Tja, med dessa 3 ord kan man sammanfatta min eftermiddag. Hade tänkt jobba över idag då jag har ganska mycket att göra, men planerna ändrades för plötsligt kommer en jobbarkompis och meddelar att alla måste ut på en gång för det brinner. Det går inte något larm eller något, men man vet att det bara är att dra. Kommer ut i trapphuset och det är rök och luktar hemskt, men man måste ju ner. Det visar sig att det brinner på gården och vårt hus är inplastat för fasadrengöring och plasten har börjat brinna. Man ser elden och det lukten är inte bra. Kommer i alla fall ut och man börjar kolla sig omkring att alla är ute, samtidigt som polisen och brandkåren kommer. Det går ett rykte om gasolflaskor på gården så man känner ju ingen önskar att stå så nära…
Ser att min sons gudmor inte är på plats utanför och får panik, men inget att oroa sig för hon hade tack och lov gått för dagen. Skönt!
Det lustiga är att jag har varit med om såååå många brandövningar hit och dit, förberedda och oplanerade för att det varit något fel. Men idag, när det är skarpt läge då går det minsann inga brandalarm. Kanske för att de inte sitter några i trapphuset? däremot kan jag säga att en arbetskompis som säger ut en att gå på en gång går lika bra, men man vill ju gärna känna sig trygg med brandvarnarna…
Så jag gick hem. Jag vet inte alls hur det gick. Lite skakis var jag och nu sitter jag och undrar hur man gör imorgon. Jag antar att man åker till jobbet som vanligt.
Hoppar på tåget hem och så roligt och ovanligt så blir det signalfel, men kommer väl hem 15 min sen ”bara”. Sedan upptäcker jag att tydligt har det snöat hemma en si så där 10 cm snö. Hittar bilen och försöker gräva fram den. Det tog jätte lång tid för det var verkligen galet mycket snö, och lite svårt att köra i det också.
Så inte den bästa eftermiddagen!
Då slår det till! Jag är hungrig och ska in och handla lite och då vill jag instinktivt köpa något onyttigt. Lilla hjärnan säger att Jenny du har haft en så jobbigt dag i dag. Köp bara en liten liten bulle så kommer du inte vara lika skakis. Lurigt eller hur? Det är som hjärnan vet när jag är svag och försöker komma åt mig!
Men ärligt, det gick inte. Jag vill inte falla för den typen av beteende. Jag är klar med det!
Så jag gick ut med mina bestämda produkter och inte med något onyttigt! Kan man säga 1-0 till mig?
Vi hörs!
Jenny
Jag ger dig 10-0!!! Jag vet precis känslan när man bara vill unna sig, trösta sig, förtränga sig…. ja vad det nu är. Att du kommit så långt att du kan strunta i rösten är klart 10 poäng på min skala 🙂 Bra jobbat!
Tack Towe! Du har rätt, det har krävt en hel del mentalt arbete för att komma dit, men nu när man är där så känner man sig så stark. Som att man har vunnit! 🙂
Heja dig Jenny!
Tycker du är helt otrolig. Återvänder hit för inspiration då och då. Tack för den motivationen som du ger.
Kram
Camilla
Hej Camilla! Tack så mycket, vad snäll du är, men jag gör inget som ingen annan kan göra! Roligt att jag ger dig inspiration, det ger mig motivation! Kram Jenny