En ängel har lämnat oss

Denna semester hade för min del tänkt handla om vila och återhämtning, men så blev det inte. Det hela har blivit sorg då  barnens lilla syssling gick bort i går natt.

En 10 åring ska inte behöva dö och man är så arg och ledsen att livet kan vara så orättvist. Det finns så många onda dumma människor, men ett litet barn som knappt fått börja sin resa i livet ska behöva lämna oss.

Som mamma så kan man ana hur det ska kännas för föräldrarna, men det gör för ont att verkligen sätta sig in och förstå, för att förlora sitt barn måste vara svårt att det inte går att sätta ord på smärtan.

Inga ord man kan säga kan trösta eller göra smärtan mindre, kanske just nu inga handlingar heller. Det enda man kan göra är att vara där och de ska veta att de alltid, alltid alltid kan höra av sig när de är redo för det.

Min dotter är jätte ledsen för hon tyckte så mycket om sin syssling och även om de inte sågs ofta så pratar hon mycket om henne frågar alltid när de ska få träffas. Man kan ju inte heller förklara de svåra frågorna, varför eller vart man tar vägen. Men jag tycker nog himlen låter som en bra förklaring och att de är kvar med oss här.

Så vad jag ska göra idag är att stanna upp och vara med min familj. Så nu väljer jag att det inte blir några måsten, för barnen har vi på låns oavsett om de händer dem något så fruktansvärt, eller om de bara växer upp så finns det saker vi i livet inte kan bestämma över. Livet är faktiskt kort och  är bästa av njuta av alla stunder.

Ta hand om er!
Jenny