Jag ÄR ett bås :-)

Förra veckan så träffade jag en väns kompis som jag inte sett på flera år. Sedan jag gick ned i vikt kan man säga.

Han kände nog igen mig, men kunde inte placera mig, men när jag frågade honom om han inte var kompis till vår kompis så sa han att han kände igen mig, men att det var något väldigt annorlunda med mig.

Så det är klart att 30 kg syns, men nu är det ju över 3 år sedan jag gick ned dem, så jag tänker inte så mycket på det, utan det är nu såhär jag ser ut och den jag är nu. Så ingen nyhet längre.

Men ibland är det bra att påminna sig om den resan man gjort. Framför allt så tänker jag på att jag önskar och jobbar för att inte komma i samma position igen med en sådan enorm övervikt.

Ibland får man hjälp att komma ihåg den otroliga resa man faktiskt gjort, som förra veckan då en xtravaganzatjej la ut en bild på ett bås från en mässa i London…

Det är fruktansvärt skumt att se sig själv på ett bås, men att också veta att det där är jag. Det där har jag lyckats med. En bildlig bekräftelse på min resa. Något som också motiverar mig att fortsätta.

För det är inte alla som får den lyxen att bli påminda om sin resa med ett bås. Det är en lyx. Dessutom kan jag faktiskt bli förvånad och tänka. Det där är jag. Det är inte manipulerade bilder, eller en modell som de köpt in. Det är riktiga bilder. Det vet jag för det är ju jag. Det är härligt och veta att en reklam är sanning.

Så framåt mot nya utmaningar, och med en stolthet att ha klarat något som jag trodde var omöjligt för mer än 3 år sedan.

Om jag kan göra det här så kan jag göra vad jag vill, och kan jag kan du. Är det dig vi ser på ett bås nästa gång 🙂

Kämpa på…
Jenny