Redan igår kväll kände jag mig lite sur och gnällig och inte så tillmötesgående. Dagen i dag började inte bättre. Det var en sådan där stökig morgon så allt bara känns jobbigt, det var svårt att gå upp, barnen var trött. Jag skulle med ett tidigt tåg och min man hade tappat bort sin bilnyckel. Det är snöigt och slaskigt och halt. På tåget är det trångt och det är mycket att göra på jobbet. Kontorsstolen är inte skön och min skärm gör ett mycket konstigt ljud var 5 minut som håller på att driva mig tillvansinne. Sedan ska man skynda iväg för att hämta
barnen och upptäcker att mitt tåg är inställt! Försöker hitta ett alternativ att komma hem och kommer till stationen 40 minuter senare än beräknat. Sedan kom jag på, ingen bensin så jag måste verkligen tanka! Så jag blir sista mamman att hämta en stackars son. Sedan hem och laga mat och sedan hämta dottern hos en kompis.
Jag började fundera på varför jag kände mig så retlig och irriterad? Då kom jag på det, min gamla vän PMS käringen är tillbaka. Då förstod jag! Det är inte så att jag fått en ny personlighet, det är något övergående som kommer varje månad och det förklarar även min desperation för ost som infann sig i helgen.
Det är faktiskt en av vinsterna med xtravaganzas helfart för min del. Att jag lärt känna min kropp. Det är mycket lättare att lyssna på den och förstå signaler när det inte är så många andra faktorer som spelar in. Man är liksom ren. Jag har till och med fått ett bättre luktsinne. Så förhoppningsvis kommer jag ha nytta av all ny kunskap och kännedom när jag börjar äta igen. Visst kan man skämmas lite att man haft besök av PMS kärringen i 25 år och ändå inte förstår signalerna på en gång…
En annan sak som är lite jobbigt, men ett problem som jag gärna står ut med är att alla kläder sitter jätte löst. Mina favo jeans som jag längtade efter att få på mig och som jag knappt kunde få över knäna vid start är nu baggy. Det ser inte riktigt klokt ut.
Alla kläder sitter som säckar och min fina kavaj i storlek 44 som jag sett fram emot, eftersom den är så fint figursydd, den ser bara pösig ut.
Nu hör jag på min ton att jag låter lite negativ, men det är jag förstås inte! Det är helt underbart att känna så.
Därför kände jag att det var dags att plocka ut ett ess ut garderoben. Nämligen min gamla balklänning. Den har varit utlånad till olika personer, eftersom jag de senaste 7 åren inte kunnat ha den själv. Så idag var jag bara tvungen… Vet ni, alla tuffa utmaningar och all mat jag sagt nej till sedan den 4 januari har varit värt detta ögonblick! Jag blev överlycklig! Jag kan ha den och det är fantastiskt! Kolla! Ni får ju förstås ha överseende med att själva jag kanske inte är så piffig och kvaliten på bilden lite dålig.
Jag vet att modellen och färgen inte är den modernaste, men jag kommer i den. Däremot så är det nog så att nästa gång det blir tillfälle att gå på bal så kommer jag kanske vilja köpa en ny, bara för att det är kul att komma i dem,
Så imorgon är det vägning för sista gången på helfart! Jag är lite nervös, men längtar samtidigt att få ställa mig på vågen. Jag är även lite orolig att jag kommer få skäll för att jag druckit för lite… Men håll tummarna för mig!
Annars så är det bara roliga saker framöver. På fredags ska min söta dotter ha födelsedags kalas. Det blir disco för 40 små barn! Jag vet inte riktigt vad jag tänkte, men målet måste ju vara att de är 40 stycken som lämnar discot. Då har det för min del varit ett lyckat kalas! Jag hade nog även tänkte se till att det finns tillräckligt med popcorn och att det aldrig tar slut. Det måste också vara ett bra discotips. Sedan ska jag visa alla barnen mina moves, eller kanske inte. När man blir 7 kanske man tycker det är pinsamt med en dansande mamma? Jag kan inte lova något. Jag får återkomma med detaljer. Fast hon har sagt ok på en glitterperuk…
Föresten jag fick en kommentar från duktiga Patric som gått ned 26,4 kg på 9 veckor! Det är verkligen inte dåligt! Superkul att det går så bra! Han frågade om jag bestämt mig från början hur länge jag skulle köra helfart och det hade jag nog. Jag har satt målet 30 kg till min 35 års dag och visste att enda sättet att nå det var att gå på helfart hela vägen. Däremot kommer jag nog inte nå mitt mål, men jag känner mig nöjd och kommer sluta min helfart som planerat under påsken ändå. Det säger förstås inget, om att jag kanske kör vidare senare. Men jag tycker också att vikt är en siffra och för mig är det vikigt att jag mår bra och själv tycker att jag är fin och det målet har jag ju nått! Jag kanske ska vara lite tyst tills efter jag vägt mig imorgon…
Ha en bra kväll så hörs vi sent imorgon!
Jenny
Bollen du tränar med gör den bra resultat? Har själv tänkt köpa en sån. Den är väl bra för magen?
Wow! Ja, nu är det värt allt du slitit med den senaste tiden! Vad härligt det måste kännas att du hade styrka att fullfölja det du bestämde dig för! Fantastiskt för självförtroendet! 🙂