En jätte i högklackat…

Vissa mornar är det inte bara jobbigt att gå upp. Det är
jobbigt att väcka de andra i familjen också. Idag hade vi en sådan dag. Min
dotter var inte alls på humör och hela morgonen blev ledsam och tråkig och
slutade i gråt för henne och ett par gråa hår till på mig.

Dagar som börjar så här brukar alltid lura in mig i fällan
att äta en god fet lunch, eller kanske en chokladboll till eftermiddag. Lite
som att trösta sig med mat resten av dagen för att kompensera att man är
stressad och ledsen.

Det var först nu på kvällen som jag insåg att min dotters
utbrott i morse inte påverkade mig mätmässigt alls under dagen. Det är ganska
stort för det måste innebära att min hjärna börjar ta till sig all Mental
Träning och börjar åsidosätta mina känslor när det gäller mat.

En annan sak som jag fått höra den här veckan av flera är
att de tycker att jag blivit mycket smalare igen. Att det verkligen syns på
ansiktet.

Just nu känner jag mig inte glad och stolt över det för jag
hade ju inte tänkt gå ned mer så jag ska försöka lägga om kosten.

Mitt största problem är nog att jag inte alls äter
kolhydrater i form av t ex pasta. Jag äter bröd, men inget snabbt vitt bröd. Så
jag antar att det gör att man inte går upp i vikt utan snarare förlorar vikt.

Anledningen till att jag inte äter så mycket vita
kolhydrater är ju att jag märkt att min
mage mår så bra utan massor av pasta. Så man vill ju inte ändra på ett vinnande
koncept och det gör mig lite orolig.

Det är ju lite knasigt. För 6 månader sedan hade jag väl
aldrig föreställt mig att jag skulle oroa mig för att inte fortsätta gå ned i
vikt…

Idag hade jag inte heller någon lunch med mig, men man
kommer ganska långt genom att handla i matbutiken. Grönsaker är ju bara att
skära upp. Att öppna en burk med bönor är också lätt. Sedan köper man något
smarrigt till som grillad kyckling, lax och räckor eller som idag, en rökt
makrill. Och volá så har man en god, billig och snabb lunch!

På kvällen när jag kom hem var det dags att prova mina
kläder inför helgen. Jag och min dotter ska på bröllop i Skövde. Vi ska göra en
egen liten roadtrip och bo på hotell. Det ska bli jätte mysigt att bara vara
hon och jag. Förhoppningsvis blir det massor av mental näring.

Kläderna är så fina och jag är så glad att jag kan ha en så
fin klänning och inte behöver oroa mig för att det ska strama åt, eller sitta
konstigt eller att jag måste hitta något som helst är heltäckande.

Dessutom är det ju äntligen premiär för mina fina skor som
ni ju redan sett. Skorna är ganska höga och jag är ju inte en så liten plutt av
mig själv. Jag är ju 174 cm
och med 5 cm
klack så blir jag så lång.

Det känns som jag ser ut som en vandrande jätte och jag hade
aldrig haft på mig skorna innan, när jag
var stor. Det var som det räckte på något sätt. Att både vara stor och lång är
jätte jobbigt. Då syns man alldeles för mycket. Nu ska jag sträcka på mig och
vara nöjd.

Så idag har jag haft skorna på jobbet och övat att gå. Det
har gått över alla förväntningar och jag har till och med får en bättre hållning, för man måste
liksom hålla balansen.

Sedan har det väl sett lite konstigt ut att gå omkring i
vanliga kläder och piffiga höga klackar…

Nu ska jag umgås lite med maken.

God kväll!
Jenny