Fabulous 4 Life!

Idag har jag haft förmånen att få besöks Rijksmuseum i Amsterdam!

Tada!

 
En otrolig upplevelse och, coolt att bland annat få se en av Rembrandts mest kända verk:

  
Men trots detta hade jag ett par ganska märkliga och okulturella tankar på museet. Det första var från toaletten:

  
Men ärligt, av alla förbjud skyltar man kan sätta upp så är det detta man väljer? Vem kommer på tanken att kasta en enorm mugg i toan? Har detta hänt och det är därför man behöver varna? Kanske jag lät lite sinnessjuk när jag skrattade på toa åt denna, men det bjuder jag så gärna på.

Nästa skumma favis var denna tavla på ett gäng viktiga köpman.

 Jag vill att ni tittar på alla händer och talar om för mig om ni får ihop det, vems händer tillhör vem?  Tänk på vinklarna också. Jag stod vid denna tavla i 10 min och är helt bestämd på att en hand är fel och ska bort. Håller ni med?

Sist men inte minst har vi lite mode, manligt sådant är viktigt att tillägga…

  
Eller? Tittade han sig i spegeln innan han beslöt sig för att vara med på en känd tavla?

Om ni inte tycker det ser märkligt ut vill jag bjuda på en närbild av en favoritdetalj:

  
Hahaha, så galet roligt! Jag ska köpa ett set till maken, grrrr!

Förlåt! Självklart var det ett fantastisk besök, men jag kanske ibland inte roar mig som andra…

Ha en fin helg, och så kanske jag återkommer med fler kulturella uppdateringar 🙂

Hej hej

Jenny 

Tänk vad tiden går fort när man har kul! 

Det är nu 5 år sedan jag startade mig blogg och min Xtravaganzaresa och viktminskning! Mitt mål var att vara Fab vid 35 och tappa min övervikt!

Efter 15 veckor på helfart och ett par veckors upptrappning hade jag tappat runt 31kg! Vilken otrolig resa.

Nu står jag här 5 år senare! 40 år, och kan konstatera att jag fortfarande är normalviktig! Det är en vinst eftersom det var många som sa att jag skulle gå upp allt och mer efter min stora viktminskning.



Jag ska erkänna att jag lagt på mig några kilo, och inga utsäkter. Det är sanningen för att jag inte alltid väljer det bästa alternativet. Skillnaden är att jag i dag dels känner att jag gör valet och att jag har alla redskap jag behöver för att faktiskt komma ned igen! Alltså ingen panik eller ångest.

Det jag är säker på att dessa bilder är bilder jag hoppas aldrig kommer behöva se igen…





Mitt liv är också annorlunda nu mot för 5 år sedan! Jag har lärt mig så mycket om mig själv, vad jag kan och vill åstadkomma, så vikten var bara en del av det. Så viktminskningen var bara början på en resa. En resa där jag får sätta upp nya mål. Mål som inte bara handlar om vikt och kropp, utan personlig utveckling. 

Så man kan väl sammanfatta det med att jag fortfarande känner mig FAB at 40, och hoppas göra det vid 50 också 🙂

Ha det gott, och kom ihåg man får alltid nya chanser att börja om!

Kämpa på!

Jenny 

Jag vet att jag kommer få äta upp min hatt, för jag är för valfrihet. Jag tror i mitt innersta att valfrihet och konkursens är bra för en verksamhet, om de som driver verksamheten återinvesterar i verksamheten och inte tar ut vinst.

Fast nu handlar det om något annat, ångest över vilket val man ska göra åt en annan människa.

Min bäbis ska börja Högstadiet, vilket i sig är galet. Hur kan en bäbis börja högstadiet? I alla fall, trots detta så blir man som förälder inbjuden till infokvällar till olika skolor för att kunna göra bästa val.

För ett par veckor sedan var vi på en estetisk friskola med profiler i dans, musik och teater. Utbildningen är praktisk och estetisk. De har endast 100 barn på hela skolan. De har inte eget kök med jobbar mycket med elevpåverkan och har nära dialog med företaget som levererar maten samt att eleverna får vara med och påverka ganska många beslut.

Lokalerna var fräscha, men lite tomma på utrustning. De jobbade i projktblock där man under alla lektioner under en 5 veckors tid jobbar med samma tema.

Alla barn får en egen bärdator som används till stor del i skolan och hemma. Lärarna kändes ok, men de var inte så många på plats.

I det stora hela kändes det bra, men lite avskalat på något sätt.

I förrgår gick jag till det kommunala erbjudandet som vi tillhör. Oj, vilken stor skola, nästan 500 elever! Man kunde verkligen gå vilse där.

Väldigt tydlig, organiserad med disciplin i fokus. Rektorn kändes bra. Straff och regler kring mobiltelefon, me like 🙂

Maten lagas på plats från och med denna termin.

Vi fick följa med runt och prova lektioner, vilket faktiskt var kul att se hur de jobbar. Lärarna var sjukt kompetenta och man kände verkligen förtroende för dem.

