästan alla barnen räcker upp handen.
Vid kanten av ”åkern” står en gammal, gammal maskin, som man brukade jorden förr. Guiden berättar om den, när en av pojkarna räcker upp handen och glatt berättar att hans pappa har en sådan 🙂
Så för våra barn var upplevelsen inte att åka till Skansen för att lära sig om jordbruk utan titta på stan och åka en lååååång rulltrappa.
Så alla upplever och väljer hur och var man vill, eller kan bo. Jag som är en betongunge själv, är så glad att mina barn vet hur en åker ser ut och att de inte är på en bakgård i London.
Hej hej
Jenny