Lunginflammation…

Så, då fick man äntligen ett svar på varför man mått så uselt.

Lunginflammation sa doktorn, inte så skoj, men nu blir det antibiotika för hela slanten för att vända detta.

På ett sätt är det ju skönt att veta, för annars går man och föreställer sig alla möjliga märkliga sjukdomar. Med tanke på min huvudvärk, kanske hjärnhinneinflammation? Mina blå fingrar, kanske något med hjärtat? Svettningarna, kanske klimakteriet?

Fånigt att man alltid tänker så mycket konstigt, men har man nästan 41 graders feber så tänker man kanske extra märkliga saker, med de kommer jag inte berätta om här…

En lite rolig historia, om än lite ledsam, är att jag svettas som en tossig tok på nätterna.5 tröjor bytte jag bara  i natt. Galet! Vid ett av bytena var jag sååå trött att jag inte tittade så noga vad jag tog ur min låda, men tröjan var lite tight, men jag var så trött att jag lät det vara. På morgonen upptäckte jag att det var min son Gustav tröja i storlek 134/140! Inte så konstigt att den var lite tight. Lite roligt var det ju förstås…

Så här i efterhand kan jag konstatera att förra fredagens bad på Fyrishov kanske inte heller gjorde den här veckan bättre. Hade jag inte badat då kanske det inte hade utvecklats till lunginflammation, men sånt vet man ju inte innan man blir sjuk så det går ju inte att gå omkring att tänka på, men det hade varit bra om jag låtit bli.

Det som var skönt var att jag hade med min kille idag till läkaren då han varit febrig och sjukt hostig hela veckan också. Så det blev ett läkarbesök för oss båda. Han hade då inte alls problem med sänkan, utan där var det bara att vänta ut det segdragna viruset, men hans allmän tillstånd var ganska gott så jag var inte jätte orolig, men hostan på nätterna är så jobbigt att lyssna till för det låter hemskt. Jag var uppe hos honom och försökte sätta honom lite i sängen med kuddarna puffade under så att han skulle komma upp lite. Efter 5 minuter så hade han lagt sig bredvid kuddarna istället. Så min egna svettiga nätter blir ju inte mindre oroliga av att lyssna på hans hemska hostningar.

Däremot så var han så söt idag och sa att det var mysigt att vara hemma och gosa med sin gosiga mamma. Vilken mamma faller inte får sådant…

Nu ska jag ta det lugnt i helgen. Det är tråkigt och jag är klar med det, men för att ta tillbaka min kropp så måste jag spela efter reglerna och då är det nog ta det lugnt som gäller. Trist jag vet!

Hoppas ni får en bra och frisk helg!
Jenny