Skolan är ju lite sliten då den är gamla och den har rykte att vara stökig. Det för att man för något år sedan slog ihop 2 skolor i denna, så elever och lärare kom från en annan skola och skulle integreras i skolan. Detta samtidigt som man byggde om delar av skolan så lite härligt byggkaos. Så förståligt inte en bra tid.

Allt detta ska vara i fas till hösten så i god tid tills min bäbis blir 7:a.

Även denna skola hade profileringarna i matte, idrott, musik, fotboll och design.

Så skolans struktur, lärare och profiler kändes jätte bra, men storleken känns lite avskräckande…

Så vad ska man välja?

Jag vet att jag ville ha valfrihet, men jag visste inte att valfrihet skulle vara asjobbigt.

Det handlar ju bara om mina barns framtid…

Frågar jag dottern så är det självklara valet Friskolan. Hon vill inte gå på den andra, där hon idag redan har varit på besök för språk och inte gillade skolan för de har ingen tjejtoa…

Jag vet inte om det är tillräckligt för att välja bort en skola 🙂 göra sitt val på bästa toalett, det hade varit lätt!

När man tittar på skolresultaten så ligger dessutom Friskolorna över de kommunala resultaten, men det säger inte så mycket egentligen eftersom bedömningen kanske är generösare på friskolorna… Man hade velat veta hur väl rustade alla elever är för gymnasiet.

Så frågan är vad väljer man, skön estetisk liten skola, eller stor, disciplinerad skola med härliga lärare?

Hjälp mig. Hur tänker ni?
Jenny

Igår var vi med sonens klass på Vasa museet. Roligt ordnat av två mammor i klassen och det blev en supermysig utflykt.

Vi hade till och med en guide som berättade om Vasa och det var uppskattat. Den enda förväntningen som hon hade på oss var att vi åtminstone skulle komma ihåg året som hon sjönk. Så kommer ni ihåg?

Det var den 10 augusti 1628…

Jag får guldkant eftersom jag kom ihåg datumet också 🙂

Nu kan man väl i och för sig skratta lite åt att vi gjort ett museum utav ett av våra stora misstag, och dessutom låtit 35 miljoner titta på det… Alltså det är ju lite pinsamt att bygga detta mästerverk med prakt av färg och guld för att sedan sjunka efter 20 min! Inger vidare att vara stolt över.

I och för sig är ju en holländare ansvarig, men ändå…

I alla fall var det ett kul och intressant besök och det är otroligt att få se ett sådant mästerverk från 1600-talet.

Till och med dottern som inte alls var så sugen på att följa med gav det stora betyget att det var ok 😉

Vi avslutade besöket med lunch. Inte gratis, men gott, fräscht och en del att välja på!

Nu ska jag bara försöka komma ihåg året hon sjönk i alla fall…

Idag bjuder Metro på en krönika ”Skärp er och lyssna, föräldrar” av Hillevi Wahl som referera till boken ”de sju vuxensynderna” av Karl Elder.

Några tänkvärda reflektioner så här en tisdagsmorgon i januari om barn och hur vi ska tänka på med våra barn. Här kommer de sju värsta dödssynderna som en förälder kan göra:

Jag skulle även vilja utveckla punkt 7, som är superviktig för mig. Det är verkligen att vara tydlig med dina barn om vad som är rätt och fel!

Till exempel. Förra veckan åkte jag tåg med två föräldrar och deras söta dotter på 3 år och som nog aldrig fått ett tydligt besked om vad som är rätt eller fel. Hon körde verkligen med sina föräldrar…

Vid ett tillfälle äter hon frukt och får kladd över hela handen. Hon börjar kladda av sig på sätet och båda föräldrarna säger, med mjuk och fin röst, att så får man inte göra utan man använder papper och ger henne en servett.

Men hon fortsätter ändå att gnida sin hand mot sätet för hon är ett litet barn som utmanar sina föräldrar. Inget konstigt med det. Det som dock är märkligt är att föräldrarna låter henne fortsätta.

Förlåt, jag kanske är för hård, men jag hade nog både sagt till och varit tydlig med att det inte är okej och kanske en kort förklaring varför och torkat av hennes hand.

Nu menar inte jag att jag är en mästare på uppfostran, believe me, jag har mycket att lära.

Däremot tror jag starkt på att sätta upp gränser och vara tydlig med vad som är rätt och fel och sedan se till att man fullföljer och kanske höjer tonen lite om man inte når fram.

Jag tror verkligen starkt att barnen kommer få det jobbigt i riktiga livet om man inte fått hjälp med tydlighet under uppväxten och lär dem rätt från fel, vilket också är grunden för att lära sig respekt.

För livet är ju inte så, att man kan och får göra vad man vill. Det handlar om att respektera andra människor och deras tid och saker och om man känner att man gör som man själv vill utan konsekvenser så kan jag nog lova att du kommer i konflikt. Kanske med en annan människa som har uppfostrats på precis samma sätt…

Ledsen, nu blev det ett långt inlägg, men jag tycker tydlighet är en väldigt viktig del i uppfostran.

Vad säger ni? Vilken punkt tycker ni är viktigast?

Jenny