En komplimang! Ohlala!

Äntligen lördag! Men denna lördag blev det lite jobb. Jag skulle nämligen jobba på mässa. Det är ganska roligt, men man blir trött i munnen och huvudet.

Jag var lite orolig innan för något man alltid gör på mässor för att orka är att äta godis, nötter, choklad och dricka massor av cola.

Det gick alldeles utmärkt utan! Det blev espresso och massor av bubbelvatten. Lunchen gick ju även ganska snabbt då jag hade med mig en färdigt choklad shake. Snabbt gick det så jag hann gå runt på mässan och titta lite istället för att stå i en 100m lång kö och vänta på en flottig burgare som gör att man känner sig svullen och dåsig resten av eftermiddagen.

Det bästa var att en av mina arbetskamrater som jag inte sett på länge, och som inte vet att jag är med i xtravaganza utbrast ”Vad har du gjort?! Oj, vad fin du är vad du gått ned! Vad det syns i ansiktet.” Det är alltid kul med beröm och man blir ju glad för då vet jag att det syns!

Hon hade själv gått upp 8 kilo och var jätte glad. Vi pratade om det där med vikt och det är inte alltid lätt att vara för smal heller. Hon hade en önskan om att gå upp och har fått höra av folk att de är oroliga att hon är anorektisk. Det är ju egentligen konstigt och lite orättvist. Om någon är för smal då verkar det ok att säga det till den personen. Men om någon är tjock då kan man inte säga det till någon. Då pratar man kanske hellre bakom ryggen.

Så inte är lätt när det kommer till vikt, oavsett om man är spinkig eller en knubbis. För det handlar ju inte heller bara om vad man själv tycker, utan alla andras kommentarer och åsikter väger in i hur man tycker om sig själv.

Nu är det i alla fall filmtajm i soffan för jag förtjänar lite vila efter 7 timmars stående och pratande!

Undra om det blir några situps…

Måste börja klura på nästa veckas utmaning också!

Ha en bra kväll!

Jenny