I morse åkte jag tåg som vanligt. Lite trött,och lite i min egna värld som sig bör på morgonen.
När jag kliver av så ser jag att en tjej tittar på mig, men tänker inte så mycket på det. Eller jag tänker alltid när någon tittar på mig att undra om något ser konstig ut på mig? Är något snett eller är det något klet på mig?
Men jag kliver av och går åt mitt håll när jag hör någon säga ”Jenny?” Jag vänder mig om och det är en tjej jag inte känner igen.
Det visar sig att det är en tjej som har hängt här på bloggen länge, och som kommenterat mycket och som peppar mig mycket, och som jag diskuterat en hel del med. Knasigt och roligt att vi träffades så där av en slump på en perrong i Stockholm, eller hur. Och att man dessutom ”känner” varandra. På vissa sätt väldigt väl då man delar med sig av delar som man har gemensamt.
Så jag var tvungen att ta en fin bild!
Så brukar inte direkt mina mornar börja, att jag blir igenkänd på stan menar jag. Visst, ett par autografer blir det ju om dagen, hehhehe.
Det är i alla fall väldigt roligt att få ett ansikte på någon som man pratat med så länge.
För så blir ju en blogg, lite av en ensidig kommunikation. Där jag delar med mig av allt, men inte alltid vet så mycket om er.
Därför blir jag extra glad när jag får veta saker om er och får läsa era kommentarer, och får ett ansikte på er…
Ha en bra kväll!
Jenny
Oooooh va glad jag blir att jag är med på bloggeeeen!!! Det va jätte kvul o träffas o slumpigt.va smaaaaaaal du är!!!!