Det är märkligt hur något man inte gjort på många år kan kännas så hemma.
En av mina bästa vänner har bosatt sig i Hökarängen och eftersom jag är från Farsta så har man ju hängt mycket i Hökis.
T ex har jag sett denna perrong ett par gånger i veckan under nästan 13 år då jag sjung i kör här.
Men nu var det ju kanske 14 år sedan jag slutade med det, så lite nostalgi blev det att stå här och minnas all sång faktiskt. Flashbacks kan man säga…
Jag älskade att sjunga i kör, och jag kan verkligen sakna det. Gemenskapen, känslan man känner när man uppträder och när det låter perfekt. Julkonserterna, resorna och glädjen att få sjunga.
En dag blir det kör igen, när tiden tillåter.
Ikväll fick jag också njuta av ”gamla” vänner. Tänk att vi känt varandra sedan lågstadiet och nu sitter man här och är vuxen tillsammans. Så mycket som hänt i våra liv som vi varit med om, allt från första hjärtesorgen, kalasen, till utbildning, lägenheter, barn och män. En härlig blandning av minnen.
Det är lustigt, för jag har inte varit med på ett par träffar då de bor på fel sida stan, 🙂 men när man träffas är det märkligt att det känns som vilken kväll som helst när vi var små och att man kan hoppa tillbaka 20 år i tiden. Otroligt lyxigt!
Jag känner mig så lyckligt lottad faktiskt, för jag är berikad med vänner från min barndom, men har också fått nya underbara vänner för livet allt eftersom också. Det är också lyxigt.
Nu ska jag sluta svamla nostalgiskt, det låter nästan som jag druckit för mycket, vilket jag inte har.
Ibland är det bara trevligt att minnas och uppskatta det som varit och vara tacksam för allt man fått.
Kom ihåg det och ha en fin kväll!
Jenny
